Uppdelningen i två grupperingar gjorde att de vetenskapligt inriktade ufologerna helt enkelt inte ägnade någon tid åt att undersöka och dokumentera kontaktpersonernas upplevelser. De bedömdes i de flesta fall som skojare och religiösa mystiker utan att man studerade data i fallen. Mycket få seriösa ufologer har ägnat tid åt att förutsättningslöst undersöka kontaktfall och därmed har också potentiellt intressanta data gått förlorade.Det finns inga djuplodande studier av klassiska kontaktpersoner som Daniel Fry, Kelvin Rowe, Howard Menger, Calvin Girvin, Woodrow Derenberger med flera. Enda undantaget i genren är Timothy Good som tillsammans med Lou Zinsstag skrivit boken George Adamski - the Untold Story. De flesta av 1950-och 60-talets kontaktpersoner är idag döda så det blir allt svårare att få tillgång till förstahandsdata. Dock väntar jag med spänning på att några av våra amerikanska kollegor ska ta sig an uppgiften innan det är för sent.
Här i Sverige har vi varit något bättre och dokumenterat flera kontaktpersoner. Clas Svahns bok Mötet i gläntan, undersökningen av pollenkungen Gösta Carlsson, är ett bra exempel. För att förstå och få en helhetsbild av ufofenomenet i alla dess aspekter är det viktigt att förutsättningslöst titta även på kontaktfallen. Och det oavsett om det visar sig att det fall man undersöker har en naturlig förklaring eller ej. Den tredje vägens ufologi (varken naiv tro eller total skepsis) måste följas även när det gäller påståenden om kontakter med ufovarelser.
