En mycket vanlig åsikt bland ufologer och aktiva inom forteana är att fenomenen inom dessa områden inte går att förklara inom den rådande vetenskapliga världsbilden, alltså paradigmet. De visar att vår bild av verkligheten är ofullständig och behöver revideras. Men du uppstår den knepiga frågan, var hitta detta paradigm som också skulle kunna rationellt förklara ufo och paranormala fenomen? Vad gör man när den traditionellt vetenskapliga världsbilden inte räcker?
När det gäller ufo har en del författare vänt sig till religionen, särskilt den kristna. Det vill säga man använder den kristna teologin som paradigm. Resultatet blir en ganska ytlig förenkling av ufofrågan där varelserna betraktas antingen som änglar eller demoner. Det finns en hel flora av ufoböcker skrivna av amerikanska fundamentalister där oftast demonstämpeln sätts på humanoiderna. Ett undantag är predikanten Billy Graham som, i sin bok Änglar. Guds hemliga agenter, är öppen för tanken att ufovarelser är änglar.
Under de senaste decennierna har det även blivit vanligt att ufologer utgår från islam och därmed tolkar ufovarelser som djinner. En teori som tidigt lanserades av Flying Saucer Reviews tidigare redaktör Gordon Creighton. Numera har teorin tagits upp Philip Imbrogno. Men även här blir tolkningarna ytliga och snäva. De religiösa teologierna duger helt enkelt inte som paradigm. Återstår således för den seriöse ufologen att se om det finns något av intresse i det ofantliga utbud av alternativa världsbilder (paradigm) inom det så kallade nyandliga fältet.
Det är lätt att förstå att den som börjar studera det enorma utbudet av andliga läror, mediers kanaliserade budskap och information mottagen på andra sätt av påstådda mästare och gurus snart ger upp. Den vetenskapligt kritiske ufologen noterar ganska snart att det mesta i genren inte motsvarar vad en intellektuellt och kulturellt bildad person finner värt att studera. Innehållet är allt som oftast samlingar av vänliga plattityder, naiv mystik med helt orealistiska påståenden om snabb andlig utveckling eller jordisk lycka. Där finner vi också kunskaps- och livsfientliga läror med inhumana föreställningar ibland kopplade till grumliga totalitära idéer.
I detta ofantliga brus av alternativa världsbilder (paradigm) finns dock en klarare signal eller källa som enligt min mening är värd ett närmare studium och som är tillräckligt intressant och stringent för att kunna fungera som en arbetshypotes i undersökningar av ufofenomen. Den går under benämningen den esoteriska traditionen eller den uråldriga visdomen och blev känd genom den av Helena Petrovna Blavatsky år 1875 grundade teosofiska rörelsen. Traditionen fortsattes och vidareutvecklades av bland andra Alice Bailey och svensken Henry T Laurency. Men det finns även andra skäl för ufologer att titta närmare på denna tradition eftersom den idehistoriskt har ett samband med uforörelsen och även beskriver fenomen som i dag återkommer inom ufologin.
Blavatsky betraktas i vida kretsar som en simpel skojare om man skall tro uppslagsverken. Ett påstående som grundar sig på den famösa så kallade Hodgsonrapporten från 1885. Men den har visat sig vetenskapligt undermålig vilket Vernon Harrison mycket tydligt påvisade i en uppmärksammad studie. Harrison var en av grundarna av Association for the Scientific Study of Anomalous Phenomena (ASSAP) tillsammans med Hilary Evans, Jenny Randles och Bob Rickard.
Märkligt nog har ingen ufolog, även i ett internationellt perspektiv, studerat ufofenomenen utifrån en esoterisk världsbild eller paradigm. Närmast kommer väl Riley Crabb (1912-1994), under många år "director" för Borderland Sciences Research Foundation och före detta ledare för en teosofisk loge på Hawaii. Jag korresponderade med honom om dessa frågor mellan 1979-1985. Han blandade dock, enligt min mening, lite för friskt från olika källor av tveksam kvalitet.
Riley Crabb
Ett försök har även gjorts av esoterikern Douglas Baker. Men han kommer i stort sett bara fram till att en del ufofenomen är jämförbara med teosofins devor. Jag skulle vilja se en grundlig studie av ufofenomenet med den teosofiska/esoteriska världsbilden som paradigm. Inte minst idéhistoriskt vore en sådan undersökning värdefull.
Men det är inte att rekommendera till vem som helst. En god förutsättning är filosofisk och vetenskaplig skolning parad med sunt förnuft. Paradigmsökande med ufologisk bakgrund kan ge många resultat. Jacques Vallees mentor ufologen Aimé Michel uttryckte det så här med en viss humoristisk underton: "Ufologi är inte en vetenskap utan en initiationsprocess. Man startar med fältundersökningar och slutar med att studera arabiska mystiker."
