Dagstidningsartiklar om ufo före 1968 handlar ganska
sällan om ufoföreningar, av det enkla skälet att de var tämligen få. Vi hittar
enstaka reportage om Ifologiska sällskapet och Malmö interplanetariska sällskap
(MIS), som båda hade bildats 1958. Dessutom fanns under det tidiga 1960-talet
fem eller sex lokala ufogrupper som inte märktes särskilt mycket i pressen.
Från och med hösten 1968, när Carl-Axel Jonzon (CAJ) och en grupp
ufointresserade bildar UFO-Motala, ökar mediaintresset. Men den 29 mars 1970
inträffar något som för alltid skulle förändra uforörelsen i Sverige och därmed
också öka antalet artiklar om ufoföreningar i dagspressen. Riksorganisationen UFO-Sverige
bildas under en konferens i Motala konsthall.
För att få en bild av hur UFO-Sverige presenterades i pressen under pionjäråret1970 har jag gått igenom samtliga cirka 450 pressklipp från 1970 som finns i AFU. De ger en fascinerande inblick i hur riksorganisationen och dess lokalgrupper försöker nå ut med sina idéer och verksamhet under den första tiden.
Redan före UFO-Sveriges första riksstämma 28-29 mars
1970 intervjuades Björn Lippold, Skövde i en artikel i Skövde Tidning den 24
mars. Han hade bildat UFO-Skaraborg 1968. Trots att det ännu inte beslutats om
någon riksorganisation säger Lippold: ”Flertalet ufologer är bosatta i Skövde
med omnejd, som är centralort för länets UFO-avdelning. Centralorten för
Sverige är Motala.” När beslut om att skapa en riksorganisation togs några
dagar senare var rubrikerna i pressen förvånansvärt seriösa. ”Motala värd för
landets första UFO-konferens” (Östgöta-Correspondenten 31/3), ”De tar tefaten
på fullt allvar” (Motala Tidning 31/3).
Den första intervjun med Carl-Axel Jonzon efter riksstämman gjordes av journalisten Duff Deutgen i Norrländska Socialdemokraten 15 april. Rubriken löd: ”Varelser från rymden - har landat i Sverige! (men det tror inte FOA”. Den andra större intervjun med CAJ under 1970 publicerades i Eskilstuna-Kuriren den 24 november. Till journalisten Nalle Weinstock säger CAJ: ”Vi är helt övertygade om existensen av flygande föremål, vars uppehållande i jordens luftrum inte kan förklaras på konventionellt sätt. Med andra ord: Samtliga inom förbundet tror på de flygande tefaten, och jag är kanske en av de mest övertygade. Tyvärr har jag inte kommit i kontakt med någon utomplanetarisk farkost själv, men min ståndpunkt är ändå helt klar. De flygande föremålen går inte att bortförklara.”
1970 började också UFO-Sveriges lokalföreningar märkas i pressen, både i form av insändare och reportage. Jag har hittat pressklipp från inte mindre än åtta lokalavdelningar. Alla var inte föreningar i formell mening utan ofta mer eller mindre löst sammansatta grupper. Det krävdes minst tre personer för att godkännas som lokalgrupp inom UFO-Sverige. Anders Liljegren förekom med tre insändare, t.ex. ”Norrköping har UFO-förening”, Folkbladet Östgöten 24 juni. UFO-Skaraborg var flitigt representerad i lokalpressen, inte minst under UFO-Sveriges medverkan i den så kallade Hjovialen, där man hade en utställning i en av villorna i stadsparken i Hjo. ”Nu väntar Hjo på flygande tefat” skrev Expressen 18 maj. ”Finns det flygande tefat”, lyder rubriken i Skaraborgs-Tidningen 21 maj, där både Björn Lippold och Carl-Axel Jonzon stolt visar upp en modell av ett flygande tefat.
Göran Ebbesson, som bildat UFO-Vetlanda, var en flitig insändarskribent 1970 och han intervjuades också i flera stora reportage t.ex. i Blekinge Läns Tidning 17 september där rubriken löd: ”F 17-värnpliktig ställer frågan: Hör ni till dem som sett flygande tefat?” Reportaget uppmärksammades till och med i en liten blänkare i Svenska Dagbladet 26 september. Göran Ebbesson flyttade 1971 till Södertälje och blev medlem i UFO-Södertälje som Kjell Jonsson och jag bildat i november 1970. Senare bytte Göran efternamn till Brusewitz och är idag känd som mångårig ordförande i Sällskapet för parapsykologisk forskning.
Ett viktigt steg i UFO-Sveriges utveckling var att initiera organiserade fältundersökningar av uforapporter. För den första rapportcentralen ansvarade Henrik Björses i UFO-Hallstahammar. Den 18 december presenterades den nybildade föreningen i Vestmanlands Läns Tidning: ”Rikscentral i Hallstahammar för flygande tefats-rapporter”.
En lite udda artikel i sammanhanget, som fick stort genomslag i pressen 1970, var en intervju som Daniel Glantz gjorde med Sten Lindgren. Inte mindre än 16 dagtidningar återgav artikeln i mer eller mindre förkortat skick. Originalartikeln har rubriken ”Intergalaktiska Federationen: Flygande tefat är en realitet” men ofta trycktes bara en förkortad version: ”UFO-Sverige räknar med att hålla en internationell tefatskonferens”. Intergalaktiska Federationen (IGF) under Sten Lindgrens ledning var lokalgrupp inom UFO-Sverige. Både Daniel Glantz och Sten Lindgren blev senare välkända genom sina påståenden om kontakter med rymdmänniskor. Någon internationell tefatskonferens blev det aldrig i Sverige.
Slutligen kan det vara värt att nämna en artikel som 1970 fick ett mycket stort genomlag i svensk press. Den vanligaste rubriken var ”Tefatens gåta låter sig inte avfärdas med tal om ockultism”, författad av Håkan Malmqvist. Det är en kritisk granskning av den så kallade Condon-rapporten, Coloradouniversitetets undersökning av UFO. Håkan Malmqvist presenterade sig som fil. stud. och var en ufointresserad akademiker och naturvetare som samarbetade med K. Gösta Rehn under ett antal år. Artikeln var en plädering för att ufo är ett gåtfullt fenomen som förtjänar seriös vetenskaplig forskning. UFO-Sveriges första år i pressen måste som helhet betraktas som mycket lyckat. Man nådde ut med ufofrågan på ett sätt som aldrig tidigare skett i Sverige. Därmed var grunden lagd för vad som med tiden skulle utvecklas till en seriös organisation för ufoforskning. De första årens verksamhet var ganska spretig och motsägelsefull både vad gäller verksamhet, ideologi och uttalanden i media, men det är naturligt för en nybildad organisation. Vi har många idealistiska pionjärer att tacka för de tusentals arbetstimmar som ägnats UFO-Sverige sedan 1970.
(Publicerad i Rapport-Nytt nr 3, 2020).
