John Keel på Sverigebesök oktober 1976. T v Thorvald Berthelsen, t h Carl-Axel Jonzon
Jag korresponderade en del med John Keel och träffade honom under hans besök i Sverige i oktober 1976. Det jag framförallt gillade hos Keel var hans intellektuella nyfikenhet, humor och att han vågade gå utanför ramarna och tänka i nya banor vad gällde ufogåtan. Naturligtvis retade han många med sin ikonoklastiska kritik av traditionella ufologer och ufo-organisationer men han var en frisk fläkt i 1960- och 70-talets ufodebatt.
John Keel avled i juli 2009 och det skrevs många uppskattande artiklar om honom och hans insats för ufologin. Nu finns till och med en hemsida ägnad åt hans liv och ideer. Själv ville han inte kalla sig ufolog utan fortean och i slutet på 1980-talet grundade han en kortlivad organisation New York Fortean Society.
Jag har ägnat några soliga sommardagar åt att läsa om artiklar, intervjuer och kapitel ur Keels bokproduktion för att få ett perspektiv på hans ideer i dag. Så här i efterhand är det lätt att se både förtjänster och svagheter i hans material och resonemang. Kortfattat menar Keel att ufo endast är en variant på ett urgammalt paranormalt fenomen som är helt jordbaserat och följt mänskligheten genom historien. Älvor, vampyrer, sjöodjur, ufovarelser och farkoster är materialisationer (transmogrifications) från en parallellvärld (superspektrum). Varelserna (ultraterrestrials) i denna värld lurar och utnyttjar människor för egna syften. Inte undra på att Keel skämtsamt kallade sig demonolog.
Keels styrka är att han intervjuat tusentals vittnen och genom resor i bland annat Orienten skaffat sig en bred erfarenhet av paranormala fenomen och ockulta föreställningar. Svagheten är att han försöker pressa in ett komplicerat fenomen, ufo, i en enda tolkningsram. Hans egna data i böckerna ger utrymme för helt andra teorier än tanken på ultraterrestrials. Ta till exempel följande fall, hämtat från The Eighth Tower (s. 142-144):
Händelsen berättades av en pensionerad journalist, John Cole, i West Virginia. Han hade intervjuat en farmare som 1924 sett ett "flygplan" krascha i skogen. En grupp män, bland annat den lokala sheriffen, lokaliserar farkosten. När de kommer fram får de syn på något som liknar en flygplanskropp med fönster men utan vingar eller propeller. Runt farkosten finns fem, sex män. Några i svarta kostymer och några klädda i skinande overaller. Männen har ett orientaliskt utseende. De är korta, mörkhyade med höga kindknotor och sneda ögon. En av männen talar engelska och förklarar att allt är ok och ingen skadad.
Farmaren och de övriga vänder hemåt men farmaren tar med sig ett metalliskt föremål han hittar på platsen. Vid tretiden på natten knackar det på dörren. Där står en "armeofficer" och förklarar att han vill ha tillbaka det föremål som farmaren tog med sig. "Officeren" har samma orientaliska utseende som männen vid farkosten. Han får tillbaka föremålet och ger sig av. Några dagar senare återvänder farmaren till platsen där gräs och buskar är nedtryckta. John Cole publicerade aldrig denna berättelse i den lokala tidningen för han trodde att det kunde röra sig om en hemlig militär övning.
Om det nu ligger någon verklighetsbakgrund i historien så vore det rimligare att tolka det som en rent fysisk händelse med jordbaserade främlingar. Här borde Keel lyssna på science fictionförfattaren Arthur C Clarkes klassiska uttalande: "Any sufficiently advanced technology is indistinguishable from magic". Men om man nu i någon mån köper Keels teori om ultraterrestrials så vore det filosofiskt sett inte rimligt att anse att alla väsen i en parallellvärld måste vara onda eller manipulativa. Keel har en mycket negativ och pessimistisk syn på ufo och ufovarelser som inte motsvaras av observationsdata. Följden blir också att hans syn på ufologins framtid blir tämligen dyster. Han snarast varnar för att ge sig in i frågan.
Men om man bortser från dessa sidor så är John Keel must reading för alla som vill sätta sig in i ufologins idéhistoria. Hans böcker innehåller mängder av data och intressanta uppslag till forskning. För den litteraturintresserade kan det kanske kännas som att kastas in i författaren H P Lovecrafts skräckvisioner. Så du får inte vara mörkrädd om du skall ge dig in i Keels magiska värld.
Ett kärt minne av mötet med Keel 1976 är dedikationen i mitt exemplar av Operation Trojan Horse. Där står: "For my good friend Håkan Blomqvist - The secret to the UFOs in on page 321." Boken slutar på sidan 320. Typisk John Keel-humor.
