Mera envishet än vishet

Lokalen för vårt nya Evansbibliotek är nu klar och renoverad. Men när jag tittade in i veckan insåg jag att det återstod flera timmars arbete med rengöring. Inte minst för att få bort allt det vita damm som lagt sig över hela lokalen. Tidigt i lördags morse åkte min sambo Susanne och jag ner till lokalen för att åtgärda det hela. Inte så vist av mig kanske med tanke på feber och halsont. Men med envishet och Voltaren som draghjälp ville jag få lokalen inflyttningsklar så fort som möjligt.

Susanne försöker få bort det vita dammet i lokalen

Det tog oss drygt tre timmar av våttorkande bland takrör, lister och skåp, dammsugning och golvrengöring innan allt var skinande blankt. Sista åtgärden var att dra ut alla spikar och krokar på väggarna. Nu är det bara att flytta in och vi planerar att flytta över de 16 bokhyllorna och cirka 50 bokkartongerna från gamla Evanslokalen på annandag påsk. Anders Liljegren kommer att skicka en beställning på 44 nya bokhyllor till Ikea. Därefter återstår den lilla detaljen att sätta ihop dom och flytta över alla böcker som nu ligger i lådor i gamla biblioteket.

Appropå vishet så kan det knappast undgått någon att mitt ufointresse i alla år parats med ett intresse för filosofi och livsåskådningsfrågor. Ett intresse jag delar med många ufologer. Därav mitt mångåriga samarbete med tidskriften Sökarens redaktör Sven Magnusson. Min egen sökarväg har knappast varit rak utan pendlat mellan olika förhållningssätt av mer eller mindre "tro" eller skepsis. I grunden har jag alltid betraktat mig som humanist och hyllar den gamle filosofiprofessorn Ingemar Hedenius tes om den intellektuella moralens maxim: "att inte tro på något, som det inte finns några förnuftiga skäl att anse vara sant."

Men här uppstår ett problem om man strikt skall hålla sig till den traditionella vetenskapliga synen på tillvaron, paradigmet. Det räcker inte till. Jag kan i dag inte intellektuellt försvara en materialistisk eller snarare fysikalistisk världsbild. Grundskälen är två. Jagmedvetandets gåta samt mängden av väldokumenterade paranormala fenomen, även inräknat ufofenomenen. Båda faktorer som tydligt pekar på att verkligheten är större än vi känner till och kan vetenskapligt konstatera. I en intervju 1966 sammanfattar den kristne humanisten Erik Hjalmar Linder livsgåtan på följande sätt: ”Jag finner det obegripligt att inte alla känner att grunden för vår existens är ett komplett mysterium, att vi existerar är oförklarligt.”

Människans jagmedvetande, detta upplysta fönster i den kosmiska natten, betraktar jag som en oerhörd gåta. Att bara definiera människan i materiella termer blir för mig alltför platt och orimligt. Det finns en kvalitativ dimension i jaget som kräver ett annat förhållningssätt. Jag kan inte godta föreställningen att en samling materia av en slump kan bilda ett väsen som  reflekterar över sin egen existens och tar etiska beslut.

Men att efter detta konstaterande försöka hitta en hållbar världs- och livsåskådning är ett verkligt sisyfosarbete. Som en intressant medvandrare på vägen kan jag rekommendera den engelske författaren och filosofen Colin Wilson. Hans omfattande litterära produktion är alltid intellektuellt stimulerande och han är något så ovanligt som optimist vad gäller människans utveckling. Han vågar dessutom gå utanför ramarna och behandla olika paranormala fenomen. 1984 kom hans bok Kampen mot sömnen. Gurdjieffs filosofi, som jag faktiskt skrev förordet till i den svenska upplagan.

I februarinumret 1976 av den engelska tidskriften Flying saucer review fann jag ett intressant brev till redaktionen skrivet av den engelske ufologen T Bryon Edmond. I en diskussion rörande ufovarelser hänvisade han till flera citat från olika teosofiska och esoteriska skrifter, bland annat Alice Bailey. Jag skrev till honom och vi hann utbyta några värdefulla data och idéer innan korrespondensen upphörde. Sannolikt på grund av brevskrivarens höga ålder.

T Bryon Edmond visade sig vara en bildad och kultiverad äldre herre, mycket väl insatt i den teosofiska och esoteriska litteraturen. Dessutom var han intresserad av ufofrågan sedan 30 år, där han försökte hitta ledtrådar till gåtan i den esoteriska traditionen. Hans sätt att resonera kring frågan fann jag förnuftigt. I ett brev sammanfattar han sitt livs sökande: ”I grunden är jag agnostiker, men jag accepterar teosofin tills vidare därför att den besvarar flera frågor på ett logiskt och vetenskapligt sätt än någon annan religion eller filosofi jag känner till.”

I likhet med T Bryon Edmond kan jag acceptera den teosofiska eller esoteriska världsbilden som en alternativ arbetshypotes eftersom den ger en hel del förnuftiga förklaringar på olika fenomen och företeelser. Dock med en kritisk distans som nödvändig förutsättning. Här finns också många både historiska och idéhistoriska kopplingar till ufologin. Men det finns många fallgropar om man ger sig in i denna undergroundvärld av idéer, något jag påpekat i åtskilliga artiklar. En god introduktion kan vara att läsa Ancient wisdom revived av Bruce F Campbell.

Som en god vägledning kan man också lyssna till min gamle vän Sven Magnussons visa ord:
”Okunnighet är naturlig. Man föds ju inte rik på kunskaper. Men man kan beträda en klok sökarväg, lyssna till kunniga men kritiska personer, läsa god litteratur och inte naivt acceptera allt. Att gå en klok sökarväg består i hög grad i att öka sina kunskaper, skärpa sitt förstånd och efter granskning lämna åskådningar som inte har en god grund i erfarenhet och förnuft. Den kritiskt undersökande tanken är sökarinstrumentet nummer ett.”

En arkivaries vedermödor och glädjeämnen

När Anders Liljegren och jag träffas på arkivet brukar vi köra ett standardskämt. På frågan, vad tänker du ägna dig åt i dag blir svaret ofta projekt 86 D eller liknande. Skämtet speglar den verklighet vi försöker tackla på bästa sätt. Överallt i våra lokaler ligger högar med material som skall ordnas. Antalet projekt är närmast oändliga. Att arbeta på världens största ufoarkiv är både frustrerande och en källa till glädje.

Många gånger har jag i mitt arbete i D-arkivet sneglat på de enorma högarna med dubbelexemplar av den amerikanska tidskriften Fate. I helgen gjorde jag slag i saken och började sortera samlingen så att de bästa exemplaren förvaras i mastersamlingen medan övriga går till försäljning eller byte. Fate, som funnits sedan 1948, ger en god spegling av hela det paranormala fältet med dess olika trender. Tidskriften har haft flera skickliga medarbetare och skribenter, därav åtskilliga ufologer.

Men AFU är inte bara frustration över oavslutade projekt. Glädjeämnena väger naturligtvis upp och jag kan rapportera två positiva nyheter. I dag tittade jag in i det nya Evansbiblioteket och kunde konstatera att lokalen nu är helt klar med nytt fräscht golv. Första åtgärd blir att dammsuga och våttorka överallt för att få bort allt det vita damm som samlats på grund av renoveringen. Men nu kan Anders beställa bokhyllor och sedan återstår flytt och hyllbyggande. När allt är klart får vi ordna en riktig invigning av det nya biblioteket.

Ett av rummen i nya Evansbiblioteket

En annan positiv nyhet som jag upptäckte i helgen är hur enkelt det nu är att söka i den skannade samlingen med Gösta Rehns korrespondens. Leif Åstrand har gjort ett imponerande arbete som gör att research i Rehnsamlingen går oerhört snabbt. Jag prövade till exempel att söka på Daniel Fry för att se hur Gösta Rehn i sin korrespondens kommenterade mötet med Fry, under hans besök i Sverige 1970.

Daniel Fry och Gösta Rehn 1970

I flera brev till Coral Lorenzen i USA kommenterar Rehn sitt möte och Frys böcker. Hans förakt är gränslöst. Frys tre böcker beskrivs som "three masterpieces of drivel". Coral Lorenzen svarar i närmast samma stil och förklarar att de i stort sett ignorerar kontaktpersoner. Fry beskrivs bara som en "lousy electrician." Här kan man förundras över den ovetenskapliga attityden. Man undersöker inte kontaktfall utan bestämmer redan från början att allt de säger är bluff eller psykopatologi. Här skulle man behövt lite av den tredje vägens ufologi. Undersökning först och sedan uttala sig.

Jag har beklagat att så få ufologer gjort grundliga undersökningar av de klassiska amerikanska kontaktpersonerna. När det gäller Daniel Fry så finns det dock en hel del att läsa, även kritiskt, på en amerikansk sajt helt ägnad Fry och hans organisation Understanding. Även samtliga årgångar av tidskriften Understanding finns där inskannade. Men vad jag saknar är en klassisk biografi över denna kontroversiella kontaktperson.

Riksstämma i Örebro

Lördagen den 5 maj är det dags för UFO-Sveriges årliga riksstämma och UFO-Expo. Den här gången kommer vi att hålla till i A-huset, Jordgatan 6 i Örebro. Tider och program kommer att meddelas i nästa UFO-Aktuellt och på UFO-Sveriges hemsida. Förra gången UFO-Sverige höll riksstämma i Örebro var 1976. Den gången samlades inte mindre än 400 personer för att lyssna till föredrag i Risbergska skolan.

Bärgslagsbladet 23 mars 1976

Föredrag samlade stora skaror under 1970-talet. Det är intressant att notera att i pressklippet ovan beklagar UFO-Sverige att det bara kom 400 åhörare. Året innan vid rikstämman i Västerås hade man drygt 600 åhörare. Och på den interna stämman deltog cirka 90 personer. Det var sannerligen andra tider. Några av föredragshållarna vid riksstämman 1976 var bland andra Jan Fjellander, Anders Palm och Henry Svensson.

Henry Svensson i talarstolen

Ufolog vid riksstämman 1976. Någon som vet namnet?

En historiskt viktig förändring för UFO-Sverige inträffade vid den interna stämman 1976. Under riksorganisationen fem första år fungerade UFO-Motala som centralgrupp, det vill säga styrelse. Ordförande var då Carl-Axel Jonzon. Vid stämman 1976 valdes Köpings UFO-förening som centralgrupp vilket fick till följd att Thorvald Berthelsen blev ordförande för UFO-Sverige. Därmed inleddes en ny epok i organisationens historia.

Köpings UFO-förening 1976. Fr v Erik Pettersson, Anne-Marie Milianowicz, Karl-Olof Pettersson, Thorvald Berthelsen, Tommy Thörning, Mille Milianowicz, Inge Olsson, Ingvar Damm

Thorvald Berthelsen var den nya kraften som UFO-Sverige behövde. I två omgångar under 1975-76 genomförde han, tillsammans med medlemmar i Köpings UFO-förening, massiva informationskampanjer. Under fem hektiska veckor, 10 november till 15 december 1975, hölls informationsaftnar med föredrag i 22 olika städer. Intresset var stort och ofta var lokalerna fullpackade till bristningsgränsen. En andra etapp informationsaftnar genomfördes 3 februari till 23 mars 1976 då 12 städer besöktes. Tack vare denna marknadsföring bildades en mängd ufoföreningar runt om i Sverige. Med denna bakgrund var det naturligt att Thorvald Berthelsen valdes till ordförande 1976.

Thorvald Berthelsen 1976

Thorvald och Köpings UFO-förening var också initiativtagare till UFO-Sverige första kurs för fältundersökare. Den hölls 24-25 september 1977 på kursgården Lersäter strax norr om Köping. Det bidrog till en kvalitetshöjning vad gäller undersökning av uforapporter. Kursen har därefter hållits varje år och fungerar, liksom rikstämmorna, som trevliga sociala träffar för Sveriges ufologer.

Vi kanske inte kan räkna med 400 deltagare vid årets rikstämma och expo men man vet ju aldrig. Intresset för ufo går i vågor och oavsett antal deltagare ser jag fram emot att möta gamla och nya ufovänner.

Red Ice och kontaktfall

I går intervjuades jag i inte mindre än två timmar av Henrik Palmgren på Red Ice. Det är en nätradiostation och sajt som sänder på engelska. Det handlade huvudsakligen om min bok Främlingar på vår jord och då främst kontaktfallet Richard Höglund men även om AFU och ufo i allmänhet. Alltid intressant att nå en engelsktalande publik. Palmgren har tidigare intervjuat bland andra Clas Svahn och Timothy Good. Enligt uppgift kommer programmet att sändas den 29 mars.

Flera läsare har kommenterat att min blogg inte längre går att skriva ut sedan jag ändrat layout. Det är tyvärr helt riktigt och något jag inte kan förklara. Det finns dock alternativ. Min blogg går inte att skriva ut i webbläsaren Internet Explorer såvida man inte kopierar texten och lägger in den i ett worddokument. Alternativet är att köra bloggen i en annan webbläsare till exempel Mozilla Firefox. Då fungerar utskrift.

Jag har flera gånger tagit upp mitt intresse för kopplingen mellan den teosofiska/esoteriska traditionen och ufo. Här finns både ett idéhistoriskt och föreningshistoriskt samband. Den som läser den första generationen ufokontaktböcker av författare som George Adamski, Daniel Fry, Orfeo Angelucci, Howard Menger med flera noterar direkt att den världsbild och filosofi som presenteras av rymdmänniskorna är närmast identisk med teosofin och den esoteriska traditionen. Det har uppmärksammats av både religionshistoriker och sociologer.

Nyligen läste jag om första kapitlet i UFO Religions, utgiven av religionshistorikern Christopher Partridge. Han skriver: "Generellt sett kan man notera att Adamskis grundläggande idéer inte är något annat än en modifierad form av populära teosofiska läror vilka framhåller andlig evolution och mästarnas/besökarnas roll i denna process.” Partridge noterar också att George Adamski använder beteckningen bröderna på sin utomjordiska besökare. Bröderna används också som term för mästarna i den esoteriska traditionen. Adamskis beskrivning av mötet med venusianen Orthon den 20 november 1952 kunde lika gärna ha varit en beskrivning av Blavatskys möte med mästaren Koot Hoomi, kommenterar Partridge.

Sociologen David Stupple har i flera artiklar tagit upp sambandet mellan teosofin och uforörelsen och kommit till samma resultat som Partridge. Dock märks det att Stupple är sociolog och inte religionshistoriker. Hans texter innehåller en hel del sakfel, särskilt angående den esoteriska traditionen. En av Stupples artiklar har en ovanligt lång titel som är närmast övertydlig i sitt budskap: ”Mahatmas and space brothers: The ideologies of alleged contact with mahatmas and space brothers: The ideologies of alleged contact with extraterrestrials”. Artikeln publicerades i Journal of American Culture nr 7, 1984.

Den stora mängden ufoobservationer och påståenden om kontakter med rymdmänniskor som rapporterades från och med sommaren 1947 kom ganska snart att intressera ledande teosofer. I Sverige och flera andra länder var det aktiva teosofer, spiritualister med mera som attraherades av och byggde upp stora delar av den tidiga uforörelsen. Men samtidigt visar tidiga artiklar från teosofiskt håll att man var tämligen osäker på tolkningen. Och ett av skälen var att det finns få referenser till flygfarkoster i den teosofiska traditionen.

Några svenska teosofer som startade den första svenska ufoföreningen

Jag har försökt spåra ledande teosofers uttalanden från den tidiga ufoeran. God hjälp med att hitta artiklar har jag här fått av bibliotekarien Jennifer Hissey vid Campbell Theosophical Research Library i Sydney, Australien. Biblioteket är en del av Teosofiska samfundet Adyar i Australien och har en utmärkt söksida på nätet där man kan söka artiklar i teosofiska tidskrifter från hela världen. Jennifer Hissey har scannat och mejlat flera artiklar av några kända teosofer.

I teosofins mest kända verk H P Blavatskys Den hemliga läran finns endast några korta kommentarer om flygande farkoster på Atlantis, så kallade vimanor. En annan tidig källa är The story of Atlantis and the lost Lemuria av W. Scott-Elliot. Boken publicerades ursprungligen i två delar, The story of Atlantis (1896) samt The lost Lemuria (1904). De böckerna slogs samman till en volym utgiven 1925. Scott-Elliot samarbetade med den klärvoajante teosofen Charles Leadbeater. Även om Scott-Elliot står som ensam författare till The story of Atlantis and the lost Lemuria så bygger uppgifterna på de Leadbeaters klärvoajanta undersökningar.

Boken beskriver Atlantis kultur och teknologi, bland annat förekomsten av flygfarkoster. Enligt Scott-Elliot var dessa ganska få och ett privilegium för de styrande. De stora massorna färdades huvudsakligen till fots eller i primitiva vagnar dragna av djur. Intressant är beskrivningen av flygfarkosterna. De var gjorda av en metall liknande aluminium och vägde väldigt lite. Ytan var helt slät och farkosterna ”lyste i mörkret som om de målats med självlysande färg”. De framdrevs av en kraft som vetenskapen ännu inte upptäckt.

Ett för dagens ufologer märkligt uttalande. Slump, profetsia eller tillgång till dold kunskap?

44 nya bokhyllor

Nu har det börjat röra på sig med reparationen av vår gamla arbetslokal som skall bli det nya Evansbiblioteket. När Anders Liljegren och jag var där och kollade i helgen kunde vi konstatera att spackling och målning var klara. Dessutom har toaletten fått en vackert klinkergolv. Återstår golvläggning och lister vilket kommer att ta någon vecka till vad vi förstår.

Här kommer det nya Evansbiblioteket att byggas upp när allt är klart

Anders har beräknat hur många hyllor vi behöver köpa till för att fylla lokalen maximalt. Den gamla Evanslokalen var 30 kvm och den nya blir 62 kvm. Biblioteket blir alltså dubbelt så stort. 16 stycken 80-centimeters Billyhyllor i björkfanér står kvar i gamla Evanslokalen och skall flyttas över. Med Anders skiss som grund behöver vi köpa ytterligare 44 hyllor. Vi hamnar då på drygt 26.000 kronor. Det är en investering som vi helt enkelt måste göra för att kunna bygga upp denna oerhört värdefulla boksamling.

Bilder från gamla Evanslokalen

För att klara detta tvingas vi gräva djupt i vår ekonomiska buffert, våra reserver. Därför vill jag härmed rikta en vädjan till alla våra sponsorer och andra vänner där ute som värnar om AFU och svensk UFO-forskning. Nu behöver vi verkligen ert extra stöd. Du som har möjlighet att skänka oss en slant, stor som liten, sätt in pengarna på vårt plusgiro 49 07 14-3 Arkivet för UFO-forskning. Skriv Evansbiblioteket så vi vet att det är riktat till vårt hyllinköp.

Den samling som Hilary Evans donerade till AFU 2010 är en av de främsta och mest omfattande  i världen vad gäller ufo, forteana, kryptozoologi, folktro, parapsykologi, mystik med mera. Just nu ligger den nerpackad i kartonger i vår första bibliotekslokal. Anders har försökt få plats med alla kartonger både på golv och i hyllor. Nu väntar denna förnäma samling bara på att packas upp i vårt nya Evansbibliotek. Med din hjälp kan vi förverkliga drömmen om att bygga världens främsta bibliotek inom våra områden samtidigt som vi hedrar minnet av Hillary Evans.

Kartonger med böcker från Hilary Evans staplade i biblioteket

Hilary Evans på besök i AFU 7 oktober 1996

Umeå UFO-förening och Goethes Faust

I mitt arbete med att ordna föreningsarkivalier i AFU har nu turen kommit till Umeå UFO-förening som jag ägnat några timmar åt de senaste dagarna. Den startade redan 1977 med Tommy Olsson som ordförande. Föreningen var mycket aktiv under några år i slutet av 1970-talet med föredrag, observationskvällar, studiecirklar med mera. I verksamhetsberättelsen för 1978 noteras inte mindre än 48 sammankomster och 30 medlemmar.

Västerbottens Folkblad 25 februari 1978

Intresset bland medlemmarna dalade dock och 1984 upphörde verksamheten. Kvar blev kassören Göran Sundqvist som fungerade som kontaktman till UFO-Sverige. Tio år senare funderade Per Häggström i Vännäs på att återuppliva föreningen och han tog kontakt med Göran. Resultatet blev att Umeå UFO-förening återuppstod i januari 1995 med Per Häggström som ordförande.

Per Häggström i Grafiska fackföreningens tidskrift TenFour nr 1, 1995

Nu satsade man mycket på rapportundersökningar. 1997 deltog fyra medlemmar i en lokal fältundersökarkurs arrangerad av Steve Sandström i UFO-Skellefteå. Men verksamhetsberättelserna skvallrar också om många andra aktiviteter som filmkvällar, föredrag för allmänheten, "rapportläsning ute i det fria med fika", studiecirkel i astronomi, campinghelg och grillkvällar. Man producerade också ett eget medlemsblad, Galaxen, som utkom med två nummer 1998.

Ordförande de sista två åren var Anders Johansson. Jag ringde upp honom i dag och han berättade att i slutet av 1998 var bara några få medlemmar kvar och ingen som ville bli ordförande så Umeå UFO-förening lades ner. Anders har en pärm med material kvar som han lovade skicka till mig. Slog också en signal till Göran Sundqvist som ska kolla om han har något föreningsmaterial att skicka. Pratade även med Per Häggström som berättade att han skickat allt material till Stewe Sandström.

Ska man studera ufofenomen får man inte vara låst vid dagens rymdtolkningar och paradigm. Det har påpekats av många ufologer. Man kan hitta ufofenomen i de mest skilda sammanhang. Till exempel i den klassiska berättelsen om doktor Faust, mästerlikt tolkad av Goethe. En natt går Faust till en korsväg. Där visar sig en "eldsprutande drake" i luften och ett eldklot flyger ner mot Faust. Eldklotet spricker och ur stiger en munk.

En annan källa som Desmond Leslie hänvisar till i Flying saucers have landed är Autobiography of a yogi av Paramhansa Yogananda. Här redovisas mängder av fenomen som dyker upp i moderna ufosammanhang bland annat ett ljusklot som "landar" och blir en materialiserad människa. I det här fallet framträder Yoganandas lärare Lahiri Mahasaya. Den svenska upplagan, Mitt liv som yogi, som publicerades av Natur och Kultur 1949 är starkt förkortad. Nu har jag skaffat den oavkortade originalupplagan och det skall bli intressant att se vad som fattas av fenomenbeskrivningar i den svenska översättningen.

AFU-besök och ufologisk schism

Arkivet för UFO-forskning tar regelbundet emot besökare av olika kategorier, ufologer som letar material eller lånar böcker, studenter som söker information för avhandlingar, journalister, föreningar som bokar studiebesök, personer som söker Fas 3-platser med mera. I måndags anlände Niklas Svahn, son till Clas, för ett tvådagarsbesök i syfte att göra ett reportage om AFU. Niklas följer i sin fars fotspår och går journalistlinjen på Södertörns högskola. Han hade också med sig flera kassar med material till arkivet. Det blev en trevlig pratstund med Niklas som intervjuade mig om min del av AFU-arbetet. På tisdagen färdades han vidare till Skövde för att göra ytterligare reportage. Det är bara att önska Niklas lycka till i karriären.

Niklas Svahn

På tisdagskvällen var det dags för nästa besök. Bettina Sirén pluggar religionsvetenskap vid Linköpings universitet och har besökt AFU flera gånger för att söka artiklar om yoga ur gamla årgångar av Sökaren. Nu passade hon på att intervjua mig om Sökaren och Sven Magnusson. Resultatet skall bli en c-uppsats. Bettina blev mycket entusiastisk över AFUs stora samlingar och planerar att återkomma flera gånger. Hon förvånades över att ett så stort specialarkiv och bibliotek finns i Norrköping. Vi önskar förstås att flera akademiker upptäcker vilken guldgruva AFU är. Extra kul var att Bettina är värmlänning och född i Karlstad (Skoghall). Alltid ett plus i mina ögon :-)

Bettina Sirén

Jag har flera gånger skrivit om det kontroversiella italienska kontaktfallet som går under namnet Amicizia. Det involverade åtskilliga italienare under 1950- och 60-talet. Nu uppmärksammas det åter av flera ufologer och tolkningen har orsakat och kommer att orsaka en hel del schism framöver. Warren Aston, MUFON-representant från Australien har ägnat tre år åt fallet och menar att det är äkta. Timothy Good kommer att ta upp fallet i sin kommande bok och vad jag förstår är han av samma åsikt som Aston. Edoardo Russo från italienska CISU menar dock att fallet är ett enda stort bedrägeri vilket deras mycket noggranna undersökningar visat.

Jag har korresponderat med samtliga tre ufologer om fallet och kan bara konstatera att låsningen i åsikter är total. Timothy Good anser att Edoardo Russo är en skeptisk "debunker" ungefär som gamle Philip Klass medan Russo tycker att Good är naiv och godtrogen. Warren Aston har försökt få ut dokument om fallet från Russo men nekats. Jag har kritiserat Russo för att de vägrar släppa material från sina undersökningar. Även jag har bett att få något dokument som visar att fallet är en bluff men nekats. En mycket märklig inställning. Utredningar begravda i byrålådor för inte forskningen framåt.

Som ett alternativ har jag påpekat för Edoardo Russo att de själva borde skriva en bok om fallet eller åtminstone en artikel på engelska så det internationella ufologsamfundet kan bilda sig en uppfattning om denna komplicerade historia. Men några sådana planer finns inte. Det hela påminner lite om 1970-talets gamla fraktionsstrider mellan olika ufoorganisationer vilket också Warren Aston påpekat.

Personligen bryr jag mig inte så mycket om vem som har rätt vad gäller tolkningen av Amiciziafallet. Jag är helt enkelt bara intresserad av sanningen oavsett svaret. Det borde också vara den allmänna inställningen bland seriöst arbetande ufologer. Här har våra internationella kollegor något att lära av UFO-Sverige och AFU. Vi förespråkar öppenhet vad gäller data och den tredje vägens ufologi. Varken förnekande skepsis eller naiv tro utan dokumentation grundad på öppen men kritisk granskning.

Ufoföreningar och framtiden

I början av året kom sista numret av tidskriften UFO-Nytt, utgiven av Västerbergslagens UFO-förening sedan 1977. Nu går tidskriften i graven och dessutom läggs föreningen ner och övergår till att bli en informell undersökningsgrupp. Ordförande Gudrun Andersson bildade redan 1975, tillsammans med fyra andra kvinnor, Bärke UFO-förening. 1976 slogs den samman med Ludvika UFO-förening och antog namnet Västerbergslagens UFO-förening.

I veckan fick jag ett mejl från Mats Nilsson som meddelade att man vid årsmöte med Enköping-Sala UFO-förening beslutat att lägga ner föreningen och istället fungera som undersökningsgrupp från och med sista december 2012. Trenden att gamla ufoföreningar lägger ner håller i sig och nu finns bara två formella föreningar kvar i UFO-Sverige, Skaraborgs UFO-förening och Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS). Arkivet för UFO-forskning är som bekant en stiftelse.

Skaraborgs UFO-förening på besök i AFU 9 maj 2010

För den gamla stammen av ufologer kan det kännas sorgligt att lokala ufoföreningar försvinner. Många har både glada och spännande minnen från sin aktiva tid i olika lokala ufogrupper under 1970-1990-talen. Här har slitstarka vänskapsband knutits i samband med föredrag, studiebesök, observationskvällar, fester och andra aktiviteter. För mig som varit med sedan 1970 och de senaste åren ägnat mycket tid åt UFO-Sveriges historia är det alltid med en känsla av nostalgi att bläddra i gamla föreningspärmar i AFU.

Gunnar Karlsson och Gudrun Andersson på UFO-Sveriges styrelsemöte i Enköping 29 augusti 2009

Att det aktiva ufoarbetet i dag inte huvudsakligen kanaliseras genom lokala ufoföreningar innebär dock inte att den trevliga och viktiga sociala sammanhållningen inom UFO-Sverige försvunnit. Riksorganisationens ufologer möts och umgås i riksstämmor, kurser för fältundersökare, årlig fest på hotell Lilton i Ängelholm, studiebesök på Arkivet för UFO-forskning med mera.

UFO-Sverigegänget på riksstämma i Kalmar 21 maj 2010

Ändå finns det anledning att fundera över UFO-Sveriges organisationsstruktur. Nyligen har styrelsen beslutat att medlemskap i UFO-Sverige skall bygga på enskilt medlemskap och jag har fått i uppdrag att komma med förslag till reviderade stadgar till riksstämman i Örebro i maj. I mitt förslag föreslår jag även att arbetsformen undersökningsgrupp försvinner. Undersökningsgrupp infördes som begrepp i stadgarna för ett antal år sedan då ufoföreningar lades ner och ville fungera som informella grupper. I praktiken har det dock blivit så att det rör sig om en eller kanske två personer som är kvar som aktiva. Bättre då att tala om lokala representanter, som nu blivit UFO-Sveriges förlängda arm runt om i landet. Organisationsstrukturen blir då styrelse, lokalföreningar, lokala representanter, enskilda medlemmar. Enklare och mindre byråkratiskt. Beslut i frågan tas vid rikstämman.

Den tekniska utvecklingen har inneburit att sociala strukturer ändrats. Men även andra faktorer har säkert också påverkat att föreningssverige i dag ser annorlunda ut. Som riksorganisation måste naturligtvis även UFO-Sverige hänga med i utvecklingen. En fortlöpande diskussion om bästa sättet att i organiserad form arbeta med ufofrågan måste alltid hållas levande.

60-årsdag

Först ett stort och hjärtligt tack till alla gratulanter som ringt, skickat mejl, sms, blommor och presenter. Min 60-årsdag blev riktigt lyckad och minnesvärd trots lättare feber, ryggskott och matthet. Men med god hjälp av min underbara sambo Susanne lyckades jag sjunga upp mig och komma på fötter. Redan på förmiddagen fick jag en hel hög med trevliga presenter bland annat en t-shirt med en passande text.

Klockan två kom min mor och två gamla vänner Hans Abrahamsson och Anders Nordberg för att gratta. Det blev en trevlig fikastund med många gamla minnen och anekdoter. Därefter var det nödvändigt att vila några timmar innan kvällens stora begivenhet, middag på Pappa Grappa. Hela 17 personer från AFU-gänget samlades vid långbord halv sju. Redan från början fick jag motta en ström av blombuketter och presenter.

Det blev en enda härlig blandning av presenter och hurranden. Till det en utsökt middag som alla tycktes njuta av. Ett jättetack till alla i AFU-gänget och särskilt förstås till vännerna Anders Liljegren och Sven-Olov Svensson som ordnat mycket av det praktiska.

En del av det glada AFU-gänget på Pappa Grappa. Fr v Tobias, Benny, Roland, Ingrid, Leif

Leif Åstrand och Anders Liljegren skämtade friskt

Efter middagen promenerade Susanne och jag hemåt en mycket vacker och stjärnklar kväll. En perfekt avslutning på en trivsam 60-årsdag.