Fullsatt på Nördcafé

Igår hade jag nöjet att prata om AFU på det relativt nystartade Nördcafé på Östergötlands länsmuseum i Linköping. Arrangörer är Datamuseet IT-ceum och Länsmuseet i samarbete med Tekniska museet. Lokalen man använder ligger en trappa upp ovanför restaurang Hagdahls kök. Eftersom det här var andra gången som Nördcafé arrangeras i Linköping var det lite osäkert hur många som skulle komma. Förra gången var det cirka 30 åhörare.

Thomas Clifford introducerar mig på Nördcafé

Det visade sig snart att intresset var stort och lokalen blev snabbt fullsatt så personalen blev tvungen att köra in en vagn med extra stolar. Efter lite tekniskt strul berättade jag om Arkivet för UFO-forskning, UFO-Sverige och ufoforskning för de cirka 60 åhörarna. Efter föredraget var det många som ville ställa frågor. Under en timme försökte jag svara på allt mellan himmel och jord. Bra frågor från en klart nyfiken och intresserad publik. Som tack fick jag affischen för föredraget vackert inramad. En liten klenod att pryda väggarna med i arkivet.

På bokfronten händer det mycket just nu. I veckan fick jag Nick Redferns senste opus Final events. Redfern har dokumenterat ideerna och aktiviteterna bakom en hemlig grupp inom amerikanska militären som går under namnet Collins Elite. Det är en samling kristna fundamentalister som anser att ufovarelser är demoner som besöker oss i den sista tiden. Religiös fanatism är alltid skrämmande särskilt när den får politiskt inflytande. Men ideerna är inte nya. Läs till exempel artikeln Flying saucers from hell av David Clarke. Lyckligtvis har vi inte så mycket av dessa ideer i Norden.



Andra titlar jag väntar på är Wonders in the sky av Jacques Vallee och Chris Aubeck, biografin över Desmond Leslie av Robert O´Byrne samt Solomon islands mysteries av Marius Boirayon. Den mörka årstiden passar bra att tillbringa med en god bok i läsfåtöljen. Trevliga avbrott när inte de osorterade bok- och pappershögarna i AFU tynger samvetet alltför mycket.

Planeringskonferens och styrelsemöte

Det blev en givande och konstruktiv planeringskonferens i Sundsvall i helgen. Visserligen en lång och slitsam resa för oss som kom från Mantorp och Norrköping men jag fick tack och lov bara vara passagerare. Tobias Lindgren och Rickard Andersson tog hand om körning och gps-läsande. Från Stockholm kom Clas Svahn, Kaj Hahne och Simon Vikström. I Sundsvall hade Jocke Eriksson ordnat en arbetslokal i vackra hotell Knaust där vi också möttes upp av Leif Persson, Jimmy Sassi och Pelle Persson.

Clas Svahn, Tobias Lindgren och Jocke Erikssson diskuterar rapporthanteringen 

Huvuddelen av planeringskonferensen ägnades åt en grundlig genomgång av den nya organisationen för rapportcentralen. Clas inledde med en presentation av hur det är tänkt att arbetsuppgifter och funktioner skall fungera i den nya organisationen. Sedan följde många inlägg och frågor om enskilda detaljer och problem. En hel del frågetecken rätades ut och nu är det bara att köra igång med det nya arbetssättet.

Leif Persson, som tillsammans med Mats Nilsson och Malin Wiklander ansvarar för UFO-Raden/Rapport-Nytt

Efter en liten paus gick jag igenom mitt förslag till reviderade stadgar och idéprogram. Det handlar inte om några direkt kontroversiella eller stora förändringar men en del mindre tillägg, uppdateringar och omformuleringar. Synpunkter noterades och ett slutgiltigt förslag kommer att presenteras vid nästa styrelsemöte.

Efter planeringskonferensen hann vi också med ett kort styrelsemöte. Det traditionella mötet och festen i Ängelholm föreslogs bli 22 januari, som också blir nästa styrelsemöte. Preliminärt datum för riksstämman i Borås 2011 blir lördagen den 7 maj.

På väg till middagen. Fr v Rickard Andersson, Clas Svahn, Tobias Lindgren, Kaj Hahne, Simon Vikström

Kvällen ägnades åt en god middag på restaurang Innergården 1891. Extra trevligt var att konstnären Max Magnus Norman dök upp till middagen. Max Magnus har gjort mycket åt UFO-Sverige bland annat framsidan till min förra bok Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige. Resten av kvällen ägnades som vanligt åt trevligt småprat. Den här gången i mitt rum på Sundsvall City Hostel. Som vanligt fick jag med med ufomaterial till arkivet. Dels från gamla Sundsvallsgruppen och så ett par kassar från Clas.

Nördcafé och planeringskonferens

Nästa torsdag 28 oktober kl. 18.00 kan du som bor i Linköping med omnejd komma och lyssna när jag berättar om Arkivet för UFO-forskning på Östergötlands länsmuseum. Man har börjat satsa på en ny programpunkt som fått det roliga namnet Nördcafé. Ordet nörd har ju börjat ändra betydelse och fått en mera positiv klang än tidigare. Alltid roligt att berätta om AFU och ufoforskning för en ny publik.

Min gamle vän och ufonördkollega Anders Liljegren kom nyligen hem från Italien där han bland annat besökt Centro Italiano Studi Ufologici (CISU) i Turin. De har ett imponerande arkiv även om det enligt Anders inte kan mäta sig med AFU. Italienarna var imponerade över att vi hade anställda och så god ekonomi. Dessutom visade det sig att våra lokaler var fräschare. Anders kommer säkert att berätta mer om resan på AFU:s blogg.

Anders Liljegrens foto från CISU:s arkiv. Fr v Maurizio Verga, Edoardo Russo, Gian Paolo Grassino

Kommande helg blir det planeringskonferens och styrelsemöte i UFO-Sverige i Sundsvall. Det kommer att handla mycket om den nya organisationen för rapportcentralen men också UFO-Sveriges stadgar och idéprogram. Jag har detaljerat gått igenom stadgar och idéprogram och noterat att en del behöver uppdateras och läggas till. Nu får vi tid att diskutera mina förslag. Förra gången jag deltog i en planeringskonferens i Sundsvall var 12 oktober 1996. Då träffade jag även Loy Solli som var med och grundade UFO-Sundsvall redan 1970. Han var föreningens drivande kraft under många år. Tyvärr avled han 2002, endast 56 år gammal.

Loy Solli 12 oktober 1996

Så ser jag att den danska ufotidskriften UFO-nyt kommer att läggas ner som tryckt tidskrift. Den kommer att fortsätta på SUFOI:s hemsida men det känns ändå lite tragiskt eftersom den funnits ända sedan 1958. Desto roligare då att både UFO-Aktuellt och UFO-Raden/Rapport-Nytt går bra. UFO-Nyt liksom norska UFO fick ett erbjudande att slå sig samman med UFO-Aktuellt. Norska UFO nappade men UFO-Nyt fortsätter bara på webben. Det är bara att hoppas att våra danska kollegor klarar omställningen utan alltför stort medlemsstapp.

Kvinnor i ufologin

I den alltid nyhetsaktuella UFO-Mystic hittade jag en länk till den nyligen skapade sidan Women in ufology, som ännu så länge är under uppbyggnad. Den syftar till att uppmärksamma de många kvinnor som är aktiva inom olika delar av uforörelsen. Det kan vara värdefullt att visa att ufologin inte bara är en manlig bastion. Visserligen är det betydligt fler män än kvinnor som engagerar sig i ufofrågan men om man ser det historiskt finner vi många exempel på duktiga och engagerade kvinnliga ufologer.

Den första jag kommer att tänka på är Coral Lorenzen som tillsammans med sin make Jim grundade Aerial phenomena research organization (APRO) i USA redan 1952. Tillsammans skrev de flera klassiska ufoböcker. I den tidiga generationen ufologer finner vi också Isabel Davis, USA och Irene Granchi, Brasilien. Andra namn värda att nämnas är Cynthia Hind, Zimbabve, Lou Zinsstag, Schweiz, Linda Moulton Howe, USA och Jenny Randles, England.



Sverige har och har haft ovanligt många skickliga och mycket aktiva kvinnliga ufologer. Även om vi inte tänker på henne som ufolog i vanlig mening så går det inte att komma förbi Edith Nicolaisen som grundade förlaget Parthenon 1957. Trots att hon inte följde en vetenskaplig inriktning i sin verksamhet så betydde hon mycket för ufointresset i Sverige under 1950- och 60-talet. Hennes efterlämnade material i form av korrespondens med mera är ovärderligt för forskningen.

Edith Nicolaisen

Inom UFO-Sverige finns det många jag skulle vilja nämna. Ett namn som går till historien är Barbro Magnusson som tyvärr avled 2008. Redan 1978 gick hon med i dåvarande UFO-Nyköping där hon sedan under många år fungerade som ordförande. Barbro var en entusiastisk och noggrann fältundersökare och var också en de första inom UFO-Sverige som skapade kontakter med den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Hon var också mycket engagerad i undersökning av ufofenomenen i norska Hessdalen.

Barbro Magnusson 

Bärke UFO-förening startades 1975 av fem kvinnor med Gudrun Andersson som ordförande. Den slogs 1976 samman med Ludvika UFO-förening och blev nuvarande Västerbergslagens UFO-förening. Eldsjälen i föreningen under alla år har varit Gudrun Andersson som fortfarande är aktiv inom UFO-Sverige. I Dalarna finner vi också Berit Bergqvist som tillsammans med Kurt Persson ansvarade för rapportcentralen under flera år och 1991 startade tidskriften Rapportnytt.

Berit Bergqvist och Kurt Persson på besök i AFU 1991

En verklig eldsjäl och klippa inom UFO-Sverige är Irre Bredin. Hennes ufointresse startades genom en närobservation av ett trekantigt föremål 1978. Samma år grundade hon Vetlanda UFO-förening och Irre har sedan dess ansvarat för en mängd olika funktioner inom UFO-Sverige. Vidare vill jag nämna Inga-Lill Wallin som gjort ett stortartat forskningsarbete kring det gotländska Marteboljuset. En undersökning som resulterat i boken Marteboljuset - myt eller verklighet (2000).

Irre Bredin 

Det är glädjande att finna så många skickliga och engagerade kvinnor inom den svenska uforörelsen. Jag har säkert glömt några namn som borde nämnas i uppräkningen. Alla organisationer mår bra av och blir trevligare att jobba i med blandade kön. Jag tycker mig notera en liten trend att fler kvinnor intresserar sig för ufo. UFO-Sveriges egen unga styrelseledamot Amanda Fredriksson är ett exempel. Jag hoppas det blir fler. Kom igen tjejer!

Tage Bång och Amanda Fredriksson på riksstämman i Kalmar 2010

En infrastruktur för ufoforskning

Hur ska ufofrågan hanteras? Vilket är det bästa sättet att arbeta med detta komplicerade fenomen som följt mänskligheten under så lång tid? Svaret på den frågan är inte alldeles givet och jag har under åren framfört olika svar och förslag i artiklar och föredrag. När jag började intressera mig för ufo i slutet av 1960-talet var ämnet i Sverige ännu i sin linda. Det fanns några få lokala ufo-föreningar och enskilda aktiva men det saknades vad jag skulle vilja kalla en infrastruktur för ufoforskning.



Från och med 1966 gjorde K Gösta Rehn, med sina böcker, vad han kunde för att intressera forskare och intellektuella för ufofenomenet. I De flygande tefaten. Dokument och teori skrev han i slutordet: "... fenomenet flygande tefat är moget för en allsidig och förutsättningslös aktiv forskning. Detta är den enda vetenskapligt försvarbara attityden till problemet." Rehns böcker skapade en grund för ett seriöst ufointresse i Sverige och bidrog till att Riksorganisationen UFO-Sverige bildades 1970.

UFO-Sveriges programskrift 1973

Information blev från början ett nyckelord i UFO-Sveriges ideologi. Man ville skapa en folkrörelse som framför allt förändrade attityden hos allmänheten till fenomenet. "Först därefter kan också forskningsmässiga insatser komma att få sin verkliga betydelse", skrev man i idéprogrammet 1973. Tanken var att en stark folkrörelse skulle på politisk väg tvinga myndigheterna att starta ufoforskning. I mars 1973 lämnade Anders Liljegren, Kjell Jonsson och jag UFO-Sverige därför att vi var kritiska mot riksorganisationens arbetssätt och målsättning. Vi ansåg att problemet endast kunde lösas genom förutsättningslös forskning på privat väg. Resultatet blev med tiden Arkivet för UFO-forskning.

Efter hand släppte UFO-Sverige sin ensidiga informationsideologi och 1986 blev AFU en del av riksorganisationen. Även om jag tidigare var kritisk till bildandet av stora ufo-organisationer eller om ufo överhuvudtaget lämpade sig för föreningsverksamhet så kan jag i dag konstatera att UFO-Sverige och AFU tillsammans verkligen lyckats att bygga en hållbar infrastruktur för ufoforskning. Efter många års arbete finns nu ett samlat rapportarkiv, böcker, tidskrifter, pressklipp med mera; årlig utbildning av fältundersökare och en fungerande rapportcentral; ett positivt samarbete med försvaret och andra myndigheter; två seriösa tidskrifter med god spridning; ett omfattande internationellt kontaktnät och samarbete.

Man skulle kunna säga att dagens svenska ufologi är en fruktbärande syntes mellan två ideologiska poler - information och forskning - UFO-Sverige och AFU. Enskilda forskare, om än aldrig så skickliga, kan inte skapa den stabilitet och kontinuitet som en organisation innebär. När en eller flera faller ifrån finns i en organisation andra som kan föra stafettpinnen vidare. Ingenting tyder på att staten skulle satsa på avancerad ufoforskning. Ämnet är alltför kontroversiellt och mångfascetterat.

Med UFO-Sverige och AFU är den nödvändiga grunden lagd för seriös ufoforskning. Materialet finns, infrastrukturen för forskning finns. Personer som skulle kunna göra goda forskningsinsatser finns också men här sätter tiden stopp. Det krävs en god ekonomi för att kunna anställa forskare, journalister, arkivarier etc. Vad som saknas är allså pengar. Visst går det att uträtta mycket på ideell väg men med större privata donationer eller fondmedel kunde verksamheten och forskningen tryggas för framtiden. Vi har en unik internationell position i Sverige genom att vi byggt upp världens största ufoarkiv. Nu är det bara att hoppas att någon framåtblickande donator ser våra unika möjligheter.

Elisabeth Klarer

När jag som tonåring på 1960-talet botaniserade i mina föräldrars bokhylla fann jag de flesta av förlaget Parthenons tidiga utgivning av klassiska kontaktberättelser. Jag slukade med stort intresse böcker av Desmond Leslie, George Adamski, Daniel Fry, Ray och Rex Stanford med flera. Där fanns också en tunn liten skrift, I rymdskepp över Drakensberg, av den sydafrikanska kvinnan Elisabeth Klarer. Parthenon publicerade den första upplagan 1959 och en ny upplaga 1967.

I korthet berättar Elisabeth Klarer om sina observationer av flygande tefat utanför sitt barndomshem i Natal, Sydafrika. Här möter hon venusianen Akon som landar med sitt tefat och tar henne med på en flygtur. 1980 kommer hennes andra bok, Beyond the light barrier, som blev något av en sensation i Sydafrika eftersom Elisabeth nu inte bara får åka med i tefat utan också får ett barn med Akon. Ett barn som hon föder på planeten Meton, en av planeterna kring Proxima Centauri, som tydligen var Akons hemplanet.

Elisabeth Klarer 1957

Nyligen köpte jag tredje upplagan av Beyond the light barrier som visade sig innehålla ett intressant efterord av Elisabeths son David J Klarer. Han är djupt kristen och skriver under rubriken Critique: A christian´s perspective. Även om han talar varmt om sin mor som en god och kärleksfull kvinna kommer han som kristen in konflikt med den new age-filosofi som boken presenterar. Trots att han såg ufo under tonåren så har han inga bevis för Elisabeths påståenden. Och i ett fall där David som tioåring skulle ha mött Akon tillsammans med sin mor så kommer han bara ihåg att det var en vanlig ridtur i bergen.



Få seriösa ufologer har tittat närmare på fallet Elisabeth Klarer. Timothy Good intervjuade henne 1981 och frågade om hon hade några bevis för sina upplevelser. Hon visade då en växt som hon fått av Akon. Timothy fotograferade växten och kunde i London konstatera att det var en vanlig jordisk blomma. Ufologen Cynthia Hind visar dock i sin bok UFOs African encounters att det trots alla otroliga historier finns frågetecken. En hotellägare i Natal får en dag besök av en lång, blond man med höga kindknotor. Han frågar efter Elisabeth Klarer och försvinner sedan på ett gåtfullt sätt. En vecka senare tar Elisabeth in på hotellet och hon visar då en teckning av Akon. Hotellägaren känner genast igen mannen som identisk med Akon.



Här finner vi samma schema som i många andra fysiska kontaktfall. Historierna är absurda men ändå verkar kontaktpersonen verkligen ha mött någon som utger sig för att vara utomjording. Och även i fallet Elisabeth Klarer finner vi den märkliga kopplingen till underrättelseverksamhet. I ett brev till Parthenons grundare Edith Nicolaisen 12 maj 1964 varnar hon Edith för personerna kring tidskriften Flying saucer review, som enligt en överste Botha, arbetar för den brittiska underrättelstjänsten MI5. Lustigt nog gifter sig Elisabeth senare med en major Fielding, som arbetar inom den brittiska underrättelsetjänsten.

Under en middag med Elisabeth och hennes man major Fielding får Cynthia Hind hålla i den ring som Elisabeth fått av Akon. Når Cynthia håller ringen blir hon plötsligt väldigt yr och svettas ymnigt. Hon lämnar snabbt tillbaka ringen utan att berätta vad som hänt för paret.

Få seriösa ufologer ger sig in i de komplicerade kontaktfallen. Det innebär att många aspekter av ufogåtan inte dokumenteras. Cynthia Hind misstänker att det kan ligga mer bakom dessa fall än många anar, kanske någon hemlig jordisk grupp. Har vi råd att skratta bort dessa fall, frågar hon? Så vem var egentligen Akon - om han existerar? MI5?