Utan arkiv ingen historia

När Kjell Jonsson 1974 kom på den briljanta idén att starta ett lånebibliotek för ufolitteratur i sin lilla etta i Södertälje kunde han knappast ana att han lade grunden till det som med åren skulle växa till världens största ufobibliotek/arkiv. Det är tråkigt att Kjell idag inte kan se frukterna av denna enastående pionjärinsats. Han avled i samband med ett häftigt astma-anfall 1986. Mellan åren 1974-1980 drev Kjell i stort sett helt ensam verksamheten eftersom allt material fanns i hans lägenhet. Till slut hade han ufoböcker och tidskrifter överallt utom i kylskåpet och 1980 flyttades biblioteket till Norrköping och blev stiftelsen Arkivet för UFO-forskning - AFU.

Kjell Jonssons i sin lägenhet i Södertälje 1978

Hur stor betydelse för svensk ufoforskning som Kjells idé och arbete haft blev Anders Liljegren och jag mer och mer medvetna om när arkivet växte och så småningom också blev riksorganisation UFO-Sveriges arkiv och bibliotek. Utan AFU hade Clas Svahn och Anders Liljegren inte kunnat presentera sin detaljerade studie av Domstensfallet 1989. Anders Liljegren hade inte kunnat göra den noggranna dokumentationen av Mariannelundsfallet 2005. Och jag hade självklart inte kunnat skriva UFO-Sveriges historia utan de förenings- och personhistoriska samlingarna i AFU.

Riksorganisationen UFO-Sverige fyller fyrtio år i år och riktar man blicken bakåt så har det funnits en svensk uforörelse sedan 1958 då Malmö interplanetariska sällskap (MIS) och Ifologiska sällskapet bildades. Om man också skall räkna med förlaget Parthenons bildande så blir det 1957. Många av den första generationen ufologer har gått ur tiden men jag skulle vilja rikta en uppmaning till alla av det gamla gardet att göra som UFO-Sveriges sekreterare Mats Nilsson - skriva ner sina memoarer. Om det inte blir en bok så kanske en artikel. På så sätt kan vi bevara svensk ufohistoria och fylla många kunskapsluckor.

Ebbe Johansson

Till yngre ufologer vill jag ge uppmaningen: skriv gärna dagbok, bevara personlig korrespondens, foton, filmer, pressklipp, böcker, tidskrifter med mera. På fredag 5 mars är jag inbjuden att hålla ett föredrag i Malmö interplanetariska sällskap. Temat är Kontakt med ufovarelser. Om inte en envis förkylning stoppar mig så hoppas jag också kunna intervjua Ebbe Johansson om MIS historia och hans tid i Parthenon. Jag ser fram emot att höra Ebbe berätta minnen från den svenska ufologins pionjärtid. En intervju som sedan kommer att finnas tillgänglig i AFU.

Channeling och rymdbudskap

Den ufolog som ger sig på att undersöka och dokumentera de kontroversiella kontaktfallen kommer förr eller senare att konfronteras med problemet channeling eller på svenska kanaliserade budskap från rymdmänniskor eller andra väsen. Begreppen är nya men i själva verket rör det sig om samma fenomen som behandlas inom spiritualismen. Samtidigt med de klassiska fysiska kontaktfallen på 1950-talet dök det upp medier (channelers) som i inre röster och syner mottog budskap från påstådda rymdmänniskor.

Inom den nyandliga uforörelsen är det oerhört vanligt med dessa budskap och i Arkivet för UFO-forskning har vi tusentals kanaliserade budskap från "rymdmänniskor". En mycket populär figur i sammanhanget är rymdmannen Ashtar som först kanaliserades av amerikanen George Van Tassel 1952. I boken I rode a flying saucer får han inte bara budskap från Ashtar utan också från rymdmänniskor som Hulda, Lata och Semla. Jag misstänker att den nyandliga uforörelsen inte skulle bli lika populär om den presenterade budskap från Semla och Hulda.

Den 2 maj 1952 får Van Tassel även kontakt med rymdmannen Clatu. Det lustiga var bara att året före gick sf-filmen The day the earth stood still där rymdmannen Klaatu kommer ur ett landat tefat.


Till och med George Adamski hade inte mycket till övers för kanaliserade rymdbudskap. I Flying saucers farewell skriver han: "In Europe I encountered reports of two Ashtars, totally different in character, but each claiming supreme command over large numbers of space travellers." Liksom många psykologer tolkar Adamski budskapen som egna fantasier från det undermedvetna. Senare skulle han som bekant själv falla för frestelsen att kanalisera budskap från rymdmänniskor.


De flesta kanaliserade budskap, vare sig de kommer från rymdmänniskor, änglar eller mästare är långtråkigt banala och utan sakligt innehåll. En psykologisk förklaring är i de flesta fall den troligaste. Men som ufolog med den tredje vägens ufologi som riktmärke måste man naturligtvis även här ha en viss öppenhet för möjligheten av "psykisk" kommunikation. Det finns också enstaka undantag vad gäller mottagna meddelanden som är både intellektuellt och psykologiskt av högre kvalitet.

Jag tänker här på delar av den teosofiska eller esoteriska traditionens litteratur Alice Bailey, Henry T Laurency med flera som om man godtar budskapen som arbetshypotes stämmer väl in med Jacques Vallees earthbound alien theory. Men det gäller förstås att läsa kritiskt och uppmärksamma eventuella inhumana och politiskt extrema åsikter. Något som ju också Vallee varnar för, inte minst i sin klassiska Messengers of deception.


Vill man läsa ett riktigt skräckexempel på kanaliserade budskap från rymden rekommenderar jag Briefing for the landing on planet Earth av Stuart Holroyd. Han får genom mediet Phyllis Schlemmer reda på att han i ett tidigare liv var guden Horus. Holroyd följer slaviskt budskapen och reser jorden runt tillsammans med Andrija Puharich för att invänta en masslandning av tefat. I min recension av boken i AFU newsletter 1979 avslutade jag med följande ord som står sig än: "If this is to be the product of an advanced extra-terrestrial civilization I´ve got my message ready:
- Spacemen go home!

En guldgruva med ufomaterial

Äntligen lite kompledig så jag kan ägna några dagar åt väsentligheter - läs ufojobb. Tillbringade några timmar i d-arkivet med att sortera de senaste sändningarna förenings- och personhistoriskt ufomaterial som kommit in till AFU. Bland annat en fin samling från den gamla 1970-talsföreningen GICOFF - Göteborgs informationscenter för oidentiferade flygande föremål. GICOFF gjorde många fina utredningar på 70-talet, inte minst det klassiska Imjärvifallet från Finland. Den utredningen finns nu i AFU.

Imjärvifallet som det presenterades i engelska Flying saucer review 1970

Allra mest nyfiken var jag dock på det material om Parthenon AB som Carl-Anton Mattsson och Clas Svahn kom ner med för några veckor sedan. Samtliga protokoll från styrelsemöten från 1950-talet och framåt plus mängder av annat material. Nu går det att pussla ihop Parthenons tidiga historia på ett helt annat sätt än tidigare. Det är nästan så jag får lust att skriva om kapitlet om Parthenon som trycktes i min första bok UFO - i myt och verklighet. Det får väl bli en pensionärsprojekt.

Gjorde också ett litet fynd i arkivet. Ett, mycket litet, tryckt porträttfoto av Edith Nicolaisen, Parthenons grundare och eldsjäl. Hon ville inte förekomma på bild och det finns mycket få foton av henne i arkivet. Mitt bildminne sa mig dock att jag sett ett porträttfoto i en japansk publikation. Mycket riktigt, i en broschyr från Cosmic brotherhood association i Japan fann jag en liten bild på Nic, som hon kallades i vänkretsen. Jag har aldrig sett originalfotot. Kanske det finns gömt någonstans i samlingarna.

Edith Nicolaisen 1962

AFU är en verklig guldgruva vad gäller ufomaterial. Här finns till exempel hundratals affischer och löpsedlar från tidningar och tidskrifter som alla på sitt sätt speglar svensk och internationell ufohistoria. Sven-Olov Svensson följde med mig till d-arkivet och jag bad honom hålla upp några affischer som exempel. När kommer någon svensk historiker och skriver en doktorsavhandling om den svenska uforörelsen? Materialet finns, det är bara forskarna som saknas.

Sven-Olov Svensson med affisch från Malmö interplanetariska sällskaps 20-årsjubileum 1978

Resten av helgen skall jag ägna åt att fingranska och komplettera min UFO-Sverigehistorik som nu närmar sig redigerings- och tryckstadiet. Väntar sedan bara på synpunkter och bilder från kollegorna Clas Svahn, Mats Nilsson och Håkan Ekstrand.

Reptiler och konspirationsteorier

Den senaste veckan har jag sett om de första delarna av den amerikanska teveserien V som sändes i svensk teve 1985. Gigantiska tefat dyker upp över världens städer. Besökarna ser ut som vanliga jordbor och berättar att de kommer i fredliga syften. Det visar sig snart att de i själva verket är förklädda reptilvarelser som kommit för att stjäla jordens vatten och använda människorna som föda.

Intressant är att efter serien så har det blivit mer och mer vanligt att människor påstått sig ha mött eller blivit bordförda (abducted) av ufovarelser med reptilutseende. Denna föreställning används flitigt av den engelske konspirationsförespråkaren David Icke som åker runt hela världen och berättar att det finns en hemlig grupp av reptilvarelser som styr jorden från olika maktcentra. I den röriga och närmast oläsbara boken The Biggest Secret förklarar han att varelserna kan byta skepnad och se ut som vanliga människor. Icke påstår till exempel att George W Bush, Drottning Elisabeth II av England och sångaren Kris Kristofferson är reptilvarelser.

Föreställningen om onda reptilvarelser i flygande tefat är inte ny. Jag skrev till och med en längre artikel om idén i AFU:s tidigare tidskrift Ufologen 1974: Nagas - legenden om ormrasen. David Icke har sannolikt hämtat inspiration från en liten obskyr skrift utgiven av den amerikanske ockultisten Maurice Doreal, Flying saucers an occult viewpoint som gavs ut redan 1956. Doreal hette egentligen Claude Doggins och grundade ett ockult sällskap The Brotherhood of the White Temple i Sedalia, Colorado, USA.

I sin skrift berättar Doreal att en del tefat används av en ras av reptilmänniskor som funnits länge på jorden nedfrusna i Sibirien men väckts till liv när sovjetiska forskare strax efter andra världskriget hittade dom och trodde det var vanliga människor. Reptilerna, som kan ändra sitt huvud till vilken form som helst, hade klarat kylan och när de väcktes började de ta makten i olika regeringar världen över. Stalin var en av de första de bytte ut.

Letar man på nätet hittar man massor med konspirationssidor kopplade till dessa fantastiska idéer. Vill man få en bra bakgrund och lite mer seriöst sätta sig in i denna undergroundvärld rekommenderar jag den mycket fascinerande Subterranean worlds av Walter Kafton-Minkel. För den vanlige mera jordnära ufologen kan författare som Doreal och Icke säkert upplevas som att plötsligt kastas in i skräckförfattaren H P Lovecrafts mardrömsvisioner. Skillnaden är att nu påstås det vara verklighet - så håll i hatten om du ger dig in i den här världen.

En resa i tiden

Så var jag äntligen klar med den nya reviderade och uppdaterade versionen av UFO-Sveriges historia. Titeln på den nya upplagan blir En resa i tiden - Riksorganisationen UFO-Sverige 40 år 1970-2010. Nu återstår bara att göra person- och föreningsregister samt rätta eventuella fel och kanske några tillägg i bild och text från Clas Svahn, Håkan Ekstrand och Mats Nilsson. Även om det varit mycket slit så har det varit ett nöje och en härlig känsla av nostalgi att skriva denna historik. Mats Nilssons opublicerade självbiografi har varit till stor hjälp.

Mats Nilsson på fältundersökarkursen 2008 med en härlig slogan för UFO-Aktuellt

Det verkligt nya med denna version blir det omfattande bildmaterialet som säkert kommer att få många gamla uforävar att känna igen sig. Det svåra har varit att välja vilka bilder som skall vara med. Det finns hundratals fina gamla UFO-Sverigefoton som platsar i historiken. Jag hoppas att det kommer att bli förnöjsam läsning för alla, både gamla och nya UFO-Sverigemedlemmar.

UFO-Sveriges styrelse 1979. Fr v Karl-Olof Pettersson, Birgitta Andersson, Jörgen Granlie, Mats Nilsson, Håkan Ekstrand

När Clas ringde i kväll pratade vi om Vallentunahändelserna 1974 och att det sannolikt finns ett stort mörkertal av icke rapporterade observationer från perioden. Under mars-april 1974 gjordes hundratals iakttagelser av stora lysande föremål med strålkastare, cigarrformade föremål och störningar på teve och telefon var vanliga. Dessutom ett intressant ombordtagningsfall som jag skrev om i min bok UFO - i myt och verklighet. Här finns ännu mycket ogjort för aktiva fältundersökare. Det bör finnas mängder av vittnen till händelserna, vittnen som aldrig berättat om vad de såg för pressen eller ufologer.

Norrtelje tidning 3 april 1974

Överhuvudtaget är mörkertalet vad gäller rapporter en intressant problematik för sig inom ufologin. Det spekuleras ibland om att högst en av tio ufoiakttagelser rapporteras till eller når ufologer. Jag kan tänka mig att det rör sig om ännu större siffror. När frågan kommer upp i samband med något föredrag eller besök hos bekanta finns det nästan alltid en eller två som berättar om händelser som de bara nämnt i en nära vänkrets.

Orsakerna är flera. Man känner inte till vart man ska vända sig eller man vill helt enkelt inte skylta med en så udda upplevelse - framförallt inte i pressen. Det är här som UFO-Sverige kommer in i bilden. Ju fler grupper och lokala representanter som finns ute i landet desto större chans att minska mörkertalet. Plus det inte minst viktiga att allmänheten med förtroende kan vända sig till någon som tar deras upplevelse på allvar.