I den tidiga vetenskapligt inriktade uforörelsen valde man ofta bort de varelseobservationer som inte stämde med en utomjordisk tolkning. Under 1950- och 60-talet var det högteknologiska produkter och besökare från rymden som gällde. Möjligen kunde man spekulera om robotar. Den som förändrade hela diskussionen om observationer av varelser var Jacques Vallee med boken Passport to Magonia.
Med Vallees intresse för både ufoforskning och esoteriska traditioner var det väl bara en tidsfråga innan han skulle börja titta på alternativa förklaringar till ufofenomenet. Sommaren 1968 tillbringade Vallee mycket tid i Bibliothéque Nationale, det franska nationalbiblioteket, för att söka litteratur om hermetiska traditioner och folktro. Och det var där han fick idén till Passport to Magonia, som med tiden skulle bli en klassiker inom ufolitteraturen. I sin dagbok Forbidden Science skriver han: ”I går kväll, när jag åkte tåget hem, fullastad med sällsynta esoteriska verk, började tankarna på en ny bok ta form. Den skulle visa en uttrycklig parallell mellan dagens ufofenomen och de medeltida traditionerna om elementalväsen, älvor och naturandar. Mina nuvarande undersökningar visar att dessa varelser har slående likheter i uppträdande med påstådda ufonauter.” (s. 358)
Titeln Passport to Magonia hämtade Vallee från klassiker i den hermetiska traditionen. Magonia, ett magiskt land ovan molnen finns omnämnt i en avhandling om vädermagi av biskop Agobard från Lyon 815. Invånarna i Magonia påstods där resa i ”molnskepp”. Det förekommer också i Comte De Gabalis, ett anonymt verk publicerat i Paris 1670 men allmänt tillskriven den franske prästen Abbé de Villars. Boken beskriver ett möte med den gåtfulle Comte De Gabalis, en mästare i de ockulta vetenskaperna, som bland annat instruerar Villars i kunskapen om osynliga väsen som sylfer, undiner, gnomer och salamandrar.
Passport to Magonia publicerades 1969 och skulle bli en av ufologins mest inflytelserika böcker. Tillsammans med Operation Trojan Horse, (1970) av den amerikanske journalisten John Keel gav den upphov till en helt ny inriktning inom ufoforskningen som en tid fick namnet ”den nya ufologin”. Istället för utomjordiska besökare talade Vallee och Keel om jordbaserade varelser som levde i en parallell dimension men med förmågan att materialisera sig. Och att ufonauter i själva verket kunde vara samma väsen som beskrivs i folktro och myter från hela världen.
Jämförelsen med folktroväsen gav också delvis upphov till en annan teoribildning inom ufologin, den så kallade psyko-sociala teorin, som i mera skeptisk anda menar att dagens ufovarelser representerar visionära upplevelser av samma typ som gav upphov till tron på folktroväsen men nu anpassade till en teknologisk tidsålder med rymdfart och utomjordiska besökare. Passport to Magonia tolkades ibland som att ufo enbart var dagens folktro men detta var alltså en misstolkning av Vallees egna teorier. Den mera skeptiska psyko-sociala teorin angående varelserobservationer anammades bland annat av Hilary Evans i böcker som Visions apparitions alien visitors.
Men precis som när det gäller tolkningen av ufofenomen är det viktigt att inte falla för frestelsen att pressa in alla varelseobservationer i en mall eller teori. De verkliga ufofenomenen är sannolikt en blandning av helt olika typer av fenomen som inte nödvändigtvis behöver ha något gemensamt eller samma ursprung. På samma sätt bör vi tänka när det gäller varelser. Alla dessa varelser som observeras rör sig sannolikt om helt olika typer av "fenomen". Som undersökare bör vi ha en rimlig öppenhet för olika tolkningar och först och främst samla så mycket basdata som möjligt. Data som på sikt kan hjälpa oss att förstå vad det handlar om.
Jag ser Vallees och Keel bidrag till ufologin som mycket väsentliga. Deras teorier har bland annat fört det goda med sig att ufologer i dag inte är så låsta till ETI-hypotesen. För egen del hade Vallee och Keel stor betydelse för mig själv när jag som ung ufolog konfronterades med den typ av varelseobservationer som bland annat beskrevs av Sture och Turid Johansson. Flera av deras upplevelser är tämligen svåra att passa in i ett snävt ETI-perspektiv.
När man ser den väldiga mängd olika typer av varelser som observeras framstår AFU:s satsning på att också samla litteratur etc om parapsykologi, religionspsykologi, Mariavisioner, folktro, esoterica etc som helt riktig. Alla som ger sig in i ufologin kommer snart att märka att frågan är betydligt större än att det bara skulle handla om utomjordiska besökare. Då är det viktigt att det finns ett arkiv och bibliotek som täcker hela fältet det okända.
