15. Alexander Blade (Millen Cooke), Solens son - Sun of the Son

 

Solens son – Son of the Sun                                                                                    
Vi är redan här, ibland er. Några av oss har alltid varit här, men ända avskilda, observerat och då och då guidat er när tillfälle givits. Nu har emellertid vårt antal utökats som föreberedelse för nästa utvecklingssteg för er planet: ett steg ni ännu inte är medvetna om, trots att det antytts då och då i de liknelser era profeter mottagit men förvrängt. Ibland var de okunniga. Ibland förmådde de inte tolka de föreställningar som de mottog i sina medvetanden. Ibland var de försiktiga och för att försäkra sig om att informationen skulle bevaras talade de i metaforer och symboler.

Rymdmänniskornas landmärken
Vi har sammanblandats med religionens många gudar, men vi är inte gudar utan era medmänniskor, vilket ni kommer att lära er inom en snar framtid. Ni kommer att finna monument över vår närvaro in Egyptens mystiska symboler, där vi gjorde oss kända för att uppnå vissa mål. Vår grundläggande symbol finns med i er nuvarande civilisations religiösa konst och är en viktig del av ditt lands stora sigill (USA-HB). Det har bevarats in vissa hemliga sällskap som ursprungligen bildats för att hålla kunskapen om vår existens levande och våra intentioner vad gäller mänskligheten.

Vi har lämnat efter oss vissa landmärken placerade på olika ställen på jorden men mest tydligt i Egypten där vi etablerade vårt högkvarter under vårt senaste, som ni skulle säga, publika framträdande. Vid den tiden lades grunden för er nuvarande civilisation och de äldsta av era kända landmärken konstruerades på ett sätt som skulle synas lika mirakulösa för er idag som de gjorde för de tidiga Egyptierna för tusentals år sedan. Sedan den tiden har konsten att bygga med stenar blivit en symbol – byggandet av människan till fulländning.

Era förfäder kände oss vid den tiden som hjälpare och vänner. Nu har, genom egna ansträngningar, en majoritet av er nästan klivit upp på nästa steg på den långa vägen mot befrielse. Ni har kontinuerligt blivit hjälpta av vår vakande ”inspiration” och hindrats enbart av de naturliga svårigheter som fysisk och moralisk utveckling innebär. För de så kallade ”onda och mörka krafterna” har alltid rekryterats från er egen mänsklighet – en omständighet  ni skulle vara mycket tacksamma om ni fick kunskap om.

Det har hänt tidigare
Ni har den senaste tiden skapat möjligheten att utplåna er själva. Var inte för snabba med eget beröm. Er civilisation är inte den första som nått – och använt – sådana medel. Er civilisation är heller inte den första att ha fått erbjudandet om möjligheterna att förhindra en sådan förstörelse och kunna gå vidare i glansen av er samlade kunskap för att bygga en era av upplysning på jorden.

Om ni accepterar de medel som erbjuds och lyckas etablera ett sådant ”tusenårsrike” på basen av era nuvarande prestationer blir ni den första civilisationen som lyckas med detta. Tidigare har alltid kunskapen, tekniken, instruktionerna varit tillgängliga för några få utvalda, några få som genom sin öppenhet och klarsynthet förstod ”vad som komma skulle”. De försökte förmedla kunskapen efter bästa förmåga och med de medel som stod till buds. I en viss bemärkelse lyckades de men samtidigt var framgången parad med misslyckande. Mänsklig acceptans beror till stor del på mänsklig erfarenhet. Kommande generationer, som aldrig själva fick erfara vår närvaro tolkade de äldres kunskap utifrån sin egen förståelse. Ta som exempel en enkel teckning av våra farkoster som stiliserats genom många återgivningar. Den blev ”Horus öga” och ögon av andra gudar. Denna symbol som en gång var en exakt återgivning av en viktig mekanisk konstruktion har till slut givits förvånande tolkningar av psykologins moderna prästerskap.

Några har sett våra skepp
En del av er har redan sett vår ”förtrupp”. Ni har ofta mött oss på gatorna i era städer men inte känt igen oss.  Men när vi blixtrar förbi på er himmel i våra traditionella farkoster blir ni förvånade och de av er som berättar vad de sett betraktas som lögnare och dårar. I själva verket är ni profeter, siare i ordets verkliga betydelse. Ni i Kansas och Oklahoma, ni i Oregon,  Kalifornien och Idaho ni vet vad ni har sett, bli inte bestörta av meteorologerna. Deras arbete är vädret. En av er säger ”Jag såg ett torpedformat objekt”. Andra rapporterar ”diskusformade föremål”, några säger ”sfäriska objekt” eller ”tallriksformade föremål”. Ni har alla rapporterat korrekt och riktigt vad ni såg och i de flesta fall har ni beskrivit samma sorts farkost.

Den ”gyllene skivan” har till och med i er egen tid sammanblandats med solskivan och blivit en del av religionen. ”Diskusen” som kastas mot solen av greken och era egna atleter. ”Horus öga” och andra symboliska ögon, alkemiska och liknande. Dessa är våra mekaniska transportsätt.

Nu när konsten att tillverka plastmaterial hr nått en hög grad av perfektion bland er, så kan ni kanske föreställa er ett material, nästan genomskinligt i vanligt ljus men ändå tillräckligt starkt att tåla påfrestningen vid extremt höga hastigheter. Studera de stora nebulosorna och betrakta konstruktionen av er egen galax och ni skall finna universella exempel på den perfekta formen för ett objekt som skall färdas i vad ni kallar den ”tomma” rymden.

I centrum av diskusen roterar våra kontrollrum, gyroskopiskt kontrollerade inom en central sfär av samma genomskinliga material vilket gör att vi kan anpassa oss till horisontell eller vertikal färd. Båda metoderna används i er atmosfär och när vi snabbt byter från det ena färdsättet till det andra verkar det för er som om våra farkoster plötsligt uppträder eller försvinner. Vid de hastigheter vi använder kan era ögon, som är obekanta med manövern, tolka det hela fel – men inte de misstag som era vetenskapsmän så ofta anklagar er för att göra.

Vi kan förbli osynliga
Vi färdas över era berg i horisontal flykt. Ni ser och rapporterar ett torpedformat föremål. Vi passerar över er, i formation, och ni rapporterar en serie av diskus- eller tallriksformade objekt eller kanske sfärer. Eller vi passerar lysande nattetid och ni ser orange diskusar. Hur som helst ser ni oss men det berör oss inte. Om vi önskade förbli osynliga skulle vi lätt kunna göra det. Faktum är att vi har agerat så i hundratals år. Men ni måste bli vana att se våra former i skyn för en dag kommer de att vara kända, vänliga och betryggande syner.

Den här gången får vi hoppas att minnet av dem, förmedlade till era barn och barnbarn, kommer att vara klara och exakta. Att ni inte likt era förfäder, kommer att glömma betydelsen av de diagram och instruktioner vi kommer att lämna er. Om ni misslyckas, liksom andra civilisationer har misslyckats, kommer vi att få se era efterkommande bära diagram för kabelbeskrivningar till enkla maskiner som amuletter och tro att diagrammen skall åstadkomma det som deras förfäder visste att maskinerna utförde. Och deras barn som glömt ännu mer, kommer att bära amuletterna som skydd eller av intellektuell nyfikenhet. Så fungerar glömskans cykler.
Alexander Blade (Millen Cooke)