Bevan Berthelsens märkliga upplevelser

Mellan 1976 och 1979 var Bevan (tidigare Thorvald) Berthelsen en mycket aktiv och dynamisk ordförande för UFO-Sverige. Medlemsantalet steg kraftigt under de åren, mycket tack vare de intensiva PR- och informationskampanjer som Bevan initierade. Ett fyrtiotal städer besöktes under 1975-76 där UFO-Sveriges stillfilm visades kombinerat med föredrag och frågestund. Resultatet blev att en mängd nya lokalgrupper bildades. Mycket uppmärksamhet fick också den stora ufoutställningen i Köping från 1978 och flera år framåt.

Bevan Berthelsen 10 oktober 1992

Bevan var med och organiserade den första kursen för fältundersökare på Lersätersgården utanför Kolsva 24-25 september 1977. Kurserna, som sedan blivit ett årligt evenemang, har bidragit till en högre kvalitet på rapportundersökningar och dokumentation. Det intensiva samarbetet med försvaret, som startade 1975-76 var också till stor del Bevans förtjänst. Han var dessutom en av de första som genomskådade att åtskilliga UFO-rapporter var misstolkningar av ryska raketuppskjutningar.

Det hårda slitet under många år tog hårt på hälsan. Dessutom tillkom interna stridigheter med förre ordföranden Carl-Axel Jonzon, vilket resulterade i att Bevan drog sig ur det aktiva engagemanget i UFO-Sverige 1979. På riksstämman den 7 april 1979 valdes istället Birgitta Andersson från Enköping till ny ordförande för riksorganisationen. Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att UFO-Sveriges grundare och förste ordförande Carl-Axel Jonzon skapade riksorganisationen, men Bevan Berthelsen byggde upp den och bidrog till att verksamheten blev mera seriös.

Birgitta Andersson och Bevan Berthelsen vid riksstämman 1979

Något Carl-Axel Jonzon och Bevan Berthelsen har gemensamt var upplevelser av både ufo och paranormala fenomen. I en tidigare artikel i Rapport-Nytt sammanfattade jag några av Carl-Axel Jonzons möten med ufovarelser. Den 10 oktober 1992 gjorde Anders Liljegren och jag en lång intervju med Bevan i AFUs lokal i Norrköping. Delar av den intervjun publicerades i UFO-Aktuellt nr 4, 1992. Men i intervjun framkom många upplevelser och detaljer som inte publicerades i UFO-Aktuellt. Därför kan det vara intressant för alla ufologer och särskilt fältundersökare att få hela bilden av Bevans upplevelser så som han beskrev dem i intervjun.

Jag intervjuar Bevan i AFUs lokal 10 oktober 1992

Anders Liljegren (AL): Det skulle vara intressant att få lite bakgrund hur du kom in i det här och vad du sysslat med innan?

Bevan Berthelsen (BB: Jag tyckte det där med tefat det var ju löjligt. Jag jobbade på Svenska Salpeterverken, Supra heter det i dag, i Köping. Jag körde syrgasverk och ammoniakfabrik där och i processen hade vi ju gått om vätgas. Så vi fyllde stora plastsäckar, sådana här man har över lastpallar med vätgas och skickade upp med ficklampa under. Inga reaktioner. Sedan började vi hänga en 20-30 meter aluminiumfolie under också och tänkte vi kan åtminstone latja med flygvapnet. Men det vart ingen reaktion då heller.

Sedan gick det väl ett eller två år. Det hände en sak då. På morgonen sa min dåvarande fru – vad gjorde du uppe i natt? Ja, jag har inte varit uppe i natt, sa jag. Jo, du var borta ett par tre timmar, sa hon. Och sedan har du plockat blåklockor. En stor vas står på bordet. Jag kom inte ihåg någonting men grunna på det där. Jag hade då på natten, det var en sommarnatt i juni, åkt på cykel ett par kilometer upp till Slätängen. En obebodd platå, det finns några ödetorp. Där hade jag då efter ett tag kvicknat till och undrade vad gör jag här mitt i natten. Jag hade ju klocka på mig. Sedan knallade jag iväg och hittade min cykel och dom här blåklockorna. Trampade hem och gick och la mig igen. Det hände ingenting annat.

Bärgslagsbladet 12 mars 1973

Håkan Blomqvist (HB): Vilket datum var det?

BB: Det vet jag inte men det var 1972. Sedan tog det väl inte mer än en vecka så började jag vräka i mig allt som fanns om det här (ufo-HB). Jag lånade allt på biblioteket hela hösten. Dom fick beställa från andra bibliotek.

AL: Vad var det som fick dig att ge dig ut?

BB: Det vet jag inte.

HB: Men du kom inte ihåg att du gav dig ut?

BB: Nej, det kom jag ihåg efteråt sedan. Jag trodde ju inte att man kunde cykla i sömnen. Gå i sömnen går ju.

AL: Men vad sa din fru om det här?

BB: Ja, hon undrade vad jag gjort ute på natten för hon hade vaknat alltså. Det här var vid tretiden på natten. Det var ljust när jag kvicknade till där uppe. När jag trampade hem var hon över fem på morgonen.

HB: Såg du eller upplevde något där som var ovanligt?

BB: Nej.

AL: Du har aldrig testat hypnos?

BB: Nej.

HB: Men varför började du läsa ufoböcker efter det här?

BB: Ja, det kom efter då. Som jag sa så hade jag garvat åt allt sånt här tok innan. Jag var som en vanlig Svensson då att det här med flygande tefat det är sjuka människor som håller på och tror på sånt där. Sedan läste jag mer och mer och vad som tände mig att engagera mig det var det här att USA med Condon-undersökningen satsade miljontals kronor på att sopa saken under mattan. Då tänkte jag att ingen lägger ut miljoner på att på att förklara för folk att jultomten inte existerar. Det måste vara något skumt det här. Det var det som tände mig att gå ut och jobba aktivt.

Sökaren nr. 6, 1976

Håkan: Du har inga dagboksanteckningar som gör att det går att spåra när den här cykelfärden var?

BB: Nej, jag kommer ihåg att det var vackert, klart väder.

AL: Men före den tidpunkten hade du inte läst om ufo?

BB: Jag hade läst i dagspressen om ljusfenomen och med ledning av dom korta artiklarna så gjorde vi dom här vätgasballongerna för att latja med.

HB: Brukar du gå i sömnen?

BB: Nej, det har aldrig hänt.

HB: Du hade inte haft några andra ovanliga eller paranormala upplevelser innan?

BB: Nej.

AL: Har du upplevt något liknande senare?

BB: Ja, sedan har det hänt saker hela tiden. Det ena värre än det andra. Eller värre det är ju trevliga saker.

HB: Menar du liknande den första?

BB: Nej, man har fått hjälp på något vis. En gång behövde jag två hundra spänn. Och jag kunde inte komma på hur jag skulle få tag i två hundra. Då kommer det en gubbe, han bryter på finska och säger att han vill köpa en harv för två hundra kronor av mig. Ja, jag har ingen harv, sa jag. Jag driver inget lantbruk. Han drar mig ut till ett igenvuxet gärde, så här högt med gräs – någon meter. Under där i skiten ligger det en sådan där fjäderharv. Den vill jag köpa, säger han. Och den ligger på min mark så jag säljer den för två hundra. Sedan tar det bara en kvart så är han där med vagn och traktor och vi hivar upp den där och så åker han. Det har jag grunnat på sedan. Var kom han ifrån? Hur kunde han ta med traktorn när han inte visste att han skulle få köpa den?

HB: Såg han ut som en vanlig gubbe?

BB: Javisst, men han bröt på finska.

HB: Du har inte sett han sedan dess?

BB: Nej, jag kolla sedan genom åren vem det kunde vara och till slut hittade jag en annan finländare som hade en bror som såg ut så där men han drev ett litet jordbruk i Finland. Han har aldrig varit här.

HB: När var den här händelsen?

BB: Det var på 70-talet.

HB: Du kommer inte ihåg vilket år?

BB: Nej, men sedan 1980 så hade jag träffat min nuvarande fru. Hon bodde i Malmö och det kostar att åka dit. Jag bytte skift så jag kunde vara ledig en vecka i taget. Så jag var där ett par tre gånger i månaden. Pengarna räckte inte till resor och allt. Då drömde jag tre nätter i rad att jag skulle köpa obligationer, en viss årgång, en viss dragning, och ett visst antal. Jag tror det var tolv. Och på morgonen kom jag ihåg – vilken dum dröm. Jag har aldrig pysslat med värdepapper.

HB: Skrev du upp det?

BB: Nej, och andra natten likadant. Konstigt, tänkte jag, lika dumt, konstig dröm. Tredje natten då skrev jag upp det på morgonen. Det satt så bra så jag kom ihåg det på morgonen och jag visste inte ens vad dom kostade. Jag ringde banken och frågade och det var omkring hundra kronor styck. Jag frågade om dom hade sådana. Dom tittade efter, jo det fanns. Då beställer jag antalet och går in dagen efter och löste ut dom. Efter en tio, fjorton dagar var det dragning och då vann jag tio tusen. Det var fyra tusen och fyra tusen och några hackor extra på det där lilla antalet och då hade jag pengar att resa hur mycket jag ville mellan Malmö och Köping. Det var intressant. Sedan sålde jag dom och fick igen pengarna.

HB: Vad tror du själv hände den där gången ute på ängen?

BB: Det måste ha varit något – jag vet inte. När man var som mest i smöret så grunna man på om man möjligen hade haft någon påverkan av något slag.

Bevan på UFO-Sveriges kurs för fältundersökare 15-16 augusti 1981

HB: Du har aldrig upplevt någon tidsförlust efteråt?

BB: Nej, men däremot har jag fått den förmågan, om det skall vara någon förmåga, när vanligt folk har bekymmer, problem eller ekonomiska problem då ligger dom sömnlösa och grubblar hur dom skall bete sig. Jag blir jättesömning när jag har problem. Jag lägger mig och somnar på en halv minut. På morgonen när jag vaknar så är allt klart. Så och så skall jag göra, så fixar det sig.

HB: I januari 1973 bildades Köpings UFO-förening, men ditt ufointresse startade tidigare?

BB: Det var bara två veckor efter den där blåklockeplockningen.

HB: När man hör dig berätta så tycker man det är underligt. Det finns ju ingen logisk koppling mellan blåklockeplockningen och att bli ufointresserad. Men det bara blev så menar du?

BB: Ja, jag läste allt jag kom över.

HB: Sedan i mars 1973 hade du din första observation?

BB: Ja, det var på jobbet där. Det var tre inblandade som också såg det.

HB: Var det någon upplevelse som blev viktig för dig?

BB: Nej, men det trevliga var att det var flera som såg den.

HB: Har du gjort flera ufoobservationer?

BB: Ja, det har hänt några gånger… Sedan har jag en historia som inte många känner till men jag vet inte om jag ska ta den. Det var 1980, efteråt så kom jag med i ett broderskap. Det hette Subud. Jag har alltid varit skeptiker till allt sånt där. Det sitter någon guru och basar över anhängarna som skall samla pengar. Men det här var något annorlunda. Min nuvarande fru berättade att hon var med där… jag ringde en kille i Stockholm som var med där och pratade lite och han bjöd dit mig och sa du kan hänga på här i tre månader. Det heter probation och känner du för det så skall jag öppna dig, sa han, så får du del av det. Det var någon kosmisk kraft. Bara det är ju mystiskt. Jag tyckte det var intressant så vi träffades  och pratade och efter tre månader så skulle jag öppnas.

HB: Vad hade du gjort under tiden?

BB: Ingenting, jag hade bara fått reda på vad det handlade om. Det var mycket social verksamhet och det här latihan. Man har en sorts meditation ett par gånger i veckan. Man tar emot. Ofta är ju meditation att man vänder sig inåt. Men här öppnar man sig utåt. Då får du någon sorts kraft, beroende på vem du är. Är du religiös så är det Guds kraft osv. Vi gick och käkade pizza och så gick vi till den där lokalen utanför Stockholm, någon förort, och sedan blev jag öppnad. Och bara det var en upplevelse. Händerna vart som klubbor och sedan rann det ur någonting tungt. Sedan var det inte mer med det. Då var jag öppnad.

Sedan åkte jag till centralen och åkte hem. Det var på eftermiddagen… När vi kommer, jag tror det var mellan Kungsängen och Enköping, så stannade tåget plötsligt, saktar in ute på åkrarna där. Jag tittade ut och där var ett stort glänsande föremål. Det är svårt att säga men högst 50 meter över marken. Och jag rusade genom hela vagnen för att få tag i folk som kunde se det här. Det fanns inte en kotte i vagnen. Det där höll väl på i någon minut ungefär sedan försvann det. Efter någon minut så ryckte det till och tåget kom igång. Efter en stund kom konduktören och jag frågade varför tåget stannade. Ja, det vet vi inte, strömavbrott.

När jag kom hem ringde jag frugan och berättade det här. Så ringde jag till han som hade öppnat mig. Han kallades för hjälpare då. Och så ringde jag till SJ i Västerås och frågade varför tåget hade stannat. Det var ett strömavbrott då, tillfälligt och dom visste inte vad det var. Jag höll på och trasslade med dom några dagar. Jag hade lagt av med det här då – ufoföreningen och sånt. Jag fick inget vettigt svar. Det var bara att det hade stannat på grund av strömavbrott. Det där har jag inte berättat för mer än ett fåtal. Efter den händelsen fick jag reda på att det här Subud bildades av en man från Java. Han gick och läte juridik 1924 – kvällskurser. Och en kväll när han hade kommit hem och just skulle gå in i kåken då uppenbarade sig ett ljusfenomen ovanför honom och en ljusstråle träffade honom. Och det var då det här uppstod, att man kan öppna andra människor för det där också. Så det har ett samband. Det är en typisk ufohändelse det där med ljusstrålen.

HB: Det här föremålet du såg, hur såg det ut?

BB: Det var som ett ägg ungefär, inte ett typiskt tefat. Aluminiumfärgat, lite reflexer.

HB: Avstånd, kan du bedöma det?

BB: Det må har varit uppåt en, en och en halv kilometer. Så nära var det inte.

HB: Kände du någon form av kontakt med det här?

BB: Nej, jag kolla bara in och jag är ju som jag är – aha ett tefat. Nu måste jag ha folk som ser det också annars kommer ingen att tro mig. Men det fanns ingen i vagnen. Det vara en vanlig vardagseftermiddag.

AL: Men du försökte inte gå vidare till nästa vagn?

BB: Nej, utan tillbaka till fönstret och kolla att det ar kvar. Sedan drog det sig mot en skogskant. Det hade kört runt lite. Det var alltså inte jämn kurs och sedan iväg mot skogen och så försvann det bakom.

AL: Såg du något samband mellan att det försvann och tåget gick igång?

BB: Nej, det tog väl en tre, fyra minuter innan tåget kom igång.

HB: Vad sa den här Subudkillen när du berättade det här?

BB: Han sa att jag skulle läsa den och den boken för det finns sådana här händelser i Subud, sa han. Och dom var på engelska så jag tragglade mig igenom dom där. Den här organisationen är inte stor i Sverige, lite större i Norge… Det är vanliga människor. Det fina är att var och en behåller sin livsåskådning vad dom nu har, så dom pådyvlas ingenting. Dom är som vanliga, tar sig ett glas och röker.

HB: Är du med fortfarande?

BB: Ja, frugan och jag är dom enda som är vegetarianer i det där gänget… Man utvecklas i och med att man håller på med sånt här som ufo… Ufofenoment tror jag ingår i något större sammanhang.

HB: Du nämnde tidigare på telefon en MIB-historia?

BB: Det var faktiskt efter den här första grejen, den första observationen som kom i tidningen. Samma dag som det stod i tidningen fick jag besök av en med sydländskt utseende, men han var inte svartklädd. Han frågade efter vägen. Först frågade han hur det står till. Tack, det är bra, sa jag. Om man kör däråt var kommer man då och om man åker däråt var kommer man då. Han talade flytande svenska, sneda ögon men inte asiatiska. Sedan tackade han och gick därifrån. Det tog väl ett par minuter och jag tänkte vem fan var det där? Han hade inge bil. Jag sprang ut och tittade. Raksträcka åt bägge håll. Han var borta. Hade han gått till fots så hade jag ju sett honom. Han kom på dagen efter det stått i tidningen. Jag jobbade skift så jag var hemma på dagtid. Han var solbränd, svarthårig, brun kostym. Mycket korrekt klädd, vit skjorta. 30-årsåldern. Ögonen var sneda. Det var det jaga tänkte på direkt. Efteråt tyckte jag det var skumt. Jag bor ju på landsbygden. Det var därför jag kunde gå ut omedelbart efter och kolla. Vägen går rakt. Hade han gått till fots hade jag sett honom. Hade han åkt bil hade jag sett bilen bort i kurvorna… Han kom vid elva tolv-tiden för jag började jobba klockan 14.

HB: Du ångrar inte på något sätt dina ufoår?

BB: Nej, det var fantastiskt. Det ar en härlig tid.

HB: Trots att det blev så slitigt för dig?

BB: Ja, men det var utvecklande.

HB: Hur är din livssyn, världsbild i dag?

BB:  Ja, det har ju skett en andlig utveckling. Jorden är ju som ett litet rymdskepp i rymden och det gäller då att hushålla med resurserna.

(Publicerad i Rapport-Nytt nr 1, 2023)