George Adamski
Den förste som gav sig på den svåra uppgiften att mera förutsättningslöst försöka bedöma Adamski var Timothy Good. Tillsammans med Lou Zinsstag skrev han 1983 George Adamski – The Untold Story. Good och Zinsstag försöker reda ut alla de komplicerade och motsägande uppgifterna kring George Adamski. Här redovisas alla uppgifter, både de som styrker en del av Adamskis påståenden och vad som talar mot honom. Det viktiga med denna bok är att författarna visar att fallet Adamski inte är så enkelt som många trott. Att det, trots allt, finns en del data som antyder att det låg något bakom alla tveksamma historier.
Timothy Good
2010 kom en mycket intressant biografi av den Aucklandbaserade ufologen Tony Brunt: George Adamski. The Toughest Job in the World. Boken finns att hämta ner gratis på nätet och är en utvidgad version av en artikel publicerad 2009. Tony Brunt fortsätter i sin Adamskibiografi i samma fotspår som Timothy Good och Lou Zinsstag. Han presenterar sakligt både vad som talar för och som talar mot Adamski. Även om Tony Brunt anser att Adamski verkligen träffade någon typ av ”främlingar” så är boken långt ifrån någon ikonografi. ”Han framstår som till hälften helig man, till hälften skojare (huckster), en fascinerande blandning av det sublima och det opåtlitliga.” skriver Brunt om Adamski. Hans brist på formell utbildning parad med en stor dos självsäkerhet gjorde hans föredrag till bisarra föreställningar där han blandade misstolkade vetenskapliga idéer med egna teorier.
Tony Brunt
Här är några frågetecken: Lou Zinsstag, Adamskis representant i Schweiz berättar att när Adamski besökte Basel 1959 bodde han på ett hotell i staden. För Lou förklarade han att "the boys" - rymdmänniskorna - brukade besöka honom på hotellet tidigt på morgnarna. Lou Zinsstag kollade i hemlighet med både hotellchefen och en portier hon kände om Adamski fick tidiga besök. Båda bekräftade att två män brukade komma till Adamski vid niotiden på morgonen.
Flera personer har intygat att Adamski bar ett ovanligt pass som visade att han hade ett nära samarbete med vissa myndigheter. William Sherwood, ingenjör vid Eastman Kodak Company, undersökte själv det pass Adamski bar, ett så kallat Government ordnance bureau card, vilket gav tillgång till militära baser. Sherwood kunde intyga äktheten eftersom han själv en gång haft ett liknande pass. För några medarbetare förklarade Adamski att han fungerade som ett slags dubbelagent, en form av mellanhand mellan främlingarna och amerikanska myndigheter.
Tony Brunt menar att Adamski verkligen hade någon form av kontakt med okända främlingar. Men han köper inte påståendet om venusianer eller saturnianer. Deras verkliga ursprung är en gåta skriver han i sin bok. När jag frågade honom i ett mejl om han hade någon egen teori om vilka som låg bakom blev svaret: ”Jag har inte den blekaste aning varifrån Adamskis boys kom ifrån”.
Ännu idag är debatten om Adamskis foton levande. Något definitivt svar om äktheten är svårt att ge så länge inte en opartisk undersökning av negativen kan göras. Enligt Glenn Steckling, ledare för George Adamski Foundation, är negativen inlåsta i bankfack. En av anledningarna till att Lucy McGinnis, Adamskis sekreterare under många år, inte ville kritisera Adamski offentligt var att hon själv sett en av dessa farkoster på nära håll. Timothy Good intervjuade henne om händelsen och den finns refererad i hans biografi över Adamski men han skickade mig också en mera detaljerad version från den intervju han gjorde med Lucy McGinnis 20 november 1979:
”Lucy: Det här hände vid Palomar. Jag låg och vilade på mitt rum på eftermiddagen, vet inte vilket datum det var. Av något skäl reste jag mig och gick ut. När jag kom ut tittade jag upp och där var den här stora saken. Den var tefatsformad och den var stor. När jag tittade upp kunde jag se rakt igenom den. Den bestod av två nivåer. Jag såg trappstegen där de gick upp och ner. Minns inte hur många människor jag såg men de gick omkring.
Timothy: Var det män eller kvinnor?
Lucy: Det kunde jag inte avgöra för de hade på sig något liknande skiddräkter, åtsittande kring anklarna.
Timothy: Kunde du se någon typ av motor eftersom hela farkosten var genomskinlig?
Lucy: Ja, något såg jag men kunde inte avgöra vad det var. Jag kunde inte säga att det där var en stol och det en motor och det ett bord. Jag såg inte sådana detaljer.
Timothy: Var det samma typ som den klassiska Adamskifarkosten?
Lucy: Ja, den runda. Den svävade där och började plötsligt sakta röra sig upp och bort.”
Observationen är intressant på flera sätt. Lucy McGinnis lämnade Adamski i början av 1960-talet när hans påståenden blev alltför vidlyftiga. För Timothy Good förklarade McGinnis att hon inte ville göra någon affär av sitt avhopp. "Jag kunde ha gjort en affär av det hela om jag inte sett dom där skeppen", förklarade hon. Beskrivningen av klockskeppet som genomskinligt har en koppling till det jag skrev i min förra blogg, där Millen Cooke talar om just genomskinliga farkoster. Drar mig också till minnes att Richard Höglund (Helgefallet) beskrev farkosten han såg första gången som "halvt genomskinlig". På ett av Adamskis foton ser det faktiskt ut som om ett av halvkloten undertill är genomskinligt.
Jag frågade Tony Brunt om han kunde sammanfatta syn på Adamski i dag och i ett mejl den 14 juli 2012 skriver han: ”Jag anser att det finns ett antal starka argument för att många av Adamskis påståenden är äkta. De flesta av dessa har samband med de märkliga ”paranormala” upplevelser som de hade som tillbringade någon tid med Adamski: med andra ord bekräftelse genom indirekta bevis. Till dessa kan räknas de personer som bevittnade hans första möte vid Desert Center, Kalifornien 1952. Ingen av dessa personer tog tillbaka sitt edsvurna vittnesmål om vad de observerat den dagen. Andra, som tillbringade tid med Adamski i Amerika – Lucy McGinnis, familjen Steckling, Desmond Leslie – gjorde anmärkningsvärda ufoobservationer vilka ger en stark indikation på att Adamski var föremål för särskild uppmärksamhet. Det mest övertygande av alla uttalanden som Adamski gjorde till Desmond Leslie 1954 var när han beskrev att han, under en av sina resor med de utomjordiska besökarna, hade sett ett lager av ljus ovanför jorden. Några år senare undrade Leslie om denna intressanta observation skulle kunna bekräftas. I själva verket har den på ett häpnadsväckande sätt bekräftats av i stort sett alla astronauter som färdats i rymden sedan 1960-talet. Det nattliga ljusskiktet (night airglow) observeras normalt vid horisonten av astronauterna och är ett visuellt fenomen som rutinmässigt förväntas, rapporteras och fotograferas av astronauter.”
George Adamski
Det finns fortfarande många frågetecken och olösta gåtor kring denne kontroversielle kontaktman. Vi kanske inte skall direkt omvärdera Adamski men däremot fortsätta försöka hitta nya data som kan ge ledtrådar i ena eller andra riktningen. Jag misstänker att det kan ligga mer bakom Adamski än vad som hittills framkommit. Till sin medarbetare Lou Zinsstag sa han en gång: "My heart is a graveyard of secrets".
