UFO-Sveriges dykexpedition i Nammajaure
När jag läser dessa rapporter kan jag inte låta bli att associera till en märklig historia som berättades av den amerikanske kontaktmannen George Van Tassel. Inte världens mest seriösa källa förstås. Hans budskap från rymdmänniskor är för det mesta en form av naiv new age mystik. Samtidigt finns i hans gamla tidskrift Proceedings då och då information som är intressant på en annan nivå. För den som vill se en gammal intervju med Van Tassel kan jag rekommendera en film på YouTube. Säga vad man vill om George Van Tassel men tålamod hade han. Det är svårt att tänka sig en mer sarkastiskt intervjuare än journalisten i filmen.
George Van Tassel
I sin tidskrift Proceedings vol. 10, nr. 6, 1974 skriver Van Tassel om en major från det amerikanska flygvapnet, stationerad vid George Air Force Base, Kalifornien, som 1953 brukade komma på besök till det så kallade Giant Rock Airport där George Van Tassel senare höll sina stora tefatskonvent. Majoren berättade vid ett tillfälle om ett fall där en pilot rapporterar att ett okänt föremål flyger jämsides med honom. Föremålet störtar nära San Jacinto Mountain. Majoren och några andra från flygvapenbasen åker i helikopter till nedslagsplatsen. De hittar föremålet som verkar befinna sig i något slags automatiskt kontrollerad självdestruktion.
Föremålet är svart, äggformat (ovoid) och cirka 6 meter i diameter och 60 centimeter tjockt med ett pulserande ljus i mitten. Gruppen ställer sig på bara några få meters avstånd och observerar hur objektet börjar skaka som en geleklump medan det sakta försvinner helt och hållet. Ingenting finns kvar men gruppen tar markprover tillbaka till flygbasen. Vad som hände med rapporten fick Van Tassel aldrig reda på för majoren slutade besöka Giant Rock.
Den som kan sin George Adamski hittar samma förklaring i klassikern Ombord på rymdskepp (Inside the Space ships), där en av piloterna berättar följande för Adamski: "Dessa små "tefat" ser man ofta röra sig genom rymden och ibland lågt över jorden... När så är möjligt skickas dessa komplicerade och synnerligen känsliga små telemetrar alltid tillbaka till sitt moderskepp, men ibland bryts förbindelsen av en eller annan anledning... I sådana fall vidtas genast nödfallsåtgärder. På varje sida om moderskeppet, just under tefatens utslussningsportar, finns en magnetisk strålprojektor. När en telemeter kommer utanför vår kontroll skjuter en stråle ut för att upplösa den i dess beståndsdelar...Om en telemeter å andra sidan kommer utanför vår kontroll och så nära ytan av en planet att en explosion skulle kunna förorsaka skada får den landa på marken, dit vi skickar en svagare uppladdning. Resultatet blir då ingen explosion utan en gradvis upplösning av metallen. Först mjuknar den, blir geléartad och sedan en vätska som slutligen frigöres i gaser utan att lämna minsta spår efter sig." (s. 131-132)
Kanske inte så stor idé att dyka i Nammajaure igen, om man skall tro på rymdmänniskorna. Men det vore ju fint om dom kunde landa en dylik tingest inte så långt från Norrköping och låta bli destruktionen. Föremålet skulle passa bra i en monter i AFU.
