Så har jag köpt min första e-bok på Amazon. The Alien Files av Warren Aston. Det är fler och fler som väljer att inte publicera sina alster som tryckta böcker utan enbart som e-böcker. Även på min arbetsplats Norrköpings stadsbibliotek har vi gett ut två egna e-böcker. Det här kommer säkert att bli en trend bland många författare. Det är enkelt att köpa en e-bok på Amazon. Allt man behöver är ett konto (e-post och lösenord i Amazon) samt ladda ner e-boksläsaren Kindle (gratis) till sin PC. Sedan är det bara att välja och vraka bland titlarna. Nedladdningen går blixtsnabbt.
Filosofi och idéhistoria har alltid intresserat mig. Därför har jag upplevt de senaste veckornas ideologiska debatt (eller turbulens) vad gäller ufoforskning, exopolitik och skepticism som mycket väsentliga. Som gammal kulturradikal tycker jag om att gå till roten (radix) i frågeställningar och inte bara skrapa på ytan. Att det provocerar hör förstås till. Det kan vara på sin plats att jag ger min syn på skillnaden mellan ufoforskning och exopolitik och varför jag valt den kritiskt granskande ufoforskningen som arbetssätt.
Exopolitikrörelsen är historiskt sett relativt ny på den ufologiska scenen även om liknande idéer framförts redan på 1950-talet av till exempel NICAP och den nyandliga uforörelsen. Precis som inom den forskningsinriktade uforörelsen finns det mycket olika åsikter inom exopolitik. Det blev jag medveten om genom mitt deltagande på exopolitikkonferensen i Köpenhamn. Generellt ställer man sig dock bakom följande punkter:
1. Vi har besök av utomjordiska intelligenser.
2. Stormakternas elit inom militär och underrättelsetjänst känner till detta faktum.
3. För att få reda på sanningen krävs politisk aktivism för att tvinga denna elit att erkänna vad den vet.
Som forskningsinriktad ufolog blir mina synpunkter på dessa påståenden följande:
1. Det finns inga klara bevis för att vi har besök av utomjordiska intelligenser. Däremot observeras flera typer av ufofenomen varav några tycks handla om främmande teknologi och främmande intelligenser. ETI-teorin är endast en möjlighet för att förklara dessa rapporter. Men om man som exopolitikrörelsen gör talar om utomjordingar som en självklarhet så förutsätter man det som skulle bevisas. En öppen men mera försiktig och avvaktande inställning blir för mig den enda säkra och vetenskapligt acceptabla.
2. Det är uppenbart att stormakternas militär och underrättelsetjänster vet mer om ufo är man erkänner. Det går bara inte att blunda för många av de fakta som presenteras i böcker som Need to Know av Timothy Good eller UFOs and the National Security State av Richard Dolan. Därmed har exopolitikrörelsen rätt i att ufo inte bara är ett vetenskapligt problem utan också en politisk fråga. Problemet är bara att det är en närmast hopplös uppgift att försöka reda ut vilka hemliga dokument som är äkta eller avgöra om militära vittnen eller whistleblowers talar sanning och vilka som är mytomaner eller agenter som sprider vilda historier för att dölja något annat. Vi kan aldrig kolla källan. Att bara avfärda alla dessa rapporter som konspirationsteorier är inte en framkomlig väg men däremot är en försiktig och avvaktande hållning säkrast. Bäst underbyggda data får vi genom att själva undersöka observationer i vårt närområde där vi kan kolla grundkällan på ett helt annat sätt. Exopolitikrörelsen är också väldigt USA-beroende för sina data.
3. Eftersom vi inte vet om vi har besök av utomjordingar eller hur mycket stormakternas myndigheter känner till i ufofrågan blir politisk lobbying en högst osäker väg att nå sanningen. UFO-forskning finansierad med privata medel och ideella krafter blir därmed det säkrare alternativet.
Men exopolitikrörelsen kan bli en fruktbar del av uforörelsen om man inte tar ETI-teorin för given, intar en lite mera försiktig hållning vad gäller konspirationer och arbetar för att få ut tidigare hemligstämplade dokument från myndigheter samt samlar seriösa ufovittnen och forskare att presenteras vid konferenser. De kan också bidra genom att sända inkomna rapporter till undersökande ufologer och ufoföreningar. Den erfarenhet jag fått av danska exopolitiker visar öppenhet för dessa argument och en vilja till dialog. Tyvärr har danska SUFOI valt motsatt väg. Ole Henningsen har stängt dörren och förklarat att han inte vill ha någon vidare dialog med mig. Någon klarhet i varför SUFOI ändrat ideologi i enlighet med skeptikerrörelsen kan jag därmed inte få. Jag har inga problem att samarbeta med skeptiker men jag vill veta var vi har varandra. När dammet lagt sig efter stormen hoppas jag att även SUFOI lugnt och sakligt presenterar sin ideologiska grundsyn. Det goda samarbetet fortsätter förhoppningsvis. Och jag upprepar min inbjudan till ledningen att besöka AFU. Jag kan till och med tänka mig att bjuda på en öl.
