Vid halvtvåtiden promenerade Anders Liljegren, Carl-Anton Mattsson, Roger Ersson och jag över från AFU till Tobias lägenhet. På plats fanns redan Rickard Andersson med lilla Linnea och Benny Dahl. Från Clas Svahn, Anders och mig fick Tobias en 12-årig The Balvenie (whisky), en blomma och ett kort undertecknat av AFU-gänget.
Tobias hade jobbat hårt hela morgonen och vi bjöds både på hemlagad smörgåstårta och vanlig tårta med kaffe. Allt smakade utmärkt som det brukar göra när Tobias visar sina kocktalanger. Vi tillbringade några trevliga eftermiddagstimmar med småprat bland annat om kommande resor till England. Både Tobias och Carl-Anton åker nästa vecka med Clas Svahn till London där Clas kommer att hålla föredrag på BUFORAs 50-årsjubileum och som vanligt hämta hem ufomaterial från diverse engelska ufologer. Ännu en gång ett stort GRATTIS till dig Tobias och hoppas du får en fortsatt trevlig födelsedag och lyckad resa till London.
Anders Liljegren och Carl-Anton Mattsson hos Tobias Lindgren
Nyligen fick jag ett recensionsexemplar av En opieätares bekännelser, en liten skrift på 33 sidor utgiven på Agueli förlag i Uppsala. Den är skriven av författaren, poeten, kulturdebattören och bloggaren Mohamed Omar. Jag fann den synnerligen läsvärd och viktig på många sätt så jag köpte in två ex till Norrköpings stadsbibliotek och recenserade den på stadsbibliotekets hemsida. Något som även Omar kommenterade på sin blogg.
Mohamed Omar var för ett antal år sedan en firad poet och kulturskribent. Men efter att ha sett palestiniernas lidande under Gazakriget 2008-2009 skrev han en artikel i Expressen där han förklarade sig som islamist. Därefter blev texterna och ställningstagandena i politiska och kulturella frågor alltmer extrema. Även om Omar i sin blogg, intervjuer och artiklar varnade för Saudiarabiens tolkning av islam, den så kallade wahhabismen, så förfäktade han nu fullt ut en konservativ islamism med försvar för teokrati, den iranska regimen, Hamas och Hizbollah. Homosexualitet och feminism fördömdes och kritiken av Israel gled ibland över i antisemitism.
Tre år trampade han runt i den religiösa fundamentalismens och politiska extremismens utmarker. Sedan höll det inte längre. Personliga upplevelser av idéernas konsekvenser för enskilda människor och samhället fick honom att vakna från det religiösa opiumruset. Och resultatet blev omvändelseskriften En opieätares bekännelser. Det är på många sätt en viktig skrift. Ett försvar för modernitet, demokrati, sekularism, mänskliga fri- och rättigheter.
Intressant är att Mohamed Omar efter sin smärtsamma livsåskådningsresa funnit en mera balanserad gyllene medelväg mellan ateism och religiös fundamentalism. Han har inte kastat ut barnet med badvattnet. Omar har istället valt den toleranta sufiska mystiken och den esoteriska traditionen som sin väg. Det är starkt av en författare att offentligt erkänna att man haft fel under flera år. Det kräver mod. Jag kan varmt rekommendera hans lilla skrift till läsning.
