Hur blir man ufolog?

Ufologi är inget universitetsämne. Den som vill sätta sig in i frågan får ingen hjälp av det offentliga samhället utan måste själv gå den mödosamma vägen att skaffa sig kunskap. När jag började intressera mig för ufo i slutet på 1960-talet fanns varken Riksorganisationen UFO-Sverige eller Arkivet för UFO-forskning. Det blev att kasta sig ut på djupt vatten och att arbeta enligt trial and error. Idag är situationen radikalt annorlunda. Här vill jag därför ge några konkreta tips till dig som läst en del i ämnet och vill ta steget att bli aktiv ufolog.

Bästa sättet att snabbt bli aktiv ufolog är som alltid learning by doing. Börja med att bli medlem i UFO-Sverige och läs in dig på materialet, artiklar, historik, ufofall med mera på hemsidan. Nästa steg är viktigt. Du måste nämligen fundera över din intresseinriktning inom ämnet och hur du vill bli aktiv. Det senare har mycket att göra med vilken psykologisk typ du är: socialt inriktad föreningsmänniska eller individualist, forskartypen eller informatören. Utifrån dessa utgångspunkter kan du sedan bestämma hur du vill bli aktiv inom UFO-Sverige.

1. Socialt inriktad föreningsmänniska och informatör.

Gå med i eller bilda själv en lokalförening inom UFO-Sverige. Det är svårt idag att få folk att ställa upp i ideella föreningar men är man en kamratkrets är sannolikt bästa sättet att jobba som gamla tiders föreläsningsföreningar: ordna föredrag, utflykter, studiebesök, fester etc. Goda exempel inom UFO-Sverige är Enköping-Sala UFO-förening, Skaraborgs UFO-förening och Västerbergslagens UFO-förening.

Clas Svahn på styrelsmöte i Enköping 29 aug. 2009

2. Forskare, socialt inriktad

Gå med i eller bilda själv en så kallad undersökningsgrupp inom UFO-Sverige. Det är ingen formaliserad förening utan består av minst två personer som under rapportcentralen arbetar med undersökningar på fältet. Delta i UFO-Sveriges årliga utbildning av fältundersökare för att få praktiska råd och tips av erfarna kollegor. Sista sidorna i UFO-Aktuellt innehåller alltid en förteckning på undersökningsgrupper.

Deltagare vid fältundersökarkursen 2005

3. Individualist, informatör

Anmäl ditt intresse av att fungera som lokal representant inom UFO-Sverige. Posten beslutas sedan av UFO-Sveriges styrelse. Du fungerar här som riksorganisationens förlängda arm inom din region vilket kan innebära att informera om ufo och UFO-Sverige till lokala massmedier, anordna eller själv hålla föredrag, bistå vid ufohändelser i regionen etc.

4. Forskare, individualist

Anmäl dig som enskild medlem i UFO-Sverige. Delta i kurserna för fältundersökare. Är du både forskar- och arkivarietypen och inte bor alltför långt från Norrköping så är du välkommen att arbeta ideellt i Arkivet för UFO-forskning. Eftersom det är världens största arkiv/bibliotek i sitt slag finns här hur mycket arbetsuppgifter som helst plus att du får tillgång till internationellt unikt ufomaterial.

AFU:s bibliotek

Oavsett vad du väljer hoppas jag du kommer att trivas med utmaningen att försöka lösa en av vår tids stora gåtor och samtidigt hittar en trevlig kamratkrets av likasinnade.

Välkommen i UFO-Sverigegänget!

Disclosure

Då och då får jag mail med tips eller förfrågningar om uttalanden gjorda av framförallt amerikanska så kallade whistleblowers, alltså personer som under sin tid som, oftast, militärer varit inblandade i hemliga ufo-undersökningar. Som bekant finns det sedan 1993 en hel rörelse The Disclosure Project som arbetar med att få USAs regering att avslöja vad de vet om utomjordiska besökare. Även om rörelsen är fokuserad på USA så har den fått avnämare i flera länder. En rörelse på liknande tema är Exopolitics.

Jag försöker i rimlig grad följa med vad som händer inom denna sida av ufologin, mest för att hålla mig hyfsat uppdaterad. Robert Dean är en person jag lyssnar på ibland på YouTube och dessutom följer jag bloggaren Ed Komarek som skriver om både exopolitics och kontaktfall.

En fråga för seriösa ufologer är hur man ska ställa sig till alla dessa, mer eller mindre, fantastiska uttalanden som det vimlar av på nätet? Givetvis bör man lyssna på berättelserna men problemet är att man kan läsa sig blå på avslöjaruttalanden och konspirationsteorier utan att det för ufofrågan framåt. Normalt sett går det aldrig att kolla sanninghalten i påståendena. När det gäller dessa personer finns det i princip tre möjligheter: mytomani, desinformation, sanning. Även om det skulle vara ett verkligt sant avslöjande så lär vi knappast få svaret från de ansvariga.

Kanske skulle situationen te sig annorlunda om vi också i Sverige hade flera före detta militärer och underrättelseanställda som avslöjat hemliga ufo-undersökningar och arkiv. Men så långt jag känner till har aldrig någon sådan person dykt upp.

Vad vi kan göra i Sverige är att, med UFO-Sveriges och AFU:s resurser, djupundersöka de mest intressanta ufohändelserna och på så sätt skaffa oss bättre basdata. Men tyvärr görs det i ganska liten omfattning. När jag tittar i pärmen för fältundersökarkurser sedan 1977 ser jag att hundratals personer utbildats i Sverige för att göra undersökningar på fältet. Men var är alla dessa ufologer? Visst har det gjorts en del bra undersökningar: Dan Mattssons studie av fall i Kolmården, Hessdalen och Inga-Lill Wallins noggranna studie av Marteboljuset, för att nämna några.

Anders Liljegren berättar om sin undersökning av Mariannelundsfallet 1959 (Gideon Johansson) på fältundersökarkursen 1996

Frustrerande är att se alla intressanta fall som finns i Arkivet för UFO-forskning men som ingen undersökt närmare. Här finns ett stort arbete som bara väntar på lämpliga fältundersökare. Identifiera ufoballonger i alla ära men låter vi de verkligt intressanta närobservationerna drunkna i AFU:s rapportpärmar fastnar vi i bruset och missar signalen. Kommande fältundersökarkurser kanske kan ändra på den saken.

Styrelsemöte och fest i Ängelholm

Det har varit en hektisk ufovecka. I torsdags 14 januari intervjuades Tobias Lindgren och jag i lokalteveprogrammet 30 minuter i 24nt. Vi fick inte mer än drygt tio minuter till vårt förfogande men hann i alla fall berätta lite om både rapportcentralens arbete och lokala ufofall från Östergötland. Programmet går att se på nätet. Gå in på 24nt och välj 30 minuter längst ner på sidan plus rätt datum.

I går, lördag 16 januari, var det så dags för UFO-Sveriges årliga styrelsemöte och fest i Ängelholm. Redan klockan nio kom Clas Svahn och Carl-Anton Mattsson och hämtade mig. Vi passerade först förbi AFU för att som vanligt lasta av åtskilliga kassar med ufomaterial, bland annat unikt material från förlaget Parthenon. Nästa stopp blev Vaggeryd i Småland där vi plockade upp Jan Sjögren, polisman och ufointresserad sedan 1970-talet. Han har nu fått mer tid över och vill bli aktiv ufolog igen, vilket vi välkomnar.

Clas Svahn och Jan Sjögren i samspråk på Hotell Lilton

Efter obligatoriskt stopp på McDonalds landade vi halv tre i Ängelholm där vi checkade in på Hotell Lilton. På detta mysiga hotell mitt i Ängelholm har UFO-Sverige träffats varje år sedan slutet av 1990-talet. Här blev vi varmt mottagna av Anna-Michéle Nielsen, UFO-Sverigemedlem och en av delägarna till hotellet. Lite varmt kaffe gjorde att vi kände oss dubbelt välkomna.

Anna-Michéle Nielsen hälsade oss välkomna till Hotell Lilton

När samtliga 13 deltagare var samlade var vi redo för dagens styrelsemöte som hölls i Hotell Liltons trevliga och personligt inredda matsal. Extra roligt var att två lokala ufologer kunde vara med, Mikael Karlsson och Stefan Isaksson. Styrelsemötet ägnades åt sedvanliga föreningsfrågor där 40-årsjubileet och den kommande riksstämman i Kalmar ägnades en del extra tid. Tobias Lindgren hade gjort ett förslag på affisch till jubileet som föll alla i smaken. Andra viktiga frågor som diskuterades var hur vi ska göra med klubbstugan i Enköping samt en omorganisation vad gäller lokalgrupper och lokala representanter.

Clas Svahn och Carl-Anton Mattsson beundrar Tobias Lindgrens affischförslag

Strax före halv åtta vandrade gruppen genom ett blåsigt och kylslaget Ängelholm till restaurang Telegrafen. Men det var värt promenaden för maten var suveränt god och mycket väl tilltagen. Till och med Clas blev mätt... Senare på kvällen samlades hela gänget i Clas och Håkan Ekstrands hotellrum för trivsamt småprat kombinerat med god öl och whisky. Lite grabbigt blev det kanske den här gången. Irre Bredin fyllde 60 år och kunde inte vara med (Grattis Irre!) och inte heller Amanda Fredriksson. Hoppas vi får se er vid nästa möte.

Gunnar Karlsson (stående) och Carl-Anton Mattsson på restaurang Telegrafen

Efter frukost på söndagsmorgonen packade vi kartonger med UFO-Aktuellt som blivit stående i Ängelholm, för vidare transport till AFU. Lite trött får jag konstatera att det varit en mycket lyckad helg och att UFO-Sveriges styrelse är ett glatt gäng med en härlig kamratanda.

Ett komplicerat fenomen

Just nu läser jag Philip Imbrognos intressanta men kontroversiella, Interdimensional Universe. The new science of ufos, paranormal phenomena & interdimensional beings, utgiven 2008. Trots titeln handlar den huvudsakligen om författarens egna undersökningar av ufofall under trettio år. Imbrogno är kanske mest känd genom boken Night Siege. The Hudson Valley UFO Sightings som han skrev tillsammans med Allen Hynek 1987.



Imbrogno kommer med en hel del nya data i sin bok, vilka tidigare inte varit kända, även om klassiska ufofall. Han påpekar att ufologer haft en tendens att utesluta data som inte stämt med de egna teorierna eller varit alltför kontroversiella. Han visar till exempel att John Fuller i boken Incident at Exeter inte tog med att det bland de mycket kända Exeterfallen fanns en koppling mellan ufo och djurstympningar. Det var helt enkelt för kontroversiellt vid den tiden (1966).

Här kan du lyssna på en lång serie intervjuer med Philip Imbrogno

Imbrogno hämtar mycket av sina idéer från John Keel och Jacques Vallee, bland annat tanken att en del av ufofenomenen kan röra sig om väsen från andra dimensioner. Han visar i ett flertal ufofall på kopplingen till paranormala fenomen. I sammanhanget kommer jag att tänka på Kenneth Arnold som de flesta ser som en jordnära observatör. Enligt Harold T. Wilkins i boken Flying Saucers on the Attack (pocketutgåva 1967) strök en journalist på Saturday Evening Post i Philadelphia följande uttalande av Arnold:

"At my home I have been visited by unseen entities whom I believe to be pilots of these weird discs. They were invisible to me and made no attempt to communicate. But I was aware of their presence because I could see my rugs and furniture sink down under their weight, as they walked about the room, or sat on various objects in the room." (s.63)

Kenneth Arnold

Om nu uttalandet är äkta ger det onekligen en vidare bild av Kenneth Arnold och hans egna ufoundersökningar. Jag nämner just denna episod eftersom jag dokumenterade samma fenomen kopplad till Helgefallet som jag skriver om i Främlingar på vår jord. Sture och Turid Johansson upplevde samma fenomen i samband med kontaktpersonen Richard Höglund, s. 76-77.

Även om jag håller dörren öppen för tanken på väsen från andra dimensioner så finns det också en fara i att alltför lätt hemfalla åt en "magisk" tolkning av ufofenomenen. Tänker här på det klassiska yttrandet av science fictionförfattaren Arthur C Clarke: "Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic". Varelser med en mycket avancerad teknologi skulle förmodligen kunna kollra bort oss rejält och utföra bedrifter som för oss ter sig magiska. Kanske är det just det vi ställs inför när det gäller vissa ufofenomen?

Vinterdag i arkivet

I min förra blogg skrev jag om Edith Nicolaisens närobservation i november 1955 och undrade om någon kunde tänka sig att leta efter den artikel i Östgötapressen som, enligt Edith, skulle ha skrivits om andra vittnen som observerat samma föremål. Till min stora glädje nappade bloggläsaren Cristoffer på idén. Han har ägnat flera timmar åt att läsa mikrofilmer på Linköpings stadsbibliotek och hittills hunnit gå igenom Östgöta Correspondenten, Östergötlands Dagblad och Östergötlands Folkblad. Tyvärr ännu inget napp men ett varmt tack till dig Cristoffer för den fina hjälpen. Hoppas du hinner några fler östgötatidningar.

En varm fika behövdes verkligen denna dag. Här Sven-Olov Svensson och Susanne

Kompledig från jobbet har jag ägnat denna kylslagna dag åt att försöka få lite ordning i AFU:s bibliotekslokal. På plats i arkivet fanns Sven-Olov och Susanne och jag började med en trevlig fika med gänget, vilket för mig innebar en kopp varm glögg. Därefter tillbringade jag några timmar med att flytta om i hyllorna för att få mer plats för våra ständigt växande samlingar. Tre exemplar av varje ufobok som givits ut kräver sin plats. Sven-Olov bidrog genom att bära bort utländska ufotidskrifter som blivit liggande i biblioteket och forsla dom vidare till d-arkivet.

En påpälsad Sven-Olov bar tidskrifter mellan arkiven

Mitt under arbetet ringde Caroline Lindblad från 24nt och bokade in ännu ett teveprogram om ufo. Denna gång blir det ett studiosamtal på torsdag vilket förstås innebär lite planeringsjobb för att allt ska klaffa.

Lite mer växtplats och bättre ordning blev det i några hyllor

När jag i går ringde Clas för att fråga om dokumentationen av värmlandsprojektet 2002 och 2004, för min bok om UFO-Sveriges historia, klagade vi båda över bristen på tid för ufoarbetet. Ingen har hunnit göra någon sammanställning av alla data från Värmland trots att resultatet var mycket intressant. Så oändligt många projekt som ligger och väntar och så få som kan göra jobbet. Tiden vår fiende, som Mon Cousin säger i Hedebyborna, underbart gestaltad av skådespelaren Ingvar Kjellsson.

Man måste kanske se vår situation lite med örnens blick. Ser man sig om i världen så är det få förunnat att kunna ägna sig åt egna intressen så stor del av tiden. Men nog skulle det ändå vara trevligt att kunna ägna mer tid åt ufoarbetet och AFU. Makterna får väl ordna en tipsvinst eller något.

Klockskeppen

I AFU:s arkiv finns ett brev, daterat den 22 april 1967, från förlaget Parthenons grundare Edith Nicolaisen till Yusuke Matsumura, Cosmic Brotherhood Association i Japan. Där beskriver Edith följande observation som hon gjorde hösten 1955:

"En månljus kväll i november 1955 mellan 10 och 11 på kvällen, cirka 15 kilometer söder om Linköping, väntade jag i min bil att ett tåg skulle passera. Plötsligt fick jag syn på ett vackert grönt ljus ovanför järnvägens gröna signalljus. För att se bättre vevade jag ner vindrutan på vänster sida och stack ut huvudet. Och där, några hundra meter ovanför marken, hängde ett stort klockformat flygande tefat med fönster och landningsklot...Från den ena sidan av fönstren lyste ett grönt ljus och från den andra ett orange ljus... Dagen efter rapporterade en lokal tidning att fem personer söder om Linköping hade observerat ett flygande tefat. Vittnenas beskrivning stämmer med min egen observation."



Den här observationen inträffade två år innan Edith startade förlaget Parthenon i Helsingborg. För några år sedan gjorde jag ett försök att spåra artikeln om händelsen som ska ha stått i en lokaltidning. Tyvärr utan resultat. Den kan ha varit Östgöta Correspondenten eller någon annan lokal tidning. Det skulle vara mycket intressant att se om de fem vittnena beskrev farkosten på samma sätt som Edith. Jag vore mycket tacksam om någon bloggläsare i Linköpingstrakten kunde ta sig tid att besöka Linköpings stadsbibliotek och bläddra igenom mikrofilmer av olika lokaltidningar och försöka hitta artikeln. Lämpligt då att även kolla 1954 och 1956 om Edith misstagit sig på år. Lämpligt också att kolla månaderna före och efter.



Givetvis måste man sätta frågetecken inför Ediths observation. Hon hade 1955 beslutat sig för att missionera för George Adamski och hans rymdbudskap. Adamski blev som bekant en världskändis genom sin bok Flying saucer have landed från 1953 med bilderna av klockformade "venusianska spaningsskepp". Men det skulle vara intressant att se om det går att styrka Ediths observation.

Det som är intressant i sammanhanget är att denna klockformade farkosttyp observerats av vittnen i olika delar av världen oavsett Adamskis påståenden. Jag dokumenterade ett sådant fall från FOA:s pärmar som rapporterades till Milostab Nedre Norrland 1969 i min förra bok UFO - i myt och verklighet s. 116-118. I boken Looking for the aliens berättar även Peter Hough och Jenny Randles att de undersökt samma typ av fall i England (s. 67).



Men vad ytterst få känner till är att det inte var Adamski som först beskrev denna farkosttyp i ufo-kontaktsammanhang. I det lilla häftet Visitors from space av Eugen Drake, The Fellowship of Golden Illumination visar han en teckning på olika typer av tefat. Ni kan se teckningen nedan. Detta häfte publicerades redan 1949 eller 1950, alltså två år före Adamskis tefatsbilder och Drake påstår att hans ufokontakter startade redan på 1930-talet. Det klockformade tefatet med tre klot under är tydligt avbildat.



Så vad ska man tro om herrar Adamski, Howard Menger med flera som som berättar om resor i dessa tefat? En kritisk granskande hållning är att rekommendera. Enda framkomliga vägen är som vanligt mer data och forskning. Jag hoppas någon kan hjälpa mig att hitta artikeln i Östgötapressen från 1955. Kanske kan det bli en liten pusselbit till den stora gåtan.