"Ett av de märkligaste tefatsfall jag blivit inblandad i", skriver den tämligen skeptiske James Moseley om händelsen i sin bok The Wright Field story, 1971. En dag i juni 1953 kliver två män in på pressrummet till Los Angeles Times. De får träffa Mortimer Bane (pseudonym). En av männen presenterar sig som Mr. Wheeler och förklarar att de kommer från Venus och undrar om han kan ordna något jobb åt dom. Bane tänker att det måste vara ett par knäppgökar men han frågar ändå om de kan ge några bevis. Mr. Wheeler drar då tumnageln utefter Banes ekbord och det uppstår en djup spricka. Lite konfunderad ber Bane männen komma tillbaka nästa dag.
Dagen därpå kommer bara Mr. Wheeler och Bane tar fram en bit stål och ber honom om ännu ett bevis för att han är från Venus. Wheeler tar stålbiten och dra med tumnageln utefter stålet. Det blir en djup spricka i stålbiten. Bane blir nyfiken på mannen och hänvisar honom till ett jobb på en juristbyrå för att leta efter försvunna personer. Efter några dagar ringer Hatch Graham från juristbyrån och undrar vad det är för märklig man Bane skickat honom. Wheeler lyckas på bara några timmar spåra personer som experter letat efter i månader. På något sätt blir FBI inkopplat men då försvinner plötsligt Mr. Wheeler och kommer inte tillbaka till jobbet.
Historien är betydligt mera invecklad än denna korta resummé. En god historik över fallet ger journalisten James Crenshaw i en artikel i Fate magazine 1966: The great venusian mystery. Crenshaw var god vän med Bane på Los Angeles Times och han har själv sett både ekbordet och stålbiten med de djupa spåren. En god vän till Bane tog ståbiten till ett laboratorium, Smith-Emery company, för analys. De konstaterade att det krävdes ett tryck motsvarande 771 kilo för att åstadkomma sprickan.
En annan person som uppenbarligen träffade Mr. Wheeler var Paul M Vest, som sammanfattade sina upplevelser i artikeln Venusians walk our streets. Han blir uppringd av en man som vill träffa honom och prata om artiklar Vest skrivit. Mannen, "Bill", dyker upp på ett mystiskt sätt vid en busshållplats och han ger Vest adress och telefonnummer på personer som varit i kontakt med rymdänniskor eller skriver om tefat. Bland annat får han numret till Bane på Los Angeles Times. Bill vill också att Paul Vest skall kontakta Orfeo Angelucci för att skriva om hans upplevelser.
Vest beskriver mannen på följande sätt: Mörka, närmast svarta ögon, svart hår, höga kindknotor med ett något orientaliskt utseende. Ovanligt vit hud och mycket långa fingrar. Men allra märkligast när Vest tar honom i hand känns det som om handen saknar underliggande benstruktur. Bill visar sig också komma från Venus och berättar om vilka de kontaktat i Kalifornien. När Paul Vest kollar med Bane på Los Angeles Times stämmer beskrivningen exakt på den mystiske Mr. Wheeler.
Vem var egentligen Mr. Wheeler? Att Nick Redfern räknade honom till men in black har förmodligen med utseendet och det märkliga försvinnandet att göra. Var det hela ett avancerat skämt av någon illusionist? Eller rörde det sig om någon typ av "främlingar ibland oss"? Nick Refern, som är duktig på att få ut dokument om kontaktpersoner från FBI kan förhoppningsvis gräva vidare i denna underliga historia.
