Ufoföreningen som blev en meditationsgrupp

När Riksorganisationen UFO-Sverige bildades den 29 mars 1970 inleddes en unik era i svensk ufohistoria. Mängder av lokala ufoföreningar och mindre grupper bildades runt om i landet. De utvecklades på olika sätt både vad gäller aktiviteter och sätt att arbeta med ufofrågan. Tidigt ute var Stockholms UFO-Center (SUFOC) som bildades 1971. Den startade som en vanlig ufoförening men skulle efter ett par år utvecklas på ett ganska ovanligt sätt. SUFOC blev en meditationsgrupp som med tiden indirekt till och med kom att påverka och intressera världsstjärnor som Shirley MacLaine.

SST 12 oktober 1972

Föreningen bildades under namnet UFO-Sundbyberg den 18 mars 1971 och var en utbrytning ur Solna Astronomiska Förening (SAF). Efter en månad ändrade man namn till Stockholms UFO-Center eftersom endast ett fåtal av medlemmarna kom från Sundbyberg. Förste ordförande var Leif Johansson och bland de mest aktiva fanns Lennart Johansson, Tony Eckardt och Sune Nordwall. Även Boris Jungkvist fanns med som medlem. Redan första året startade föreningen en mängd aktiviteter som observationsutflykter, studiebesök till andra ufogrupper och föredragsaftnar i klubblokalen i Lötskolan, Sundbyberg.

Till UFO-Sveriges riksstämma i Motala 10-11 april 1971 skickade föreningen tre representanter, Leif och Lennart Johansson samt Tony Eckardt. Samtliga var tekniskt intresserade ingenjörer. Tony Eckardt hade konstruerat en ufodetektor som registrerade förändringar i magnetfältet och den demonstrerades nu på riksstämman, vilket väckte stort intresse, även i pressen.

Vid slutet av 1971 hade Stockholms UFO-Center 13 medlemmar och för 1972 beslutade man sig för att blir mera utåtriktade med inbjudna gästföreläsare och att ge ut ett medlemsblad som döptes till SUFOC. Den 5 oktober 1972 annonserade föreningen om en föredrags- och filmkväll på Lötskolan i Sundbyberg. Arrangemanget blev mycket lyckat med föredrag och filmvisning av Tony Eckardt, Gösta Rehn berättade om sin nya bok Tefaten är här och Rupert Siemerling redogjorde för sina experiment med jondrift. Kvällen lockade ett 60-talet åhörare och föreningen uppmärksammandes med en artikel i Sundbyberg och Solna Tidning den 12 oktober.

Folkbladet Östgöten 13 april 1971. UFO-Sveriges riksstämma 1971.

Sista numret av medlemsbladet SUFOC gavs ut i januari 1973. Som föredragshållare under våren annonserades bland annat Sten Lindgren från Intergalaktiska Federation (IGF) samt Jean Kikson, Gralsväktarnas med temat Den esoteriska synen på UFO. Vad som skulle definitivt förändra föreningen var det föredrag som senare hölls av Sture och Turid Johansson. Sture och Turid hade bakom sig en mängd UFO- och paranormala upplevelser, som jag själv hade börjat dokumentera 1972. Flera medlemmar i Stockholms UFO-Center hade nu alltmer börjat intressera sig för ett mera andligt sökande och nyandliga rörelser vilket resulterade i att det rena ufointresset kom i bakgrunden och i praktiken upphörde föreningen sommaren 1973. Man hade då ett tjugotal medlemmar.

Hösten 1973 frågade Sture och Turid några medlemmar om de ville vara med och starta en meditations- och sökargrupp. Flera från Stockholms UFO-Center nappade på idén: Lennart Johansson, Tony Eckardt, Eva Helderud och Solveig Simlin. Genom min bekantskap med Sture och Turid Johansson och samarbete med Lennart Johansson och Tony Eckardt fick även jag en förfrågan att var med i meditationsgruppen. Den 1 november 1973 deltog jag för första gången i gruppen som samlats i Sture och Turids villa på Lidingö. Mötena inleddes alltid med bönen Fader Vår och sedan cirka 15 minuters meditation följt av fika med diskussioner om allt mellan himmel och jord, men naturligtvis mycket om ufo och paranormala fenomen. Under den första tiden försökte vi även oss på att gemensamt studera Den Hemliga Läran av Helena Petrovna Blavatsky, men gruppen insåg snart att det inte var något för nybörjare.

Turid Johansson i meditationsgruppen 1974

Meditationsgruppen träffades varje fredag året runt och blev med tiden en starkt sammansvetsad kamratgrupp. Vi studerade olika nyandliga läror och filosofiska riktningar, alltid med högt i tak och många skämt. Hösten 1974 började jag läsa religionshistoria vid Stockholms universitet. Flyttade samtidigt från föräldrahemmet i Södertälje till en liten etta i Sundbyberg, mycket för att få vara nära mina vänner i meditationsgruppen. 1975 utökades gruppen med två nya medlemmar: Pia Ringstrand, som under flera år arbetat med Edith Nicolaisen och bokförlaget Parthenon samt Sune Nordwall, som var aktiv antroposof och läste vetenskapsteori vid universitetet.

Gruppen blev under 1975 alltmera aktiv. Vi bjöd in personer från olika nyandliga grupper för utbyte och diskussioner, gick på föreläsningar tillsammans, gjorde utflykter och studiebesök bland annat i Liberala Katolska kyrkan. Samtidigt firade vi ofta helger tillsammans och ordnade fester vid nyår och midsommar. Gruppen blev en trygg och viktig gemenskap, samtidigt som vi lite skämtsamt betecknade oss som Ockulta maffian – OM.

Pia Ringstrand och Lennart Johansson i meditationsgruppen

Hösten 1976 inleddes vad som kom att innebära slutet för meditationsgruppen. Efter att ha träffats varje fredag i flera år kände flera att gruppen börjat stagnera i utveckling. En vändpunkt kom fredagen den 1 november 1976 hemma hos Eva Helderud. Under meditationen reste sig plötsligt Sture Johansson. Ena handen skakade och hans stönade lätt. En helt annan röst började tala genom honom och förklarade: ”Jag hälsar er. Var inte rädda. Det är inte så farligt som det ser ut. Vad ni kallar instrumentet lider intet av detta… Men instrumentet är fortfarande rädd så var snälla och tala om för honom att han inte är någon fara för er. Jag är mycket glad över att vara här.” Talet fortsatte med en kort förklaring av hur transtal fungerar samt försäkring om att mannen som talade genom Sture skulle återkomma flera gånger. Han kallade sig Simeno och var en andlig ledare som Sture och Turid gemensamt mött när de tillsammans varit med om en så kallad utomkroppslig utflykt eller astralfärd. Detta möte finns beskrivet i Sture Johanssons bok Resan till ljuset, som utkom 1974.

Sture talar i trans

Gruppen fick flera tillfällen att tala med Simeno och även senare när istället en annan lärare som kom igenom vid namn Ambres. I och med att Sture började som medium lämnade i praktiken Sture och Turid meditationsgruppen och ägnade sig åt att bygga upp en egen verksamhet och rörelse som kom att kallas RAM-stiftelsen, sedan 2014 Nya Ram-stiftelsen. Under 1980-talet blev Sture alltmer känd som medium, även internationellt. Sture och Turid åkte till många länder och höll så kallade teachings. Jag fick brev och kort från USA, Mexico och Hawaii under deras resor. Kändisar som Shirley MacLaine och Dennis Weaver intresserade sig för Sture och 1985 kom Shirley MacLaine till Sverige och deltog i teachings. I dokumentärserien Out On A Limb från 1987 finns Sture med och går i trans. Serien bygger på Shirley MacLaines bok Ut på den yttersta grenen som kom på svenska 1983. Sture och Turid flyttade under 1980-talet till norra Värmland där de byggde en kursgård 1988, som även idag har en mycket aktiv verksamhet med olika program. Vilka vägar vandrade medlemmarna i meditationsgruppen sedan?

Sture och Turid skilde sig och Turid avled 2010. Lennart Johansson blev så småningom mycket aktiv inom Miljöpartiet. Han avled 2012 och hedrades med en tyst minut vid Miljöpartiets kongress i Umeå. Pia Ringstrand engagerade sig en tid i INCAL – Informationscentrum för alternativa livsåskådningar och ny forskning. Tony Eckardt blev ordförande för Föreningen för Psykobiofysik och ansvarig för närradioprogrammet Nya Dimensioner. Han flyttade senare till Krokom, Jämtland med sin fru Eva Olsson och startade Shekina Media, där de fortsatt undersökningar av kontaktfall, paranormala fenomen och teorier om multiversum. Själv flyttade jag till Norrköping 1984 bland annat för att kunna jobba med AFU.

Mor och jag hemma hos Sture och Turid januari 1977.

Efter att ha varit aktiv i uforörelsen i mer än 50 år finner jag idag att förenings- och personhistoria inom ufologin är nästan lika fascinerande som själva ufogåtan. 1992 gav den omstridde filosofiprofessorn Ingemar Hedenius ut sina memoarer med titeln: Varför blev jag den jag är? Det är idéhistoriskt intressant att studera varför svenska ufologer och ufoföreningar blev vad de är – eller var. En lite ovanlig men spännande del av svensk kulturhistoria.

(Publicerad i Rapport-Nytt nr 4, 2020).