Mera envishet än vishet

Lokalen för vårt nya Evansbibliotek är nu klar och renoverad. Men när jag tittade in i veckan insåg jag att det återstod flera timmars arbete med rengöring. Inte minst för att få bort allt det vita damm som lagt sig över hela lokalen. Tidigt i lördags morse åkte min sambo Susanne och jag ner till lokalen för att åtgärda det hela. Inte så vist av mig kanske med tanke på feber och halsont. Men med envishet och Voltaren som draghjälp ville jag få lokalen inflyttningsklar så fort som möjligt.

Susanne försöker få bort det vita dammet i lokalen

Det tog oss drygt tre timmar av våttorkande bland takrör, lister och skåp, dammsugning och golvrengöring innan allt var skinande blankt. Sista åtgärden var att dra ut alla spikar och krokar på väggarna. Nu är det bara att flytta in och vi planerar att flytta över de 16 bokhyllorna och cirka 50 bokkartongerna från gamla Evanslokalen på annandag påsk. Anders Liljegren kommer att skicka en beställning på 44 nya bokhyllor till Ikea. Därefter återstår den lilla detaljen att sätta ihop dom och flytta över alla böcker som nu ligger i lådor i gamla biblioteket.

Appropå vishet så kan det knappast undgått någon att mitt ufointresse i alla år parats med ett intresse för filosofi och livsåskådningsfrågor. Ett intresse jag delar med många ufologer. Därav mitt mångåriga samarbete med tidskriften Sökarens redaktör Sven Magnusson. Min egen sökarväg har knappast varit rak utan pendlat mellan olika förhållningssätt av mer eller mindre "tro" eller skepsis. I grunden har jag alltid betraktat mig som humanist och hyllar den gamle filosofiprofessorn Ingemar Hedenius tes om den intellektuella moralens maxim: "att inte tro på något, som det inte finns några förnuftiga skäl att anse vara sant."

Men här uppstår ett problem om man strikt skall hålla sig till den traditionella vetenskapliga synen på tillvaron, paradigmet. Det räcker inte till. Jag kan i dag inte intellektuellt försvara en materialistisk eller snarare fysikalistisk världsbild. Grundskälen är två. Jagmedvetandets gåta samt mängden av väldokumenterade paranormala fenomen, även inräknat ufofenomenen. Båda faktorer som tydligt pekar på att verkligheten är större än vi känner till och kan vetenskapligt konstatera. I en intervju 1966 sammanfattar den kristne humanisten Erik Hjalmar Linder livsgåtan på följande sätt: ”Jag finner det obegripligt att inte alla känner att grunden för vår existens är ett komplett mysterium, att vi existerar är oförklarligt.”

Människans jagmedvetande, detta upplysta fönster i den kosmiska natten, betraktar jag som en oerhörd gåta. Att bara definiera människan i materiella termer blir för mig alltför platt och orimligt. Det finns en kvalitativ dimension i jaget som kräver ett annat förhållningssätt. Jag kan inte godta föreställningen att en samling materia av en slump kan bilda ett väsen som  reflekterar över sin egen existens och tar etiska beslut.

Men att efter detta konstaterande försöka hitta en hållbar världs- och livsåskådning är ett verkligt sisyfosarbete. Som en intressant medvandrare på vägen kan jag rekommendera den engelske författaren och filosofen Colin Wilson. Hans omfattande litterära produktion är alltid intellektuellt stimulerande och han är något så ovanligt som optimist vad gäller människans utveckling. Han vågar dessutom gå utanför ramarna och behandla olika paranormala fenomen. 1984 kom hans bok Kampen mot sömnen. Gurdjieffs filosofi, som jag faktiskt skrev förordet till i den svenska upplagan.

I februarinumret 1976 av den engelska tidskriften Flying saucer review fann jag ett intressant brev till redaktionen skrivet av den engelske ufologen T Bryon Edmond. I en diskussion rörande ufovarelser hänvisade han till flera citat från olika teosofiska och esoteriska skrifter, bland annat Alice Bailey. Jag skrev till honom och vi hann utbyta några värdefulla data och idéer innan korrespondensen upphörde. Sannolikt på grund av brevskrivarens höga ålder.

T Bryon Edmond visade sig vara en bildad och kultiverad äldre herre, mycket väl insatt i den teosofiska och esoteriska litteraturen. Dessutom var han intresserad av ufofrågan sedan 30 år, där han försökte hitta ledtrådar till gåtan i den esoteriska traditionen. Hans sätt att resonera kring frågan fann jag förnuftigt. I ett brev sammanfattar han sitt livs sökande: ”I grunden är jag agnostiker, men jag accepterar teosofin tills vidare därför att den besvarar flera frågor på ett logiskt och vetenskapligt sätt än någon annan religion eller filosofi jag känner till.”

I likhet med T Bryon Edmond kan jag acceptera den teosofiska eller esoteriska världsbilden som en alternativ arbetshypotes eftersom den ger en hel del förnuftiga förklaringar på olika fenomen och företeelser. Dock med en kritisk distans som nödvändig förutsättning. Här finns också många både historiska och idéhistoriska kopplingar till ufologin. Men det finns många fallgropar om man ger sig in i denna undergroundvärld av idéer, något jag påpekat i åtskilliga artiklar. En god introduktion kan vara att läsa Ancient wisdom revived av Bruce F Campbell.

Som en god vägledning kan man också lyssna till min gamle vän Sven Magnussons visa ord:
”Okunnighet är naturlig. Man föds ju inte rik på kunskaper. Men man kan beträda en klok sökarväg, lyssna till kunniga men kritiska personer, läsa god litteratur och inte naivt acceptera allt. Att gå en klok sökarväg består i hög grad i att öka sina kunskaper, skärpa sitt förstånd och efter granskning lämna åskådningar som inte har en god grund i erfarenhet och förnuft. Den kritiskt undersökande tanken är sökarinstrumentet nummer ett.”