Riksstämma i Norrköping

Lördagen den 9 maj är det dags för UFO-Sveriges årliga riksstämma som denna gång hålls i min hemstad Norrköping. Ett litet jubileum kan samtidigt noteras. Det är UFO-Sveriges fyrtionde riksstämma. Den första hölls i Motala 1970. Lustigt nog har aldrig tidigare något årsmöte avhållits i Norrköping trots att Arkivet för UFO-forskning funnits här sedan 1980. Men nu är det alltså dags. Och söndagen den 10 maj kommer AFU att hålla öppet hus för besökare mellan kl 13.00-16.00. Om du planerar att besöka arkivet vill vi dock att du anmäler ditt namn och antal deltagare så vi får en uppfattning om hur många som kommer. Anmäl dig på min epost på bloggen så får du vidare information.

Östgöta-Correspondenten presenterar första riksstämman 1970

Den första riksstämma jag själv deltog i var 1971 i Motala. Jag var en ung och tämligen naiv ufolog som i november 1970 bildat lokalföreningen UFO-Södertälje. På den tiden fanns i Sverige nästan ingenting av vetenskapligt inriktad ufologi vilket avspeglade sig i UFO-Sveriges verksamhet de första åren. På riksstämman 1970, då UFO-Sverige formellt bildades, togs beslutet att arbeta för ett "officiellt erkännande av de flygande tefatens utomjordiska ursprung". Ett av föredragen hade rubriken "Jag har sett dom! - en avgörande händelse i mitt liv". Gideon Johansson från Mariannelund i Småland berättade om sin närobservation av ett tefat med varelser 1959. En händelse som senare noggrannt undersökts och dokumenterats av Anders Liljegren från AFU. Idag kan vi konstatera att en psykologisk förklaring synes vara den mest troliga. Läs Anders djuplodande utredning här.

UFO-Sveriges förste ordförande Carl-Axel Jonzon vid riksstämman 1971

Det har hänt mycket inom svensk ufologi sedan UFO-Sverige bildades för snart fyrtio år sedan. Andra ufo-organisationer har kommit och gått under åren men UFO-Sverige har lyckats hålla verksamheten igång och utvecklats till en stabil vetenskapligt inriktad organisation. Jag brukar lite skämtsamt uttrycka det så att andra ufo-organisationer vänder kappan efter vinden men UFO-Sverige vänder vinden. Du som vill veta mer om UFO-Sveriges bakgrund kan läsa min lilla skrift om UFO-Sveriges historia här.

Med ett perspektiv på fyrtio år bakåt är det lockande att spekulera om framtiden för svensk ufoforskning. Mycket beror förstås på hur fenomenet kommer att uppträda framöver. Här famlar vi i blindo av den enkla anledningen att vi helt enkelt inte vet vad ufo är. Vi befinner oss i den lite märkliga situationen att vi inte vet vad det är vi undersöker. Sannolikt är det en kombination av flera okända fenomen. Om jag får komma med en önskelista för svensk ufoforskning så ser den ut så här:

• Fler skickliga fältundersökare/forskare som undersöker och dokumenterar de mest intressanta närobservationerna i Sverige.
  
• Ideella krafter till AFU som vill hjälpa till med allt arkivarbete: scanning av dokument, ordnande av foto- och bandarkiv, utbyten med andra länder, försäljning etc.


• Privata sponsorer som gör det ekonomiskt och praktiskt möjligt för AFU att utvecklas till ett internationellt forskningscenter med anställd personal.


• Akademiker som utifrån AFU:s samlingar presenterar doktorsavhandlingar inom områden som flyghistoria, underrättelseverksamhet, presshistoria, etnologi, religionshistoria, religionspsykologi, vittnespsykologi med mera.

Listan kan göras mycket längre men en lång resa börjar med ett steg. Mycket av det vi önskade och drömde om på 1970-talet har faktiskt slagit in.

X-files och hemligheter

Så har jag lyckats ta mig igenom andra delen av Forbidden Science av den fransk-amerikanske ufologen Jacques Vallee. Boken är en mäktig volym på 547 sidor med få illustrationer. En dagbok som till stor del speglar 1970-talets ufologi. Förhoppningsvis hinner jag recensera den i nästa UFO-aktuellt. Den är klart läsvärd men knappast något för nybörjare. Vallee är enligt min mening en av de verkligt starka korten i internationell ufologi. Han är både en högutbildad intellektuell teoretiker samtidigt som han själv undersöker ufo-rapporter på fältet. En ovanlig kombination tyvärr. Många ufologer nöjer sig med att läsa böcker och komma med synpunkter från punschverandan.

Jag fäste mig särskilt vid slutraderna i boken. Vallee skriver: "The real phenomena continue to manifest under our noses, and no special access to questionable government documents is required to pursue a serious study. I tried to apply this knowledge in my own experiments during the following decade." Det här är något som speciellt amerikanska ufologer borde ta fasta på. Istället ägnar sig många bara åt att leta efter den "stora konspirationen" och i det oändliga debattera vilka dokument från myndigheter som är äkta och vilka så kallade whistleblowers som talar sanning. Den amerikanska ufo-organisationen National Investigations Committee on Aerial Phenoma (NICAP) har ända sedan mitten på 1950-talet försökt pressa myndigheterna att avslöja ufohemligheter. Resultatet har varit tämligen magert.

Missförstå min inte. Visst ska vi ufologer lyssna på personer som påstår sig avslöja hemligheter när det gäller myndigheters ufohantering men om det nu verkligen finns avancerade hemligheter som, kanske särskilt, stormakterna håller på så lär de knappast lyfta på locket och det av flera skäl. Det kanske inte ens vore önskvärt, om det nu verkligen handlar om främmande besökare. Inte ens Timothy Good, författare till Need to Know: UFOs, the Military and Intelligence förespråkar ett sådant scenario. Han menar att vår kultur inte är redo och att det skulle skapa en okontrollerbar social och politisk oro. En långsam gradvis "tillvänjning" är nödvändig.

Oavsett vad myndigheterna vet eller inte vet så uppträder ufofenomenet, som Vallee påpekar, ständigt i vår egen närhet så det är bara att sätta igång med undersökningar. Här har vi förstahandsdata utan inblandning av några myndigheter. Det är en av anledningarna till att vi byggt upp Arkivet för UFO-forskning och UFO-Sverige. Hundratals intressanta närobservationer som bara väntar på ordentlig undersökning och dokumentation finns i arkivet och fler tillkommer varje år. Civil ufoforskning i privat regi är en betydligt mera framkomlig väg än att ständigt bråka med myndigheter.

Kontaktfall i ny belysning

När jag för en tid sedan läste Dr. David Clarke´s historik över brittisk ufologi Flying Saucerers: A social history of UFOlogy noterade jag ett intressant citat angående det kontroversiella kontaktfallet Cynthia Appleton. Hon var en hemmafru från Birmingham som 1957-58 påstod sig ha fått flera besök av en man som utgav sig för att komma från Venus. En sammanfattning av fallet finns att läsa här. Det innehåller den vanliga kombinationen av absurditeter och gåtfullhet som är så vanlig när det gäller kontaktfall. Vid ett tillfälle kommer "venusianen" i en stor svart bil med tonade rutor och privatchafför.

David Clarke skriver att en reporter från Sunday People, Paul Kent, frågat Cynthia Appletons då fyraåriga dotter om hon också kommer ihåg besökaren. Dottern svarar att hon sett mamma med en man med "funny long hair and a fur collar". Som i så många andra kontaktfall verkar det alltså som att någon verkligen besökte Cynthia Appleton - men var det en "venusian"? I flera av mina egna undersökningar av svenska kontaktfall har jag stött på samma problematik. Jag presenterar några av dessa fall i min kommande bok Främlingar på vår jord: Kontaktfall i Sverige.

En del kontaktpersoner synes verkligen ha träffat en eller flera främlingar som utgett sig för att vara utomjordingar. Men de ser i stort sett ut som vi, andas vår luft och rör sig ibland oss så det är väl troligare att söka svaret på närmare håll. Teorierna är många: avancerade skämt, sociologiska tester av underrättelseorganisationer, hemliga grupperingar som försöker använda ufomyter som politiska vapen, okända jordbaserade främlingar med baser på vår jord. Det är lätt att hamna i avancerade konspirationsteorier när man arbetar med denna typ av fall.

Den första generationen vetenskapligt inriktade ufologer undersökte av princip sällan kontaktfall just på grund av de ofta absurda påståendena och religiöst inriktade budskapen från vittnena. De amerikanska organisationerna APRO och NICAP bedömde för de mesta dessa fall som bluff eller psykopatologiska företeelser utan föregående undersökning. Situationen ändrades något på 1970-talet med ufologer som John Keel och Jacques Vallee som tog sig an fallen men framförde teorin att det rörde sig om paranormala väsen som ljög för kontaktpersonerna.

Den nya inriktningen öppnade för en förnyad granskning av klassiska kontaktpersoner som George Adamski, Daniel Fry och Howard Menger. Den brittiske ufologen Timothy Good presenterade 1984 i boken George Adamski: The untold story en delvis reviderad syn på Adamski. Även om Timothy Good förespråkar ETI-teorin så spekulerar han också om det bakom kontaktpersonerna kan ligga hemliga jordiska grupper med en överlägsen teknologi. Jacques Vallee kallar den teorin för "earthbound aliens". Även om jag tycker att Timothy Good är lite väl godtrogen när det gäller att acceptera påståenden från kontaktpersoner så är han en av de få som verkligen undersöker och dokumenterar kontaktfall.

Klassisk kontaktbok från 1950-talet

I Sverige har UFO-Sverige och AFU undersökt och dokumenterat flera kontaktfall. Inte för att försöka bevisa att rapporterna är falska eller äkta utan helt förutsättningslöst se vad data leder till för slutsatser. Exempel är Domstensfallet, Gösta Carlsson, Sten Lindgren, Ante Jonsson och det så kallade Helgefallet. Här skiljer vi oss från new age-ufologin som huvudsakligen arbetar med att istället sprida "rymdmänniskornas" budskap som en del av en nyreligiös ideologi.

De är en framgång för seriös ufologi att de ytterst komplicerade kontaktfallen undersöks lika noggrannt som andra uforapporter. Och det oavsett om fallen visar sig ha sitt grund i inre visionära upplevelser, drogmissbruk, mytomani etc. Trots det fantastiska i scenariot måste vi ändå stå öppna för möjligheten att det bakom enskilda kontaktfall kan finnas en verklig gåta. Kanske till och med en större gåta än utomjordiska besökare.

Sponsra svensk UFO-forskning

Några av åhörarna till mitt föredrag på stadsbiblioteket i tisdags mötte jag på ett studiebesök på AFU igår. Till min stora glädje beslutade en av besökarna att bli sponsor och stödja arkivet med 50 kronor i månaden. Många tror att bli sponsor innebär att man måste ge stora summor. Men när det gäller AFU så är det många bäckar små som skapar grunden. Det är de många små regelbundna bidragen som burit upp verksamheten sedan 1970-talet.

Arkivet för UFO-forskning (AFU) i Norrköping är en unik institution. Det är världens största ufoarkiv/bibliotek. Trots att Sverige är ett litet land har vi lyckats bygga upp en forskningsinstitution som får mycket goda vitsord av ufologer och forskare världen runt. Det märks inte minst i de många internationella donationer som i en strid ström kommer in till AFU. Vi växer så det knakar.

Det som gjort att vi kunnat hålla igång verksamheten under alla år är de trogna och generösa sponsorer som varje månad donerar 50 kronor eller mer till AFU. Ett varmt tack till er alla. Det är ni som gör att vi kan betala hyra, el med mera.

Nu står vi ännu en gång inför ett vägskäl där vi kanske måste avsäga oss en lokal därför att vi inte klarar den ekonomiskt. AFU använder i dagsläget tre lokaler medan den fjärde som för närvarande står tom skulle behövas för de växande samlingarna. Men för att kunna behålla denna lokal behöver vi få i cirka 700 kronor mer i månaden från sponsorer. Mycket stora samlingar är på gång att fraktas till AFU men vi behöver växtplats.


Med sju personer till som betalar 100 i månaden skulle vi klara hyran. Därför denna vädjan till Dig som läser detta. Om Du kan avstå en femtio- eller hundralapp i månaden så bidrar Du till att världens största ufoforskningsarkiv/bibliotek kan utvecklas ännu mer. Enklast är att sätta in summan på vårt plusgiro 49 07 14-3 Arkivet för UFO-forskning. Du kan också läsa mer om sponsring på vår hemsida Och ännu en gång - ett Stort Tack till er alla därute som sponsrar oss.

Föredrag på stadsbiblioteket

Varje tisdag kl 13.00 under vår- och hösttermin anordnar Norrköpings stadsbibliotek en gratis föreläsning i något ämne. Platsen är den öppna Salongen i stadsbiblioteket vilket innebär att alla som passerar in och ut ser att något pågår och bara kan slinka in och sätta sig om ämnet verkar intressant. I dag var det min tur att prata om ufo och AFU under rubriken Världens största ufo-arkiv. Drygt fyrtio personer lockades av evenemanget vilket får sägas vara god anslutning med tanke på att det var en dagföreläsning.

Jag berättade om intressanta närobservationer i Östergötland/Södermanland och hur arkivet växt fram utifrån tre unga grabbars tonårsintresse för att i dag utgöra de största samlingarna i världen av ufomaterial. Att döma av frågorna var många intresserade och jag passade också på att göra lite reklam för riksstämman i Norrköping den 9 maj.

Ett fint tillskott till AFU hämtades av Clas Svahn och Håkan Ekstrand i helgen. Efter styrelsemötet och planeringskonferensen i Töreboda for Clas och Håkan till Alingsås för att träffa Staffan Stigsjöös syster Anna och hennes mor Hjördis. Staffan Stigsjöö avled den 6 mars i år och var mest känd under 1970-talet då han utgav tre UFO-böcker samt fungerade som ordförande för Alingsås ufologiska sällskap. Staffans efterlämnade boksamling, korrespondens och föreningsarkivalier donerades till UFO-Sverige, vilket vi är mycket tacksamma för.

Staffan Stigsjöös första bok utgiven 1974

Arbete och fest i Töreboda

Nyligen hemkommen från en intensiv helg i Töreboda. Lördagen startades med styrelsemöte kl 13.00 i Skaraborgs UFO-förenings möteslokal i Kårtorp, Töreboda, där Tage Bång hälsade alla välkomna. En hel del av mötet ägnades åt planering för riksstämman i Norrköping den 9 maj, men också frågor om rapportdatabasens utveckling och rapporthantering i allmänhet.

Clas Svahn under en fikapaus på styrelsemötet

Efter det som vanligt förlängda styrelsemötet bar det av mot Ekby hembygdsgård utanför Töreboda där Clas skulle hålla föredrag om märkliga naturfenomen. Ett föredrag som bygger på "Stora boken om naturfenomen" som utkom på Semic förlag förra året. Alla styrelsemedlemmar deltog och det stående skämtet blev förstås att Clas numera även tar med sig egen publik till sina föredag.

En del av UFO-Sveriges styrelse utanför Ekby hembygdsgård i väntan på Clas föredrag. Fr v Mikael Sjöberg, Håkan Ekstrand, Irre Bredin, Gunnar Karlsson, Mats Nilsson, Tobias Lindgren

Nu hade Clas inte behövt oss som publik för det kom sammanlagt cirka 50 åhörare som alla kunde lyssna till en fascinerande föreläsning om ovanliga och gåtfulla naturfenomen: klotblixtar, jättevågor, isklumpar från skyn, jordkast och mycket annat. Allt presenterat med både vackra och suggestiva fotografier. Jag måste erkänna att jag lärde mig en hel del själv om fenomen jag inte kände till.

Clas Svahn föreläser på Ekby hembygdsgård

Efter föredraget färdades hela gänget ut till Tage och Christina Bångs trivsamma sommarstuga vid Sjöfallet utanför Töreboda. Trötta och hungriga nåddes vi i farstun av den ljuvliga doften av grillad fläskfilé och potatisgratäng. Sällan har väl ett gäng sega styrelsemedlemmar piggnat till så snabbt. Efter en ljuvlig måltid fortsatte vi med en lite improviserad planeringskonferens. Den handlade i huvudsak om hur UFO-Sverige på bästa sätt ska sköta rapportcentralen och rutiner för fältundersökare. Problemet är att vi är alltför få aktiva fältundersökare som verkligen gör ordentliga utredningar av ufofall. Ett förslag till ändrad organisation presenterades.

Efter mötet fortsatte diskussionerna om allt mellan himmel och jord medan vi avnjöt medhavd öl och whisky. Trivsamt som vanligt med skämt och allvar i en typisk UFO-Sverigeblandning. Då och då gick vi ut för att beskåda den vackra stjärnhimlen vilket alltid ger ett härligt lyft. Några stjärnfall och satelliter noterades men "främlingarna" där ute hade inte tid med oss denna kväll. De flesta kom inte i säng förrän framåt tre på natten men vem behöver sömn när inspirationen flödar och historierna och skrönorna avlöser varandra. Varmt tack till Tage och Christina Bång för allt arbete och gästfrihet.

Trångt men trivsamt i Tages och Christinas sommarstuga. Fr v Tage Bång, Christina Bång, Håkan Ekstrand, Clas Svahn, Gunnar Karlsson

Töreboda nästa

I morgon reser jag tillsammans med Tobias Lindgren från UFO-Sveriges rapportcentral till Töreboda i Västergötland. Det blir både styrelsemöte och planeringskonferens för UFO-Sverige med Tage Bång som värd. Tage är ordförande i den mycket livaktiga Skaraborgs UFO-förening och jag hoppas få träffa flera av medlemmarna i gruppen under kvällen.

Tage Bång på kursen för fältundersökare 2008

UFO-Sverige håller planeringskonferenser i genomsnitt två gånger per år. Det är en möjlighet för de aktiva att vara med och konkret utforma olika projekt och verksamhetsgrenar som kursverksamhet, rapportbearbetning, samarbete med andra länders ufo-föreningar men också förstås interna organisationsfrågor och ekonomi. Den första planeringskonferensen i UFO-Sverige hölls den 26 augusti 1972 i Södertälje. Det var Kjell Jonsson och jag i dåvarande UFO-Södertälje som ordnade den första planeringskonferensen i UFO-Sveriges historia. Vår idé slog rot och konferenserna har sedan dess fortsatt år efter år.

Det är alltid trevligt för oss gamla föreningsrävar som varit med sedan 1970-talet att se att UFO-Sverige utvecklas och att gamla idéer har förverkligats. Mycket av det vi drömde om på 1970-talet är verklighet i dag: arkiv/bibliotek, rapportdatabas, aktivt samarbete med militära och civila myndigheter, utbildning av fältundersökare med mera.

En sammanhållande kraft under många år har varit Mats Nilsson i Sala som tålmodigt sköter UFO-Sveriges kansli och är något av ständig sekreterare. Mats är den verklige föreningsräven i sammanhanget och var aktiv inom ufo-rörelsen redan innan UFO-Sverige bildades 1970. Visst finns det fortfarande mycket idealitet i svenska föreningar och folkrörelser.

Ständige sekreteraren Mats Nilsson under styrelsemöte i Norrköping 1995

Björkviksfallet 1989

En av de mera märkliga närobservationer som jag undersökt under åren inträffade i det lilla sörmländska samhället Björkvik i början av september 1989. (Läs den fullständiga rapporten här). En lördagskväll kommer Kerstin Jonsson åkande i bil med 13-åriga dottern Tina. Några hundra meter från villan får Kerstin syn på ett föremål som svävar i luften strax ovanför björkarna vid vägen. Hon kör bilen långsamt framåt och stannar strax under den märkliga farkosten.

Kerstin vevar ner bilrutan och mor och dotter studerar föremålet som liknar ett klassiskt tefat, minst fem meter i diameter. Inget ljud hörs. Färgen är matt metallisk och undertill blinkar tre lampor i olika färger. På undersidan syns något som liknar en rund lucka. Avståndet till farkosten är högst 15-20 meter.

Kerstin Jonssons teckning av föremålet

Kerstin öppnar bildörren för att se bättre. Men då blir dottern Tina så rädd att hon slänger sig i baksätet och börjar gråta. Samtidigt börjar föremålet sakta snurra motsols och Kerstin kan studera det från sidan. Det har en kupol med ett antal gula ljus som Kerstin uppfattar som fönster. Föremålet svängar snabbt iväg över skogen och bort mot sjön Yngaren. Hemma hos den övriga familjen berättar de om händelsen och Kerstins man Sture ser att Tina är väldigt blek.

Min kollega på AFU, Anders Liljegren, och jag undersökte fallet men kunde inte finna någon rimlig förklaring. Mest frustrerande var att vi visste att det fanns flera vittnen till händelsen men de vågade inte ge sig till känna, inte ens anonymt.

Tina och Kerstin intervjuas av Anders Liljegren på platsen för observationen

Men i juli förra året fick UFO-Sveriges rapportcentral in en anonym bekräftelse på observationen. En person som då händelsen inträffade var 16 år berättar att han färdades i bil med sin mor och syster vid sjön Yngaren. Systern får syn på ett ovalt föremål som hänger över sjön och hon ropar till mamman att stanna bilen. De går ur och ser att föremålet är matt metalliskt med något som blinkar undertill. Det färdas snabbt iväg över sjön och försvinner. Närmare detaljer saknas.

Tyvärr går det inte att följa upp den senare rapporten eftersom personen vill vara anonym. När jag pratade med Kerstin och Tina för en tid sedan berättade de att ett par de känner såg samma sak på kvällen men vill inte låta sig intervjuas. Tina har även en gammal klasskamrat från skolan som också blev vittne till händelsen. Även han vill vara anonym men kanske är det han som skrivit det anonyma brevet.

Att människor som varit med om närobservationer av ufo vill vara anonyma är fullt förståeligt. För oss som försöker utreda rapporterna skapar det dock stora problem när vittnen inte ens vill lämna sina namn till oss trots att vi garanterar att deras namn inte kommer att nämnas i massmedia. Ämnet är helt enkelt ännu för känsligt och kontroversiellt.

I arkivens gömmor

Foto från AFU:s "personalmatsal" taget idag

Dagen har jag ägnat åt att sortera förenings- och personhistoriskt material i d-arkivet. Bland Sven Magnussons efterlämnade papper fann jag, förutom artiklar om ufo och nyandlighet, också en hel del som han samlat om Karlstad och Selma Lagerlöf. Det gladde naturligtvis mitt värmländska hjärta. Sven Magnusson och jag är ju båda "karlstadspöjker". Och Selma Lagerlöf är en av mina favoritförfattare.

Dessutom har jag sorterat in föreningsarkivalier från Stockholms UFO-förening och UFO-Nyköping. Det är fascinerande att studera de svenska ufoföreningarnas historia. Alla dessa ufologer som lagt ner stor möda på att bygga upp den svenska uforörelsen. Det är lätt att fastna i någon pärm med gammal korrespondens, klipp och protokoll. Vilket unikt material för sociologer och föreningshistoriker brukar jag tänka när jag bläddrar i pärmarna.

Det kommer ständigt in så mycket material till AFU att vi idag själva inte alltid vet vad som finns. I arkivens gömmor gör vi då och då "fynd" som vi inte ens visste att vi hade. Den som tycker det är tråkigt med gamla dammiga arkiv har aldrig förstått tjusningen med hitta dokument som öppnar nya perspektiv och ger svar på frågor som man undrat över en längre tid. Och att pussla ihop material om gamla uforapporter i form av klipp, korrespondens, foton, bandintervjuer med mera är ett spännande detektivarbete.

Vårt stora problem på AFU idag är tid. Vi som jobbar i arkivet nästan dagligen ser hur oändligt mycket som finns att göra. Det finns arbete för minst tjugo heltidstjänster på AFU. Framför allt behöver vi ideellt arbetande ufologer som är "självgående" och kan ansvara för till exempel bandarkiv, fotoarkiv, tidskriftsavdelningen, digitalisering, registrering av uforapporter i databasen, utbytesverksamhet med andra ufoarkiv med mera med mera. Du som känner att det här skulle vara något för dig är förstås välkommen att höra av dig.

Grattis Clas

Clas Svahn med en lite udda gåva från AFU på 50-årsdagen 2008

Ett hjärtligt grattis till UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn som i dag den, 12 april, fyller 51 år. Få har betytt så mycket för svensk ufoforskning som Clas. Den enda jämförbara ufologen skulle väl i så fall var K. Gösta Rehn. I början av 1990-talet var riksorganisationen UFO-Sverige en ganska försvagad och ideologisk vilsen organisation. Clas Svahn valdes till ordförande på riksstämman i Rättvik 1991 och han har sedan dess med sin väldiga energi och sakkunskap utvecklat UFO-Sverige till en välrenommerad och seriös organisation med vetenskapliga ambitioner. Som skicklig undersökande journalist på Dagens Nyheter med goda kontakter inom försvaret och forskarvärlden har Clas fått UFO att bli rumsrent på ett helt annat sätt än tidigare.

Att vara stigfinnare i ett så komplicerat och kontroversiellt ämne som UFO är ingen lätt uppgift. Dogmatismens faror lurar från två håll - dogmatisk skepsis eller naiv tro. Clas har formulerat, vad jag skulle vilja beteckna som, den enda verkligt vetenskapliga hållningen i denna fråga - den tredje vägens ufologi. Han skriver: "Ska vi finna svaret på UFO-gåtan gäller det att våga stå för en tredje vägens ufologi. Inte skeptiskt förnekande men inte heller okritiskt troende. UFO-Sverige av i dag har valt denna väg...".

Clas på besök i AFU 1990

Clas såg tidigt betydelsen av ett arkiv och bibliotek. Redan 1984 kom han med i styrelsen för Arkivet för UFO-forskning och har sedan dess outtröttligt kämpat för att samla in ufomaterial både från Sverige och andra länder. Som 16-åring bildade Clas föreningen UFO-Mariestad. Han har onekligen hunnit med en hel del sedan dess. Det är värt att fira.

Tre UFO-observationer

Till UFO-Sveriges rapportcentral kom i mars i år in en UFO-observation som inträffade strax norr om Tibro den 5 april 1999: Två män är ute och fiskar tidigt på morgonen på sjön Örlen. De får syn på en "stjärna" som faller ner mot dem men plötsligt stannar den upp cirka 10 meter ovanför vattenytan. Stjärnan har nu formen av ett klot som skiftar i olika varma färger. Klotet svävar 10-15 sekunder innan det med en vippande rörelse vänder och försvinner ut i rymden med oerhörd hastighet.

Nästan exakt samma typ av händelse inträffade vid Nävsjön i Södermanland den 5 juli 1980, där fyra familjer tältade för att fiska. Klockan 23.50 befinnar sig Sören Unnskog, Peder Eriksson och dottern Ann-Kristin ute på en spång i Nävsjön. De får syn på ett lysande klot som sakta närmar sig gruppen. Klotet stannar upp då och då och ändrar färg. Slutligen stannar det cirka 300 meter från gruppen och på 70 till 100 meters höjd. Alla blir rädda, lämnar sina fiskedon och springer mot land. Gruppen upplever en märklig tystnad. Inga fåglar hörs och krusningarna på vattenytan är borta. Efter någon minut far klotet iväg upp i rymden med stor hastighet.

Sören Unnskog och Peder Eriksson

En händelse som visar stor likhet med dessa observationer fick UFO-Sveriges fältundersökare kännedom om under det så kallade Mienprojektet sommaren 2007 då 15 fältundersökare under en vecka dokumenterade UFO-observationer kring sjön Mien i södra Småland. Händelsen finns beskriven i UFO-aktuellt nr 3 2007. I den lilla orten Ulfsryd, några mil sydväst om Tingsryd, inträffade två UFO-observationer den 7 januari 1995. Observationerna gjordes med ungefär två timmars mellanrum. Vid 17-tiden tar Ewy Johansson en kvällspromenad när hon får syn på ett ljusklot närma sig. Det stannar svävande över en stenmur på cirka 50 meters avstånd. Ewy blir helt paralyserad och kan inte röra sig. När klotet åter börja röra sig bort mot skogen vaknar Ewy till sans igen och vänder hemåt för att berätta för sin man vad som hänt.


Någon kilometer längre bort sitter grannen Stig Karlsson ett par timmar senare och tittar på teve. Strax före 19.30 ser han ett ljus som lyser in i rummet. Han går ut i trädgården och får syn på ett starkt vitlysande klot, cirka 80 cm i diameter. Det svävar på bara cirka 15 meters avstånd. Stig tar upp något föremål från marken för att kasta mot klotet men blir paralyserad och kan inte röra armen. "Det kändes som om jag fått någon strålning i kroppen", säger han. Efter en stund far klotet rakt upp och Stig kan röra sig igen. När han kommer tillbaka in i stugan har teven ändrats så han måste ställa om kanalerna.


Denna typ av UFO-observationer rapporteras ständigt världen över. Fenomenen har en viss likhet med klotblixtar men i många fall tyder rörelsemönstret på att någon form av intelligens ligger bakom. I en del fall kan man misstänka hittills okända elektriska urladdningsfenomen men många gånger blir denna förklaring alltför långsökt. Gåtan kvarstår.

UFO-Sverige och uforörelsen

Varje år anordnar riksorganisationen UFO-Sverige en tvådagars utbildning för fältundersökare på den vackra kursgården Barken Konferens i södra Dalarna. Kurserna har blivit tradition inom UFO-Sverige och har hållits sedan 1977. Efter den senaste utbildningshelgen 1-2 november 2008 kommenterade en av de nya medlemmarna, Amanda, kursen med följande ord i UFO-Sveriges tidskrift UFOraden/Rapportnytt: "Mitt intryck i allmänhet är att det verkar finnas så mycket glädje i UFO-Sverige."

Clas Svahn, Rickard Andersson och Carl-Anton Mattsson på Barken Konferens 2008

Här pekar Amanda på något som är av oerhört stor betydelse i alla föreningar: att de aktiva i styrelse och arbetsgrupper också har roligt och trivs tillsammans. Den sociala sidan av föreningslivet är inte minst viktig. UFO-Sverige har funnits sedan 1970 och många av de aktiva idag har varit med sedan mitten av 1970-talet. Det har blivit något av ett gammalt kompisgäng som inte bara träffas i ufosammanhang utan håller reda på varandras födelsedagar, semestrar tillsammans och allmänt månar om och ställer upp för varandra. Flera har uttryckt att de upplever UFO-Sverigegänget som en familj.

Eftersom jag själv till och från har varit aktiv i UFO-Sverige sedan 1970 upplever jag uforörelsen och UFO-Sverige som min "homebase". Det är den rörelse eller grupp jag känner mig mest hemma i. Trots att jag flera gånger under de gångna åren upplevt tveksamhet om rätta sättet att tackla ufoproblematiken är att bilda en riksorganisation så kan jag inte komma ifrån att UFO-Sverige är en trevlig organisation att tillhöra. Det är helt enkelt kul i UFO-Sverige.

Jag tror mycket beror på att ufosverigefolk är en typ av människor jag gillar. De flesta är begåvade med, vad jag skulle vilja kalla, existentiell nyfikenhet. En drivkraft att försöka tackla tillvarons olösta gåtor. Och nyfikenheten är parad med sunt förnuft, öppenhet och humor. Om man så vill kan man kanske kalla det en romantisk läggning - en önskan att uppleva något utanför det vardagliga. Och att Amandas första intryck att det finns mycket glädje inom UFO-Sverige verkligen stämmer kan jag själv intyga.

Styrelsemöte med efterföljande kräftskiva 27 september 2008

Myt och gåta

Den som i dag seriöst söker informera sig om ufofrågan kommer snart att befinna sig i en sällsam värld av intressanta men svårbedömda observationer, fantasifulla berättelser, myter och konspirationsteorier. När jag började mitt aktiva ufointresse 1970 fanns endast några få boktitlar och tidskrifter på svenska att läsa. Det var tämligen lätt att få en överblick över ämnet. I dag är informationsutbudet enormt tack vare den digitala revolutionen. Det innebär samtidigt att det är svårare att hitta signalen i bruset av material av tvivelaktig karaktär.

Det första en nybörjare måste ha klart för sig är att ufo är både en myt och en gåta. En myt i och med den religiösa respons som skapats av olika kultgrupper kring fenomenet. Men samtidigt en gåta i och med mängden väldokumenterade men svårförklarliga observationer. Gränsen mellan myten och gåtan är förstås inte skarp. Som ny i ämnet kan det vara svårt att bedöma kvaliteten på den litteratur som utges för att inte tala om informationen på nätet. Man kan ägna timmar åt fejkade ufofilmer på Youtube.

Vill man sätta sig in i, framför allt, den svenska scenen och debatten är två böcker av UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn en utmärkt introduktion. UFO-mysteriet utgiven 1998 ger en god bild av svenska uforapporter från 1900-talets början och framåt. Dessutom en kritisk granskning av det så kallade cirkelfenomenet.

Clas Svahns bok "Mötet i gläntan" är en fascinerande studie av pollenkungen Gösta Carlssons påstådda kontakter med ufovarelser. Den visar hur komplicerat ufofenomenet kan vara att utreda och vilket stort arbete som krävs för att försöka bringa klarhet i ett enda ufofall. Boken är ett skolexempel på seriös ufoforskning och skicklig undersökande journalistik.

Med dessa två böcker som grund kan du sedan ge dig in i några av de cirka sju tusen titlar som finns att läsa i Arkivet för UFO-forskning. Välkommen i ufologins fascinerade värld av myter och mysterier.

Boris Jungkvist

Hade en trevlig pratstund i dag med gamle ufologen Boris Jungkvist. Han har hunnit bli 74 år och har nyligen genomgått en hjärtoperation. Många känner Boris genom de fem ufoböcker han skrev mellan 1977 och 1992. Anledningen till att jag ringde upp honom var att jag ville veta om den fanns någon mer dokumentation av den ufo-observation han gjorde tillsammans med sin bror och far sommaren 1949. Händelsen finns bland annat beskriven i Boris första bok "UFO - en fantastisk verklighet". Den inträffade den 18 augusti 1949 strax söder om Stockholm, vid sjön Magelungen.

Denna varma sommareftermiddag skall Boris just hoppa i vattnet när han upptäcker ett föremål som till formen liknar en cykels ringklocka. Farkosten är silverglänsande med fönstergluggar runt en kupol. Den flyger långsamt och följer helt ljudlöst strandskoningen på cirka 75 meters höjd. Gruppen uppskattar diametern till ungefär 10 meter. När den befinner sig på ett avstånd av cirka 100 meter gör den en plötslig tvärgir och färdas över de höga berg som finns vid sidan av sjön. Vid giren blir farkosten körsbärsröd på undersidan. Vattenytan krusas och hundratals trollsländor och flygfän hamnar i vattnet. Farkosten accelererar till slut våldsamt och försvinner. Efter observationen uppstår en livlig diskussion i gruppen. Boris far och bror misstänker att det kan ha varit en experimentfarkost från Saab.

Den här observationen blev livsavgörande för Boris Jungkvist och startade hans intensiva ufointresse. När jag letade i AFU:s rapportarkiv hittade jag bara den beskrivning av händelsen som Boris själv givit i sina böcker. Där finns ingen teckning eller intervjuer med hans far och bror. När jag frågar Boris om saken påpekar han att han är en usel tecknare och aldrig gjort någon illustration till observationen. Inte heller har han låtit sin far och bror skriva ner sina intryck. Och i dag är båda döda. De diskuterade bara händelsen privat under åren. Lite besviken måste jag konstatera att det inte går att få fram mera data om denna intressanta närobservation.

Clas Svahn och Boris Jungkvist vid bilen fullastad med ufomaterial

Däremot finns allt det ufomaterial i form av böcker, tidskrifter, klipp och uforapporter som Boris samlat nu hos Arkivet för UFO-forskning i Norrköping. Sommaren 2005 donerade Boris hela sin samling till AFU. Clas Svahn och jag åkte ner till Boris den 9 juni 2005 och hämtade hela samlingen som är av stort värde för framtida forskning.

Anders Liljegren och jag vid Boris Jungkvist ufosamling som just anlänt till AFU

AFU:s arkivarie

Sven-Olov Svensson i Arkivet för UFO-forskning 1989

Sven-Olov Svensson är väl kanske inte Sveriges mest kända ufolog. Ändå var Sven-Olov med redan på det tidiga 1970-talet, bland annat som medarbetare i UFO-Sveriges dåvarande tidskrift UFO-Information samt aktiv i numera nedlagda Norrköpings UFO-förening. När Arkivet för UFO-forskning fick egna lokaler i Norrköping hösten 1980 var det Sven-Olov som tog på sig ansvaret för boklån och korrespondens med låntagare. En syssla han troget fortsatt med sedan dess.

Våren 1987 sade Sven-Olov upp sig från sitt arbete i Norrköping för att ideellt och helt oavlönat arbeta fem timmar per dag i AFU. Något som får betraktas som rena drömmen för en ideell stiftelse. Sven-Olov har varit den lågmälde arkivarien som hanterat och sorterat allt material som ständigt kommer in till AFU - år efter år. Utan honom hade arkivet aldrig kunnat utvecklas på det vis som har skett.

Förutom arbetet i arkivet har Sven-Olov också sammanställt en omfattande katalog över UFO-kontaktfall från hela världen. Förhoppningsvis kan den läggas ut på nätet framöver så den blir tillgänglig för alla intresserade. Kontaktfall har varit lite av Sven-Olovs specialintresse inom ufologin.

Nästan 30 år som AFU:s arkivarie har gjort Sven-Olov Svensson till något av expert på Ufolitteratur. Och han vet var materialet står, även om det gäller de mest udda böcker och tidskrifter. När du ringer till AFU är det ofta Sven-Olov som svarar. Då kan du räkna med verklig experthjälp.

Sven-Olov Svensson sorterar Uforapporter 2008

Ufoforskningens dilemma

I en debattartikel i Expressen den 2 februari 2009 skriver UFO-Sveriges ordförande Clas Svahn följande: "Ufofrågan är en tvärvetenskaplig utmaning, här möts fysik och folklore, vittnespsykologi och religionspsykologi. Hittills är det religionsforskarna som har ägnat frågan något större intresse medan naturvetarna lämnat den åt sitt öde."

Det här är egentligen lite av den vetenskapliga ufoforskningens dilemma för vilken typ av forskare är egentligen bäst lämpad att hantera frågan? Sannolikt är det så att den resterande mängden ufofall som inte fått någon förklaring rör sig om helt olika kategorier av fenomen/farkoster. Teorierna här är som en solfjäder av möjligheter: hittills okända elektriska urladdningsfenomen, hemliga militära experimentfarkoster, sociologiska/psykologiska tester av underrättelseorganisationer, utomjordiska besökare, besökare från parallella världar, okända varelser på vår egen jord, paranormala fenomen med mera. Och när det gäller komplicerade fall förklaringar som mytomani, effekter av drogmissbruk, inre upplevelser (visioner, auditioner).

Vi måste helt enkelt inom uforörelsen konstaterara att vi inte har en aning om vad det egentligen är vi undersöker. Och hur ska vi då kunna bedöma vilken typ av forskare som bör ge sig in i ämnet? En religionshistoriker kan knappast ha mycket att säga om det gäller militära farkoster och en fysiker hamnar säkert snett i bedömningen av psykologiska upplevelser. Som Clas Svahn konstaterar så är ufofrågan en tvärvetenskaplig utmaning och därför är det viktigt att den som beslutar sig för att forska i ufofenomenen ger sig in ämnet så förutsättningslöst som det är mänskligt möjligt. Skeptikerrörelsen skulle här kunna göra en värdefull insats men tyvärr är många där ideologiskt låsta i åsikten att det inte finns något okänt fenomen att undersöka. Här kan man erinra sig vad den amerikanske astronomen och ufologen Allen Hynek brukade framhålla för sina studenter vid Northwestern University:

"Om ni vet svaren i förväg är det inte forskning ni håller på med".

Kanske ska vi vara ännu mera utmanande och fråga oss om det verkligen är vetenskapsmän som är bäst skickade att tackla ufoproblematiken? Varför inte undersökande journalister, detektiver, poliser eller personer inom underrättelstjänsten? Det var det svar den fransk-amerikanske ufologen och dataexperten Jacques Vallee fick när han diskuterade frågan med en före detta major i den amerikanska underrättelstjänsten:

"Vad får dig att tro att ufo är ett vetenskapligt problem?... vetenskapen arbetar efter vissa regler. Till exempel utgår man ifrån att fenomenet som observeras har en naturlig orsak snarare än konstgjort eller kontrollerat. Ufofenomenen kan vara kontrollerade av främmande varelser. Om det är så hör studiet av dem inte till vetenskapen utan till underrättelstjänsten, alltså kontraspionage." (Jacques Vallee, Messengers of Deception s. 67-68).

Men oavsett vilket sätt som väljs för att arbeta med ufofrågan så behövs till gång till data: rapporter, böcker, tidskrifter, foton, filmer med mera. Arkivet för UFO-forskning har tagit på sig uppgiften att skapa en grund för det arbetet, vare sig det utförs av forskare inom olika discipliner eller av undersökande journalister.

En ovanlig folkrörelse

Göteborgs-Posten 20 mars 1958

Många blir förvånade när jag berättar att det sedan 1958 funnits närmare två hundra ufoföreningar i Sverige. Det första blygsamma försöket gjordes i mars 1958 på Chalmers kårhus i Göteborg. Edith Nicolaisen, grundare av Parthenons bokförlag, höll ett föredrag för studenter med syfte att försöka skapa en ufoförening. Några intresserade bildade "Sällskapet för interplanetariska studier", som blev Sveriges första ufoförening. Men föreningen självdog snart av brist på aktiva medlemmar.

Senare under 1958 grundades Ifologiska sällskapet i Stockholm och Malmö interplanetariska sällskap (MIS). Dessa första ufoföreningar växte i huvudsak fram ur en nyandlig miljö. Ifologiska sällskapet bildades av aktiva inom Teosofiska samfundet. De skulle dröja några år innan K Gösta Rehns böcker inspirerade till mera vetenskapligt inriktade ufoföreningar. Mönstret var detsamma i andra länder. Uforörelsen var egentligen två skilda typer av folkrörelser. Dels nyreligiösa, new-ageinriktade ufoföreningar som hade sin grund i 1800-talets framväxande spirititualism och teosofi. Dels vetenskapligt arbetande ufoföreningar som försökte dokumentera och finna förklaringar till ett gåtfullt fenomen. Bilden är förstås något förenklad. Det fanns och finns även i dag en stor gråzon med olika typer av föreningar som inte entydigt kan räknas till den ena eller andra riktningen.

Riksorganisationen UFO-Sverige grundades 1970 och utvecklades med tiden till en vetenskapligt inriktad organisation. I Arkivet för UFO-forskning samlar vi arkivalier från alla ufoföreningar som funnits i Sverige. Här finns pressklipp, protokoll, affischer, föreningstidskrifter, korrespondens med mera. Materialet är en en guldgruva för historiker, sociologer, religionshistoriker etc som vill studera en ovanlig svenska folkrörelse.

De föreningshistoriska samlingarna i Arkivet för UFO-forskning

UFO-Sundsvalls tidskrift UFO-raden

Förhoppningsvis kommer någon historiker att upptäcka vårt arkiv och skriva en doktorsavhandling om den svenska uforörelsen. Materialet finns, ordnat och strukturerat. Det väntar bara på forskare som blir nyfikna på en något udda folkrörelse.