Mera ugglor och ufo

Min mor har flera gånger pratat om att se hur Arkivet för UFO-forskning vuxit ut idag. Det var många år sedan hon var på besök i arkivet. I söndags så åkte Susanne, mamma och jag ner till AFU för en rundvandring och fika. Mamma kunde naturligtvis inte låta bli att berätta hur mitt intresse började när jag var i tioårsåldern. En stjärnklar vinterkväll gick vi till en anläggning för att kasta grovsopor. Jag fascinerades av stjärnorna och frågade vad de olika stjärnbilderna hette. Mamma kunde bara ett par och sedan var min nyfikenhet väckt. Jag gick till biblioteket och lånade böcker om astronomi. Senare i tonåren hittade jag också ufoböcker i mina föräldrars bokhylla och lämnade astronomin för ufologin.

Min mor, Marianne Kantorp, i AFU

I förra bloggen skrev jag om den närobservation som Peggei Robert var med om 1973. Jag planerade att kontakta henne för att höra hur hon såg på händelsen idag. När jag sökte på nätet fick jag tyvärr det tråkiga beskedet att Peggei avled den 12 november förra året. Begravning och minnesstund hölls i Immanuelskyrkan i Norrköping. Av det lär jag mig att inte vänta alltför länge för att kolla upp en gammal ufoobservation.

I december 2010 skrev jag några blogginlägg om kopplingen mellan ugglor och ufo. Nu har jag hittat ett par rapporter till med samma koppling. 2009 fick UFO-Sverige in en rapport om en händelse som inträffade utanför Söderbärke i Dalarna en sommarkväll 1966. Två killar åker moped på en skogsväg när de får syn på en uggla på en stolpe. De stannar för att titta närmare och upptäcker då att en stor silverfärgad farkost hänger 100-200 meter över marken. Farkosten svävar sakta iväg och pojkarna följer efter och ser den landa på en åker. I något som de uppfattar som fönster ser de figurer röra sig.



Något mera bisarr är den upplevelse som Ingvar Johansson berättade om i Smålandsposten 8 augusti 1987. En sensommarkväll 1980 kommer han körande i bil utanför Blomstermåla. Plötsligt lyses himlen upp av ett blåvitt sken. En stor uggla flyger upp framför bilen och landar på vindrutan. Ugglans ansikte är otäckt mänskligt och den tittar på Ingvar. "Hastighet och tid försvann ur mitt medvetande", berättar han. Efter en stund lyfter ugglan och flyger iväg.

Ingvar fortsätter bilfärden och någon kilometer norr om Kråksmåla dyker en djurliknande kropp upp ur vägrenen. Ingvar tror först att det är en älg men varelsen svävar cirka sju meter framför bilen. Den lutar sig lite åt höger och då framträder en luden, tvåbent varelse med svans, två horn och långa öron. En klassisk djävulsfigur eller satyr. Varelsen sveper iväg över bilen och Ingvar ser att den nästan slår emot huven. Han stannar bilen och letar i dikeskanten men hittar ingenting så han fortsätter, förbryllad över vad som hänt. Ingvar har ingen teori om vad han såg men för en ufolog har händelsen, om den nu är sann, klara kopplingar till folktro och mytologi.



Inte undra på att John Keel, efter att ha undersökt liknande observationer i USA med märkliga varelser, skrev boken Strange creatures from time and space.