Det blev ingen resa till Motala igår. Föredraget för Motala Musei- & Hembygdsförening fick ställas in på grund av för få anmälda. Dom kanske gör ett nytt försök till hösten. Hade annars tänkt att bland annat berätta om den närobservation som Lena Andersson gjorde i Motala den 2 augusti 1980. Vid halv tolvtiden på kvällen kommer hon cyklande på Bergsättersvägen när det plötsligt blir ljust omkring henne som mitt på dagen. Ljuset kommer från en farkost, stor som ett cirkustält som svävar cirka 50 meter upp i luften.
Farkosten är kupig ovanpå och svagt rundad undertill. Lena kan se en rad rektangulära fönster och det hörs ett surrande som från ett kylskåp. Tre cyklister en bit framför henne ser också farkosten. De skriker av rädsla, kastar sig av cyklarna och flyr från platsen. Lena upplever det som om tiden står stilla, en konstig tomhetskänsla. Efter cirka en minut försvinner farkosten helt plötsligt, som att stänga av en strömbrytare. När hon kommer hem berättar Lena för sin mamma vad som hänt. Mamman berättar att det tog flera timmar innan dottern lugnat sig och att Lena fick huvudvärk i två dagar av händelsen.
En klassisk närobservation där surrandet, tidsupplevelsen och det plötsliga försvinnandet känns igen från andra närobservationer. Det skulle vara intressant att komma i kontakt med Lena eller någon av de andra cyklisterna för en närmare utredning och för att höra hur de ser på händelsen idag.
För övrigt har jag börjat läsa
The esoteric world of Madame Blavatsky. En mastig volym på 451 sidor. Det är ingen vanlig biografi utan kommentarer, intervjuer, artiklar och utdrag ur brev och böcker från personer som alla själva mötte Helena P Blavatsky, teosofins grundare. Sammanställningen har gjorts av Daniel Caldwell och innehåller allt från kritiska reflexioner till förundran och lyriskt beröm.
Jag har många gånger påpekat likheterna mellan de klassiska teosofiska ledarnas
berättelser och vår tids ufo-kontaktpersoner. Speciellt de som berättar om kontakter med helt mänskliga individer, de så kallade nordic aliens. Båda möter fysiska individer som påstås ha hemliga baser på jorden. Enda skillnaden är att i teosofin är det kontakter utan farkoster, även om det talas om vimanor i äldre civilisationer. I sin självbiografi,
Light of the sactuary frågar teosofen Geoffrey Hodson en av sina kontakter hur de lyckas hålla sina retreat hemliga med tanke på dagens flygplan och moderna kameror. Han får svaret: "Adepts have powers of which you little dream. They can make a group of homes appear like a bare landscape." (s. 444-445) För esoterikern Alice Bailey berättar hennes kontakt om deras "safe retreats" och "protected areas" på olika ställen på jorden.
Samma påståenden finner vi i flera ufokontaktböcker. I
Ufos a great new dawn for humanity skriver Enrique Castillo Rincón om den bas i Anderna han tas till av sina kontakter: "One of the energy sources was used for powering a "magnetic shield" or camouflage of the base and its climate-controlled environment". (s. 176)
De stora likheterna vad gäller både kontaktupplevelser och budskap mellan teosofin/esoteriken och de klassiska ufo-kontaktpersonerna har även uppmärksammats av sociologen David Stupple. Mycket intressant är hans studie "Mahatmas and space brothers: the ideologies of alleged contact with mahatmas and space brothers". Artikeln publicerades i Journal of American Culture nr. 7, 1984. Tyvärr finns den inte på nätet. Jag har bara lyckats hitta ett kort
sammandrag.
Jag frågade nyligen en aktiv svensk teosof, Peter Bernin, vad han ansåg om sambandet mellan ufo och teosofernas adepter. I ett mejl den 4 april 2011 skriver han: "Som jag ser det på vimanor och på mästarna så behöver mästarna inga vimanor i dagsläget för att förflytta sig. De kan ta SAS eller Lufthansa." Peter Bernin kommer för övrigt att hålla föredrag på
Malmö interplanetariska sällskap den 6 maj på temat "vimanor och ufos ur teosofisk synpunkt".
Som ufolog undrar jag förstås var adepterna gjort av sina vimanor idag. Kanske är dom i garaget på tiotusenårsrenovering :-)