Under mina första år som aktiv ufolog, 1970-1972, blev Sten Lindgren min mentor i tefatens märkliga värld. Med tiden skulle Sten Lindgren bli en av Sveriges mest kända och omdiskuterade kontaktpersoner. I flera böcker och artiklar har jag dokumenterat och försökt bedöma trovärdigheten i Stens många upplevelser och påståenden.
Den viktigaste källan till Sten Lindgrens många berättelser om kontakter med rymdmänniskor är Daniel (Tryggve) Glantz (1938-2006). Tryggve bytte namn till Daniel i början av 1970-talet. Baserad på många års undersökningar, intervjuer, korrespondens med mera vill jag här ge en mera kritiskt granskande bild av Daniel Glantz än vad som presenteras till exempel i boken Närkontakt med UFO av Eva Olsson och Tony Eckardt (1997, finns även som video).
Den kronologiskt första källan till Daniel Glantz och hans fru Ingrids intresse för ufo är korrespondens mellan åren 1964-1974 med Edith Nicolaisen, grundare av Parthenons bokförlag. Vid den tiden arbetade Tryggve, som han då hette, bland annat som redaktör på Södermanlands Nyheter. Tryggve och Ingrid ville på olika sätt hjälpa till med Parthenons arbete att informera om rymdmänniskorna och deras filosofi. Av breven framgår att paret levde under mycket knappa ekonomiska förhållanden och var ständigt skuldsatta till bank och olika vänner. Den andra tidiga källan är korrespondens mellan Daniel Glantz och Sten Lindgren åren 1971-1973.
Både Tryggve och Ingrid var redan vid den här tiden
starkt religiösa och kombinerade kristendomen med ”rymdbrödernas” filosofi. Här
några belysande citat som visar andan i breven:
”Gud välsigne dig Edith. Vi arbetar alla för Jesus:
Den oändlige och våra bröder. Det skall vara Parthenons ledstjärna. Då kommer
det alltid att gå oss väl.”
Brev från Tryggve och Ingrid Glantz till
Edith Nicolaisen sept. 1966.
”Det är väl själva F-n också att du inte kan acceptera Kristus (sorgligt Sten) fattar du inte om du bara helt enkelt och okonstlat tog emot honom i ditt hjärta så skulle allt det andra tillfalla dig. Bröderna skulle jubla, då de är instrument för Honom och Fadern… Jag söker inte längre Bröderna, det räcker med Jesus Kristus, du vet alldeles för lite om honom Sten, men nu är det en sak, jag söker inte Bröderna längre men de söker tydligen mig. Din kosmiske Broder i Kristus, Tryggve.”
Brev från Tryggve Glantz till Sten Lindgren 1972, odaterat.
”Var övertygad om käre älskade Sten att du kommer
att bli ett gudsbarn hemplockad av vår älskade mästare bjuden på skjuts av våra
älskade bröder Änglar? Fattar du inte att basen deras chef bif boss heter Jesus
Kristus amen.”
Brev från Tryggve Glantz till Sten Lindgren 25 okt 1972.
Daniels ufointresse startade 1963 då han under
svampplockning utanför Uppsala på nära håll såg en kupolformad farkost.
Familjen flyttade till Oxelösund och strax därefter till Nyköping. Daniels första kontakt med rymdmänniskor
inträffade i september 1964 vid Nävsjön utanför Nyköping. En kupolformad
farkost svävade på låg höjd över sjön. En ramp fälldes ut och en varelse i
ljusgrå dräkt vandrade fram mot Daniel som stod på en spång i sjön. Varelsen
tycktes gå strax ovanför vattnet. Ansiktet täcktes av en hjälm med visir.
Varelsen stannade cirka fyra meter från Daniel och visiret fälldes upp så
Daniel kunde se ett par mycket vackra ögon. Varelsen lyfte handen, återvände
till farkosten som sedan gav sig av med en väldig hastighet.
Lördagen den 11 oktober 1986 for jag tillsammans med Daniel till Nävsjön för att höra honom berätta på plats om sina möten med rymdmänniskor. Under färden ut förklarade Daniel att under en resa till Israel hade en av hans kontakter sagt att han borde banta. Det hade gjort honom lite sur men han hade nu gått ner 15 kilo. Vi besökte först platsen där Daniel tillsammans med Sten Lindgren och några andra var med om en landning och kontakt i november 1965. Vi vandrade sedan ett par kilometer till en spångbro över ett träskområde där Daniel i september 1964 hade sin första kontakt med rymdmänniskor. Tre gånger hade han mött samma varelse på denna plats. Han var inte glad åt att få åka ut i dåligt väder och sena tider för att möta sina kontakter.
När vi vandrade i skogen berättade Daniel att
rymdmänniskorna flera gånger hjälpt honom med pengar, bland annat för att resa
till USA och Bahamas 1971. Enligt Daniel gav rymdmänniskorna honom de fem
första siffrorna för nästa Åby galopp som skulle slå in. Den sjätte ansågs
säker men den missade han. Ändå vann han 50,000 kronor och kunde resa till
USA. Man får väl säga att det är lustiga
främlingar som kommer från de kosmiska rymderna för att hjälpa en svensk man
att spela på Åby galopp.
Hösten 1965 får Sten Lindgren och hans vän Christer Janson erbjudande av Daniel Glantz att närvara vid en kontakt med rymdmänniskor. En lördagskväll i november 1965 reser Sten, Christer och Bernard Jordan ner till Daniels och hans hustru Ingrids bostad i Nyköping. De dricker te och Daniel instruerar deltagarna att inte ha några metalliska föremål på sig som mynt, klocka etc. Gruppen åker i Daniels Volkswagen och när de färdats några mil söder om Nyköping och kommer in på en grusväg blinkar Daniel med billjusen. Ett par kilometer före ankomsten till Nävsjön känner Sten och Christer som om ett hårnät av svaga elektriska strömmar avsöker deras hjärnor.
Enligt Sten Lindgren hände sedan följande: Daniel
parkerar invid Nävsjön och gruppen stiger ur. På ett avstånd av cirka
Mannen närmar sig gruppen och Daniel, Bernard och Karin möter honom på halva vägen. Sten och Christer får stå kvar på en stenhäll. Sten hör gruppen samtala under cirka fem minuter. Bernard bär med sig ett brunt A4-kuvert som han lämnar till besökaren. Därefter återvänder de tre personerna varefter alla sätter sig i bilen och ger sig av.
Gruppen åker några kilometer när Daniel stannar igen och alla kliver ur. Det är stjärnklart och Sten ser ännu ett tefat komma glidande strax över skogsbrynet på bara några hundra meters avstånd. När Sten och Christer tittar upp mot stjärnhimlen upplever de att stjärnorna är mycket närmare, som om himlen var inzoomad och de ser många fler stjärnor än normalt. De känner sig medvetandeförändrade. Därefter far gruppen tillbaka till Nyköping där de skiljs åt och Sten, Christer och Bernard åker tillbaka till Stockholm.
Den här kontaktupplevelsen har Sten Lindgren och Daniel Glantz berättat om många gånger i artiklar, böcker, föredrag, radio- och TV-program. I Sökaren nr 9, 1985 skrev jag en artikel om Nävsjöhändelsen – En svensk Adamskikontakt. Jag hade då inte intervjuat samtliga fem vittnen men bedömde den ändå som en möjlig äkta kontakt. När jag lite senare intervjuade de övriga vittnena växte en mycket annorlunda bild fram.
Vid en telefonintervju med Christer Janson 11
augusti 1985 ger han följande något annorlunda bild av händelseförloppet: ”…det
var ett slags ljus som inte var naturligt utan det var uppbyggt av någon slags
lampa, strålkastare, lykta som kan ha suttit på något fordon eller någonting.
Men för mig hade det lika gärna kunna ha varit en båt eller bil eller vad som
helst. För mig var det inte entydigt att det måste ha varit ett ufo… för mig
var det absolut inte att man såg något Adamskiskepp med tydliga konturer, men
Sten påstår att han såg något sådant.”
Någon man vid ljusskenet såg inte Christer Janson. Några år senare
ändrade Christer sin version och bland annat i föredrag med Sten Lindgren. Nu
hade han sett både farkosten och en man bredvid.
Bernard Jordan såg ett ljus i skogen som han inte kan avgöra om det kom från någon farkost. Han har också ett minne av att två personer rörde sig framför ljuset i skogen. Bertil hade ett kuvert med sig från Stockholm men är osäker på vad det innehöll. I Bertils redogörelse går de fram mot ljuset men sedan har han en minneslucka, vilket frustrerar honom. Han minns inte att de träffat någon person bara att kuvertet var borta senare. Kanske tappade jag det på vägen, spekulerar Bertil. ”Kuvertet är det enda i sammanhanget som retar mig för ingen har bankat mig i skallen i alla fall, utan jag hade en blackout. Jag kommer helt enkelt inte ihåg.” Bertil minns också att de stannade bilen igen sedan de lämnat platsen men han såg inget tefat på låg höjd och upplevde heller inte att stjärnorna verkade närmare som Sten och Christer berättar. (Intervju med Bernard Jordan 14 juli 1986).
Fallet tog en helt ny vändning när jag kontaktade Daniels tidigare fru Ingrid, som bytt namn till Duninge efter skilsmässan (Ingrid Duninge 1933-2016).. Innan jag intervjuade henne nämnde jag för Daniel att jag planerade att kontakta hans tidigare hustru för att höra hur hon upplevt det hela. Daniel avrådde mig då från att kontakta Ingrid eftersom hon var döende i skelettcancer. Trots det dystra beskedet kontaktade jag Ingrid och det visade sig att hon var helt frisk och blev naturligtvis upprörd över vad Daniel sagt. Angående händelsen vid Nävsjön 1965 säger hon:
Håkan: Den här händelsen som ni var med om 1965, såg
du själv skeppet då?
Ingrid: Nej, absolut inte, jag är så förvånad över
att alla de här personerna har sett någonting.
Håkan: Så du såg inte att det kom ut någon gubbe då?
Ingrid: Nej, absolut inte. Jag var med hela tiden
och det kan jag klart säga, det kom inte ut någon gubbe någonstans.
Håkan: Nehej, va märkligt!
Ingrid: Ja, det tycker jag också är märkligt.
Håkan: Men ni stod ju en grupp tillsammans?
Ingrid: Ja men det fanns ingen gubbe där inte. Jag
måste vara ärlig. Jag var inte nockad på något vis. Jag vet att vi var samlade
men jag är väldigt förvånad över att ear sett en gubbe… så vitt jag vet har
Daniel aldrig sagt till mig att han sett någon gubbe.
Håkan: Men berättade inte Daniel för dig om sina
egna upplevelser?
Ingrid: Daniel, han har inte träffat några.
Håkan: Vad är det som ligger bakom i så fall?
Ingrid: Jag tror det är psykologiska faktorer som
ligger bakom här… Jag vet inte om det är för att göra sig intressant därför han
fick en image på sig som han kanske ville hålla vid liv. Nu är jag så där
hänsynslöst ärlig när jag säger det för jag tycker det är en bluff om du säger
att det har landat någon person.
Håkan: Tror du han bluffar medvetet?
Ingrid: Nej, det kan vara undermedvetet
önsketänkande.
Håkan: Men det här ljuset som du såg där ute då
1965?
Ingrid: Ja, jag undrar om det var… ja om du säger vi
såg någonting i skogen så undrar jag om det var någon som gick med någon
ficklampa eller så för det var ju ingen som vi hade kontakt med. Det kunde ha
varit någon annan person ute i skogen. Ljuset var i ficklampstorlek. Det är ju
en sjö där de har fiskat hela tiden men det är min uppfattning.
(Telefonintervju
med Ingrid Duninge 29 oktober 1986).
En mycket viktig uppgift som jag kunnat bekräfta
genom flera andra källor och som Ingrid nämner i intervjun är att Daniel och Ingrid
under flera år levde ett ”söndagshippieliv” med droger som hasch, LSD och
meskalin. Ett liv som Ingrid till slut inte orkade med och som var en av
orsakerna till skilsmässan. Att Daniel även senare var en flitig användare av
droger berättar flera personer jag intervjuat.
I slutet på 1960-talet och början av 1970-talet
umgicks Daniel och hans fru Karin i en kamratgrupp i Nyköping bestående av
Matts-Gösta Jonsson samt Klas och Birgitta Holmberg. De diskuterade ufo,
parapsykologi, mystik med mera. Men de experimenterade också med droger som
hasch och meskalin. De köpte meskalinkaktusar från Östgöta trädgårdshall
berättar Matts-Gösta Jonsson vid ett telefonsamtal 15 augusti 2008. Det
bekräftas också av Birgitta Hjalmarsson, som var med i gruppen. Varken
Matts-Gösta eller Birgitta trodde då eller idag på Daniels alla berättelser om
möten med utomjordingar. De ser det som inre drömmar och fantasier. De såg
aldrig något bevis för att Daniels upplevelser var äkta. Daniel berättade
heller aldrig för kamratgruppen om händelsen vid Nävsjön 1965, trots att
gruppen åkte ut dit ibland. Birgitta menar att Daniel aldrig skulle ha kunnat
hålla tyst för sina nära vänner om en så viktig händelse som den påstådda
kontakten vid Nävsjön.
Ytterligare bekräftelse fick jag av Yngve Freij från
Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS), som var god vän med Daniel och Ingrid
och själv prövade droger tillsammans med gruppen. I ett telefonsamtal 7 mars
2010 berättar Yngve att Daniel vid ett tillfälle gick till Gustav Adolfs torg
för att köpa LSD som de sedan provade. De rökte hasch och prövade LSD
tillsammans med Daniel och hans fru. Yngve Freij hade fyra pärmar korrespondens
med Daniel och många andra från 1960-talet. Tyvärr brände han dessa pärmar. Ett
ovärderligt arkivmaterial för forskningen kring 1950- och 60-talets svenska
kontaktpersoner. Om Daniels ufokontakter säger han: ”Jag kunde inte riktigt lita
på honom”. (Telefonintervju med Yngve Freij 7 mars 2010).
Inte förrän den 23 mars 1989 gick Daniel ut öppet i teveprogrammet Svepet och tillsammans med Sten Lindgren berättade om händelsen vid Nävsjön och sina kontakter med rymdmänniskor. En grupp bildades kring Daniel som bland annat ägnade sig åt bibelstudier. Sommaren 1990 döpte han flera medlemmar i gruppen i Nävsjön, där de kläddes i vita särkar. En av de första som döptes var Monica Ahnkvist. Hon hade träffat Daniel under en new age-konferens i Stockholm och blev under några år med i gruppen kring Daniel. Hon bröt senare med gruppen och förklarar vid en intervju att Daniel använde droger även under 1990-talet. Enligt Monica åkte Daniel till Danmark med en god vän där de köpte droger vilka bakades in i sockerkakor. (Telefonintervju med Monica Ahnqvist 16 juni 1998).
I flera intervjuer och brev berättade Daniel för mig om sina resor till andra länder och möten med rymdmänniskor. Det är oklart hur många av dessa resor som ägde rum i verkligheten. Resan till USA och Bahamas 1971 var tydligen äkta men någon hjälp att spela på hästar hade Daniel inte fått enligt Ingrid. De hade istället lånat pengarna och hon fick betala av på lånen under många år. De många påståendena om hemligt samarbete med diverse olika underrättelsetjänster och myndigheter är knappast trovärdiga. Här några exempel:
”En hel del har hänt – USA, US Air Force vill ha
kontakt med mig och jag skall i dagarna besöka ryska ambassaden.”
(Brev från Daniel Glantz till Håkan Blomqvist 26 mars 1984).
”… jag samarbetar ju väldigt mycket med den
israeliska säkerhetstjänsten Mossad och även med svenska säkerhetsmän och de är
ju införstådda med, de har ju själva kunnat se tillförlitligheten av det här.”
(Telefonsamtal med Daniel Glantz 7 juni 1986.)
Efter det mycket uppmärksammade TV-programmet Svepet
1989 blev Daniel Glantz och Sten Lindgren ofta intervjuade i radio, TV och
tidningar. De höll också föredrag tillsammans runt om i Sverige och även i Danmark.
Jag har många gånger frågat mig hur det kom sig att Sten så tydligt
presenterade Nävsjöhändelsen som en verklig kontakt med rymdmänniskor, trots
att han själv var osäker om vad som hänt. Vid ett telefonsamtal 17 juni 1985 förklarade Sten för mig att det var 50 procents chans att kontakten
vid Nävsjön var en bluff arrangerad av Daniel med hjälp av en modell eller
ballong.
Med kännedom om Daniels bruk av diverse droger är det min teori att han före
utflykten till Nävsjön spetsade teet med mescalin. Med tanke på det ”hårnät av svaga elektriska
strömmar” som Sten och Christer kände i bilen, Bertils minneslucka i skogen,
upplevelsen där stjärnorna kom närmare samt de totalt olika vittnesmålen om vad
som hände ser jag det som en rimlig förklaring. Mannen i skogen
de mötte kan ha varit en vän till Daniel som med ett tält och ficklampa agerade
rymdman.
1992 flyttade han med nya hustrun Gun till Bergvik
utanför Söderhamn. Genom en anställning vid kriminalvården i Österåker öppnade
han ”Glantz Familjevård” för att hjälpa kriminella och missbrukare tillbaka
till samhället. En grupp ufointresserade bildades kring honom även i Söderhamn.
Daniel Glantz avled 2006.
Under alla de år jag samlade material om Daniel
Glantz upplevelser fann jag aldrig något som styrkte hans berättelser. Tvärtom
pekar alla vittnen och omfattande dokument på att det rör sig om rena fantasier
och inre upplevelser. Daniel var en fridsam och vänlig mystiker och mytoman som
blandade sin kristna tro med rymdmänniskornas budskap. Han betraktade Jesus som
rymdbrödernas chef. Trots att jag offentligt kritiserade
honom var han alltid vänlig när vi träffades och skickade ofta julkort. Kritik
tycktes inte påverka honom alls.
(Publicerad i Rapport-Nytt nr 3, 2023).
