Ufoåret 2010

Så har det blivit dags att samanfatta ufoåret 2010. Det är bara att konstatera att det varit ett ovanligt framgångsrikt år på många sätt. Alla som följer UFO-Sveriges olika bloggar har kunnat notera den positiva trenden. Roligt att flera ufologer bloggar vilket ger intresserade en mycket god inblick i vad som sker på ufofronten. Även internationellt kan man följa utvecklingen, speciellt inom AFU, genom Anders Liljegrens engelska blogg.

Ett riktigt lyft under året har varit fortsättningen på Fas3-jobb i AFU. Genom de anordnarbidrag vi får från Arbetsförmedlingen har vi kunnat satsa på nya datorer, skannrar, skrivbord, bokhyllor, kontorsmaterial med mera på ett sätt som varit otänktbart tidigare. Det har inneburit en professionalisering av verksamheten och lagt grunden för flera stora skannings- och digitaliseringsprojekt som vi kunnat ansvara för.

Leif Åstrand skannar BUFORA-dokument

2010 har annars varit de stora donationernas år där AFU kunnat förvärva mycket fina internationella ufosamlingar. I april anlände 400 kilo material från ufologen och österrikaren Luis Schönherrs dödsbo. Vidare har samlingar kommit från flera svenska ufologer bland andra Sören Andersson, Roger Ersson och Jan-Ove Sundberg.

Carl-Anton Mattsson (t v) och Roger Ersson med den samling han donerade till AFU

Men de verkligt unika samlingarna anlände på Luciadagen till AFU då en Schenkerbil kom med elva pallar ufomaterial från Hilary Evans samt föreningarna BUFORA och Contact International i England. Bara Evanssamlingen rör sig om cirka 9.000 titlar och är utan jämförelse den största donation som AFU någonsin fått. Samlingen ger oss ännu flera skäl att kalla oss världens största ufoarkiv.

Böcker från Evanssamlingen 

För egen del kan jag glädja mig åt att min bok En resa i tiden. UFO-Sveriges historia 1970-2010 kunnat publiceras i år. Med god hjälp från kollegor har redan en tredje upplaga tryckts. Min förhoppning är att boken skall fungera som en god introduktion till UFO-Sveriges historia och arbete och inspirera flera att engagera sig i det som jag vill kalla Sveriges mest spännande folkrörelse.



I och med att allt fler, även internationellt, vänder sig till AFU för att donera ufomaterial så känner jag och  övriga medarbetare ett ännu större ansvar att arkivets verksamhet skall kunna fortsätta stabilt i framtiden. Jag vill därför passa på att tacka alla våra trogna sponsorer som år efter år hjälper oss ekonomiskt. Hur länge Fas3 kommer att fortsätta vet vi inte så därför är det extra viktigt att vi får behålla alla sponsorer och helst också få ännu fler. Du som kan tänka dig att donera en femtiolapp i månaden eller mer tänk då på AFU och sätt in pengarna på vårt plusgirokonto 49 07 14 - 3 Arkivet för UFO-forskning. Många bäckar små...



Slutligen vill jag önska alla bloggläsare ett riktigt Gott Nytt År

Arkivering och idéhistoria

De här lugna mellandagarna har jag hunnit med en hel del AFU-jobb. Det är skönt att se gamla högar med osorterat material minska. Igår passade Sven-Olov Svensson och jag på att öppna några fler lådor märkta ufo i Hilary Evanssamlingen. Och det tidigare intrycken förstärktes ytterligare. En otroligt fin och välbevarad samling där till och med omslagen finns kvar i gott skick på böcker från 1950-talet. Sven-Olov och jag turades om med glada utrop över nya fynd i lådorna.

Sven-Olovs glädjs åt de fina gamla ufoböckerna i Evanssamlingen

Den mesta tiden har jag fortsatt ägna åt sortering och arkivering av UFO-Sveriges föreningsarkivalier. Ordnade tre pärmar kronologiskt med den tele-logg som skrevs på UFO-Sveriges kansli mellan 1993-1995. Alla inkommande samtal registrerades noga på ett papper med uppgift om person, ärende och åtgärd. Ett sociologiskt intressant material som visar vilka personer som kontaktar en ufoorganisation och i vilket syfte. Har också ordnat upp Mellersta UFO-distriktets föreningsarkivalier. Det var ett försök att skapa fungerande distrikt och öka samarbetet mellan grupperna i UFO-Sverige 1988-1990. Det bestod av av Gävleborgs UFO-förening, Västergbergslagens UFO-förening, Siljansringens UFO-grupp och Sala amatörförening för tvärvetenskap. Ordförande och initiativtagare var Roland Östlund från Gävleborgs UFO-förening.

Roland Östlund på Lersäterskursen 1977 

Åren 1987 till 1990 var en nedgångsperiod för UFO-Sverige som då också hade konkurrens av dåvarande Riksföreningen UFO-Luftrumsbevakning. Som bekant vände utvecklingen i positiv riktning 1991 i och med att Clas Svahn valdes som ordförande för UFO-Sverige.

Idag hade AFU åter besök av Cristoffer Olsson från Linköping. Han arbetar med en b-uppsats i idéhistoria vid Linköpings universitet. Temat är bland annat hur UFO-Sverige arbetat med frågan om vetenskap och skepticism. Cristoffer köpte min bok om UFO-Sveriges historia plus Främlingar på vår jord. Han fick också med sig UFO-Sveriges äldre stadgar och idéprogram som basmaterial. Det är bara att önska Cristoffer lycka till med uppsatsen.

Cristoffer Olsson skriver idéhistoria om UFO-Sverige

Måste också passa på att ge en eloge till vår arkivarie Sven-Olov Svensson som sorterat in alla de stora samlingar av tidskrifter vi fått den senaste tiden. Det rör sig om flera tusen exemplar som nu står prydligt i sina boxar i D-arkivet.

En av tusentals tidskrifter som Sven-Olov sorterat i boxar

Årets bästa ufoböcker

Den kanadensiske ufologen Chris Rutkowski har på sin blogg listat 2010 års bästa ufoböcker. Högst upp på listan kommer UFOs: generals, pilots and government officials go on the record av journalisten Leslie Kean. En bok som fått strålande recensioner av en mängd forskare. Jag har själv inte läst den ännu men den ligger på väntelistan. Som nummer två kommer Wonders in the sky av Jacques Vallee och Chris Aubeck och trean blir UFOs and water av Carl Feindt. Han har för övrigt en utmärkt hemsida med material om sambandet mellan ufo och vatten.



Min egen lista över 2010 års bästa ufoböcker blir något annorlunda. Med bästa menar jag här inte de som har den högsta vetenskapliga kvalitén eller fått mest positiva recensioner utan helt enkelt de böcker som jag räknar som de intressantaste ur mitt eget perspektiv. Och eftersom mitt huvudspår inom ufologin är närobservationer och kontaktfall blir det följande böcker publicerade under 2010. Högst upp på listan kommer Nick Redferns  Contactees. A history of alien-human interaction. Författaren har grävt fram en mängd nya data, även om de klassiska kontaktpersonerna, och visar på kopplingen till underrättelseorganisationer. Ni kan läsa min recension i UFO-Aktuellt här.



Läsvärd, även om den är något spekulativ och teoretisk, är The Cryptoterrestrials av den nyligen avlidne ufologen Mac Tonnies. Han utvecklar teorin om fysiska jordbundna främlingar på lite annorlunda sätt.



Slutligen vill jag nämna e-boken George Adamski. The toughest job in the world av ufologen Tony Brunt från Nya Zealand. I likhet med Timothy Good visar Brunt att det finns en hel del som talar för att George Adamski verkligen hade någon form av kontakt med "främlingar" men kanske inte nödvändigtvis utomjordingar. En klart läsvärd och tankeväckande bok. Min artikel om boken finns att läsa här.



God Jul

Så var det dags för vår kultur att fira den intressanta ufoobservationen i Palestina år 0. Det var som bekant flera vittnen till händelsen:
"När de hade hört konungens ord, foro de åstad, och se, stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den kom över det ställe där barnet var. Där stannade den." (Matteus 2:9)



Det hela utvecklar sig till ett komplicerat kontaktfall med flera observationer av nordic aliens och paranormala budskap. Om huvudvittnet Maria berättar man:
"Och ängeln kom till henne och sade: Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig... Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära." (Lukas 1:28-29)

Nu hade Riksorganisationen UFO-Sverige som bekant inga aktiva fältundersökare i Palestina vid den här tiden vilket kan förklara den bristfälliga dokumentationen. Saken komplicerades ytterligare av att kommande makthavare beslutade sig för att det budskap som sedan kopplades till fallet skulle anses normgivande för alla och gälla som lag. Ett gott råd till makthavare är alltså att undersöka flera kontaktfall och visa lite större ödmjukhet i fråga om vad som skall anses kulturellt normgivande.

En riktigt God Jul önskar jag alla mina bloggläsare

AFU-dagar

En vacker fullmåne hänger över hustaket medan jag skriver denna blogg. Ute ligger temperaturen runt 16 grader minus så det var lite tufft att cykla ner till arkivet i morse. Det var i alla fall plogat. I går fick jag ta apostlahästarna till AFU. Trots kylan är det full fart i arkivet som vanligt. Min pensionerade kollega från stadsbiblioteket, Ingrid Collberg, har fullt upp med katalogisering av alla nya böcker som strömmar in. Och det är ingen lätt uppgift att ge böckerna rätt signum i AFU:s klassifikationssystem med tanke på alla udda ämnen vi samlar.

Ingrid Collberg och Anders Liljegren konfererar om knepiga katalogiseringsproblem

Eftersom vi nyligen fick en stor sändning bokknubbar och bokstöd från Eurobib så har en del av min tid gått åt att placera signumetiketter i knubbarna, placera dom på rätt avdelning och snygga till på hyllorna. Dessutom har jag ägnat dagarna åt att sätta upp plastskydd för våra fönster i C- och E-lokalerna. Här fick jag god hjälp av Leif Åstrand som med fingerfärdighet och örnblick visade sig vara en mästare på att skilja skyddsplasten från den som skulle sättas upp.

Leif Åstrand fixade den besvärliga skyddsplasten

I veckan ringde Jan-Eric Erixon, numera hemmahörande i Finspång. Han var tidigare ordförande i UFO-Värmland och bosatt i Hagfors. UFO-Värmland var från början, 1991, medlemmar i UFO-Luftrumsbevakning men gick sedan med som lokalgrupp i UFO-Sverige 1992. Tyvärr upphörde föreningen år 2000.

Jan-Eric Erixon och Håkan Ekstrand 1993

Den 5-6 mars 1994 besökte jag UFO-Värmland och höll ett föredrag i stadshuset i Hagfors där föreningen också visade UFO-Sveriges utställning. Roligt att Jan-Eric Erixon tar kontakt igen och att han nu flyttat närmare Norrköping. Det inspirerade mig att ordna upp UFO-Värmlands föreningsarkivalier i en ny fräsch pärm som nu finns i D-arkivet. Den 6 januari kommer Jan-Eric på besök till AFU tillsammans med en arbetskamrat. Intresset för ufo finns kvar och det är bara att hoppas att han tar upp det aktiva engagemanget i UFO-Sverige igen. En gång ufolog - alltid ufolog.

En julklapp från gudarna

Idag fick jag äntligen en chans att ta en första titt på den stora samlingen från Hilary Evans och, inte att färglömma, även donationen från Contact international som nu står i vår nya lokal. Det var nästan med en känsla av andakt jag öppnade några lådor för att betrakta alla böcker, tidskrifter med mera. Jag kan bara utbrista - vilken fantastisk samling!

Tomten kom med många paket till AFU. Men var börja? 

Bara när det gäller ufo hittade jag direkt flera böcker och udda småtryck som jag aldrig sett och inte ens känner till att de existerar. Dessutom mängder av gamla ufotidskrifter vackert inbundna i mint condition t ex Raymond Palmers Flying saucers från 1957 och framåt. Jag hann bara öppna några av de 235 lådorna men noterade att samlingarna av parapsykologi, teosofi och andra närliggande ämnen är oerhört omfattande.

Sannolikt måste vi nu dela upp biblioteket i två lokaler. Kanske får det bli parapsykologi, mystik, religion, teosofi etc i den nya lokalen. Nu återstår att köpa Billyhyllor så vi får en möjlighet att börja sortera upp samlingen. Ett digert arbete som också innebär att varje bok måste våttorkas på grund av allt damm. Men det blir ett roligt och spännande arbete. Den här donationen känns som en julklapp från gudarna.



14 dagars semester ger mig tid till AFU-arbete förutom de vanliga julbestyren. Och också lite extra tid till läsning. Tänkte försöka hinna läsa om den kommenterade nyutgåvan av Edward Bulwer-Lyttons inner-earth-klassiker The coming race som jag fick i veckan och några andra klassiker på ufosidan. Det är fascinerande att återupptäcka ufoböcker jag läste för 30-40 år sedan. Jag hittar nya data och ideer som ger vidgade perspektiv på ufohistorien. Det ger i dubbel bemärkelse en känsla av att resa i tiden.



En historisk dag för AFU

Så kom den då äntligen. Den otroligt fina donationen böcker från Hilary Evans i London. Sannolikt en av världens största privatsamlingar inom områdena ufo, forteana, kryptozoologi, paranormala fenomen med mera. Cirka 9.000 titlar fördelade på 235 lådor vilket blev 11 pallar från Schenker. Strax före 11.00 ringde chauffören och vi var tio personer från AFU som vandrade mot vår nya lokal för att bära in alla lådor.

Slit och släp. Fr v Benny Dahl, Håkan Landin, Sven-Olov Svensson

Man får väl säga att vi hade tur eftersom det varken snöade eller regnade. Däremot var det mycket snö och ganska halt så det gällde att balansera rätt i trapporna. Jag måste säga att jag var imponerad över envisheten och disciplinen bland alla som släpade kartonger. De var rejält tunga och saknade dessutom handtag.

Ett lyft för AFU... Håkan Landin

Extra hjälp hade vi av Patrik Carlsson och Carina Klöfver som kom in från Åtvidaberg för att bistå oss. Vi hade räknat med att arbetet skulle ta minst två timmar men otroligt nog klarade vi det på lite drygt en timme. Ett riktigt varmt tack till alla som hjälpte till.

Trötta men nöjda. fr v bakre raden Leif Åstrand, Sven-Olov Svensson, Håkan Landin, Susanne, Elisabeth, Anders Liljegren. Fr v på knä Patrik Carlsson, Benny Dahl, Carina Klöfver

Efter att alla lådor kommit på plats i vår nya lokal var det dags för AFU:s traditionella glöggfest. Det var ett antal trötta och ganska möra AFU-medarbetare som bänkade sig kring kaffebordet. Men kaffe, glögg, saffransbröd och pepparkaka smakade extra gott efter välgjort arbete.

Fler dök upp till kaffebordet fr v Tobias Lindgren, Anki Mårdh, Rikard Andersson, Sven-Olov Svensson

Det här får räknas som en historisk dag för AFU och UFO-Sverige. Med den nya samlingen är arkivet ännu mera internationellt är det var tidigare. Och antalet volymer har i stort sett fördubblats. Nu återstår den omfattande uppgiften att gå igenom och katalogisera Hilary Evans samling och placera den i biblioteket. Men det får vi börja med en annan dag.

En dag att fira med lite glögg - Benny Dahl

Ugglor och snuva

I min förra blogg skrev jag om ugglor och ufo och min lilla sidohobby att samla ugglor i trä, porslin med mera. När Clas Svahn igår besökte AFU hade han med sig en uppstoppad uggla som var en gåva från Carl-Anton Mattsson i Nyköping. Jag ringde förstås upp Carl-Anton och tackade så mycket men påpekade samtidigt att han läst min blogg dåligt för där står det tydligt att jag inte samlar på uppstoppade ugglor. Visserligen var det uppstoppade exemplaret jag fick mycket vackert men den får ändå vandra vidare, kanske till stadsbiblioteket.

Jag gillar helt enkelt inte uppstoppade djur som prydnader. Känner bara sorg eller vemod när jag ser dom. Ugglor och andra djur vill jag se levande. För tydlighetens skull får jag väl också påpeka att jag inte heller samlar på ugglor av glas eller märket Rosa Ljung. Så nu vet alla potentiella uggledonatorer läget.

Den här typen av ugglor gillar jag

Mellan örttedrickande, snörvlande och sömn har jag också orkat med lite ufojobb på hemmafronten. Strukturerat min egen samling med UFO-Sveriges styrelseprotokoll, svarat på mail från bland annat Timothy Good och Motala Musei- & Hembygdsförening - som ville ha ett föredrag om ufo i vår. Också försökt maila Jacquee Vallee men hans gamla mailadress fungerar inte så jag får försöka hitta en annan mailadress. De här dagarna har jag passat på att gå igenom mina kommentarer i hans två volymer Forbidden Science och hade några frågor. Om du inte läst hans dagböcker så gör det. Absolut "must reading" för ufologer.



Har också passat på att beställa lite nya böcker, bland annat Bulwer-Lyttons gamla ockulta undergroundklassiker The coming race, denna utgåva utökad med kommentarer och noter. En bok som påverkat många att spekulera om en underjordisk ras, eventuellt kopplad till ufo. Den som vill läsa mer i denna vildvuxna genre kan ge sig på t ex The lost world of Agharti  av Alec Maclellan.



Slutligen har jag också läst ut Mirage men av Mark Pilkington. Läsvärd men samtidigt lite tragisk. Amerikansk ufologi är nästan helt fokuserad på konspirationer, whistle-blowers och hemliga dokument från myndigheter. Vill underrättelseorganisationer i USA blanda bort korten för ufologer så har man verkligen lyckats. USA:s ufologer borde lyssna på slutorden i Vallees Forbidden science vol two:
"The real phenomena continues to manifest under our noses, and no special access to questionable government documents is required to pursue a serious study."



Ugglor och ufo

Envisheten har sitt pris. I helgen försökte jag hugga bort en massa is i trapporna till våra arkiv eftersom det är tämligen riskabelt att med kassar i händerna ta sig ner. Men det enda jag lyckades med var att dra på mig en förkylning och ont i ryggen. Så mycket arkivjobb har det därför inte blivit. Däremot en artikel om Desmond Leslie och adamskirörelsen för UFO-Aktuellt.

Sedan mitten på 1990-talet samlar jag på ugglor. Inte uppstoppade alltså men ugglor i keramik, trä, porslin med mera. Det började med att jag i en antikaffär i Uppsala hittade en mycket vacker uggla sittande på en bok. Sedan blev det en vana att leta ugglor på loppisar och antikbodar. Jag fascineras av ugglor av flera skäl. Dels symboliserar de både visdom och mystik, en tilltalande kombination med mina intressen och yrke. Dels är ugglor fascinerande som djur, fulsnygga och gåtfulla. Vid det här laget har jag samlat på mig drygt femtio stycken, lämpligt placerade i mina bokhyllor.



Man kan ju fundera på lustiga samband men faktum är att ugglor och andra fåglar ofta förekommer i ufosammanhang, särskilt berättelser om ombordtagningar. I sin bok Närkontakt skriver Whitley Strieber om en märklig upplevelse dagen efter hans första ufokontakt: "Jag vaknade ungefär som vanligt på morgonen den tjugosjunde men kämpade med en tydlig känsla av obehag och ett helt otroligt men intensivt minne av att ha sett en tornuggla stirra på mig genom fönstret någon gång under natten." (s.27) Strieber och många andra menar att minnen av djur på egendomliga ställen är ett vanligt sätt att blockera traumatiska minnen av till exempel kontakt med ufovarelser. I psykologin kallas företeelsen täckminnen (screen memories).

I ufolitteraturen förekommer också hökar eller falkar på samma sätt. I Mysteriet Uri Geller skriver Andrija Puharich hur han konfronteras med hökar på märkliga ställen: "Några gånger flög en av fåglarna rakt in mot min balkong tills den var några meter ifrån oss; där stod den stilla och ryttlade och såg mig direkt in i ögonen. Det var en unik uppleelse att se in i en höks genomträngande "intelligenta" ögon. Det var då jag förstod att det inte var en jordisk höks blick jag mötte." (s. 124)



En liknande beskrivning ger Lennart Lidfors i Gåvan från stjärnorna där hans vän Marie ideligen konfronteras med något som liknar en falk men som paret kallade för örnen: "Då Marie hade kört knappt två kilometer, kom örnen tillbaka. Den här gången framifrån. Plötsligt var den väldiga fågeln där. Bara några meter framför vindrutan. Hon såg den framifrån, och de skarpa ögonen fixerade henne. Fågeln stod stilla och ryttlade i några sekunder framför bilens vindruta. Så lyfte den, försvann upp bakom biltaket och var borta." (s. 54)



Ovanstående upplevelser visar med all tydlighet att ufo inte är ett enkelt ämne att ge sig in i utan i högsta grad tvärvetenskapligt med många tolkningsmöjligheter. Som ufolog räcker det alltså inte med att kunna lite astronomi och rymdfart utan även ha kännedom om psykologi, parapsykologi, mystik, folktro med mera. När man undersöker ufofenomen kan det alltså vara en god idé att ana ugglor i mossen.



Nya böcker och konspirationer

Efter att ha läst Solomon Islands mysteries av Marius Boirayon måste jag säga att det är en bok som jag har svårt att bedöma. Mycket för att det finns så få andra referenser till det författaren skriver om. Ett första intryck är att det är en riktig skröna, en skepparhistoria utan grund. I korthet lyder historien: Australiensaren Marius Boirayon flyttar till Salomonöarna och gifter sig med en infödd kvinna. Han blir därmed bekant med många personer som berättar att det finns flera raser av jättar (bigfoots) på ön. De är kannibaler och fångar och äter lokalbefolkningen.

Han får också höra många berättelser om drakormar (dragon snakes), en ras av underjordiska varelser som använder flygande farkoster (ufo). Marius gör egna ufoobservationer och med hjälp av goda vänner lyckas han lokalisera två ingångar till de underjordiska varelserna. Han observerar deras farkoster gå ner i vattenhål på dolda och svårtillgängliga platser i djungeln. Genom en bekant i australiens militära underrättelstjänst får författaren reda på att det finns en ultrahemlig internationell grupp som känner till ufo och de underjordiska varelserna. Gruppen har slutit ett hemligt samarbetsavtal med ufovarelserna. Genom George Bush bad de australiens dåvarande premiärminister John Howard invadera Salomonöarna för att med militärens hjälp dölja hemligheten om vad som pågår på ön.

Det vimlar av konspirationsteorier om ufo på nätet. Möjligheten att bedöma sanningshalten är för det mesta lika med noll. Som ufolog måste man naturligtvis hålla sig informerad om vad som diskuteras men här om någonsin gäller det att ha en kritisk blick. En av de mera intressanta författarna i genren är Bruce Cathie från Nya Zealand. Han har skrivit flera böcker, bland annat Harmonic 33 (1968) och UFOs and anti-gravity (1977). Genom sina studier av energisystem kopplade till ufoobservationer fick han erbjudanden att jobba för en hemlig internationell grupp mot extremt god ekonomisk ersättning. Förutsättningen var att han höll tyst om saken. Cathie sa nej och skrev istället om sina upptäckter trots att han hotades och även konfronterades med de klassiska men in black, vilket han beskriver i ett kapitel (UFOs and anti-gravity) med rubriken "People we would like to know more about".



Våren 1992 besökte Jan-Ove Sundberg Nya Zealand och gjorde bland annat en lång intervju med Bruce Cathie som publicerades i Sundbergs dåvarande tidskrift Arkiv X, nr. 4, 1996. Där säger Cathie: "Det här handlar om människor som inte styrs av någon regering... En världsomspännande grupp. Den består av utvalda vetenskapsmän och representanter för världens mäktigaste oljebolag... Om jag arbetade för dom skulle jag få ett fullt utrustat laboratorium och obegränsade ekonomiska resurser. Ett annat erbjudande var att hela familjen skulle få följa med dem till en plats som vi aldrig skulle vilja lämna och där skulle vi ha allting vi någonsin kunde önska oss."

Bruce Cathie fotograferad av Jan-Ove Sundberg 1992

Från konspirationsteorier kan man sedan kasta sig in i Philip Imbrognos senaste Ultraterrestrial contact. A paranormal investigator´s explorations into the hidden abduction epidemic, en bok som anlände i veckan. Vem behöver thrillers och deckare när det finns ufolitteratur!



Ufologi på flera nivåer

En verklig eloge till Clas Svahn och Anders Persson som är lyckligt hemkomna efter några minst sagt slitiga dagar i England. De har packat mellan fyra och fem ton böcker och annat material som nu bara väntar på att skeppas i en container till AFU. Inte nog med att de burit hundratals kartonger de tvingades också duscha i kallvatten eftersom varmvattnet var avstängt i huset där de packade. Ett stort TACK till Clas och Anders för denna förnämliga insats för svensk och internationell ufoforskning.

För egen del har jag hållit den offentliga kulturen vid liv (det vill säga jobbat på stadsbiblioteket i helgen). Så mycket ufoarbete har det därför inte blivit. Däremot har min alltid flitige kollega Anders Liljegren ordnat upp en stor del av det material som vi hämtat hos Jan-Ove Sundberg. Anders har också plockat ner allt material från Sundbergs GUST-projekt som funnits på nätet och satt in det i nya pärmar. Riktigt välordnat och prydligt som ni kan se på AFU:s hemsida med uppdateringar.

Anders Liljegren packar forteanaböcker hos Jan-Ove Sundberg

Med de stora samlingar forteana och kryptozoologi som vi nu erhållit från Jan-Ove Sundberg och som snart kommer från Hilary Evans i London får vi kanske framöver fundera på att ändra namn på AFU. Något som faktiskt Hilary Evans föreslagit. Vi är ju det enda verkligt internationella arkivet för ufo, forteana, paranormala fenomen med mera så kanske vi snart kan kalla oss International Archives for UFO and Fortean Research. Kanske vi ändå skulle behålla vår enkla akronym AFU. IAFUR eller liknande låter krångligare med tanke på att AFU är så inarbetat. Det blir en knäckfråga för styrelsen att fundera över.

Anders Liljegren och Hilary Evans i AFU 7 oktober 1996

I veckan har jag passat på att bli medlem i Sällskapet för parapsykologisk forskning. Dels för att jag vill stödja deras verksamhet och dels för att hålla mig mera ajour med vad som händer på området i Sverige. Parapsykologin är mera etablerad som forskningsområde än ufologin men ändå brottas vi med mycket samma problematik. På många sätt sysslar vi båda med det Jacques Vallee kallar Forbidden science. Ett vidare forskningssamarbete skulle säkert vara fruktbart för båda ämnena särskilt med tanke på att AFU får  alltmera litteratur om paranomala fenomen och parapsykologi.

Nu är det bara att hoppas att snökaoset inte håller i sig alltför länge. Om någon vecka kommer en container med cirka fem ton böcker som vi måste bära ner i vår nya källarlokal. Att göra det arbetet i snöstorm får väl betraktas som en ren initiationsrit. Vem sa att arkivarbete är fridfullt!

Planering och parapsykologi

Det krävdes ett ganska stort mått av envishet för att i snöyran cykla ner till arkivet i kväll. Men jag trotsade kung Bore eftersom jag ville fortsätta arbetet med etiketter för vårt klassifikationssystem, Ufocode, i biblioteket. Det är ett alldeles utmärkt system som Anders Liljegren lade grunden till redan 1983 och som Anders sedan byggt ut. Nu går det alltså lättare att hitta böcker i biblioteket om man söker på ämne. Ännu är inte alla avdelningar klara eftersom vi behöver köpa mera bokknubbar.

Jag har också passat på att förbereda i biblioteket för de stora samlingar som är på ingång genom att flytta om i hyllorna så det finns växtplats för nya böcker. När vi om några veckor får ett tillskott på cirka 9.000 nya titlar kommer vår bibliotekarie Ingrid Collberg att få mycket att göra. Vi är glada över att ha så professionell personal som Ingrid. Hon var tidigare katalogchef på Norrköpings stadsbibliotek och efter sin pensionering hjälper hos oss att katalogisera böcker i AFU på fritiden.

Ingrid Collberg

I kväll pratade jag också en stund med Göran Brusewitz, ordförande i Sällskapet för parapsykologisk forskning. Clas Svahn och jag har funderat på att till nästa kurs för fältundersökare, som en programpunkt, ta upp paranormala fenomen och parapsykologi, ämnen som ofta har kopplingar till ufologin. Jag diskuterade frågan om föreläsare med Göran och vi skall återkomma för eventuell vidare planering.

Göran Brusewitz (då Ebbesson) på UFO-Sveriges riksstämma i Motala 1971

Göran är faktiskt gammal ufolog och var en tid med i min gamla förening Södertälje UFO-Center 1972-73. Före det hann han med att vara ordförande i både UFO-Vetlanda och UFO-Västerås. På UFO-Sveriges riksstämma i Nyköping 1993 höll han ett föredrag om parapsykologiska förklaringar till ufofenomen. Intresset för parapsykologi tog så småningom över helt och Göran Brusewitz är i dag en känd skribent inom ämnet med titlar som En ny världsbild växer fram: om parapsykologi och biomagnetism (1999). Ufologi och parapsykologi är ju, ur vetenskaplig synpunkt, kontroversiella gränsområden så ett utvidgat samarbete mellan UFO-Sverige och Sällskapet för parapsykologisk forskning vore intressant och säkert givande för båda parter.

När vetenskapen inte räcker

Jag har nyligen läst och skrivit en recension på den mycket intressanta Hunt for the skinwalker av Colm Kelleher och George Knapp. Recensionen kommer i nästa UFO-Aktuellt. Boken visar mycket konkret hur svårt det är för forskare som ställs inför ett helt smörgåsbord med ufo- och paranormala fenomen. Trots att personerna i gruppen hade lång akademisk utbildning och var utrustade med all tänkbar teknisk utrustning drar Colm Kelleher, efter flera års fältundersökningar, slutsatsen att den vetenskapliga metoden helt enkelt inte räcker för att tackla denna problematik. Det handlar alltså inte om att överge vetenskapen som metod men att komplettera den när man ställs inför komplicerade fenomen.

Det här har Jacques Vallee påpekat många gånger i böcker och intervjuer. Klassiskt är följande citat från Messengers of deception:
"Vad får dig att tro att ufo är ett vetenskapligt problem?... vetenskapen arbetar efter vissa regler. Till exempel utgår man ifrån att fenomenet som observeras har en naturlig orsak snarare än konstgjort eller kontrollerat. Ufofenomenen kan vara kontrollerade av främmande varelser. Om det är så hör studiet av dem inte till vetenskapen utan till underrättelstjänsten, alltså kontraspionage." (Jacques Vallee, Messengers of Deception s. 67-68).

Att använda sig av underrättelsemetoder kan alltså vara ett alternativ i vissa fall, något som också Colm Kelleher tar upp i sin bok. Men det finns också ett tredje sätt. Betydligt mera komplicerat och kontroversiellt men intressant som möjlig arbetsmetod. Det är att ta hjälp av tränade och kunniga personer med paranormala förmågor. Detta görs också av underrättelseorganisationer i flera länder. Här måste man naturligtvis vara extra kritisk eftersom möjligheten till feltolkning av data är mycket stor.

I sammanhanget kan det också vara intressant att studera den litteratur som finns där tränade klärvoajanter beskriver många av de fenomen som ufologer kan stöta på i sina undersökningar. Här finns en del att hämta i den teosofiska litteraturen till exempel Charles Leadbeaters klassiska The astral plane som systematiskt går igenom mängder av paranormala fenomen. Även flera böcker av Geoffrey Hodson hör till samma kategori. Jag tänker här närmast på The kingdom of the gods samt The kingdom of faeri. Även här gäller det förstås att hålla en kritisk distans och använda utsagorna som en alternativ arbetshypotes.

Vi ufologer får se oss som stigfinnare och pionjärer i en komplicerad och svårframkomlig djungel. Det innebär att vi kommer att göra misstag. Ibland, likt Shirley MacLaine, hamnar vi ute på den yttersta grenen och får retirera för att få fast mark under fötterna. Men det är det pris vi får vara beredda att betala om vi ger oss in i vad Jacques Vallee kallar forbidden science.

Arbetskväll i AFU

Mörka höstkvällar är det ganska trivsamt att ägna några timmar åt diverse göromål i arkivet eller snarare arkiven. Anders Liljegren och jag träffas ofta i AFU efter jobbet. Så ock denna kväll där Anders passade på att katalogisera böcker och tidskrifter vi hämtade hos Jan-Ove Sundberg i helgen. Själv har jag försökt få ordning på de knubbetiketter vi har i bokhyllorna. Vi har ju, sedan 1983, ett eget klassifikationssystem, Ufocode, vilket är nödvändigt med så mycket speciallitteratur.

Anders Liljegren katalogiserar Jan-Ove Sundbergs samling 

Vi har nu hyrt vår sjunde arkivlokal för att få plats med de cirka 5 ton böcker, tidskrifter med mera som Clas Svahn och Anders Persson kommer att packa i London i helgen. En försiktig bedömning är att det rör sig om 9.000 titlar, det vill säga en dubblering av samlingen. Det kommer att behövas en hel del starka armar för att bära in de cirka 130 lådorna med material framöver. AFU är redan det största ufoarkivet/biblioteket i världen. Vad ska vi satsa på härnäst? Störst i solsystemet :-)

För övrigt har jag passat på att utöka min samling teosofisk litteratur. I den teosofiska/esoteriska litteraturen finns en hel del intressanta kopplingar till ufo och särskilt humanoidobservationer fast då naturligtvis utifrån en helt annan utgångspunkt. Senast inhandlade jag den klärvoajante teosofen Geoffrey Hodsons dagbok. Geoffrey Hodson (1886-1983) var oerhört produktiv och i många böcker beskriver han sina observationer av olika paranormala väsen. Observationer som har slående likheter med många av dagens humanoidrapporter.



Från hans American lectures, 1929, hämtar jag följande citat: "The gnome is the most unattractive of all the nature-spirits; his body appears to be made of some dark brown spongy substance, resembling peat; his limbs are loose and disproportionately long; his feet end in a point and his arms have the appearance of a closed fist. He is thin, his face is cadaverous, his eyes are deep sunk and slanting and upon his face is a weird and somewhat learing grin. He is generally unclothed and may be seen in open moorland, mountainsides and sometimes on newly-ploughed fields, floating or drifting with loosely-hanging limbs, just above the surface of the ground. "



Jag kan direkt påminna mig en antal ufofall där varelserna beskrivits på liknande sätt. Inte undra på att Jacques Vallee efter några års forskning skrev sin klassiska Passport to Magonia, där han jämförde ufovarelser med folktrons, religionens och den ockulta traditionens väsen. Det här visar hur viktigt det är att inte fastna i en tolkning av ufofenomenet utan också fördomsfritt undersöka alternativa traditioner och synsätt.

Ännu mera forteana

I fredags var det meningen att jag och en bibliotekariekollega skulle åka till Västerås för att besöka Leanders antikvariat. Men vädret gjorde att vi ställde in resan. Istället har jag ägnat två dagar åt att få ordning på C-arkivet, sortera och flytta donationen från Roger Ersson till respektive arkivlokal och stuva om hyllor så vi får mer plats för inkommande samlingar. Dagens stora evenemang var annars ytterligare en resa till Motala eftersom Jan-Ove Sundberg hittat mer material vi kunde hämta till AFU. Anders Liljegren och jag gav oss av trots regn och rusk. Vad gör man inte när ufo och forteanasamlingar lockar.

Anders Liljegren fyller kasse efter kasse med spännande material

Den här gången hade vi med oss egna kassar och det behövdes verkligen. Jan-Ove hade bland sina gömmor hittat en hel del material som han missat vid vårt förra besök: böcker, tidskrifter, pressklipp, foton, bandinspelningar med mera. En salig blandning av ufo, forteana, kryptozoologi och andra mysterier. Medan Anders och jag packade kasse efter kasse underhöll oss Jan-Ove med anekdoter från gamla tider och sina äventyr i kryptozoologins värld.

Har jag berättat det här? Jan-Ove underhöll med anekdoter

Det blev inte mindre än elva kassar fullpackade med material som det blev ett konststycke att försöka packa in i bilen när regnet öste ner. Innan vi åkte bjöd Jan-Ove på en välbehövlig fika medan jag föreslog honom att han skulle skriva sina memoarer. Något jag brukar påpeka för alla gamla ufologer. Då finns våra erfarenheter och upplevelser på pränt och bevarade för eftervärlden.

Elva kassar material till AFU 

På hemvägen stannade vi till vid IKEA och handlade bokstöd till AFU. Gå igenom och sortera Jan-Oves material får bli morgondagens sysselsättning.