När jag för en tid sedan läste Dr. David Clarke´s historik över brittisk ufologi Flying Saucerers: A social history of UFOlogy noterade jag ett intressant citat angående det kontroversiella kontaktfallet Cynthia Appleton. Hon var en hemmafru från Birmingham som 1957-58 påstod sig ha fått flera besök av en man som utgav sig för att komma från Venus. En sammanfattning av fallet finns att läsa här. Det innehåller den vanliga kombinationen av absurditeter och gåtfullhet som är så vanlig när det gäller kontaktfall. Vid ett tillfälle kommer "venusianen" i en stor svart bil med tonade rutor och privatchafför.
David Clarke skriver att en reporter från Sunday People, Paul Kent, frågat Cynthia Appletons då fyraåriga dotter om hon också kommer ihåg besökaren. Dottern svarar att hon sett mamma med en man med "funny long hair and a fur collar". Som i så många andra kontaktfall verkar det alltså som att någon verkligen besökte Cynthia Appleton - men var det en "venusian"? I flera av mina egna undersökningar av svenska kontaktfall har jag stött på samma problematik. Jag presenterar några av dessa fall i min kommande bok Främlingar på vår jord: Kontaktfall i Sverige.
En del kontaktpersoner synes verkligen ha träffat en eller flera främlingar som utgett sig för att vara utomjordingar. Men de ser i stort sett ut som vi, andas vår luft och rör sig ibland oss så det är väl troligare att söka svaret på närmare håll. Teorierna är många: avancerade skämt, sociologiska tester av underrättelseorganisationer, hemliga grupperingar som försöker använda ufomyter som politiska vapen, okända jordbaserade främlingar med baser på vår jord. Det är lätt att hamna i avancerade konspirationsteorier när man arbetar med denna typ av fall.
Den första generationen vetenskapligt inriktade ufologer undersökte av princip sällan kontaktfall just på grund av de ofta absurda påståendena och religiöst inriktade budskapen från vittnena. De amerikanska organisationerna APRO och NICAP bedömde för de mesta dessa fall som bluff eller psykopatologiska företeelser utan föregående undersökning. Situationen ändrades något på 1970-talet med ufologer som John Keel och Jacques Vallee som tog sig an fallen men framförde teorin att det rörde sig om paranormala väsen som ljög för kontaktpersonerna.
Den nya inriktningen öppnade för en förnyad granskning av klassiska kontaktpersoner som George Adamski, Daniel Fry och Howard Menger. Den brittiske ufologen Timothy Good presenterade 1984 i boken George Adamski: The untold story en delvis reviderad syn på Adamski. Även om Timothy Good förespråkar ETI-teorin så spekulerar han också om det bakom kontaktpersonerna kan ligga hemliga jordiska grupper med en överlägsen teknologi. Jacques Vallee kallar den teorin för "earthbound aliens". Även om jag tycker att Timothy Good är lite väl godtrogen när det gäller att acceptera påståenden från kontaktpersoner så är han en av de få som verkligen undersöker och dokumenterar kontaktfall.
Klassisk kontaktbok från 1950-talet
I Sverige har UFO-Sverige och AFU undersökt och dokumenterat flera kontaktfall. Inte för att försöka bevisa att rapporterna är falska eller äkta utan helt förutsättningslöst se vad data leder till för slutsatser. Exempel är Domstensfallet, Gösta Carlsson, Sten Lindgren, Ante Jonsson och det så kallade Helgefallet. Här skiljer vi oss från new age-ufologin som huvudsakligen arbetar med att istället sprida "rymdmänniskornas" budskap som en del av en nyreligiös ideologi.
De är en framgång för seriös ufologi att de ytterst komplicerade kontaktfallen undersöks lika noggrannt som andra uforapporter. Och det oavsett om fallen visar sig ha sitt grund i inre visionära upplevelser, drogmissbruk, mytomani etc. Trots det fantastiska i scenariot måste vi ändå stå öppna för möjligheten att det bakom enskilda kontaktfall kan finnas en verklig gåta. Kanske till och med en större gåta än utomjordiska besökare.