Sommaren 1978 var det många semesterfirare som höjde på ögonbrynen när de passerade IKEAs parkeringsplats i Köping. Där stod ett stort flygande tefat, fem och en halv meter i diameter. Tefatsmodellen var ett effektivt sätt att locka besökare till den ufoutställning som arrangerades av Köpings UFO-förening i samarbete med Köpings museum. Vad många ännu i dag inte känner till är att byggandet av tefatsmodellen inspirerades av en närobservation av små tomtelika varelser 1931.
1972 satte Anders Liljegren in en annons i Nerikes Allehanda där han sökte vittnen till ufo-observationer. En av de som svarade var Helge Eriksson, som berättade om en märklig händelse som inträffade utanför Eslöv trettondagen 1931. Anders spelade också in en intervju med Helge 1973. En intervju som finns digitaliserad och bevarad i AFU. Intervjun publicerades i UFO-Information nr 2, 1973. Det är fascinerande att i dag höra Helge själv berätta om de varelser han mötte en vinterkväll, långt innan begreppet flygande tefat myntades 1947.
1931 arbetade den då 24-årige Helge Eriksson som djurskötare på Dannebo gård, cirka två mil utanför Eslöv. När arbetet var slut för dagen på trettondagen gick han för att besöka en arbetskamrat på en närliggande gård. Efter några timmars samvaro var det dags att återvända hem.
- Jag var inte långt ifrån den gård, där jag arbetade, när jag såg 10-12 småvuxna karlar komma gående mot mig. Jag upptäckte dem på ungefär 50 meters håll och de närmade sig raskt. De var så små, ja, de räckte mig till knäna ungefär, och jag minns att jag kände mig himmelens rädd.
De små männen passerade Helge på bara någon meters avstånd.
Ett intensivt månsken spelade över snön och lyste upp gårdsvägen så männen
syntes tydligt. De gick taktfast som i gåsmarsch och pratade högljutt med
varandra men det lät bara som ett sorl.
- Jag blev oerhört rädd och fick verkligen stålsätta mig för
att inte springa min väg från platsen. Jag befann mig ju bara på någon meters
avstånd från de där gubbarna, så jag kunde räkna dem… 10-12 var de. Jag
koncentrerade mig på ansiktena, som jag tyckte verka hårda och grymma på något
sätt. De var mörka i hyn och deras skägg verkade väldigt långt.
Helge noterade att varelsernas huvuden verkade onormalt stora i förhållande till kroppen. Kläderna var mörka och de bar luvor på huvudet. Klädseln föreföll vara gjord i ett stycke, som ”något slags blus de dragit över sig”. En underlig lukt omgav varelserna. En stark, frän odör, något ”kemiskt” kanske. ”Jag kände lukten en lång stund efter att de passerat.” Helge uppfattade det som att de såg honom, men inte brydde sig om hans närvaro. ”Det var som om en militärtrupp kom”.
De små männen viker av från vägen och ut på ett gärde. Ute
på gärdet får Helge syn på ett ljusstarkt sken.
- Det var bara som något slags dimma runtomkring en fläck,
som det kom ett blåviolett sken från. De försvann in i det där skenet,
blixtsnabbt försvann de, som med en maskin… Jag hörde bra ett vinande i luften,
så var de borta.”
Då han kom hem den kvällen och hade lagt sig så kunde han inte somna. Händelsen spelades upp igen gång på gång i hans hjärna. Många gånger under åren har Helge funderat över vad han såg och han har berättat öppet för andra om händelsen. ”Vad det var vet jag inte… det var inga vanliga människor… människor från en annan värld”.
- Jag mötte dem ju personligen, jag hörde ju stegen, såg deras ögon och ansikten, kände lukten… och allt det andra. Jag såg dem. Jag har aldrig upplevt något liknande sedan, och när det hände var jag fullt klar i huvudet. Jag har reda på mig, och det har jag alltid haft.”
Tyvärr har jag inte kunnat återfinna det första brevet Helge Eriksson skrev till Anders Liljegren som svar på annonsen i Nerikes Allehanda 1972. Men i Anders intervju och även i en insändare i Saxons Veckotidning nr 42, 1974 nämner Helge inget om flygande tefat eller besökare från andra planeter. Endast ”människor från en annan värld”. Men uppenbarligen blev han senare påverkad av kontakten med flera ufologer och började då tala om flygande tefat. I ett odaterat brev till Karl-Arne Blom skriver han: ”Angående flygande tefat. Jag har sett ett flygande tefat år 1931. Det var utanför Eslöv i Skåne. Människorna som kom från tefatet var småväxta. Jag mötte dom strax från deras landningsplats”. I en intervju i Örebro-Kuriren 27 december 1977 säger Helge: ”De såg gamla ut, 60-70 år med våra begrepp. Kanske var de så gamla för att de rest så länge ner till Jorden.”
Oavsett vilken bedömning man gör rörande trovärdigheten i berättelsen så blir den, sett ur ett historiskt perspektiv, en intressant hybrid mellan gammal svensk folktro och dagens ufo-observationer. Beskrivningar som vi känner igen från uforapporter är till exempel små varelser med stora huvuden, kläder gjorda i ett stycke, stark frän lukt, intensivt ljussken, vinande i luften, blixtsnabbt försvinnande.
Den här rapporten inspirerande den svenske ufologen Jan-Ove Sundberg till att göra en film om händelsen. 1977 kontaktade han en grupp filmare i Motala, Action Films, som tyckte idén lät spännande. En annons sattes in i Motala Tidning där man sökte pojkar i åldern 8-10 år, som skulle spela de små männen. Anders Kessler från Motala, vän till Jan-Ove, fick rollen som Helge Eriksson. Filmen fick namnet ”12 män från rymden”. Man lyckades engagera flera företag i Östergötland och Småland som utan kostnad bidrog med material och arbete.
För att få lite mer bakgrund till filmen försökte jag kontakta producenten Anders Grenzman. Tyvärr var han avliden sedan ett antal år. Däremot ringde jag upp Anders Kessler som i ett mail berättade lite minnen från inspelningen:
”Värnamo Gummifabrik tillverkade gummiduken som blev ytterhöljet på ufot. Grundtanken var att ufot skulle vara uppblåsbart för lätt och smidig hantering. Vid första uppblåsningen på fabriken antog ufot inte den tänkta formen av ett tefat. Snarare formen som en sfärisk Michelingubbe. Ridå! Efter ett visst funderande kom vi på hur och vad ska vi göra för att få till ett trovärdigt "tefat". Tefatet ska ju helst vara någorlunda flyttbart. Efter lite om och men tillverkade GP-snickerier i Motala en delbar träram som gummiduken kunde träs över. Jag vill minnas att toppkåpan gjordes i glasfiber. Vem, var och hur kåpan gjordes kommer jag inte ihåg. Ufot skulle vara silverfärgat och kupolen var lilaaktig.
Vid första filmningen skulle Helge gå i en allé mot kameran. Kameran skulle sedan vridas 180 grader så man såg ryggen på Helges fortsatta vandring i allén. Nåväl, när sedan filmen kom tillbaka efter framkallning visade det sig att något hänt med kamerastativet. Helge och allé lutade betänkligt. Troligen hade ett ben på stativet sjunkit en aning i samband med 180- gradervridningen. Lutningen märktes inte i kamerans lilla sökare. Det var bara att filma om. Det skulle också filmas närbilder på Helge när han skräckslaget stirrade in i kameran. Abret var att jag, pga. rådande ljusförhållande var tvungen att stå i motvind. Vill minnas att det denna dag var ca. arton grader kallt. Att stirra skräckslaget i arton grader kall motvind, utan att tårarna sprutar, är svårt. Det blev till slut hyfsade tårfria skräckslagna närbilder på mig, dvs Helge,.
Inspelningarna gjordes på Lindenäs gård utanför Motala. Lindenäs är ett stort jordbruk med rejäla maskinhallar och andra bra och rejäla utrymmen att förvara flygande tefat i. Inspelningarna blev så småningom klara och tefatet förträngdes, i en maskinhall, under redigering och klippning av filmen. Alles frid und fröjd. Tills en dag Lindenäs hör av sig och vill ha bort tefatet ganska snart. De behövde utrymmet till sina egna maskiner. Var i hela friden ska vi göra av tefatet? I värsta fall får vi skrota det. Som tur var så hamnade det i Köping.”
Pressen var inbjuden till ett genrep på Lindenäs gård söndagen den 8 januari 1978. På plats fanns då Karl-Olov Pettersson, Köpings UFO-förening, som tog flera foton från genrepet. Någon längre film blev det tyvärr aldrig, endast en kortare 8 mm med ljud. Tanken var annars att den skulle ha haft premiär på UFO-Sveriges riksstämma i Folkets Hus i Stockholm den 18 mars och sedan hyras ut till skolor och kursverksamhet. Anders Kessler har själv sett den bara några minuter långa filmen men har ingen egen kopia. Tyvärr har vi heller inte lyckats lokalisera någon kopia i AFU, men den kan förstås finnas någonstans bland gömmorna. Det vore roligt om den kunde återfinnas.
När det inte blev någon mera filmning donerade Jan-Ove Sundberg tefatsmodellen till UFO-Sverige. Ingvar Damm och Karl-Olov Pettersson från Köpings UFO-förening åkte och hämtade den. I ett mail den 15 september 2021 skriver Ingvar: ”Vi fick plocka isär träbitarna, köra på släpkärra, sedan bygga ihop igen och spänna gummiduken. Det var ett trixande. Sedan anlitade vi Triofrakt att lyfta upp det på betongfundamentet.”
Förutom i Köping sommaren 1978 användes tefatsmodellen också som PR vid UFO-Sveriges riksstämma i Enköping 1980. Modellen stod då på torget i Enköping. Ivar Karlsson, Enköpings UFO-förening hade hämtat den från IKEA-parkeringen redan 4 september 1978. Den förvarades sedan i en byggnad hos familjen Tibbelin i Teda, sydväst om Enköping. Man försökte reparera modellen flera gånger men till slut sönderföll gummiduken i smådelar så därefter skrotades den.
Helge Erikssons märkliga upplevelse med de tomtelika varelserna 1931, tefatsmodellen och Jan-Ove Sundbergs försök att göra en film av händelsen är i dag en bit av svensk ufohistoria. Kanske hittar vi också, den vid det här laget, unika filmen någon gång framöver.
(Publicerad i Rapport-Nytt nr. 1, 2022).
