Rapport-Nytt och dess föregångare

I går kom nya numret av Rapport-Nytt. Nytt i dubbel bemärkelse eftersom namnet nu är ändrat. Tidigare hette den UFO-Raden/Rapport-Nytt men efter beslut på UFO-Sveriges styrelsemöte i Ängelholm 12 januari ändrades namnet till enbart Rapport-Nytt. Tidigare var den sammanslagen med lokalföreningen UFO-Sundsvalls medlemsblad UFO-Raden men eftersom föreningen är nedlagd fanns ingen anledning att fortsätta med dubbelnamnet.

Förutom UFO-Aktuellt är det angeläget att också ha en mera specialiserad intern tidskrift för medlemmar och aktiva fältundersökare. En intern medlemstidskrift har funnits under större delen av UFO-Sveriges historia. Först ut på plan var Mats Nilsson och Håkan Ekstrand från dåvarande Sala Amatörförening för Tvärvetenskap (SAT) som startade Intern UFO-Sverigeinformation 1977. I första numret skrev dåvarande ordföranden i UFO-Sverige, Thorvald Berthelsen följande programförklaring: "Det viktigaste med denna nyhetsbulletin, är att informera om vad som händer inom organisationen, att komma med råd och tips till våra aktiva medlemmar, att sprida idéer och kunskap som för vårt arbete framåt... Vi kommer även att ta upp kontroversiellt material t ex fictionartiklar, som vi inte vågar publicera i UFO-Information." På första sidan stod inom röd ram "Innehållet får icke delges tredje part", vilket speglar den konkurrens som då fanns med GICOFF - Göteborgs Informations Center för Oidentifierade Flygande Föremål. Intern UFO-Sverigeinformation kom ut med sammanlagt 43 nummer och avslutades 1983.

Arnold Idebring i Enköpings UFO-förening tog hösten 1984 initiativ till ett nytt internt medlemsblad. Första utgåvan hette kort och gott Informationsblad och där skrev Arnold: "Här kommer så ett försök att sprida lite information från lokalgrupperna. Det är meningen att vi fyra gånger om året skall kunna ha den här kontakten mellan lokalgrupperna, som på det viset får en liten inblick i hur andra arbetar och på det viset kan inspireras." Från nummer 1, 1985 fick den namnet Lokal Information. Här blandades protokoll från lokalgruppers möten med artiklar, insändare och nyheter inom organisationen. Sista numret av detta medlemsblad var nummer 3, 1990.

Den egentliga starten för det som i dag är Rapport-Nytt kom 1991, då Kurt Persson och Berit Bergqvist, ansvariga för UFO-Sveriges rapportcentral gav ut första numret. Nu blev fokus på uforapporter och mindre på organisationsnyheter. Kurt Persson inledde första numret med en liten programförklaring: "Jag hoppas inte att vi, Berit Bergqvist och undertecknad har tagit vatten över våra huvuden när vi nu kör igång med detta häfte, Rapportnytt. Det känns bra att få tillfälle att dela med oss av det material som kommer in till Rapportcentralen."

Berit Bergqvist och Kurt Persson på besök i AFU 1991, samma år som de startade Rapport-Nytt

Rapport-Nytt utvecklades snabbt till en omfångsrik tidskrift på 24 sidor med både beskrivning av inkomna uforapporter, artiklar och nytt från olika lokalföreningar. Kurt och Berit ansvarade för Rapport-Nytt fram till 1995 och sedan vandrade redaktörskapet mellan olika aktiva inom UFO-Sverige. I och med nummer 1, 2001 slogs bladet ihop med UFO-Sundsvalls lokala medlemsblad UFO-Raden och redaktörer blev Leif Persson, Joakim Eriksson, Jimmy Sassi och Rickard Lindbohm. Clas Svahn skrev entusiastiskt i det nya numret: "UFO-Raden, som vi i vardagslag kommer att kalla tidningen för, skall bli en friskt fläkt med högt till tak. Här skall den interna debatten föras." Och man får väl konstatera att det blev en läsvärd tidning som under åren publicerat en mängd intressanta artiklar samtidigt som den informerat om vad som hänt ute i lokalgrupperna och andra aktiviteter.

Nu har som sagt tidningen återgått till sitt tidiga namn med redaktörerna Leif Persson, Mats Nilsson och Malin Wiklander. Själv tycker jag alltid det är trevligt när den dyker ner i brevlådan. Rapport-Nytt är en sammanhållande länk inom UFO-Sverige. Hoppas den får leva många år till.

En bortglömd kontaktperson

Helgen har jag bland annat ägnat åt skriva ett utkast till AFUs verksamhetsberättelse för 2012 samt läsa om en gammal klassiker i kontaktgenren, Two Nights to Remember, av Carl Anderson. Boken publicerades redan 1956 och händelserna som beskrivs var inledningen till en lång serie kontakter med "rymdmänniskor". Carl Anderson föddes 1913 och adopterades senare av det svenska paret Oscar och Nellie Anderson i Arlington, Massachusetts.

Carl Anderson

I april 1954 ger sig familjen Anderson ut på en campingtur i Mojaveöknen, Kalifornien. Det är Carls fru Stella och deras två barn Betty Ann och Bobby. Med på resan i egna bilar har de också två andra familjer. På vägen ut känner Carl det som en kraft utanför honom styr ratten och han hör en röst som säger: "Sväng här, kör tre miles och stanna". Två av familjerna vaknar på natten och observerar ett flygande tefat som svävar strax över marken. Samtliga blir paralyserade och kan inte röra sig så länge föremålet är i närheten. Året efter, 1955, inträffar en liknande händelse när familjen Anderson campar tillsammans med Carls svåger James Stewart och hans fru. Men denna gång blir James helad från en brännskada genom en stråle från det svävande tefatet. Boken avslutas med fem beedigade intyg att händelserna verkligen inträffat.

Illustration till observationen 1955

Carl Andersons vidare kontakter har vad jag känner till inte publicerats i bokform på engelska, däremot finns en liten skrift på tyska utgiven av Karl Veit som berättar om händelser fram till 1960. Tack vare AFUs samling av skrifter och korrespondens från förlaget Parthenon går det dock att få en tämligen god bild av Carl Andersons upplevelser. Edith Nicolaisen korresponderade med Anderson mellan 1960-1964 och fick även en engelsk sammanfattning av alla kontakter.

På kvällen den 27 juni 1958 när Carl vandrar hemåt genom en park i sin hemstad Fullerton, Kalifornien, så dyker en man upp ur tomma intet vid hans sida. Mannen erbjuder Carl en cigarett och tänder en själv. Den mystiske mannen förklarar att han egentligen kommer från Mars och att tusentals rymdmänniskor från Venus, Mars och Clarion lever på jorden, antingen inkarnerade i jordiska kroppar eller har landsatts här från rymdskepp. De arbetar alla för att hjälpa jorden undgå att förstöras. Carl får reda på att han skall kontaktas igen och få mer information. Därefter försvinner mannen, som Carl kallar Kumar, i tomma luften och en lukt av ozon infinner sig.

Det skulle bli många möten med Kumar och andra rymdmänniskor för Carl. Även ett besök ombord på deras farkost. Vid ett tillfälle visar Kumar hur han kan göra sig osynlig. I skriften till Edith Nicolaisen berättar Carl följande om episoden: "He then showed me a wide belt which he had under his coat. I had never seen this belt before. He told me to watch very closely. He reached to the right side as if to push a button of some kind. In a flash he was gone. I stood there rubbing my eyes in disbelief. "Kumar" was nowhere in sight. The next moment, I was nearly knocked to my knees as I was slapped upon the back, and as I turned, there stood "Kumar" grinning broadly. The next moment he was gone again. Then suddenly my hand was grasped in a hearty handshake. I could feel his hand clasping my own. I could see my own hand going up and down in a hand shake, but I could not see "Kumar" to save me. The next thing I knew, he was back again standing there before me."

Carl Andersons teckning av "Kumars" bälte

I min bok Främlingar på vår jord berättar den svenske kontaktmannen Richard Höglund om en liknande händelse. Richard hade en gång suttit och pratat med två rymdmänniskor på en bänk på Bahamas. En grupp människor hade gått förbi och då upptäckte han att han plötsligt satt och pratade i tomma luften. Richard kände sig mycket skamsen över situationen. Även Sture och Turid Johansson, som blev inblandade i fallet, fick en kväll en påhälsning av någon osynlig besökare som med tydliga steg gick runt i deras lägenhet. Vid ett samtal med Richard senare bekräftade han att en av rymdmänniskorna varit på besök och Richard kunde ge detaljer från lägenheten trots att han aldrig varit där.

Samma detaljer går igen i flera andra klassiska kontaktpersoners berättelser bland annat George Van Tassel och Howard Menger. Ett av fotona i Mengers bok From Outer Space to You påstås vara taget av en rymdkvinna med samma typ bälte som beskrivs av Carl Anderson. Menger påstår att han tog fotot precis som rymdkvinnan rörde vid en knapp på sidan om bältet och därefter försvann i tomma intet.

Howard Mengers foto (1956) av rymdkvinnan innan hon försvann

Carl Anderson var gästtalare vid den fjärde internationella UFO/IFO-kongressen i Wiesbaden 22-24 oktober 1960, arrangerad av den tyska organisationen Deutsche UFO-Studiengemeinschaft (DUIST). En av uppgifterna Carl fick av Kumar var att överlämna information till den tyske fysikern och rymdforskningspionjären Hermann Oberth, som också deltog i kongressen.

Ufo-kongressen i Wiesbaden 1960. Fr v Karl Veit, Reinhold Schmidt, Carl Anderson

När jag läser alla dokument och korrespondens med Carl Anderson kan jag bara beklaga att ingen seriös ufolog granskat och dokumenterat fallet. Men det gäller de flesta av de tidiga kontaktpersonerna. Vetenskapligt inriktade ufologer tog avstånd från dessa individer och deras ofta bisarra påståenden utan undersökning. En av de första som bröt schemat var John Keel som kom fram till att många kontaktpersoner verkligen träffat några som utgav sig för att vara utomjordingar men Keels teori var att de var "aliens" från en parallell värld som lurade oss. Vid en av Carl Andersons kontakter såg flera av hans arbetskamrater att han pratade med en främling. Precis som i flera kontaktfall jag själv undersökt finns det oberoende vittnen som kan intyga att någon form av kontakt verkligen ägt rum. Den stora frågan är förstås vilka dessa individer är, i de fall det inte handlar om ren mytomani? Skojare, psykopater, underrättelseagenter, medlemmar av hemliga sällskap, utomjordingar, främlingar från en parallell värld???

I mina egna undersökningar av fysiska kontaktfall i Sverige har jag funnit detaljer i beskrivningar som går igen i fall från andra länder. Jag håller frågan öppen vad som ligger bakom dessa berättelser. Problemet med de fysiska, påtagliga kontaktfallen är att ytterst få kritiskt granskande ufologer bryr sig om dem medan new age-ufologer sväljer budskapen okritiskt. 1970-talet innebar visserligen en lite större öppenhet bland seriösa ufologer. Efter egna undersökningar av kontaktfall skrev ufologen Ted Blocher: "In the last couple of years my scepticism of the more exotic claims has not exactly been broken, but it´s certainly been shaken. Now i find myself listening to people with a straight face and suspending judgement. I no longer can retreat into the security of hard-and-fast rules."

Människors reaktioner inför upplevelser som är "omöjliga" eller skrämmande är högst olika. Hur skulle till exempel den vanlige svenske fältundersökaren inom UFO-Sverige reagera ställd inför samma typ av kontakter som Carl Anderson, om vi nu leker med tanken att de är verklighet. Sluta med ufo och ägna sig åt golf istället? John Keel med sin underfundiga humor skriver i Operation Trojan Horse: "Kan vi egentligen skylla på kontaktpersonerna? Antag att en märklig skivformad farkost landar på din bakgård och en lång man i silverfärgad dräkt stiger ur... När du frågar var han kommer ifrån svarar han, "jag kommer från Venus". Skulle du argumentera med honom?"

Radio Östergötland och författarsamtal

Onsdagen var tämligen fullspikad med aktiviteter. Strax efter åtta på morgonen infann jag mig på Radio Östergötland för en direktsänd intervju. Man hade uppmärksammat att Arkivet för UFO-forskning fyller fyrtio år den 17 mars. Sändningen började strax efter 8.30 där jag intervjuades av Mattias Lindholm. Att på två gånger fyra minuter sammanfatta både ufofenomenet och AFUs historia är inte precis någon enkel uppgift. Men jag lyckades i alla fall göra norrköpingsborna uppmärksamma på att staden har något som är störst i världen och att AFU inom sitt område mer och mer fungerar som ett världsarv. Den som vill lyssna kan gå in på Radio Östergötland den 20 februari. Intervjun börjar efter nyheterna strax efter 8.30.

Därefter begav jag mig till stadsbiblioteket för att tillsammans med en bibliotekariekollega köra andra delen av den datakurs som Norrköpings stadsbibliotek erbjuder allmänheten. Återstod kvällens evenemang där jag  ansvarade för ett författarsamtal tillsammans med Mattias Gardell, professor i jämförande religionsvetenskap vid Uppsala universitet. Efter vårt inledande samtal höll Mattias en föreläsning på temat islamofobi. Han har för övrigt skrivit flera läsvärda böcker om extremhöger och rasism och dess kopplingar till olika religiösa grupperingar. Boken Rasrisk innehåller bland annat mycket om den amerikanska Nation of Islam som även har kopplingar till ufo. Ledaren Louis Farrakhan säger sig ha varit ombord på ett tefat och mottagit diverse budskap.

Författarsamtal med Mattias Gardell på Norrköpings stadsbibliotek

Den som intresserar sig för ufo och ockulta eller esoteriska rörelser kommer snart att upptäcka att det finns politiska grupper med totalitära ambitioner som använder sig av både ufo och esoteriska idéer för att locka anhängare. Här finns anledning att hissa varningsflagg. Många sväljer ett totalitärt bete bara för att det presenteras som budskap från visa rymdmänniskor eller mästare. "Först måste vi slopa demokratin", säger den lilla ufovarelse som den franske kontaktmannen Claude Vorilhon säger sig ha mött. Det blev senare den så kallade Raelrörelsen.

Ett annat känt exempel är William Dudley Pelley som efter kontakter med rymdintelligenser startade den nazistinfluerade organisationen Silverskjortorna. Många av medlemmarna i Pelleys grupp var också anslutna till den extrempatriotiska I am-rörelsen, startad av Guy och Edna Ballard. En organisation som kan betraktas som en ren parodi på den teosofiska/esoteriska traditionen. Efter flera år i fängelse startade William Dudley Pelley tidskriften Valor som innehöll en hel del ufoartiklar.

För den som vill sätta sig in i dessa frågor kan jag rekommendera författaren Nicholas Goodrick-Clarke och särskilt hans bok Black Sun. Ett lite bredare historiskt perspektiv tar Gary Lachman i Politics and the Occult. Han visar framförallt att den esoteriska traditionen egentligen har mera av vänsterprägel och humanism vilket väl också visas av Teosofiska samfundets grundläggande syfte: Att bilda en kärna av universellt broderskap inom mänskligheten utan att fästa avseende på ras, trosbekännelse, kön, samhällsställning eller hudfärg. Tyvärr har en del av dessa idéer "kidnappats" av en del högerextrema rörelser  med totalitära ambitioner. 

Benjamin Creme, kartan och verkligheten

Med jämna mellanrum kommer tidskriften Share International till AFUs box. Den är språkrör för den engelske esoterikern och konstnären Benjamin Creme. Han är författare till en mängd böcker, bland annat The Reappearance of the Christ and the Masters of Wisdom. Mest uppmärksammad blev han dock den 25 april 1982 genom en helsidesannons i sexton stora internationella dagstidningar. I Dagens Nyheter kunde man läsa "Kristus nu här" och att han under loppet av de närmaste två månaderna "kommer att tala till mänskligheten i ett världsomfattande televisions- och radiobudskap". Senare fick vi genom Creme veta att Kristus bodde i Londons East End. Något framträdande blev det dock aldrig men Benjamin Creme fortsätter med förutsägelser och budskap från Kristus eller Maitreya.

Delar av annonsen i DN 25 april 1982

Om man skall säga något positivt om Benjamin Cremes budskap och aktiviteter så är det att han trycker hårt på ordet share - alltså att vi skall dela med oss av jordens resurser till alla människor och upphöra med egoistisk rövarkapitalism och ekonomiskt förtryck. Då och då dyker det också upp läsvärda artiklar i Share International som till exempel i senaste numret, nr 1, 2013, där man kan läsa en intervju med den amerikanske journalisten Leslie Kean. Uppmärksammad genom sin bok UFOs: Generals, Pilots and Government Officials Go On The Record. 

Men det som framförallt gör Benjamin Cremes budskap till en bisarr parodi på den esoteriska traditionen är hans ständiga misstolkningar av ljusfenomen och kamerareflexer som rymdskepp från Mars eller manifestationer av Jesus. I varje nummer av Share International presenteras en samling färgfoton på diverse fenomen som godtrogna entusiaster skickat in. Under varje foto står något i stil med att Benjamin Cremes mästare bekräftar att fenomenet var en skapat av Jesus, Maitreya eller besök av ett rymdskepp. När jag läser dessa budskap tänker jag på John Keels gamla visdomsord: Belief is the enemy.

Den 9 december 2009 observerades en spiralformat ljusfenomen över stor delar av norra Norge och Norrbotten i Sverige. Det spekulerades en hel del om vad det kunde vara innan UFO-Sverige och andra klart kunde konstatera att det rörde sig om en misslyckad uppskjutning av en missil från den ryska ubåten Dmitrij Donskoj. Man hade till och med i förväg annonserat provskjutningen genom att området var tydligt avlyst för både båttrafik och civilt flyg från klockan 02.00 till 09.00 på morgonen. Benjamin Creme visste dock bättre. I en intervju förklarade han att ljusfenomenet var ett rymdskepp som förebådade Maitreyas ankomst.

Det spelar ingen roll hur mycket tydliga och motsägande data som presenteras för de som tror på Cremes förklaring. Det blev jag medveten om genom min korrespondens med den holländske ufologen Gerard Aartsen. Han är representant för Benjamin Creme och bland annat författare till Here to Help: UFOs and the Space Brothers. Oavsett vilka data jag presenterade i vår korrespondens så trodde han på Creme. Kartan hade ersatt verkligheten.

Den 28-29 mars 1987 deltog jag i meditation, seminarium och föredrag med Benjamin Creme på kursgården Stjärnsund i Dalarna. Det resulterade i en tämligen kritisk artikel publicerad i Sökaren. Jag har också tidigare recenserat Aartsens bok. Den esoteriska traditionen är enligt min mening den intressantaste alternativa världsbilden eller paradigmet i vår tid men den är värd en bättre presentation än vad dessa herrar presterat.

Benjamin Creme på Stjärnsund 29 mars 1987

AFU - ett världsarv

Rubriken kan sannolikt ge ett intryck av hybris. Världsarv är enligt Unesco "de kultur- och naturmiljöer i världen som anses vara ojämförligt mest enastående och av stor betydelse för hela mänskligheten." Ok, vi är inte riktigt där ännu men jag skulle ändå vilja säga att inom vårt område har Arkivet för UFO-forskning ambitionen att på sikt fungera som en form av världsarv. Vi gör det genom ett internationellt, globalt perspektiv på insamlande av material och genom att täcka ämnets alla aspekter. Vad jag känner till är AFU ensamma i världen om att arbeta på detta sätt.

En fingervisning om AFUs bredd kan man få genom att studera den oerhört omfattande nya boklista som Anders Liljegren nyligen lagt ut på vår hemsida. Utskriven täcker den 1030 A4-sidor och cirka 14.000 titlar. Då är fortfarande ungefär 5.000 titlar ej katalogiserade. Vi började med 300 böcker i två bokhyllor hemma i Kjell Jonssons lilla etta i Södertälje 1974. Visionen var att skapa ett lånebibliotek för ufolitteratur. Knappast kunde vi då ana att det med tiden skulle bli världens största arkiv i sitt slag. En tacksamhetens tanke går då och då till min gamle vän Kjell som var den som kom med idén om ett bibliotek och som till stor del ensam ansvarade för låneverksamheten under 1970-talet.

Kjell Jonsson vid de två bokhyllorna 1977

Sveriges förste ufobibliotekarie 1978

Det har nu snart gått fyrtio år sedan AFU bildades den 17 mars 1973, då som Arbetsgruppen för ufologi. Vi kommer att fira AFUs 40-årsjubileum söndagen den 17 mars med en italiensk buffé i Marmorhallen, Villa Swartz, Norrköpings stadsbibliotek. Redan nu har Sveriges Radio Östergötland hört av sig och jag kommer att vara med i en direktsänd intervju onsdagen den 20 februari kl. 8.30.

Vad blir då efter fyrtio år mina visioner och förhoppningar om AFUs framtid? Jag noterar att flera stora internationella samlingar av material är på ingång. Vi växer oavbrutet och primärt handlar det om att katalogisera och digitalisera så mycket som möjligt för att göra det tillgängligt för ufologer, forskare och intresserade över hela världen. Om gudarna är med oss och vi kan få ett antal internationella sponsorer så ligger tanken på ett museum och en aktiv forskarstab mig varmt om hjärtat. Och naturligtvis möjligheten att kunna ha hela samlingen med museum och forskaravdelning i ett stort hus.

I allt dagligt arbete med arkivsysslor, personalfrågor, ekonomi med mera gäller det samtidigt att inte förlora det stora perspektivet, örnens blick. Varför sysslar vi egentligen med ufofrågan? Vad hoppas vi uppnå? Vad tror vi om själva gåtan? Efter så många år blir säkert svaren lite olika bland de aktiva. Jag tillåter mig dock att med ålderns rätt vara lite visionär. Kanske ännu ett utslag av hybris men min bedömning är att vi som sysslar med detta udda ämne har historien på vår sida. Det finns i ufo en potentialitet, flera faktorer x, varav jag misstänker att en del handlar om människans möte med den andre, med intelligenser och väsen som vi ännu så länge inte förstår. Ufo är en vetenskaplig, filosofisk och existentiell utmaning. Ett paradigmskiftande ljus i natten. Naturligtvis kan jag ha fel men oavsett svaret på gåtan så har AFU alla möjligheter att utvecklas till ett nav i internationell ufoforskning.

Till och med svensk ufologis gamle nestor K Gösta Rehn blev lite av visionär när han i Tefaten är här (1972) kom in på existentiella frågor. Som hårdför ateist och vänstersocialist var Rehn knappast optimist om vår planets utveckling. Men ändå såg han i ufofrågan en potentialitet: "Tefaten... ger en lyftning, ett löfte om en kontakt med kosmos." Om det i framtiden visar sig att en del av ufofenomenen verkligen handlar om en "kontakt med kosmos" så kommer många att uppskatta AFU som ett världsarv i frågan.

K Gösta Rehn

Hastings, Vallentuna och lite mer ufohistoria

Några timmar av söndagen har jag ägnat åt något som väl bara en inbiten arkivräv kan trivas med. Eftersom det är en väldig röra bland UFO-Sveriges ekonomipapper i AFU har jag börjat ordna arkivalierna kronologiskt i ordentliga pärmar med tydliga etiketter. Hann med åren 2005 - 2011. Man kan alltid föra en diskussion om hur mycket av dylikt material som skall sparas men när det gäller att skriva UFO-Sveriges historia och att spåra gamla adresser är dessa gamla papper värdefulla.

Nu går det att hitta i UFO-Sveriges ekonomipärmar

Har också pratat en del med Björn Thidell från Vallentuna. Han är frilansfilmare och planerar att göra en dokumentärfilm om händelserna i Vallentuna 1974. Jag gav honom en hel del tips om material, intervjuer och foton som vi har i AFU. Björns skall börja med att se om flera av ufovittnena i Vallentuna vill ställa upp för intervjuer. Hoppas att det går bra. En seriös dokumentär om ufovågen i Vallentuna vore mycket värdefullt och det gäller att göra den nu innan vittnena blir för gamla.

2009 besökte den amerikanske ufologen Robert Hastings Sverige och höll ett föredrag i Stockholm. Han är författare till UFOs and Nukes som är en dokumentation av ufoobservationer över amerikanska kärnvapenbaser. Hastings har specialiserat sig på dessa händelser och lyckats samla ett imponerande faktamaterial och mängder av intervjuer med olika militära vittnen. Han har en läsvärd hemsida på nätet där nya fall presenteras regelbundet. Den intressanta frågan i sammanhanget är förstås om några "främlingar" håller ett vakande öga på våra domedagsvapen.

Robert Hastings i Sverige

I sammanhanget kommer jag att tänka på den gamle kontaktmannen George Van Tassel som i ett av sina budskap från "rymdmänniskorna" 1952 blev informerad om att en planet i vårt solsystem tidigare sprängts av krigiska invånare: "We are not concerned with man´s desire to continue war on this planet, Shan. We are concerned with their determination to extinguish humanity and turn this planet into a cinder... We are determined that it shall not happen again." Det vore förstås trevligt om vi verkligen hade dylika vänner i universum. Hoppas kan man alltid.

George Van Tassel vid Giant Rock

Slutligen lite mer ufohistoria utifrån den donation med material AFU fick från Stockholms UFO-Förening för en tid sedan. Jag hittade även gamla bilder från UFO-Sveriges riksstämma i Stockholm 1990. Åren 1989-1990 var problematiska för UFO-Sverige. Organisationen var tämligen anonym dessa år och fick också hård konkurrens av den 1988 grundade Riksföreningen UFO-Luftrumsbevakning som uppmärksammades väldigt mycket i media. Trots att den inte särskilt seriöse Sune Hjort höll ett av föredragen på riksstämman så tycks stämningen ha varit god vilket nedanstående bilder skvallrar om.

Annika Norlén och Gunnar Wennberg från Stockholms UFO-Förening

Gunnar Wennberg och Nils Olof Nilsson vid riksstämman 1990

Gedigen avhandling om UFO-Sverige

Otaliga gånger har jag i artiklar och blogg önskat och propagerat för att akademiker av olika discipliner skall ta sig an ufofrågan. Och också upptäcka att Arkivet för UFO-forskning har det empiriska underlaget för forskningen vare sig det gäller fysik, astronomi, biologi, militärhistoria, psykologi, religionshistoria, idéhistoria, etnologi eller andra ämnen. Några akademiska uppsatser har också skrivits med hjälp av AFU inom etnologi och religionsvetenskap. Med undantag av Heikki Virtanens uppsats om Ifologiska sällskapet 1980 har det dock saknats studier av den svenska uforörelsen och jag tänker då främst på UFO-Sverige och AFU.

Heikki Virtanen vid UFO-Sveriges första kurs för fältundersökare 24-25 september 1977

Därför har jag med stort intresse tagit del av Cristoffer Olssons nyligen tryckta kandidatuppsats i idéhistoria vid Linköpings universitet. Den har titeln Den tredje vägens ufologi. En studie av vetenskapligt gränsdragningsarbete inom Riksorganisationen UFO-Sverige. Cristoffer Olsson har vid flera tillfällen besökt AFU för att leta material till sin studie och också diskutera olika problem och frågeställningar inom ufologin. 2010 fick jag god hjälp av Cristoffer att söka igenom gamla tidningslägg i Linköpings stadsbibliotek och den 24 september 2011 höll vi båda ett anförande om ufo på kulturnatten i Norrköping.

Cristoffer Olsson på besök i AFU 31 augusti 2010

Cristoffer Olsson inleder sin studie med följande ord: "Denna uppsats syfte är att analysera vetenskapligt gränsdragningsarbete inom Riksorganisationen UFO-Sverige... Den vetenskapliga identitet som konstrueras kan framför allt följas genom de gränsdragningar som görs mot skeptikerrörelsen och den nyandliga ufologin. Genom att placera sig själv mellan dessa polära positioner, och härigenom företräda vad som kallas för en tredje vägens ufologi, utmanar UFO-Sverige skeptikerrörelsens utdefiniering av ufologin som pseudovetenskap, samtidigt som man utdefinierar den nyandliga ufologin från vetenskapen." Uppsatsen koncentrerar sig på de ideologiska diskussioner som UFO-Sverige förde på 1990-talet och citat hämtas i huvudsak från Clas Svahns och mina texter under denna period samt från min bok En resa i tiden. UFO-Sveriges historia 1970 - 2010.

Uppsatsen beskriver sakligt och noggrant hur UFO-Sverige under 1990-talet kämpade för att bli en seriös organisation med vetenskapliga ambitioner genom att ideologiskt stå för den tredje vägens ufologi. Det innebar ett gränsdragningsarbete, ett begrepp som används av vetenskapssociologen Thomas Gieryn, en forskare som Cristoffer Olsson ofta hänvisar till. "Gränsdragningsarbete fokuserar på de sociala och kulturella processer som utmynnar i vetenskaplig legitimitet eller, med Gieryns uttryck, epistemisk auktoritet." Att det här inte bara handlar om ren vetenskap är Cristoffer medveten om när han visar att vad som också står på spel är "tjänster, forskningsanslag och prestige... För att inte tala om rätten att få definiera verkligheten."

I flera kapitel visas hur UFO-Sverige arbetar fram sin vetenskapliga identitet mellan de bägge polerna skeptikerrörelsen och new age-ufologin. Med sina 61 sidor är uppsatsen en detaljerad genomgång av de debatter som fördes både externt och internt under framför allt 1990-talet. Ett intressant problem som tas upp är amatörbegreppet inom ufologin. Det finns som bekant inga yrkesutövande ufologer att jämföra sig med. Cristoffer pekar här på betydelsen av fältundersökarna som "UFO-Sveriges ryggrad" där organisationens vetenskapliga ambitioner tydligast manifesteras. "Fältundersökarna är måhända det närmsta vi kommer den potentiella yrkesbeteckningen ufolog i dagsläget. Klart är i alla fall att dessa tillskrivs en största betydelse för UFO-Sveriges försök att realisera den efterlysta tredje vägens ufologi".

Klart imponerad blir jag över att inte hitta ett enda sakfel i den ganska omfattande texten. Cristoffer Olsson har utfört en mycket grundlig research och jag finner inte att han på någon punkt missuppfattat eller feltolkat någon historisk detalj. Uppsatsen ger en god och sanningsenlig bild av den ideologiska utvecklingen inom UFO-Sverige under 1990-talet. Om jag på någon punkt skulle vara kritisk så är det att jag saknar hänvisning till Jacques Vallees diskussioner om ufologin som "forbidden science" med alla de psykologiska, politiska och kulturella problem som seriös ufologi har i dagens samhälle. Men med den diskussionen hade sannolikt uppsatsen blivit alltför omfattande och kommit in på frågor om paradigmskifte med mera. Detta sagt vill jag varmt rekommendera Den tredje vägens ufologi till läsning. Förhoppningsvis kommer den snart att finnas tillgänglig på nätet.

Ingo Swann avliden

Från den mycket välinformerade nyhetssidan Anomalist får jag reda på att Ingo Swann avled den 1 februari i en ålder av 79 år. Han blev internationellt känd genom sina experiment med så kallad remote viewing, fjärrseende. En av hans kollegor inom forskningen Dr. Paul Smith, har skrivit en kort historik över Swann och hans arbete. En mera detaljerad översikt över hans insatser inom parapsykologin finns att läsa här. Mer att läsa finns också på Ingo Swanns egen hemsida som jag hoppas kommer att fortsätta finnas kvar på nätet.

Jag började för en tid sedan läsa Ingo Swanns självbiografi Remote Viewing - The Real Story. En synnerligen fascinerande och läsvärd insidesskildring av parapsykologiskt forskning, CIA:s och andra underrättelseorganisationers inblandning i forskningen och förstås Swanns egna upplevelser och reflektioner. Boken finns att läsa som helhet på nätet. Den är både spännande, rolig och full av välformulerade teorier och filosofiska insikter. Swann menar att fjärrseende och andra "paranormala" förmågor inte är några underliga anomalier hos vissa individer utan en del av alla människors potentiella psykiska möjligheter. De är vad han kallar "species-inherent faculties". Utvecklandet av dessa förmågor kommer också att tvinga oss ändra vår världsbild och syn på medvetandets plats i evolutionen: "Since few really want to alter their sense of cosmology, it is this exact thing which subtly lies behind the widespread resistance to finding out what remote viewing really consists of."

För ufologer är Swann kanske mest känd genom sin kontroversiella bok Penetration. The Question of Extraterrestrial and Human Telepathy. Även den finns att läsa på nätet. Eftersom jag kommenterade den i en tidigare blogg ska jag inte säga så mycket om boken här. Jacques Vallee var god vän med Ingo Swann och skriver en del om deras möten och diskussioner i sin dagbok Forbidden Science. Volume Two: Journals 1970-1979.

En intressant uppgift, som kommer fram i Remote Viewing - The Real Story, är Inga Swanns nära vänskap med Dr. Shafica Karagulla, som han kallar sin mentor. Hon var psykiater med stort intresse för paranormala förmågor. Men hon var också väl insatt i den svårgenomträngliga spegelvärld som utgörs av olika spionorganisationer. Swann skriver: "She also knew how almost all of the world´s intelligence agencies operated - those agencies known to exist, AND those which exist but are not known or even admitted to by anyone and don´t even have names... You see, Shafica was to become one of my three major advisors regarding international affairs of the type that never get mentioned in the media, science, academe, or mentioned even by conspiracy enthusiasts". Denna kunskap var säkert värdefull när Swann enligt egen uppgift i Penetration blev involverad med den mystiske Mr. Axelrod och hemlig ufoforskning. En del i hans bok som blivit mycket omdiskuterad och ifrågasatt.

Genom Shafica Karagulla kom Swann även i kontakt med den esoteriska traditionen och han skrev en artikel i The American Theosophist 1982 med rubriken Unbinding Prometheus. 1983 utkom Through the Curtain av Viola Petit Neal och Shafica Karagulla. Den finns även på svenska, Nattlektioner, utgiven 1992. En även i den esoteriska traditionen ganska kontroversiell bok med en hel del uppgifter om besökare från andra världar.

Ingo Swann var på många sätt en pionjär och det är intressant att följa hans utveckling dokumenterad i självbiografin. Men jag hoppas också att någon får tillgång till alla hans efterlämnade papper och kan skriva den definitiva biografin över denna fascinerande personlighet.

Lite ufohistoria

En del av helgen har jag ägnat åt att börja sortera den stora samling föreningsarkivalier från Stockholms UFO-förening som Clas Svahn kom med i veckan. Glädjande var att den också innehöll en hel del övrigt UFO-Sverigematerial, till exempel foton från riksstämman på ABF-huset i Stockholm 8 april 1989. Lite historisk blev den stämman eftersom en ny ordförande för riksorganisationen skulle väljas. Christer Nordin, som innehaft posten sedan krisåret 1980, meddelade redan i februari i ett brev till valberedningen att han önskade avgå som ordförande.

Christer Nordin under sitt sista anförande som ordförande för UFO-Sverige

Riksstämman 1989 arrangerades av då mycket aktiva Stockholms UFO-förening. Cirka 200 personer besökte stämman under den öppna delen med föredrag och utställning. Flera viktiga beslut togs under den interna delen av riksstämman. Bernt Berglund, Västerbergslagens UFO-förening valdes till ny ordförande för UFO-Sverige. Arnold Idebring överlämnade en miniatyrmodell av ett ufo till Christer Nordin som tack för hans insats. Utifrån en motion från Arkivet för UFO-forskning beslutades att AFU i fortsättningen skulle förvara UFO-Sveriges rapportarkiv. Ett viktigt steg för att bygga upp en samlat och enhetligt arkiv med samtliga ufohändelser i Sverige.

Bernt Berglund

Under det öppna Ufoseminariet, som det då kallades, berättade Clas Svahn om den undersökning av Domstensfallet han gjort tillsammans med Anders Liljegren. Artisten Gösta Linderholm visade en film av ett okänt objekt han tagit under en semesterresa i Tyskland. Barbro Magnusson höll ett anförande om de undersökningar hon deltagit i vad gäller ufofenomen i norska Hessdalen. Som vanligt avslutades seminariet med att publiken fick ställa frågor under en paneldebatt.

Gösta Linderholm i samspråk med Clas under riksstämman 1989

Göran Norlén med sin syster Annika samt kassören i Stockholms UFO-förening Nils Olof Nilsson

Göran Norlén

Både Clas Svahn och jag är ständigt på jakt efter gammalt ufomaterial från svenska föreningar och ufologer. För en tid sedan lyckades jag spåra änkan till Eric Nordquist, som under några år på 1960-talet var ordförande i Ifologiska sällskapet i Stockholm. Eric avled 1981 men eftersom det var stor ålderskillnad mellan makarna var hans fru Birgitta fortfarande en pigg pensionär. Tyvärr hade hon inget ufomaterial kvar,  däremot lite böcker och några foton. Det visade sig att Eric Nordquist på sin tid var en känd trollkarl och bland annat uppträdde på Berns.

Eric Nordquist intervjuad i DN 6 november 1964

Eric Nordquist trollar för en skolklass, troligen 1950-talet

Det är en lustig kombination att många aktiva ufologer också varit trollkarlar eller illusionister. Kommer direkt att tänka på UFO-Sverigemedlemmen Johny Lindell (1922-1979) som bland annat figurerade i fallet med kontaktmannen Richard Höglund som jag skrivit om i min bok Främlingar på vår jord. Johny Lindell uppträdde varje jul inför kungafamiljen på slottet och medverkade i Hylands hörna. Hans artistnamn var Zania Zemona. Det är en fascinerande blandning av personer som också varit en del av uforörelsen i Sverige.