Den 6 augusti 2022 avled en av Sveriges mest kända
kontaktpersoner, Sten Lindgren. Hans inflytande på den tidiga svenska
uforörelsen var omfattande. Med sitt stora kontaktnät, engagemang och budskap
kom han att inspirera både enskilda ufologer och till bildandet av UFO-Sverige
1970.
Sten Lindgren blev min första lärare och mentor i tefatens värld. I ett brev den 15 november 1970 hälsar han mig och min skolkamrat Kjell Jonsson välkomna till ett möte i Stockholm. Brevet undertecknades med ”De Bästa Kosmiska Hälsningar”. Kjell och jag hämtades på Stockholms central av Sten och hans medarbetare Bjarne Håkansson (idag Zacharias Brandt) och fördes till Stens lägenhet på Lidingö. Vi blev snart medvetna om att det inte var något vanligt hem. I hallen möttes vi av ett citat från Howard Mengers bok From Outer Space to You. I svensk översättning stod det: ”Vi har mycket arbete att utföra på er planet, bland ert folk, och vi måste agera snabbt – medan det fortfarande finns en planet och människor att arbete med.”
Väggarna i vardagsrummet var fyllda med ufobilder,
affischer och kartor. Kjell Jonsson och jag placerades i en soffa. Ljuset
släcktes utan förklaring medan Sten tog plats vid en ljusorgel, Clavilux, och
började spela ”kosmisk musik”. Efter denna introduktion förklarades att mötet
var styrt av rymdbröderna och att Sten stod i både fysisk och telepatisk
kontakt med en utomjordisk grupp. Det var meningen att vi skulle träffas och
Kjell och jag anmodades att starta en lokal UFO-Sverigegrupp i Södertälje.
Fulla av entusiasm startade vi också UFO-Södertälje direkt vid hemkomsten.
I självbiografin ”Dialog med kosmisk kultur” (1997) berättar Sten om alla sina ufo-observationer och möten med rymdmänniskor. Genom sin far, som var amatörastronom, kom han i kontakt med Eric Nordquist, som några år var ordförande i Ifologiska Sällskapet. Även Sten blev medlem och där mötte han Christer Janson som blev en nära vän. De bildade 1965 IGF – Inter Galactical Federation, en liten informell grupp inspirerade av kontaktpersoner som George Adamski och Howard Menger. Man arbetade med olika projekt som till exempel att distribuera tefatsfoton till forskare, piloter, ambassadpersonal, journalister, politiker och militärer.
På Ifologiska Sällskapet träffade Sten Lindgren även Bjarne Håkansson. De skulle bli ett välkänt radarpar inom svensk ufologi på 1970- och 80-talet. 1967 grundade Bjarne en svensk avdelning inom IGF som fick namnet ABC – Association Brotherhood Contactgroup, som blev något av en blygsam föregångare till UFO-Sverige. En god vän Bernard Jordan gav 1973 IGF rådet att arbeta vetenskapligt. Sten tolkade det som ett budskap från rymdmänniskorna och våren 1973 bildades Arbetsgruppen för UFO-Identifiering. Tillsammans med Bjarne Håkansson och Bertil Kuhlemann utvecklades vad som kom att kallas Projekt URD – UFO-Rapporterings- och Datasystem. I samarbete med UFO-Sverige kodades uforapporter för databehandling i syfte att besvara frågan ”Finns där något?” Projektets analys presenterades 1985 och skickades till olika myndigheter men gav inget resultat. Besviken över det vetenskapliga arbetet övergick Sten i mitten av 1980-talet till mera andligt inriktad verksamhet med möten och kurser som ”Esoteriska stoftkorn”.
I mitten på 1960-talet hade Sten Lindgren blivit bekant med Tryggve (senare Daniel) Glantz från Nyköping. Tryggve och hans fru Ingrid ingick i en kamratgrupp där man diskuterade ufo och ockulta frågor. Man experimenterade också med droger som hasch och meskalin. Tryggve berättade för Sten att han var i kontakt med rymdmänniskor och skulle ordna en kontakt med ett tefat vid Nävsjön utanför Nyköping en kväll i november 1965. I Dialog med Kosmisk Kultur ges en mycket detaljerad skildring av hur en grupp på fem personer, under Tryggves ledning, får möta ett landat tefat och en rymdman. Tyvärr håller inte händelsen för en kritisk granskning, viket jag kunde konstatera efter många års undersökningar.
Den 23 mars 1989 medverkade Sten Lindgren och Daniel
Glantz i teveprogrammet Svepet där de berättade om kontakten vid Nävsjön. Vad
Sten inte visste var att Daniel var en flitig användare av diverse droger och
kom med mängder av orimliga påståenden som inte stämde med verkligheten. Daniel
var också djupt religiös och hade bildat en grupp som ägnade sig åt
bibelstudier och vars medlemmar han döpte i Nävsjön, klädda i vita särkar. De
är en gåta varför Sten under alla år offentligt berättade om kontakten vid Nävsjön,
trots att han själv personligen tvivlade på händelsen. Vid ett samtal 1985
förklarade Sten att han bedömde det som 50 procents sannolikhet att kontakten
vid Nävsjön var en bluff arrangerad av Daniel.
Efter teveprogrammet blev Sten mycket efterfrågad som föredragshållare och ofta intervjuad i radio och tidningar. Han kom att ägna resten av sitt liv åt att berätta om sina ufo-observationer, kontakter och rymdmänniskornas filosofi. Trots att jag efter djupgående undersökningar ofta kritiserade Stens påståenden så var han alltid vänlig och en fridsam. Han var en godhjärtad mystiker som ville väl. I ett brev till Mats Nilsson 2003 skriver Sten: ”Jag står för vänlighet, godhet, hjälpsamhet, medmänsklighet människor emellan.”
Även om de flesta av Stens upplevelser visade sig ha en naturlig förklaring finns det fortfarande några händelser som är frågetecken. Kanske kommer det att förbli en gåta huruvida det trots allt fanns någon form av ”kontakt” under de tidiga åren. Jag har Sten att tacka för att ufologin och särskilt undersökningar av kontaktfall blev en fascinerande livsväg. Han blev, på sitt speciella sätt, en mentor som inspirerade till ett sökande och forskning som fortsätter ännu denna dag. Om inte Kjell Jonsson och jag hade åkt upp till Sten Lindgren och Bjarne Håkansson den där novemberdagen 1970, så kanske AFU aldrig blivit verklighet.
(Publicerad i UFO-Aktuellt nr 3, 2022).
