Vad som intresserade mig mest var Richard Kieningers förklaring på ufogåtan. I en artikel Space Vehicles, Travelers från 1971 skriver han: ”… även om en del är interplanetariska farkoster så har andra ett jordiskt ursprung. De från vår planet är tefatsformade… med tre halvklotsliknande motorkapslar på undersidan. De utvecklades först av människan på den här planeten för 20 000 år sedan och har används regelbundet av medlemmar av de lägre broderskapen sedan dess. De använder en mekanisk antigravitationsanordning som drivs av motorer som kan utveckla cirka 80 000 hästkrafter.” (14) Det här måste sägas vara en ganska god beskrivning av de klassiska Adamski/Menger-tefaten.
Jag korresponderade med Richard Kieninger och flera medlemmar av Stellegruppen mellan 1979 och 1995. På en fråga om Adamski svarade Kieninger att han ”…hört talas om Adamski men känner inte till hans upplevelser och kan därför inte kommentera dom”. I The Ultimate Frontier skriver Kieninger att de olika broderskapen har sina hemliga baser i bergiga områden långt från civilisationen och att det för vanliga människor inte går att finna eller identifiera dem.
Det intressanta med Richard Kieninger är att hans berättelse på så många sätt liknar de klassiska kontaktfallen men nu i ett annat sammanhang där tefaten inte är det väsentliga. Även Kieninger träffar sina bröder på olika platser ute i samhället där han får instruktioner. Däremot får han aldrig se brödernas farkoster eller följa med på en åktur. Följande berättelse skulle lika gärna kunna vara hämtad från någon av de klassiska ufokontaktböckerna:
Richard Kieninger (Eklal Kueshana)
”Jag har inte haft kontakt med så många av bröderna… De berättar inte vad dom har för arbete och deras arbete för broderskapen kan vara helt skilda från deras arbete för sitt levebröd. Den broder jag haft mest kontakt med är John, som jag mötte i Arizona. Jag får intryck av att han är ranchägare men jag vet inte var han bor eller vad hans efternamn är. Jag har sett den bil han kör men han vill inte att jag ska se nummerskyltarna… Min bedömning är att de flesta av dem lever bland allmänheten… De ser inte annorlunda ut än människor i allmänhet. Skillnaden ligger i det inre livet.”
Precis som med flertalet ufokontaktpersoner finns det motsägelser och tveksamheter i Richard Kieningers påståenden. Han blev själv ombedd att lämna Stelle två gånger på grund av alltför vidlyftiga sexuella kontakter med kvinnor i samhället. Enligt Walter Cox, som var med att bygga Stelle från början och som arbetade med Richard Kieninger under flera år, visade det sig att Kieninger inte alltid var att lita på. Trots det vill han inte helt avfärda sin tidigare läromästare och ser det som mycket möjligt att han från början verkligen haft någon typ av kontakt. Själv säger Walter Cox som svar på en av mina frågor: ”Jag har inget samröre med broderskapen, även om jag fortfarande tror på deras existens”. Det är bara att hoppas att någon i USA skriver en biografi om Richard Kieninger och reder ut hela den dunkla historien om Kieninger och hans eventuella kontakter.
