Nördar och nya böcker

Nu kan både Clas Svahn och jag officiellt kalla oss nördar. Den 28 oktober förra året pratade jag om ufo och AFU på Östergötlands länsmuseums Nördcafé i Linköping och i går var det dags för Clas att framträda på Tekniska muséets nördcafé i Stockholm. Det blev ett riktigt mastodontföredrag på två timmar som också sändes live på nätet. Du kan se det i repris på muséets hemsida http://www.tekniskamuseet.se/nordcafe En verklig grundkurs i ufologi och andra gåtfulla fenomen.



Nästa lördag är det riksstämma och expo i Borås. Jag noterar att Borås Tidning redan hunnit göra reklam för expo och föredrag genom att de som är prenumeranter på tidningen går in gratis om de visar upp BT-kortet:
http://www.bt.se/multimedia/archive/01473/BT-kortet_maj_1473832a.pdf

Förutom UFO-Aktuellts första nummer för året fick jag också i dag två nya böcker. Den amerikanske parapsykologen Dr. Barry E Taft har dokumenterat sina många års fältundersökningar av paranormala fenomen i Aliens above ghosts below, över fyra tusen fall enligt baksidestexten. Men han har också undersökt ufofenomen. Det skall bli intressant att läsa vad en parapsykolog har att säga om ufo. Bör bli en nyttig bok att läsa före fältundersökarkursen i höst där vi bland annat tar upp kopplingen mellan parapsykologi och ufo.



Och så måste jag förstås läsa Shirley MacLaines nya självbiografi I´m over all that som medierna redan presenterat med sensationella uppgifter om Shirleys amorösa eskapader med diverse kändisar. Men boken har också en del ufoavsnitt. Jag skulle verkligen vilja veta hur det egentligen var med hennes samarbete med kontaktmannen Charles Silva. Shirleys bok Ut på den yttersta grenen bygger till stor del på Charles Silvas bok Date with the gods från 1977. Ett faktum som ledde till åtal och rättegång.



Jag har inte sett någon amerikansk ufolog undersöka fallet Charles Silva. Date with the gods är en annorlunda och fascinerande kontaktberätttelse från Peru. Men hur mycket är sant? Boken börjar bra men slutet är som om det vore skrivet av en amerikansk kristen fundamentalist. Hur som helst är filmen, byggd på Ut på den yttersta grenen en trevlig underhållning som jag ser om då och då. Inte minst för att min gamle vän mediet Sture Johansson deltar och spelar sig själv. Men sanningen om Charles Silva väntar jag fortfarande på.



AFU-besök och Skaraborgsföreningar

Idag hade Anders Liljegren och jag besök av Kenneth Revland på arkivet. Han är en numera pensionerad Norrköpingbo med ufointresse sedan många år tillbaka. Vi hade lite kontakt med Kenneth på 1980-talet men nu hörde han av sig igen och ville besöka oss. Extra trevligt är att Kenneth också blir en av AFU:s sponsorer. Det är tack vare våra 30-35 trogna sponsorer som vi kunnat hålla verksamheten igång under alla år. Vill du som läser bloggen vara med i sponsorgänget och bidra med en femtio- eller hundralapp i månaden så är vårt plusgirokonto 49 07 14-3, Arkivet för UFO-forskning. Ett konkret stöd till svensk ufoforskning.

Kenneth Revland

Förutom att njuta av det vackra och varma vädret under påskhelgen har jag också hunnit med lite arkivjobb. Ägnat mig åt att strukturera pärmarna med föreningsarkivalier för UFO-Sveriges Skaraborgsföreningar. För att kolla upp några ytterligare data om grupperna har jag också idag pratat med Tage Bång och Hans Fryestam i Skaraborgs UFO-förening. Hans har varit aktiv i olika ufoföreninger sedan början av 1970-talet och hjälpte mig räta ut några frågetecken. Och dessutom lovade han att ta med flera pärmar med material till riksstämman i Borås.

Hans Fryestam på besök i AFU 9 maj 2010

UFO-Sveriges riksstämma och expo 2011 blir som sagt i Borås lördagen den 7 maj. Mera information om stämman finns att läsa i nya UFO-Aktuellt som lär ramla ner i brevlådorna de närmaste dagarna. För mig återstår att göra klart föredraget för allmänheten samt lite annat praktiskt inför mötet. Hoppas att många UFO-Sverigemedlemmar har möjlighet att delta.

Från Mothman till rymdbröder

Långfredagen har Anders Liljegren och jag till stor del jag ägnat åt arbete i AFU. För egen del har det mest blivit kopiering av artiklar för det person- och föreningshistoriska arkivet. Ett tidsödande arbete men nödvändigt för att kunna skriva svensk ufohistoria. Anders har gjort storverk i Evansbiblioteket genom att ordna den stora samlingen tidskrifter inom parapsykologi och folktro. Vi har till exempel Journal of the society for psychical research mer eller mindre komplett sedan startåret 1884 och fram till 2010. Dessutom The Folk-Lore journal närmast komplett från starten 1883 till 2010. Anders kommenterade att nu börjar det se ut som ett universitetsbibliotek.

Anders sorterar tidskrifter i Evansbiblioteket

Som jag nämnt tidigare gjorde Anders och jag en intervju med ufologen Åke Franzén den 19 maj 1973, där han berättade om sin resa till USA 1969. Åke berättar där livfullt om sina undersökningar av den mytomspunna varelsen Mothman. Flera har frågat efter hela intervjun och nu har jag lagt ut den på min hemsida.

För den som inom ufologins ramar vill studera observationer av och kontakter med olika varelser finns ett helt spektrum att välja mellan. Här finns allt från skräckinjagande "fågelmän" till visa och vackra rymdbröder, de så kallade nordic aliens. Litteraturen på området är oerhört omfattande vilket avspeglar sig i att vi mer och mer får skapa underavdelningar för olika typer av varelser och kontaktfall i AFU:s bibliotek.



Ganska många ufologer ägnar sig åt undersökningar av ombordtagningsfall och de små, robotliknande varelser som ofta förekommer i dessa rapporter. Men det finns tyvärr få seriösa ufologer som på fältet undersöker fysiska kontaktfall med mänskliga varelser. Det har väl delvis sin förklaring i kopplingen till ufokulter och att det inte betraktats som riktigt rumsrent bland vetenskapligt inriktade ufologer att studera denna kategori fall.



När jag bläddrar i den stora mängd böcker med fysiska kontaktberättelser vi har i AFU önskar jag alltid att någon med ufologisk kunskap och undersökande journalistik hade dokumenterat fallen. Många av de klassiska kontaktpersonerna är idag döda och möjligheten till djupundersökning starkt begränsad. Här finns en verklig utmaning för den nya generationen ufologer.



En arkivaries vedermödor

För en tid sedan skrev jag om den österrikiske ufologen och rymdforskaren Dr. Helmut Lammer. 1999 skrev han tillsammans med sin fru Marion boken MILABS: Military mind control and alien abductions. Utifrån omfattande research och ett stort bakgrundsmaterial visar paret Lammer att mycket tyder på att en del ombordtagningsfall i själva verket är hemliga experiment utförda av stormakternas underrättelsetjänster. Man använder föreställningen om utomjordingar som täckmantel för avancerade experiment med droger, hypnos och psykotronisk teknologi.



För några dagar sedan skrev jag till Helmut Lammer för att tipsa honom om några källor. Han svarade vänligt att han lämnat all forskning om ufo och mindcontrol och inte är vidare intresserad av frågan. Naturligtvis frågade jag då om han hade forskningsmaterial och dokument kvar och kunde tänka sig donera det till AFU. Det visade sig att han kastat allt material han och Marion samlat i frågan. Sorgligt och tyvärr alltför vanligt. Men jag förstår inte att en forskare slänger sitt mödosamt framtagna forskningsmaterial. Han borde inse att arkiv med basdata är grunden för all forskning.

Som lite tröst i bedrövelsen över att ha missat ännu en samling har jag ägnat kvällen åt arbete i arkivet. Passat på att städa D-arkivet, kasta kartonger, gamla pärmar med mera och också dammsugit det yttre rummet. Hann även med att sortera lite gamla UFO-Sverigearkivalier och hittade dessutom en plats i D-arkivet för Arnold Idebrings stora UFO-Sverigeemblem.



Har också skannat några gamla foton från AFU 1987. Fortfarande finns en hel del negativ i min egen fotosamling som aldrig har framkallats och som speglar AFU:s utveckling och historia. Det är alltid spännande att se vad som dyker upp i gömmorna.

Sven-Olov Svensson i gamla AFU-lokalen 1987

Mahatmas and space brothers

Det blev ingen resa till Motala igår. Föredraget för Motala Musei- & Hembygdsförening fick ställas in på grund av för få anmälda. Dom kanske gör ett nytt försök till hösten. Hade annars tänkt att bland annat berätta om den närobservation som Lena Andersson gjorde i Motala den 2 augusti 1980. Vid halv tolvtiden på kvällen kommer hon cyklande på Bergsättersvägen när det plötsligt blir ljust omkring henne som mitt på dagen. Ljuset kommer från en farkost, stor som ett cirkustält som svävar cirka 50 meter upp i luften.



Farkosten är kupig ovanpå och svagt rundad undertill. Lena kan se en rad rektangulära fönster och det hörs ett surrande som från ett kylskåp. Tre cyklister en bit framför henne ser också farkosten. De skriker av rädsla, kastar sig av cyklarna och flyr från platsen. Lena upplever det som om tiden står stilla, en konstig tomhetskänsla. Efter cirka en minut försvinner farkosten helt plötsligt, som att stänga av en strömbrytare. När hon kommer hem berättar Lena för sin mamma vad som hänt. Mamman berättar att det tog flera timmar innan dottern lugnat sig och att Lena fick huvudvärk i två dagar av händelsen.

En klassisk närobservation där surrandet, tidsupplevelsen och det plötsliga försvinnandet känns igen från andra närobservationer. Det skulle vara intressant att komma i kontakt med Lena eller någon av de andra cyklisterna för en närmare utredning och för att höra hur de ser på händelsen idag.

För övrigt har jag börjat läsa The esoteric world of Madame Blavatsky. En mastig volym på 451 sidor. Det är ingen vanlig biografi utan kommentarer, intervjuer, artiklar och utdrag ur brev och böcker från personer som alla själva mötte Helena P Blavatsky, teosofins grundare. Sammanställningen har gjorts av Daniel Caldwell och innehåller allt från kritiska reflexioner till förundran och lyriskt beröm.

Jag har många gånger påpekat likheterna mellan de klassiska teosofiska ledarnas berättelser och vår tids ufo-kontaktpersoner. Speciellt de som berättar om kontakter med helt mänskliga individer, de så kallade nordic aliens. Båda möter fysiska individer som påstås ha hemliga baser på jorden. Enda skillnaden är att i teosofin är det kontakter utan farkoster, även om det talas om vimanor i äldre civilisationer. I sin självbiografi, Light of the sactuary frågar teosofen Geoffrey Hodson en av sina kontakter hur de lyckas hålla sina retreat hemliga med tanke på dagens flygplan och moderna kameror. Han får svaret: "Adepts have powers of which you little dream. They can make a group of homes appear like a bare landscape." (s. 444-445) För esoterikern Alice Bailey berättar hennes kontakt om deras "safe retreats" och "protected areas" på olika ställen på jorden.



Samma påståenden finner vi i flera ufokontaktböcker. I Ufos a great new dawn for humanity skriver Enrique Castillo Rincón om den bas i Anderna han tas till av sina kontakter: "One of the energy sources was used for powering a "magnetic shield" or camouflage of the base and its climate-controlled environment". (s. 176)



De stora likheterna vad gäller både kontaktupplevelser och budskap mellan teosofin/esoteriken och de klassiska ufo-kontaktpersonerna har även uppmärksammats av sociologen David Stupple. Mycket intressant är hans studie "Mahatmas and space brothers: the ideologies of alleged contact with mahatmas and space brothers". Artikeln publicerades i Journal of American Culture nr. 7, 1984. Tyvärr finns den inte på nätet. Jag har bara lyckats hitta ett kort sammandrag.

Jag frågade nyligen en aktiv svensk teosof, Peter Bernin, vad han ansåg om sambandet mellan ufo och teosofernas adepter. I ett mejl den 4 april 2011 skriver han: "Som jag ser det på vimanor och på mästarna så behöver mästarna inga vimanor i dagsläget för att förflytta sig. De kan ta SAS eller Lufthansa." Peter Bernin kommer för övrigt att hålla föredrag på Malmö interplanetariska sällskap den 6 maj på temat "vimanor och ufos ur teosofisk synpunkt".



Som ufolog undrar jag förstås var adepterna gjort av sina vimanor idag. Kanske är dom i garaget på tiotusenårsrenovering :-)

Grattis Clas

Igår var Susanne och jag och hälsade på min far på hans mottagning och hälsocenter i Södertälje. Pappa bjöd på kaffe och tårta och visade oss runt i sina två arbetslokaler. Trots sina 79 år är han still going strong och arbetar vidare med firman. Men det skall man väl vara när man jobbat som naturläkare sedan 1980-talet. Som vanligt fick vi med oss goda råd plus en massa nyttiga vitaminer, örttéer och pappas egentillverkade hälsomüsli.

Min far Maths Blomqvist

Idag säger jag ett stort och hjärtligt GRATTIS till gamle vännen och ufokollegan Clas Svahn som fyller 53 år. Clas är Riksorganisationen UFO-Sveriges kickstarter, motor och livrem. Det är han som får hjulen att snurra, ibland lite väl fort. Clas är ufologen som kör livsresan på femmans växel. Ibland blir jag trött bara jag läser hans blogg. Den som tror att män bara kan göra en sak i taget har här ett perfekt studieobjekt. Keep up the good work för UFO-Sverige Clas, men tänk på att det finns både ettan, tvåan och treans växel nu när du besöker Berlin med kärestan.

Clas Svahn i aktion

Min egen planering gäller närmast ett föredrag på Charlottenborgs slott där Motala Musei- &  Hembygdsförening bjudit in mig på torsdag för att prata på temat UFO - besök från andra världar? Det blir  lite om ufogåtan, AFU och UFO-Sverige plus något extra om ufohändelser i Östergötland.

ABF och styrelsemöte

Torsdag 7 april höll jag föredrag om ufo och Arkivet för UFO-forskning på Bergslagsgården i Norrköping. Det var ett så kallat köksbordssamtal, mitt på dagen, anordnat av ABF. 17 personer i blandade åldrar kom och lyssnade. Trevlig tillställning med en lång frågestund efteråt. Som vanligt vid föredag får jag höra om intressanta närobservationer i andra hand där de inblandade personerna inte vill berätta om vad de varit med om. Jag får en känsla av att mörkertalet när det gäller antalet ufoobservationer är väldigt stort.

Clas Svahn var nöjd trots att han fick sitta på en klappstol med ett litet extrabord

Tidigt i morse begav jag mig av till våra arkivlokaler för att förbereda (läs koka kaffe) UFO-Sveriges styrelsmöte. Strax efter tio började ufogänget dyka upp. Den här gången inte mindre än tolv personer vilket gjorde det lite trångt vid AFU:s fikabord men det fungerade ganska bra ändå. Extra glad blev jag över de fyra ugglor som Irre Bredin hade med sig till mig. De står redan i min bokhylla.

Mats Nilsson fick till och med plats med sin dator. T v Roger Ersson

Vid mötet avhandlades bland annat praktiska detaljer inför riksstämman i Borås 7 maj, uppdatering av UFO-Sveriges hemsida och den nya listan över lokalgrupper och lokala representanter. Clas Svahn informerade också om att fältundersökarkursen på Hållsta konferens i höst är framflyttad till helgen 1-2 oktober. Efter styrelsemötet blev det en efterlängtad lunch på Fyra kök i Hageby

Lunch på fyra kök. Fr v Anders Liljegren, Gunnar Karlsson, Jörgen Granlie, Roger Ersson, Clas Svahn, Rickard Andersson, Tobias Lindgren, Carl-Anton Mattsson, Mats Nilsson, Håkan Ekstrand, Irre Bredin

Eftersom många i styrelsen inte sett dom förändringar som skett i AFU den senaste tiden så ordnade Anders Liljegren och jag en rundvandring i våra lokaler och berättade om alla nyheter. Givetvis försökte jag som vanligt inspirera fler ufologer att flytta till Norrköping och börja som volontärer i AFU. Arbetsuppgifterna är vid det här laget närmast oändliga.

Anders Liljegren berättar om rapportarkivet medan Clas Svahn fotograferar

Allra roligast är nästan alltid att visa biblioteket som vid det här laget mer och mer börjar likna en riktig biblioteksfilial i storlek. Och vi har ju faktiskt också en egen filial i Evansbiblioteket.

I biblioteket. Fr v Gunnar, Jörgen, Carl-Anton, Clas, Roger

Håkan Ekstrand och Mats Nilsson undrar över hur de skall hinna läsa alla böcker

I det vackra vädret var det angenämt att vandra mellan våra olika arkivlokaler längs gatan. Som vanligt avslutades mötet med att vi packade ur en mängd ufomaterial som Clas hade med och som vi ägnade en stund åt att sortera i C-lokalen. Innan alla åkte hem hann vi en snabb fika och lite småprat. Nästa styrelsemöte blir i Borås i samband med riksstämman. 

På vandring mellan lokalerna

Åke "ufo" Gustafsson 1927-2011

Idag nåddes jag av beskedet att en av UFO-Sveriges mest färgstarka profiler, Åke "ufo" Gustafsson, Tranås, avled i måndags den 4 april i en ålder av 84 år. Åke var, förutom ufolog också spelman, diktare, konstnär och livsfilosof.  Han var aktiv in i det sista. I samband med sin födelsedag förra månaden arrangerade han sin 24:e spelmansstämma i Hembygdsgården.

Första artikeln om Tranås UFO-klubb i Smålands-Tidningen 5 feb 1973

Åke grundade Tranås UFO-klubb i februari 1973 och var ofta intervjuad i pressen. 1979 ombildades klubben till Tranås UFO-förening men upphörde under 1980-talet.



Den äldre generationen UFO-Sverigemedlemmar minns Åke ufo, som han kallades, mest från alla fältundersökarkurser i Lersäter där han stod för underhållningen. Så här skrev Karl-Olov Pettersson i en artikel om kursen 1978: "Åke Gustafsson, ordf. i Tranås UFO-förening, rev ned stormande applåder. I korthet kan sägas att Åke kan spela på så gott som alla musikinstrument. Här framlockade han dock toner och melodier på de mest ovanliga tingestar, t e x blomkrukor, rökpipa, sitt eget huvud och sågar - och det var verkligen njutbar musik."

Själv minns jag mest Åke från UFO-Sveriges sista fältundersökarkurs i Lersäter 1995. Han var den klurige gubben med hatten och skägget som underhöll oss andra ufologer med sitt dragspel.

Åke på fältundersökarkursen i Lersäter 1995

För Åke representerade ufo besökare från andra dimensioner där också tomtar och troll huserade. Han var en livsfilosof för vilken andliga världar var en självklarhet och genom sin musik och konst ville han sprida ett kärlekens och harmoniens evangelium, utan att fastna i dogmatiska idéer. Därför blev det ganska naturligt att han fann sig hemma i föreningen Livsfilosoferna i Tranås där han valdes till hedersmedlem 2008.

Intervju i Tranås tidning 6 dec 1986

Det finns många länkar på nätet om man söker på Åke, intervjuer m m i Youtube. Åke var en äkta glädjespridare och vi är många inom UFO-Sverige som kommer att minnas honom med värme som en av våra mest färgstarka profiler inom uforörelsen.

Att utbilda ufologer

Vid våra universitet och högskolor skrivs då och då akademiska avhandlingar och uppsatser om ufo. I de flesta fall rör det sig om ufo som nyreligiöst fenomen eller modern folktro. Ämnena är således religionskunskap och etnologi. Det rör sig sällan om några mera djuplodande studier och personliga undersökningar utan är mera att betrakta som kompilationer av föreställningar och idéer hämtade från litteraturen och internet.

Ur forskningssynpunkt tillför dessa uppsatser sällan några nya fakta som inte är kända av seriösa ufologer. Man skulle också kunna säga att det här rör sig om en slags enkel sekundärforskning som inte syftar till att klarlägga ufofenomenens natur och ursprung. Ett önskemål vore en akademiker som tog sig an själva ufofenomenet på basnivå. Det vill säga själv intervjuade vittnen och valde att studera en särskild kategori av fall, till exempel närobservationer av trekantiga föremål eller fysiologiska effekter på vittnen.

Ett exempel på gedigen svensk ufoforskning. Clas Svahns och Anders Liljegrens utredning om Domstensfallet, publicerad 1989

Men denna typ av forskning har vi ännu inte sett vid våra akademiska institutioner. Och det är tveksamt om det är att vänta sig någon typ av "verklig" ufoforskning vid universiteten. Det faller således på Riksorganisationen UFO-Sverige att bygga upp den infrastruktur som behövs för att tackla frågan. Vad som behövs är först och främst välutbildade fältundersökare och ett arkiv/bibliotek med god tillgång på data. UFO-Sverige har den grunden även om mycket ännu återstår att göra.

Clas Svahn på UFO-Sveriges fältundersökarkurs 2010

Utbildning av ufologer och särskilt då fältundersökare är a och o. UFO-Sverige håller varje år kurser på Hållsta konferens utanför Eskilstuna. Även om utbildningen i första hand riktar sig till nya och gamla fältundersökare så tror jag en utveckling mot allmän utbildning av ufologer i form av seminarier i olika frågor är ett bra komplement. Seminarier där erfarna ufologer kan ventilera olika problem inom ufologin och delge varandra den specialkunskap man besitter inom skilda områden. Det är enbart UFO-Sverige som idag har denna specialistkompetens och möjlighet att utveckla ufoforskning i Sverige till hög kvalitativ nivå.

Åke Franzén och Mothman

Först måste jag tipsa om Clas Svahns utmärkta frågesport om ufo på DN.se. Jag klarade 19 av 20 frågor. Missade på spionballongen från USA. Sedan har jag fått flera bra tips om kopplingen mellan ugglor och ufo. Dan Mattsson från Nyköping noterade att jag helt glömt bort boken Danaiderna - ett försök att förstå ufofenomenet (1999) av Staffan Andersson. En läsvärd studie där Staffan tar upp sambanden mellan folktroväsen och ufo. Hans påpekande i inledningen är värt att tänka på: "Folkfantasin har ofta använts som ett sopcontainerbegrepp där allt man inte kan förklara dumpas. Att det inom denna så kallade fantasi även ryms sakliga skildringar av genuina upplevelser är ett faktum som få verkar ha insett...".



Anders Liljegren mejlade mig om den märkliga rapport som vi kopierat från FOA:s pärmar där Gustav Nilsson i Rättvik i ett brev berättar om den observation hans arbetslag gjorde i mitten av juli 1947. Arbetslaget observerade två cigarrformade föremål med två rader små fönster och ett större på mitten. Gustav Nilsson skriver: "I det stora fönstret syntes ett märkligt ansikte. Såg ut som ett stort ugglehuvud med stora ögon men med ett slags mun istället för näbb... Jag hade faktiskt mardrömmar ett par nätter efteråt på grund av det stora märkliga ugglehuvudet innanför den stora rutan. Jag trodde förstås att det var någon maskering, men blicken var mycket skarp och genomträngande på något sätt." Ansvarig utredare på försvaret bedömde vittnet som fantasifull och "föga vederhäftig".

Den 19 maj 1973 intervjuade Anders Liljegren och jag ufologen Åke Franzén i mitt föräldrahem i Södertälje. Åke tillbringade fem veckor 1969 i Point Pleasant, USA för att undersöka rapporterna om den märkliga varelsen som gick under namnet Mothman - fågelmannen. Åke intervjuade inte mindre än trettio vittnen.

Anders, jag och Åke 19 maj 1973

Ett av huvudvittnena var Linda Scarberry som tillsammans med sin man och ett annat par observerade fågelmannen den 15 november 1966. De såg varelsen både stående på marken och när den flög ovanför  bilen efter att de skräckslagna flydde från platsen. Vingarna var cirka tre meter och vingspetsarna kunde ses på var sin sida om bilen. Vingarna flaxade inte utan var helt stilla.

På sin hemsida meddelar Loren Coleman att Linda Scarberry avled i Point Pleasant den 6 mars 2011. Åke Franzén fick en unik inblick i hennes liv och upplevelser eftersom de blev häftigt förälskade under hans besök. Åke planerade att flytta till USA men han fick inget arbete så kärlekssagan blev kort. Något som imponerade på Åke var vittnenas uppriktighet och att flera blivit traumatiserade av observationerna. Linda Scarberry tvingades uppsöka sjukhus för den psykiska chock hon fått av händelsen. En morgon vaknade hon på sjukhuset av att ha klöst sönder både armar och ben. Hon visade Åke de stora ärr som fanns kvar.

Mothman går också under namnet Owlman - ugglemannen - en varelse som rapporterats från flera håll i världen. Åke berättar om ett annat lustigt sammanträffande. I samband med Mothmanobservationerna dök det upp flera sällsynta fåglar i trakten bland annat en turkisk snöuggla. Efter att ha talat med många av vittnena i Point Pleasant drar Åke följande slutsats: "Efter att ha läst om det här och pratat med vittnena måste jag konstatera att det nog rör sig om något ickefysiskt. Man har aldrig sett några fjädrar som ramlat av, eller några märken."



Det var synd att Åke inte hann skriva en bok om sina undersökningar av Mothman och händelserna i Point Pleasant. Han hade mängder av egna data och upplevelser som väl hade räckt till en bok. Åke avled tyvärr alltför tidigt 1995, endast 58 år gammal. Han var en fantastisk vän med stor intellektuell nyfikenhet och en härlig sprudlande humor. Flera somrar gladde han afugänget genom att komma ner till Norrköping för att spela minigolf och diskutera allt mellan himmel och jord. Vi firar det glada minnet av Åke genom att varje sommar i AFU spela mingolftävlingen Åke Franzén memorial cup. Snart är det dags igen.

Åke Franzén 22 okt 1977