Lucius Farish 1937-2012

Från flera olika håll har jag fått den tråkiga nyheten att den amerikanske ufologen Lucius (Lou) Farish avled på ett sjukhus i Arkansas den 26 januari 2012. Lou, som led av cancer, togs in på sjukhuset i september 2011. Redan nu börjar nekrologer och minnesartiklar strömma in på diverse bloggar och nätsidor. Lou var respekterad och omtyckt i vida kretsar bland både ufologer och forteaner.

Lucius Farish 1937-2012

Jag började korrespondera med Lou 1984 efter att han skrivit till mig angående en recension i AFU newsletter. Mellan 1984-1990 utbytte vi mängder av brev, artiklar, böcker och annat material. Det var tack vare Lou jag för första gången fick läsa George Adamskis klassiska Pioneers of Space från 1949, som han frikostigt kopierade och sände till AFU. Det skulle sedan bli många paket från Arkansas, ofta med mycket sällsynt och unikt material. Särskilt uppskattade jag kopior på en mycket unik korrespondens som Lou lyckats finna. Brev som George Adamski skrev till en av sina elever, Miss Emma Martinelli, mellan augusti 1950 och november 1952, före den berömda kontakten i öknen 20 november 1952.

Lou Farish började intressera sig för ufo och forteana redan 1957 och hans många artiklar har förekommit i tidskrifter som Flying Saucer Review, Fate, MUFON UFO Journal, UFO Report med flera. 1977 tog han över ansvaret för UFO Newsclipping Service, som startats av Rod Dyke 1969. Vi har alla utgåvor i AFU och de ger en god bild av hur pressen behandlat ämnen som ufo, forteana med mera under åren.

En annan aktivitet som engagerade Lou var Ozark UFO Conference som hålls varje vår sedan 1989 i Eureka Springs, Arkansas. Många kända ufologer från hela världen har där presenterat sina undersökningar och teorier.

Lou Farish hade ett mycket stort arkiv med material han idogt samlat sedan 1950-talet. Jag hoppas det tas väl om hand och blir digitaliserat så det blir tillgängligt för alla intresserade. Bara hans korrespondens med ufologer och kontaktpersoner från hela världen måste vara en guldgruva för forskningen. Lou var särskilt intresserad av äldre historiska observationer, kontaktfall och rapporter om ufobaser på jorden. Aspekter som många vetenskapligt inriktade ufologer undviker. I sina brev till mig brukade han skämta om "seriösa" ufologer som är så rädda om sin image att de inte vågar undersöka de mera kontroversiella kontaktfallen. Samtidigt var han ganska kritisk mot John Keel som han bedömde drev sin tes om väsen i andra dimensioner allt för långt. Många känner inte till att det faktiskt var Lou Farish som hjälpte Keel med mycket av bakgrundsfakta till Operation Trojan Horse. I tidskriften Caveat Emptor 1973 skrev Lou en kritisk artikel om John Keel med den underfundiga titeln On maintaining av even Keel - om att hålla balans.

Lucius Farish bortgång gör mig ännu mera medveten om behovet av arkiv. Speciellt nu i efterhand värderar jag alla hans brev mycket högt. De innehåller mängder av intressanta referenser, information om böcker och personer och ger en insidesbild av amerikansk ufologi som är helt unik. Utan arkiv har vi ingen historia, utan arkiv blir seriös ufoforskning närmast omöjlig, utan arkiv blir ufologi enbart muntliga berättelser utan källor. Lou Farish insåg detta och försökte rädda många unika samlingar. Jag är glad att jag fick lära känna denne entusiastiske och kunnige ufolog och fortean som nu lämnat vårt kosmiska Alcatraz för fridsammare sfärer.

Spännande utveckling för UFO-Sverige och AFU

På UFO-Sveriges styrelsemöte i Ängelholm beslutade vi att övergå till enbart enskilt medlemsskap i riksorganisationen. Det föll på min lott att komma med ett förslag till reviderade stadgar till nästa styrelsemöte för slutgiltigt beslut på riksstämman i Örebro. Det blir ganska omfattande ändringar eftersom medlemskap och rösträtt i stadgarna tidigare i hög grad knutits till att UFO-Sverige består av lokalföreningar som utser representanter till riksstämman. Traditionell föreningsverksamhet är på tillbakagång och här måste UFO-Sverige hänga med i utvecklingen även vad gäller organisationsstruktur.

Efter mötet har jag diskuterat med Clas Svahn att vi samtidigt borde se över formuleringarna i UFO-Sveriges målsättningsparagraf och idéprogram. Arbetet med ufofrågan har en sådan bredd och kopplingar till så många närliggande ämnen att det i stadgar och idéprogram bör framgå att UFO-Sverige även undersöker och dokumenterar andra fenomentyper. Det handlar då främst om forteana, kryptozoologi och diverse paranormala fenomen. I praktiken är ju redan så fallet som alla läsare av UFO-Aktuellt och våra böcker noterar. Ta bara som exempel avdelningen Kryptizkt av Richard Svensson i UFO-Aktuellt. Men skälet är också att vi bland annat genom Hilary Evans donation till AFU har en av världens största samlingar av böcker och tidskrifter inom forteana och paranormala fenomen. Med andra ord utmärkta förutsättningar att också studera dessa fenomenkategorier. Att gränsen mellan ufo och forteana håller på att suddas ut konstaterade jag redan 1977 i en recension av Phenomena, en bok skriven av John Michell och Robert J M Rickard.

Jag ser den här som en intressant och spännande utveckling både vad gäller UFO-Sverige och AFU. Trots våra namn blir vi inte enbart rena ufoorganisationer. Det bör locka fler medlemmar att ansluta sig och kommer dessutom att bli en intellektuell utmaning för alla aktiva fältundersökare. Man behöver inte ha varit med länge som fältundersökare för att inse att ufofenomenen ofta har koppling till andra typer av gåtfulla och svårförklarliga händelser. Att utveckla kunskap och kompetens inom dessa närligggande områden blir en stimulerande utmaning för UFO-Sverige.

Ett liknande försök till breddning har faktiskt tidigare gjorts i UFO-Sveriges historia. 1983 inledde UFO-Sverige ett samarbete med den dåvarande Föreningen för psykobiofysik. I en gemensam ledare i UFO-Sverige-Aktuellt nr. 4, 1983 undertecknad Christer Nordin, Jan Fjellander och Håkan Ekstrand skrev man: "Vår erfarenhet av ufofenomenen är att vi kraftigt måste bredda vårt intresseområde och inte enbart syssla med sådant som så att säga är typiskt uforelaterade fenomen. När och om vi någonsin kommer att förstå ufogåtan så kommer med största säkerhet resultatet också vara att vi måste omvärdera mycket av vår så kallade kunskap om den s k verkligheten."

Samarbetet avbröts av olika skäl 1985 och Föreningen för psykobiofysik lades ner efter några år. Jan Fjellander är i dag aktiv inom Sällskapet för parapsykologisk forskning. UFO-Sverige, som genomgått en svår kris 1980, var då ännu en ganska ung organisation och kvaliten på det material som togs in i diverse udda ämnen i dåvarande UFO-Sverige-Aktuellt var kanske inte alltid så hög. Det speglade snarast något av ideologisk vilsenhet. I dag med den tredje vägens ufologi och kritisk granskning och undersökning av olika fenomen finns helt andra förutsättningar.

Jan Fjellander håller föredrag på UFO-Sveriges riksstämma i Köping 1979

På AFU-fronten händer det en hel del. Vi har nyligen anställt en ny Fas3-medarbetare, Roland, som kommer att arbeta med digitalisering av kassettbandband samt en person som arbetstränar 20 timmar i veckan. Han kommer att arbeta med klippsamlingen. Leif Åstrand har snart skannat in hela K Gösta Rehns korrespondens, en mycket värdefull samling som nu äntligen också blir digital och därmed lättare åtkomlig samt bättre skyddad. Och så håller vi på att förhandla med Hyresbostäder om en nionde lokal för AFU. Tänkt som en skanningscentral intill våra nuvarande marklokal.

Möte och fest i Ängelholm

Precis halv nio i går morse hämtade Tobias Lindgren mig i ett kylslaget Norrköping för vidare färd mot Ängelholm. Vi stannade till i Mantorp där vi plockade upp Rickard Andersson. När vi närmade oss Skåne blev vädret riktigt dåligt med kraftig blötsnö och blåst så det blev en snabb urlastning när vi nådde fram till Hotel Lilton i Ängelholm. Den här gången fick inte alla plats på Lilton så några bodde på ett annat hotell i närheten. Det kändes riktigt skönt att komma in i värmen och efter inkvartering slog Clas Svahn klubban i bordet och dagens styrelsemöte kunde inledas.

Tyvärr kunde inte Ebbe och Karin Johansson komma denna gång eftersom Ebbe blivit sjuk men vi hoppas få möta våra medlemmar från Malmö interplanetariska sällskap vid den kommande riksstämman i Örebro. Däremot hade vi glädjen att återse Mikael Karlsson och filmteamet Kerstin Übelacker och Michael Cavanagh som fortsätter sin dokumentation av UFO-Sveriges aktiviteter. Och så hälsades vi som vanligt varmt välkomna av Anna-Michéle Nielsen på Lilton som fixade kaffe och smörgås som vi avnjöt under en paus i styrelsemötet.

Clas Svahn visar en filmsekvens för Kerstin Übelacker under styrelsemötet

Anna-Michéle Nielsen på hotel Lilton

Det cirka tre timmar långa styrelsemötet avhandlade bland annat praktiska frågor kring riksstämman i Örebro, hemsidor för UFO-Sverige och lokalgrupper samt det omfattande Norrlandsprojektet som är planerat till maj. UFO-Sverige kommer då att leta efter den "spökraket" som landade och sjönk i en Norrlandssjö 1980. Styrelsen beslutade också att vi skall satsa på enbart enskilt medlemsskap i fortsättningen och slopa gruppmedlemsskap eftersom intresset för ufo i dag inte i huvudsak kanaliseras genom föreningar. Jag fick i uppdrag att utarbeta ett förslag till reviderade stadgar till nästa styrelsemöte.

Efter mötet hjälptes vi åt att bära in två stora lådor med böcker och annat material från Martin Johnsons dödsbo. Han var professor i parapsykologi i Utrecht i många år och UFO-Sverige har fått en del av hans kvarvarande samlingar som donation. Lådorna visade sig innehålla en hel del intressant litteratur som saknas i AFU plus en mindre samling korrespondens.

Mikael Karlsson och Clas Svahn studerar böcker från Martin Johnsons samling

Efter genomgången av Martin Johnsons material blev det dags för en välförtjänt öl, mingel och trivsamt småprat en dryg timme innan UFO-Sverigegänget begav sig ut i ett gråkallt Ängelholm mot målet restaurang Telegrafen. Vi var fjorton personer som bänkade oss för middag som smakade utmärkt som vanligt. En glad överraskning var att Micke Czajka oväntat dök upp vid bordet. Han var aktiv inom UFO-Sverige för ett tiotal år sedan. Det blev många hjärtliga handslag och omfamningar när Micke dök upp. Vi lyckades till att med locka honom som medlem igen tack vare att Anders Persson "hotade" att inte bli vän med Micke på Facebook om han inte blev medlem. Onekligen ett nytt sätt att ragga medlemmar.

Glada miner på Telegrafen. Här skålar Clas Svahn och Mikael Karlsson

Kvällens överraskning Micke Czajka dyker upp och blir varmt välkomnad av Clas

En del av UFO-Sverigegänget på hemväg från Telegrafen. Fr v Carl-Anton Mattsson, Clas Svahn, Gunnar Karlsson, Kaj Hahne, Mats Nilsson, Micke Czajka, Mikael Karlsson, Anders Persson

Efter middagen vandrade gänget åter till Lilton där Kerstin och Michael passade på att att filma när Clas berättade om Norrlandsprojektet medan vi övriga i gruppen ställde frågor. Alla var samlade i Clas rum och kvällens avslutades med vidare diskussioner om allt mellan himmel och jord.

Efter söndagsmorgonens frukost visade det sig att Tobias bil var fullastad med materal som skulle till AFU så jag fick i stället åka med Clas, Carl-Anton och Kaj hem till Norrköping. Men innan vi lämnade Skåne åkte vi ut till en liten ort i närheten för att intervjua vittnet till en intressant uforapport. En undersökning som också dokumeterades av filmteamet. Även om man kommer hem lite trött efter Ängelholmsresorna så har det som vanligt varit en både ufologiskt givande och trivsam helg tillsammans med det alltid glada UFO-Sverigegänget.

Ängelholm nästa

Efter att ha arbetat elva dagar i sträck på stadsbiblioteket känns det skönt att få ledigt en långhelg. I morgon bär det av till Ängelholm för UFO-Sveriges årliga träff på Hotel Lilton. Det blir styrelsemöte klockan två och sedan middag på restaurang Telegrafen, följt av mingel och eftersnack på hotellet. En trevlig tradition som UFO-Sverige haft drygt ett tiotal år.

Dagen har jag för övrigt ägnat åt arbete i arkivet. Vi var fyra på plats i AFU i dag: Anders, Sven-Olov, Leif och Tarja. Klockan två fick vi besök av Jan Lunde från Norrköpings kommuns arbetsmarknadskontor. Han kom tillsammans med Krister som kommer att börja arbetsträna hos oss på halvtid från och med tisdag. Anders och jag fick också möjlighet att diskutera AFU:s framtidsplaner med Jan Lunde och eventuellt vidare samarbete med kommunen.

Flitiga arbetare på AFU: Sven-Olov, Anders och Tarja (Leif sitter i annan lokal)

Passade också på att titta in i det som skall bli nya Evansbiblioteket. Luftfuktarna är nu borttagna och man har förberett för murning, målning och golvläggning. Det blir utmärkt att flytta in i en nyrenoverad, fräsch lokal.

På bokfronten fick jag i dag Reflections of a ufo investigator av Kevin Randle. Han är en amerikansk ufolog med mer än 40 års erfarenhet av fältundersökningar. Det här är hans självbiografi och vi får följa honom från tonårens första möten med ämnet, universitetsstudier och militära karriär plus naturligtvis alla upplevelser som aktiv ufolog. Sannolikt spännande läsning framöver.

Vill också passa på att göra lite reklam för de föredrag som Sällskapet för parapsykologisk forskning håller i Stockholm. Jag fick deras medlemsblad i går och under våren har de flera intressanta föredrag som det för mig tyvärr blir lite för långt att åka till. Den 24 januari kommer föreningen att ta upp fysiska fenomenen i samband med seanser i en dialog mellan Camilla Persson och Jan Fjellander. Det ämnet bör vara intressant för alla ufologer. Man träffas klockan 19 på Valhallavägen 148.

Och så till slut undrar jag om det går in en elefant i Tobias Lindgrens bil? Tobias hämtar upp mig i morgon för färden till Ängelholm. Nåja, elefanten är inte så stor utan en gåva till UFO-Sveriges kassör Gunnar Karlsson, som samlar elefanter medan jag samlar ugglor. Vi brukar leta våra favoritdjur åt varandra och den här gången har jag hittat ett exemplar som jag hoppas Gunnar kommer att gilla. Väl mött i Ängelholm!

UFO-Sverigenostalgi och lite mer John Keel

När Clas Svahn för några dagar sedan passerade Enköping på väg till ett föredrag tyckte han att det såg ovanligt mörkt ut vid Ulunda där UFO-Sveriges gamla stuga är belägen. På vägen hem stannade han till vid platsen och noterade att stugan var borta, riven. Han tog också ett foto av den ödsliga tomten. Jag måste erkänna att det kändes lite vemodigt att läsa denna nyhet. Varje gång jag själv i bil passerat ufostugan har mina tankar gått till UFO-Sverige och alla aktiviteter som förekommit där.

Enköpings UFO-förening började hyra stugan av kommunen redan 1980. Här har både lokalföreningen i Enköping och UFO-Sveriges styrelse hållit möten, kurser, föredrag, fester med mera ända fram till mars 2011 då det sista styrelsemötet hölls i denna för många ufologer minnesrika miljö. Nu får vi äldre ufologer blicka tillbaka på tiden i ufostugan med nostalgi. Kommer att tänka på den gamla visan 34:an med Per Myrberg: Ja nu är det slut på gamla tider, ja nu är det färdigt inom kort, nu ska hela rasket rivas... nu går 34:an i himlen in.

Den kära gamla ufostugan

När jag bläddrar i gamla nummer av UFO-Allehanda, Enköpings UFO-förenings och med tiden också Sala UFO-förenings trevliga medlemsblad hittar jag många intressanta föreningshistoriska artiklar författade av bland andra Arnold Idebring, Jörgen Granlie och Mats Nilsson. Arnold skrev under den fyndiga rubriken I huvudet på en gammal gubbe. Det slog mig att dessa artiklar borde kopieras och sammanställas till en historik över Enköpings UFO-förening, med en sammanfattande inledning. Vid det här laget kan vi verkligen säga att UFO-Sverige är en del av svensk folkrörelsehistoria.

Att John Keel på flera sätt varit en förebild och inspiratör för mig har säkert framgått av bloggen och annat jag skrivit. Inte för att han är den mest seriösa bland ufologer, han kan ibland vara ganska slarvig med data, utan för att han varit en viktig nytänkare, en ikonoklast som på 1960-talet med humor och ironi retade gallfeber på alla för vilka ETI-teorin var närmast helig om man sysslade med ufo. Keel visade de tydliga parallellerna till folktro och paranormala fenomen.

För den som vill veta mer om denne fortean finns en läsvärd site på nätet med material som ofta uppdateras. Jag har också passat på att lägga in lite fler äldre artiklar och bokrecensioner på min hemsida som alla har anknytning till Keel. Han har en förmåga att behandla våra ämnen med både humor och allvar. Och böckerna har ofta ett oemotståndligt suggestivt språk. När man i Strange creatures from time and space konfronterats med rader av rapporter om märkliga och skrämmande varelser så får man som avslutning följande "uppmuntrande" ord: "...someone within two hundred miles of your home, no matter where you live on this planet, has had a direct personal confrontation with an Unbelievable... Next week, next month, or next year you may be driving along a deserted country road late at night and as you round a bend you will suddenly see..."
Den gamle skräckförfattaren H P Lovecraft skulle inte ha gjort det bättre.

Att spåra myter

När man undersöker kontaktfall och de föreställningar och idéer som presenteras inom olika grupper är det alltid intressant att försöka idéhistoriskt spåra var myterna och idéerna först dök upp. Nyligen inköpte jag en klassiker i sammanhanget The kingdom of Agarttha. A journey into the hollow earth av den franske ockultisten Alexandre Saint-Yves d´Alvyedre (1842-1909). Hans bok publicerades första gången på franska 1886. Här får vi en av de första beskrivningarna av en underjordisk civilisation med en högt utvecklad teknologi, även flygteknik.

D´Alvyedre var en kontroversiell person. Hans far lär ha sagt: "Av alla galningar jag har känt är min son den farligaste". Intressant i sammanhanget är att författaren hotades av en person med orientalisk ursprung efter att boken trycktes och d´Alvyedre lät därför förstöra alla exemplar utom två. Tidig MIB-historia kanske?

Allra först med föreställningen om Agartha var dock en annan fransman Louis Jacolliot som två år tidigare utgav Le spiritisme dans le Monde (1875). Där heter det underjordiska riket Asgartha. Man kan säga att dessa två böcker är ursprunget till dagens berättelser om underjordiska grupper som använder sig av flygande tefat. I våra tid populariserades tankarna om Agartha i den på 1960-talet mycket omskrivna The morning of the magicians av fransmännen Louis Pauwels och Jacques Bergier. Utgiven på svenska 1969 med titeln Vår fantastiska värld.

Det var väl bara en tidsfråga innan kontakter med Agartha skulle dyka upp även inom den svenska nyandligheten. Förra året kom Agartha - jordens inre värld av Mariana Stjerna. Enligt Mariana är boken dikterad av kanadensaren Timothy Brooke, som "visade sig för henne en kort stund". Han berättar att han räddats av inomjordingar från en fartygsförlisning utanför Kanada och nu lever gott i Agartha.

Jag antar att Mariana inte känner till varken Jacolliot eller d´Álvyedre men som ufolog kan det vara bra att ha kännedom om dessa föreställningars ursprung. Åtminstone om man skall ge sig in i undersökningar av kontaktpersoner. Här kan man tala om en undergroundvärld i dubbel bemärkelse.

Dokumentation av närobservationer

I sin tredje bok Tefaten är här har K Gösta Rehn ett kapitel där han presenterar en önskelista för arbetet med ufoproblemet där punkt nummer ett är "koncentration på de beviskraftiga närobservationerna". När det gäller den seriösa ufoforskningen delar jag Rehns prioritering. Noggranna undersökningar och dokumentation av närobservationer är den verksamhet som ger oss viktiga basdata för att vi ska kunna närma oss svaret på den klassiska ufogåtan. Här i Sverige har flera av oss arbetat på detta sätt vilket resulterat i ett antal böcker med specialstudier av enskilda närobservationer. Först ute var Clas Svahn och Anders Liljegren med Domstensfallet. En svensk närkontakt 1958.

I veckan fick jag en motsvarande amerikansk dokumentation av ett klassiskt fall från Kalifornien 1964. Aliens in the forest. The Cisco Grove ufo encounter. Författarna Neo Torres och Roben Uriarte är knutna till Mufon UFO Network (MUFON) i USA. Det här är ett fall som finns omnämnt i många tidigare artiklar och böcker men för första gången berättas nu hela historien där vittnet Donald Shrum träder fram.

Själva ufohändelsen är en riktig rysare och det är förklarligt att vittnet flera år efteråt led av mardrömmar och det som kallas posttraumatiskt stressyndrom. I korta drag hände följande: Den 4 september 1964 ger sig Donald Shrum, tillsammans med två vänner, ut i området Cisco Grove i Kalifornien för att jaga med pil och båge. Donald tappar kontakten med sin jaktvänner, går vilse och beslutar sig för att övernatta i en tall. På natten ser han flera ljus och en farkost landar en bit därifrån. Två humanoider och två robotar närmar sig trädet och försöker på olika sätt få Donald att ramla ner från trädet.

Teckningar från en artikel om fallet i International UFO Reporter 1995

Robotarna avger en gas som får Donald att tillfälligt tappa medvetandet men han har bundit fast sig i trädet och ramlar inte ner. Varelserna försöker klättra upp men misslyckas. Donald försöker skrämma dem med att skjuta pilar och kasta ner brinnande föremål. Detta pågår hela natten. När han sista gången vaknar efter att ha förlorat medvetandet är det gryning och varelserna och robotarna har försvunnit. Rädd men oskadd kan Donald ta sig hem och berättar för sin fru vad som hänt.

En NICAP-medarbetares teckning av händelsen i Cisco Grove

Det ska bli intressant att läsa Aliens in the forest som verkar vara en mycket noggrann dokumentation. I boken finns bland annat den originalintervju som ufologen Paul Cerny, från NICAP, gjorde med Donald Shrum 10-11 juli 1965. Recension kommer i nästa UFO-Aktuellt.

Arkivmässigt så har Anders Liljegren fortsatt köra kartonger med böcker från Evansbiblioteket till vårt ordinarie bibliotek för tillfällig förvaring. I går lyckades Anders frakta inte mindre än 18 kartonger. Ett tungt jobb som kräver stadiga kärror. Nu börjar det bli ganska tomt i Evansbiblioteket och vi kan börja planera för inflyttning i den nya bibliotekslokalen.

Evansbiblioteket är snart tömt

Saneringsfirman skall kolla fukten nästa vecka och om allt är ok börjar murning, målning, snickeri och golvarbeten vilket beräknas ta 3-4 veckor. Har vi tur kan det alltså bli inflyttning i nya Evansbiblioteket i slutet av februari. Något att se fram emot.

Tidskriftslagret klart

Sommaren 2010 flyttades UFO-Sveriges lager med gamla årgångar av UFO-Aktuellt från stugan i Ulunda utanför Enköping till en källarlokal i Norrköping. Dessutom tillkom den stora samling äldre nummer av tidskriften Sökaren som UFO-Sverige fick överta efter redaktören Sven Magnussons död 2008. Sammantaget handlar det om tusentals tidskrifter som, skulle det visa sig, låg blandade lite hur som helst i kartonger. Dessutom var många kartonger trasiga och måste bytas ut. Alltsedan dess har jag ägnat många arbetstimmar åt att försöka skapa ordning i lagret. Och i dag kunde jag äntligen avsluta projektet.

Före

Efter

Nu är samtliga årgångar av UFO-Aktuellt och Sökaren kronologiskt sorterade i riktiga arkivkartonger som gör det lätt att hitta enskilda nummer. Det visar sig också att en del äldre nummer av UFO-Aktuellt som tidigare varit slutsålda nu, genom bland annat donationer, åter finns att köpa. Så passa på du som vill komplettera dina samling av gamla årgångar. Dessutom går det nu att beställa de flesta äldre nummer av Sökaren. Beställningar skickas enklast till Sven-Olov Svensson på AFU: svenolov1949@gmail.com

Tidskriften Sökaren var en unik kulturtidskrift som jag saknar i dag. Trots att inriktningen i huvudsak var livsåskådningsfrågor och debatt så hade Sven Magnusson en bred agenda och där fanns artiklar om ufo, forteana, parapsykologi med mera. Man skulle kunna säga att Sökarens ideologiska linje var en parallell, vad gäller livsåskådningsfrågor, till den tredje vägens ufologi som UFO-Sverige driver. Varken skeptiskt förnekande eller naiv tro. Sven Magnusson var mån om kvalitet på det som publicerades och att inte kommersialisera Sökaren för att få fler prenumeranter. Han lät också i demokratisk anda både förespråkare och motståndare till olika ståndpunkter komma till tals.

Sven Magnusson 1930-2008

Följande kloka ord av Sven Magnusson står sig väl i dag:

”Okunnighet är naturlig. Man föds ju inte rik på kunskaper. Men man kan beträda en klok sökarväg, lyssna till kunniga men kritiska personer, läsa god litteratur och inte naivt acceptera allt. Att gå en klok sökarväg består i hög grad i att öka sina kunskaper, skärpa sitt förstånd och efter granskning lämna åskådningar som inte har en god grund i erfarenhet och förnuft. Den kritiskt undersökande tanken är sökarinstrumentet nummer ett.”