"There is no higher life form than a librarian" - Terry Pratchett, The Science of Discworld
Sunday, June 28, 2009
Humanoider och folktro
Friday, June 26, 2009
Arbetsdag i arkivet
Anders Liljegren försöker få ordning på UFO-Sveriges rapportarkiv
"Första halvåret var det lindrigt, enormt lindrigt och jag tyckte att det här var ju ingenting. Men det fick jag snart äta upp för hösten 1980 och vintern 1981 var det snudd på kris. Då ringde telefonen dygnet runt. Jag blev faktiskt lite skärrad till slut och fick en rejäl näsblödning ett par tre dagar. Så det var bara att ge sig av till akuten. Det blev för lite sömn och blodtrycket gick upp."
Stig Aggestad i sitt hem i Eskilstuna 13 september 1984
När jag går igenom UFO-Sveriges gamla arkivalier blir jag alltid imponerad över den idealitet som så många visat i ufosammanhang. Så mycket tid, pengar och energi som lagts ner på både fältundersökningar och föreningsaktiviteter. UFO-Sverige är onekligen en folkrörelse, om ändå en något udda sådan.
Tuesday, June 23, 2009
Adjö Barken
Kursdeltagare på UFO-Sveriges fältundersökarkurs på Barken konferens 2005
Det är tråkigt att vi inte kan fortsätta på Barken, ett ställe som de flesta gillat. Inte minst för den goda maten. Själv minns jag från den senaste kursen 2008 den vackra vintermorgonen 1 november med sjön Barken utanför fönstret. Ett magiskt vackert julkort att vakna till.
Foto taget från mitt fönster på Barken Konferens tidigt på morgonen den 1 november 2008
När man haft kurser flera år på samma ställe vet man hur allt fungerar och det känns mera hemtamt. UFO-Sveriges fältundersökarkurser har i sig alltid varit trivsamma tillställningar med fin kamratanda och trevligt eftersnack på kvällarna. På UFO-Sveriges första kursgård Lersäter, utanför Kolsva, pratade alla om den berömda Lersätersandan. Där hölls fältundersökarkurserna mellan 1977-1995. Lersätersandan sitter förstås i var vi än hamnar men visst vore det bra och tryggt med en fast kursgård år från år.
UFO-Sveriges första kursgård Lersäter. I förgrunden UFO-Sveriges sekreterare Mats Nilsson (1995)
Det finns ingen utbildning till ufolog utan det får UFO-Sverige själva ta han om. Att undersöka ufofall på fältet kräver kunskaper i en mängd ämnen alltifrån astronomi till vittnespsykologi. Men det är spännande och en verklig utmaning att försöka hitta en förklaring till vad en observatör verkligen sett. Särskilt när det gäller komplicerade närobservationer med flera vittnen. Det är ganska få ufo-organisationer internationellt som har kurser för sina medlemmar. Men det är en väsentlig bit av en vetenskaplig och kritiskt granskande ufologi. Nu är det bara att hoppas att vi kan hitta en ny kursgård till ett hyggligt pris. Om någon har ett tips så hör av er till UFO-Sverige.
Sunday, June 21, 2009
Tidskrifter, tidskrifter
Thursday, June 18, 2009
Malmö Interplanetariska Sällskap
MIS är faktiskt Sveriges äldsta ännu existerande ufoförening och bildades redan den 1 oktober 1958, då under namnet Malmö UFO-sällskap. Grundare var Edith Nicolaisen från Parthenons bokförlag, kyrkoherde Algot Englesson och direktör E. Lindahl. Samma år bildades Ifologiska sällskapet i Stockholm men den föreningen upphörde 1969. MIS har i flera omgångar utgivit en medlemstidskrift med olika namn: Tellus (1961-62, 1972-73), Galax (1963-64) samt Orion (1965).
Den verkliga eldsjälen i MIS är Ebbe Johansson som varit medlem sedan starten 1958 och under många år fungerat som ordförande. Redan som 16-åring blev Ebbe intresserad av ufo och astronomi. Han har hållit många föredrag, inte bara i Malmö och varit flitigt intervjuad i lokalpressen. Numera är han pensionerad från sin tjänst som institutionstekniker vid Sjöbefälsskolan i Malmö. Det är härligt med entusiaster som Ebbe Johansson som aktivt hållit intresset för ufo och livets mysterier levande under så många år. Och att ha lyckats hålla Malmö Interplanetariska Sällskap igång sedan 1958 måste betraktas som en verklig kulturgärning. Det är bara att gratulera.
Ebbe Johansson
Sunday, June 14, 2009
Ny hemsida
Artikelarkivet på hemsidan kommer inte att vara heltäckande. Däremot kommer allt som jag ur någon aspekt finner ha ett bestående värde att läggas in. I backspegeln finns det en hel del artiklar som jag idag knappast kan stå för. Men det är ganska naturligt när man ägnat sig åt ett så kontroversiellt ämne som ufo i fyrtio år. Jag hoppas dock att mitt urval skall vara till nytta och nöje för alla läsare.
Många gånger under åren har jag undrat hur mitt ufoengagemang skulle sett ut om jag inte som entusiastisk och lättledd tonåring träffat Sten Lindgren som första ufolog och därmed hamnade långt ut på den nyandliga kanten med ideer från Intergalaktiska Federationen med mera. Det var många gånger vi stod på bergen eller i skogen och väntade på venusianernas ankomst. Nu kom det inga venusianer men vi hade ganska trevligt ändå.
Januari 1971 då jag hade alla svaren på ufogåtan
Vad hade hänt om istället K. Gösta Rehn varit den första inspirationen? Det fanns en tid då jag ångrade att så inte var fallet. Men idag gör jag en annan bedömning. Tiden i den nyandliga ufomiljön gav mig en unik insiderupplevelse av av väsentlig del av ufologin. Visst trodde jag på sex omöjliga saker före frukost. Men det gav mig kunskap och förståelse för hur man tänker, känner och fungerar i en sådan miljö. Idag tror jag bara på EN omöjlig sak före frukost, så visst har det gått framåt...
Friday, June 12, 2009
Bedömning av kontaktfall 2
Han vaknar i sin bil, kall, blöt och med en stickande känsla i händerna. Polisen hittar Ante och för honom till Sankt Sigfrids sjukhus i Växsjö. Klockan 01.50 ringer en person med namnet Bengt Johansson polisen i Växsjö och uppger sig ha sett en bil stå tvärs över vägen vid Uråsa flygfält och ett stor farkost hänga i luften. Personen kan tyvärr aldrig spåras. Efter denna första händelse fortsätter Ante uppleva en mängd kontakter med mera människolika varelser. Upplevelserna har ofta en närmast drömlik karaktär.
Personligen har jag intresserat mig mest för de kontaktfall som beskrivs som helt fysiska och påtagliga. Ett intressant exempel är fallet Edwin i Sydafrika, vilket undersökts av ufologerna Cynthia Hind och Carl van Vlierden. Edwin som egentligen heter Fredrick Edwin White träffar som 18-årig 1960 en man vid namn George på sitt arbete i Durban. De blir goda vänner och ägnar sig bland annat åt fiske tillsammans. George avslöjar efter en tid att han kommer från en annan planet och endast är stationerad här en kort period. Han låter Edwin få se de farkoster hans grupp färdas i och även möta andra rymdmänniskor som lever bland oss. Efter två års vänskap följer Edwin George till en strand där en farkost landar och plockar upp George. Innan han åker får Edwin en speciell radioapparat som gör att han kan hålla kontakt med George. Edwin har blivit ombedd att starta en grupp för att förmedla rymdmänniskornas budskap.
Carl van Vlierdens bok om fallet Edwin i Sydafrika
Jag har korresponderat med både Carl van Vlierden och Cynthia Hind (nu avliden) om fallet. Cynthia Hind, som själv lyssnat på radiosändningar från "rymdmänniskorna" är mycket frågande inför vem som kan ligga bakom. Budskapen har den kombination av sunt förnuft och ren science fiction som är vanlig i dessa fall. Här berättas om planeter som Koldas, Salamia, Galdonia, vilka en del är fiender och rymdmänniskor med namn som Valdar, Wy-Ora och Mank-ton. Cynthia Hind skriver i sin bok, UFOs - African Encounters, att hon först undrade om det kunde vara fråga om ett avancerat skämt från någon politisk grupp eller hemlig kult med obegränsade medel till sitt förfogande. Något säkert svar på frågan om fallet Edwin har inte Cynthia Hind. Hon skriver i ett brev 2 september 1990 att hon är besviken på sina ufologkollegor som bara skrattar åt fallet istället för att undersöka det. Någon gruppering måste ligga bakom dessa radiosändningar menar Cynthia Hind och fallet borde studeras noggrannare.
Enda sättet att hantera dessa komplicerade kontaktfall är att följa den linje UFO-Sverige formulerat - den tredje vägens ufologi. Undersöka och dokumentera påstådda ufokontakter oavsett om de visar sig vara inre upplevelser, skämt, bluff eller någonting annat. Men att bli inblandad i ett komplicerat kontaktfall som Edwin kräver att ufologen kan hantera den svåra balansgången mellan tro och skepsis. Även om man har huvudet bland stjärnorna gäller det att ha fötterna på jorden.Wednesday, June 10, 2009
Bedömning av kontaktfall
Sten Lindgren 1971
Det är relativt sett få ufologer som ägnat sig åt undersökning av kontaktfall. En bra översikt över problematiken kan man få i den redan 1980 utgivna Proceedings of the First International UFO Congress. Del fem av boken ägnas en diskussion av kontaktfallsproblematiken med några av USA:s främst ufologer bland annat Jerome Clark, Ted Bloecher, Berthold Eric Schwarz och J. Gordon Melton. Ted Bloecher var aktiv redan på 1950-talet i dåvarande Civilian Saucer Intelligence i New York. Han berättar hur man på den tiden hade en ganska svart-vit syn på kontaktfall. Observationer av små humanoider räknades som eventuellt äkta och intressanta medan påståenden om kontakt med människolika varelser i princip avfärdades. Med tiden fann han att denna regel behövde revideras när de stötte på fall som Woodrow Derenberger och Carrol Watts där människolika varelser var inblandade.
Intressant är Ted Bloechers slutsats efter många års undersökningar: "In the last couple of years my scepticism of the more exotic claims has not exactly been broken, but it´s certainly been shaken. Now I find myself listening to people with a straight face and suspending judgement. I no longer can retreat into the security of hard-and-fast rules."
Man kan väl säga att Ted Bloecher här, utifrån egen erfarenhet, kommit fram till UFO-Sveriges ideologiska ståndpunkt - den tredje vägens ufologi: varken naivt troende eller skeptiskt förnekande utan öppenhet inför olika teorier och möjligheter utifrån kritisk undersökning och granskning av ufofall. Givetvis är den inställningen inte minst viktig när det gäller de kontroversiella kontaktfallen.
Sunday, June 7, 2009
De osynliga venusianerna
Det är det en klassisk kontaktberättelse av 50-talstyp. Vad jag fastnade för var förklaringen av hur rymdmannen kunde bo på Venus där organiskt liv är en omöjlighet. Om vi färdades till Venus skulle vi inte kunna se deras civilisation eftersom den ligger på en "vibrationsfrekvens" som vi normalt inte kan uppfatta. De kan däremot med tekniska hjälpmedel ändra sin frekvens så att farkoster och människor blir synliga för oss på jorden. Venusianerna existerar således i en slags osynlig parallellvärld. De jordmänniskor som fått följa med till Venus har fått genomgå en transformationsprocess ombord på farkosterna för att kunna beskåda livet på Venus.
Påståendena om kontakter med venusianer, marsianer, saturnianer etc har varit en av anledningarna till att seriösa ufologer av ganska naturliga skäl avfärdat många kontaktpersoner som skojare. Men faktum är att ufologer missat att flera av de klassiska kontaktpersonerna faktiskt inte talar om det för oss synliga Venus. Howard Mengers rymdkontakter presenterar samma ide i From Outer Space To You: "Unless his physical body was processed and conditioned, he could not see the beings on another planet." Processen är rent teknisk vilket en rymdkvinna visar för Menger då hon trycker på en knapp på sitt bälte och bara försvinner.
Howard Mengers foto av en rymdkvinna som blir osynlig efter att hon tryckt på knappen i bältet
Att de okända främlingarna har en teknologi som gör att de kan försvinna i tomma intet fick även Richard Höglund (Helgefallet) uppleva. Richard hade en gång suttit och pratat med två rymdmänniskor på en bänk på Bahamas. En grupp människor hade gått förbi och då upptäckte han att han plötsligt satt och pratade i tomma luften. Richard kände sig mycket skamsen över situationen.
Enligt Desmond Leslies kommentar till andra upplagan av George Adamskis Ombord på rymdskepp, så hade även Adamski för honom förklarat att ingen människa kunde besöka en annan planet i vårt solssystem och observera innevånarna om personen inte genomgått en viss process.
Romantiserad målning av venusianen Orthon som George Adamski mötte i Kalifornien 1952
Ovanstående förklaringar passar väl in i den teosofiska/esoteriska världsbilden. Den svenske esoterikern Henry Laurency skriver t ex: "Vår planet (Tellus) är den enda planet i solsystemet, där organiskt liv är möjligt... Invånarna på Venus ha utom ett eterhölje ett grovmateriellt aggregathölje förvillande likt en organism".
Tanken på en, för oss osynlig, andligt och tekniskt högstående civilisation på Venus blir ett slags ufologiskt moment 22. Det blir ett påstående som aldrig kan kontrolleras. Jag har talat med flera svenska kontaktpersoner som berättar att de rymdmänniskor de träffat säger sig komma från Venus. Nu kan förstås vilken skojare som helst utge sig för att komma från Venus. Jag försöker hålla en tämligen kritisk agnostisk inställning till dessa kontaktberättelser. Men om nu någon trevlig venusianska skulle dyka upp så hoppas jag hon inte försvinner alltför snabbt.
Friday, June 5, 2009
Bokmanus
Under många år har jag haft planer på en slutlig dokumentation av Helgefallet. Mitt material är omfattande med mängder av intervjuer med olika inblandade personer sedan 1972. Ett av skälen till att jag skriver boken först nu är att jag lovat att inte publicera namn på huvudvittnena under deras livstid. Men de är sedan flera år döda. Först nu kan jag öppet skriva om alla inblandade.
En person som jag önskar att jag kunnat få visa boken är Gösta Johansson, ufolog och en tid sekreterare i Ifologiska sällskapet i Stockholm. Han avled 1993. Gösta var en av mina huvudkällor till kunskap om kontaktpersonen Helge, som egentligen hette Richard Höglund. Många kvällar träffades Gösta och jag för att diskutera Helgefallet. Och med sitt goda minne var han till stor hjälp när det gällde att reda ut olika detaljer. Flera gånger gjorde jag djuplodande intervjuer med Gösta om hans inblandning i fallet. Intervjuer som jag bandade och som varit ett basmaterial för min dokumentation. Jag skickar ett stort tack till Gösta i hans himmel för det tålamod han visade för min ständiga frågvishet.
Gösta Johansson
Tuesday, June 2, 2009
Ufoforskning och korrespondens
K.Gösta Rehn 1891-1989
Tyvärr är det ganska vanligt att efterlevande till ufologer tror att det bara är böcker och tidskrifter som är av intresse när vi frågar om kvarlämnat material. I själv verket är det nästan tvärtom. Böcker och tidskrifter går nästan alltid att få tag på från annat håll. Den personliga korrespondensen däremot är unik och det är ofta den som visar sig vara avgörande när det gäller att utreda gamla ufofall eller historiska skeenden. Jag hade till exempel aldrig kunnat skriva ett så omfattande kapitel om K. Gösta Rehn i min bok UFO - i myt och verklighet om jag inte haft korrespondensen som underlag.
Ganska ofta får vi till AFU förfrågningar från andra länder om gammal korrespondens. Mycket värdefullt i det sammanhanget är den korrespondens som vi fått från förlaget Parthenons tidigare verksamhet. Edith Nicolaisen brevväxlade med mängder av ufologer och kontaktpersoner från 1950-talet och framåt. Nyligen skickade jag kopior av Ediths korrespondens med George Adamski mellan 1954-1964 till Glenn Steckling som idag ansvarar för GAF International/Adamski Foundation i Vista, Kalifornien.
Brev från George Adamski till Edith Nicolaisen, Parthenon 25 jan. 1955