Kunskap och bildning var nyckelord i Arne Helldéns pedagogiska grundsyn. Han såg kunskapsförmedling som skolans främsta uppgift. Kunskap som presenteras och levandegörs av ämnessakkunniga lärare som inte bara släpper iväg sina elever till datorerna för att ”forska”. Han ville propagera för den gamla lärdomsskolan i positiv bemärkelse, med bildade och brett kulturintresserade lärare, för ordning och reda, studiero och tydliga betyg.
Arne Helldén i sitt hem i Bankekind 18 oktober 2003
Arne Helldén var initiativtagare till Föreningen för Kunskap i Skolan eller Kunskapsrörelsen som den också kallades. Föreningen hade sin storhetstid på 1980-talet med cirka 800 medlemmar och tidskriften Äpplet. Tyvärr påverkade den inte utvecklingen nämnvärt utan en misslyckad skolpolitik fortsatte rasera den svenska skolan, särskilt gymnasiet som snabbt försvann som intellektuell miljö. Den akademiska kulturens sista skans, som Helldén uttrycker det. Jag blev medveten om förfallet under mina sexton år som gymnasiebibliotekarie. Elevernas klagomål på att bibliotekskunskap inte var "roligt" kontrade jag alltid med: du är inte här för att ha roligt utan för att få ordning och struktur på den grå massan du har placerad mellan öronen. Ett svar de sannolikt inte hade väntat sig.
Jag intervjuade Arne Helldén i hans hem i Bankekind utanför Linköping den 18 oktober 2003. Intervjun publicerades i tidskriften Humanisten som jag då var redaktör för. Det var för övrigt mitt sista år som aktiv inom organisationen Humanisterna. Arne Helldén är författare till ett flertal mycket läsvärda böcker, inte minst hans biografi över upplysningsmannen Diderot. En arvtagare till Arne Helldén är Inger Enkvist som bland annat skrivit den mycket omskrivna Feltänkt. en kritisk granskning av idébakgrunden till svensk utbildningspolitik (2000). Inger Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet och en flitig debattör vad gäller skola och utbildningspolitik. Jag har för övrigt bjudit in henne till författarsamtal och föreläsning på Norrköpings stadsbibliotek den 27 mars.
Slutligen vill jag tipsa om några intressanta sidor på nätet. Flying Saucers in Popular Culture visar en mängd bokframsidor, både science fiction och ufo-böcker, från 1946 och framåt. Här kan man följa hur ufo representeras i bild från 1940-talet till våra dagar. Intressant som kulturhistoria. Hittade också en läsvärd magisteruppsats från Uppsala universitet: Bibliotek som mikrokosmos. En jämförande studie av tre samlingar av texter i esoterisk tradition av Susanna Åkerman. Hon har studerat utvecklingen av tre privata bibliotek och hur de institutionaliserats på olika sätt: Bibliotheca Philosophica Hermetica i Holland, Donnerska Institutets Steinerbibliotek i Åbo samt Arcanabiblioteket i Härnösand. Det är intressant att jämföra utvecklingen av dessa bibliotek med tanke på Arkivet för UFO-forskning och dess framtid. Susanna Åkerman noterar i sin avhandling att det "inträtt en betydelsefull förändring i studiet av den västerländska esoterismen i och med att en professur inrättats för det historiska studiet av hermetisk filosofi och angränsande strömningar vid universitetet i Amsterdam."