”Has the
future spiritual state of man already been achieved by some individuals? Have
certain gifted men already achieved contact, on some plane, with those who may
be guiding our psychic evolution?”
Jacques Vallee, Forbidden science, vol I
14. Den esoteriska
interventionsteorin
Som jag tidigare nämnt var det Jacques Vallee som i sin bok Messengers of Deception (1979) första
gången använde termen den esoteriska interventionsteorin (the esoteric
intervention theory). Allen Hynek och Jacques Vallee hade diskuterat frågan
tidigare i The Edge of Reality (1975)
men då använt termer som jordbundna främlingar och ockulta sällskap. Vallee ger
den huvudsakligen en negativ tolkning, en konspirationsteori där hemliga
jordiska grupper med överlägsen teknologi och paranormala förmågor manipulerar
den allmänna opinionen för själviska syften. Det är också den generella
associationen till konspirationsteorier idag. Få tycks tänka i termer av att
det lika gärna kan finnas ”de godas konspiration”. I den här boken använder jag
samma term, den esoteriska interventionsteorin, men ger den en positiv tolkning
grundad på den esoteriska traditionens litteratur samt delar av ufokontaktpersonernas
redogörelser.
Låt mig kortfattat definiera den esoteriska interventionsteorin såsom jag använder den, vilket också är denna boks bärande tema och arbetshypotes:
Människans utveckling på vår planet övervakas och leds av en grupp individer, vilka bland annat fungerar som väktare av en urgammal kunskap och visdom. De arbetar tillsammans inom ett broderskap som under tusentals år hållit sin organisation dold men sedan 1775 beslutat att på olika sätt försöka närma sig mänskligheten för att informera om sin existens och presentera delar av den tidigare hemlighållna kunskapen. I den esoteriska litteraturen har de fått benämningar som planethierarkin, de äldre bröderna, mästarna, jordens inre styrelse, det dolda direktoratet med mera. Broderskapets första försök gjordes med Helena Blavatsky som förmedlare, vilket föregicks av skapandet av de tidiga spiritistiska fenomenen med syftet att visa på en större verklighet och därmed bryta materialismens världsbild. Min teori är att några av de tidiga ufokontaktpersonernas upplevelser och budskap kan ha varit ett andra försök eller test av planetväktarna att närma sig mänskligheten, nu med en ny typ av fenomen som fokus och eventuellt i samarbete med utomjordiska intelligenser.
Man kan säga att den esoteriska interventionsteorin är en fortsättning och utveckling av den teori om ”den dolda handen” (the hidden hand) som framförts av Joscelyn Godwin, professor i musikforskning vid Colgate University, New York. Han är också en av världens ledande experter på teosofi och den esoteriska traditionen och författare till ett flertal böcker i ämnet. I den akademiska tidskriften Theosophical History skrev Godwin 1990-91 en artikelserie i fyra delar, The Hidden Hand, där han går igenom det omfattande historiska källmaterial som antyder att de spiritistiska fenomenen på 1800-talet inte uppstod spontant utan skapades medvetet av en hemlig grupp adepter: ”Påståendet är att fenomenen i Hydesville inte var spontana manifestationer, utan något framkallat av levande personer vars syfte inte var mindre än att förändra den västerländska civilisationens världsbild.” (1)
Detta var något som Henry Steel Olcott började inse efter att en tid ha umgåtts med Helena Blavatsky vilket han också kommenterar i sin första studie av materialisationsfenomenen hos bröderna William och Horatio Eddy på deras farm i Chittenden, Vermont. Olcott tillbringde inte mindre än tolv veckor på farmen för att kritiskt granska de mycket påtagliga materialisationsfenomenen. Resultatet av sina undersökningar dokumenterade han i People From the Other World, publicerad 1875, samma år som Olcott och Blavatsky bildade Teosofiska Samfundet i New York. Blavatsky besökte bröderna Eddys farm några veckor efter att Olcott inlett sina undersökningar och han märkte då att materialisationerna radikalt ändrade karaktär. Helt nya typer av människor från olika världsdelar materialiserades. Med tiden förstod han att Blavatsky kunde åstadkomma lika påtagliga materialisationer som bröderna Eddy. Olcott skriver i People of the Other World: ”Efter att ha lärt känna denna märkliga kvinna och fått bevittna de fenomen (wonder) som sker i hennes närhet så ofta att de till slut bara noterades med en lätt förvåning är jag nästan frestad att tro att österlandets berättelser och sagor i själva verket är beskrivningar av faktiska händelser och att detta amerikanska utbrott av spiritualistiska fenomen kontrolleras av ett broderskap (Order) vilka även om de för sina resultat är beroende av osynliga agenter, existerar på jorden bland människorna.” (2) Blavatsky bekräftade senare för Olcott att det verkligen var adepternas broderskap som låg bakom den första vågen av spiritualistiska fenomen som en del av deras test att närma sig mänskligheten. Hon hade därefter fått den närmast omöjliga uppgiften av sina lärare att som första sändebud från planetväktarna berättade om deras existens och samtidigt ge de verkliga förklaringen till de mediumistiska fenomenen och materialisationerna, det vill säga påvisa att det inte var så enkelt att det bara handlade om ”avlidnas andar” som spiritualististerna trodde. I sin så kallade scrapbook skriver hon: ”Anmodad att för allmänheten börja berätta sanningen angående fenomenen och deras medium. Och nu börjar mitt martyrium. Jag kommer att få alla spiritualister emot mig och likaså de kristna och skeptikerna. Ske din vilja M.” (3)
Att även akademiska forskare på allvar studerar och inte ställer sig helt främmande för den esoteriska interventionsteorin är en intressant utveckling. Joscelyn Godwin är således inte intellektuellt låst av den vanliga reduktionistiska-materialistiska värdsbilden utan vågar framföra vad som normalt avfärdas som konspirationsteorier. När det gäller tolkningen av de uppgifter han dokumenterar i sin artikelserie The Hidden hand skriver han: ”För egen del är jag öppen för möjligheten av händelser som den materialistiska vetenskapen och den därpå baserade historiska forskningen inte har någon plats. Följaktligen avvisar jag inte per automatik tanken på icke-materiella influenser, liknande de som flera författare föreslog med hänvisning till händelserna i Hydesville… Jag kan tänka mig att en hierohistorisk händelse inträffade i det tidiga 1870-talet, ännu ett försök att påverka den allmänna opinionen, med arbetet förlagt huvudsakligen inom den spiritualistiska rörelsen.” (4) Termen hierohistoria hämtar Joscelyn Godwin från filosofen och teologen Henry Corbin (1903-1978). Han var professor i islamiska studier vid Sorbonneuniversitetet i Paris. Termen kan ungefär översättas med ”helig” historia, den verkliga och osynliga historien som visar den djupare meningen bakom yttre händelser.
En intressant uppgift som meddelas i The Mahatma Letters to A.P. Sinnett är att alla utom två adepter, M. och K.H., ansåg att mänskligheten ännu inte var mogen för planetväktarnas kunskap eller kännedom om deras existens. Men eftersom M. och K.H. var villiga att ta på sig ansvaret för ett första försök till närmande, fick de tillåtelse av broderskapets chef att inleda kontakten. Den enda de fann som hade utsikt att klara uppgiften var Helena Blavatsky, trots alla hennes brister och personliga tillkortakommanden, något som Henry Olcott mycket tydligt understryker och ger exempel på i sin dagbok, Old Diary Leaves. Men eftersom han själv vid flera tillfällen mötte och kunde diskutera frågan med olika adepter tog han på sig uppgiften att fungera som hennes medhjälpare och första ordförande i Teosofiska Samfundet. I ett brev 1881 till den mycket skeptiske A.O. Hume förklarar Olcott hur han ser på saken: ”Jag har full förståelse för din synpunkt… Och när jag ser tillbaka vet jag att jag aldrig hade accepterat någon annan persons vittnesmål om ett så fantastisk påstående som Brödernas existens, utan jag krävde personliga erfarenheter innan jag godtog att leda den nya rörelsen… Tids nog fick jag det beviset… Jag har mött, blivit undervisad av, tillåtits besöka och fått besök av Bröderna… Jag är bekant med ungefär tolv sammantaget. (5)
Fas två i planetväktarnas plan för att på sikt framträda offentligt är den kunskap som förmedlades 1919-1949 av tibetanen D.K. genom Alice Bailey, vilket resulterade i sammanlagt nitton böcker samt sex titlar vilka tillskrivs Alice Bailey själv. När hon först fick erbjudandet av D.K. att diktera böckerna avböjde hon med motiveringen: ”Definitivt inte. Jag är inget jädrans medium (psychic) och jag har inge lust att bli indragen i något dylikt.” (6) I sin självbiografi berättar hon om de bistra erfarenheterna och kontroverserna i det tidiga Teosofiska Samfundet och hon är mycket kritisk till de mesta som presenteras som kanaliserade budskap: ”Hela det här ämnet har försvårats av den mängd metafysisk och spiritualistisk litteratur som är på en så låg intellektuell nivå och till sitt innehåll så allmänna och mediokra att utbildade personer skrattar åt dem och inte bryr sig om att läsa dem.” (7) Efter några fler övertalningsförsök beslöt sig Bailey för att åtminstone göra ett försök att motta telepatisk diktamen från D.K. och till slut övertygades hon om materialets värde. Tibetanen D.K.s böcker skiljer sig också markant från det mesta i genren. Det kan snarast betraktas som en sorts akademisk esoterik som kräver mycket av den som ger sig i kast med att studera böckerna. Den höga intellektuella nivån och det humanistiska budskapet talar sitt eget språk.
D.K. framhåller att den esoteriska kunskapen sannolikt inte kommer att tas i beaktande av intellektuella och av vetenskapssamfundet förrän man lyckats filma företeelser i etervärlden, till exempel hur eterhöljet frigörs från organismen vid döden. En synpunkt som jag helt delar. Det behövs mycket tydliga bevis för att esoteriken skall anses intressant att studera för den kritiskt tänkande, bildade humanisten. Entydiga instrumentuella bevis för att väsen, höljen och företeelser verkligen existerar i denna parallella värld – etervärlden, skulle bekräfta delar av esoterikens världsbild och därmed göra den mera acceptabel som arbetshypotes för den vetenskapligt inriktade forskaren. En ur svensk synpunkt intressant uppgift från Tibetanen är att en mycket unik medarbetare (lärjunge) till broderskapet snart kommer att vara verksam i Sverige. Han beskrivs som ”a disciple of rare capability”. (8) Eftersom detta skrevs redan 1934 är mitt antagande att det kan röra sig om Henry T. Laurency, som med sin universitetsutbildning i filosofi och intellektuella skarpsinnighet verkligen kan beskrivas ha en unik förmåga och skicklighet i att presentera esoteriken.
Om den esoteriska interventionsteorin vad gäller ufofenomenens uppdykande stämmer hade man kunnat förvänta ett tredje skede i planetväktarnas framträdande med ufo som ”väckande” fenomen. Esoterikern Dane Rudhyar resonerade i samma banor i sin bok Occult Preparations for a New Age (1975). Han jämför spiritualismen och uforörelsen med följande ord: ”Båda rörelserna representerar försök till vidgat medvetande och mänskliga kontakter och det skall bli intressant att se, efter 1975, om den ockulta budbärare som Blavatsky annonserade kommer att använda UFO-tanken för att nå allmänheten och därefter också visa att den vanliga tolkningen av flygande tefat och rymdmänniskor inte är den korrekta. ”(9) Något sådant tredje steg i planetväktarnas framträdande har vad jag känner till inte tagits om man därmed väntar ytterligare information likt den presenterad av Blavatsky och Bailey. Men som jag visat finns det mycket som talar för att ufofenomenen ändå passar in i samma plan.
Det är framförallt tre faktorer som enligt min mening gör den esoteriska interventionsteorin intressant vad gäller ufofenomenens första framträdande.
1. Vågen av anmärkningsvärt påtagliga ufoobservationer och kontakter under en kort tidsperiod under 1940- och 50-talet har paralleller med den första vågen av mycket uppmärksammade fysiska, spiritualistiska materialisationsfenomen under 1800-talet.
2. Några av de tidiga ufokontaktpersonerna presenterar en världsbild och livsåskådning som är närmast identisk med den esoteriska traditionen.
3. Det finns flera indikationer, bland annat journalisten Paul M. Vests upplevelser, som antyder en ”dold hand” (hidden hand) bakom den första vågen kontaktpersoner. Det vill säga att en hemlig och okänd grupp individer planerade fenomenen och kontakterna.
I flera tidigare kapitel har jag visat hur några av de tidiga ufokontaktpersonernas budskap på punkt efter punkt överensstämmer med den esoteriska traditionen. Den traditionella historikern eller religionsforskaren, fångad i den reduktionistiskt/materialistiska tankeburen, kan som förklaring bara tänka sig kulturell påverkan från omgivningen, alltså att kontaktpersonerna tagit upp föreställningar populära inom den ockulta undergroundrörelsen och sedan lagt till tefaten när ämnet blev uppmärksammat genom alla rapporter. Men den som likt Joscelyn Godwin är öppen för alternativa tolkningar hittar en mängd data och upplevelser som antyder ett djupare samband.
De fem kontaktpersoner som tydligast presenterar den esoteriska världsbilden är George Adamski, Orfeo Angelucci, Howard Menger, Daniel Fry och, i viss mån, George Van Tassel. Medvetandets utveckling, reinkarnation, karma och flera parallella materievärldar är gemensamma föreställningar i dessa personers budskap. Särskilt tydligt blir det hos Daniel Fry som i sin bok Utvecklings kurva ger en populariserad framställning av människans evolution helt i linje med esoteriken. I förordet skriver Fry: ”Föreliggande bok är resultatet av ett försök att skapa ett utvecklingsmönster, som kan förstås av alla som vill ägna problemet någon eftertanke och begrundan… Dess kärnpunkt är en vägkarta över människosjälens utveckling, visande vid vilken punkt denna utveckling börjar, den långa resans natur och inriktning och dess slutliga mål.” (10)
De olika stegen i medvetandets utveckling har Daniel Fry givit följande benämningar: Pengar (fysiska behov), kunskap, visdom, insikt, kontroll över materien, kontroll över anden i materien, kontroll över anden. Den som är kännare av esoterikens världsbild och beskrivningar av de olika stadierna i medvetandets utveckling ser direkt parallellerna med den något förenklade presentationen i Utvecklingens kurva. Några av Frys citat angående nivåerna förtydligar det hela: ”Mär väl att i alla de stadier, som ligger under insiktens nivå, har själens resa varit en ensamhetens resa. På insiktens nivå sker ett begynnande uppgående av det individuella medvetandet i ett universellt medvetande.” (11) ”När den utvecklade själen nått nivån kontroll över anden i materien, närmar den sig Gudomens tröskel och kan börja arbeta med andlig substans lika väl som med materiell.” (12)
Det är också slående hur lika målsättningen formuleras av Teosofiska samfundet och Daniel Frys numera nedlagda organisation Understanding. Båda fokuserar på broderskap mellan alla människor och studium av universums mysterier. I en broschyr från Understanding, tryckt 1975, kan man läsa att organisationen ”är en ideell sammanslutning med syftet att skapa en bättre förståelse mellan alla människor på jorden så de kan leva i harmoni och på ett bättre sätt, psykologiskt och sociologiskt, förberedas för rymdåldern. Organisationen består av många olika människor som samarbetar för att bättre förstå sig själva och andra och universums mysterier.”
Teosofiska samfundets tre syften formuleras på följande sätt:
1. att bilda en kärna av mänsklighetens allmänna broderskap utan åtskillnad med avseende på ras, trosbekännelse, kön, samhällsställning eller hudfärg.
2. att uppmuntra jämförande studier i religion, filosofi och vetenskap.
3. att utforska oförklarade naturlagar och människans latenta krafter.
George Adamski, Ombord på rymdskepp; Howard Menger From Outer Space to You samt Orfeo Angelucci, The Secret of the Saucers kan samtliga närmast betraktas som enklare läroböcker i esoterik. Men det finns också en kontaktperson som inte skrev någon egen bok men som däremot författade en av de mest fascinerande och närmast profetiska artiklar som publicerats vad gäller sambandet mellan ufo och den esoteriska traditionen. I novembernumret 1947 av Ray Palmers SF-tidskrift Fantastic Stories fanns en artikel med rubriken Son of the Sun. Hela artikeln finns tillgänglig på nätet (13). En svensk översättning finns att läsa som bilaga i slutet av boken. Den trycktes senare också i bland annat Flying Saucer Review, nov-dec. 1958. Artikeln är skriven under namnet Alexander Blade, som var en vanlig pseudonym bland sf-författare i USA under 1940- och 50-talen. I det här fallet är det känt att den skrevs av Millen Cooke (1915-1995), som förutom att hon skrev science fiction också var aktiv inom ufokretsar i Kalifornien.
Det som är märkligt med artikeln är att den är så profetisk när gäller ufofenomenet och särskilt vad gäller kontaktfall. Den publicerades i november 1947 och skrevs sannolikt strax efter att begreppet flygande tefat myntats men långt innan ufo började jämställas med utomjordiska besökare och flera år innan de första kontaktfallen i början av 1950-talet. Den är skriven som ett brev från en besökare som tillhör en hemlig grupp med tillgång till överlägsen teknologi i form av flygande farkoster. Här några citat:
"Vi är redan här, ibland er. Några av oss har alltid varit här, men ändå avskilda, observerat och då och då guidat er när tillfälle givits. Nu har emellertid vårt antal utökats som föreberedelse för nästa utvecklingssteg för er planet... Vi har sammanblandats med religionens många gudar, men vi är inte gudar utan era medmänniskor, vilket ni kommer att lära er inom en snar framtid. Ni kommer att finna monument över vår närvaro in Egyptens mystiska symboler, där vi gjorde oss kända för att uppnå vissa mål...
En del av er har redan sett vår ”förtrupp”. Ni har ofta mött oss på gatorna i era städer men inte känt igen oss. Men när vi blixtrar förbi på er himmel i våra traditionella farkoster blir ni förvånade och de av er som berättar vad de sett betraktas som lögnare och dårar.
Nu när konsten att tillverka plastmaterial har nått en hög grad av perfektion bland er, så kan ni kanske föreställa er ett material, nästan genomskinligt i vanligt ljus men ändå tillräckligt starkt att tåla påfrestningen vid extremt höga hastigheter... Vi färdas över era berg i horisontal flykt. Ni ser och rapporterar ett torpedformat föremål. Vi passerar över er, i formation, och ni rapporterar en serie av diskus- eller tallriksformade objekt eller kanske sfärer. Eller vi passerar lysande nattetid och ni ser orange diskusar."
Detta skrevs sannolikt hösten 1947. Då hade ännu har inga kontaktpersoner berättat att "ni har ofta mött oss på gatorna i era städer". Och rapporter om farkoster som är halvt genomskinliga kom, vad jag känner till, först några år senare. Den farkost som Richard Höglund observerade utanför Uddevalla 9 december 1965 och som jag beskriver i min bok Främlingar på vår jord, var till exempel halvt genomskinlig. (14) Millen Cook hette tidigare Wilma Dorothy Vermileya men var under åren 1943-1951 gift med mystikern och ockultisten John Starr Cooke. Millen var tidigt intresserad av filosofi, teologi och tibetansk buddhism. Under 1940-talet skrev hon en del artiklar i The American Theosophist Magazine. Samtidigt producerade hon noveller för amerikanska sf-magasin som Amazing Stories och Fantastic Fiction. (15) Men det är viktigt att påpeka att dessa inte var renodlade sf-tidskrifter utan även tog in faktaartiklar om vetenskap eller mysterier.
Millen Cooke var också under slutet av 1940- och 50-talet knuten till Borderland Sciences Research Associates (BSRA) i San Diego grundad 1945 av Meade Layne och hon skrev flera artiklar för deras tidskrift Round Robin. Som en intressant anmärkning kan nämnas att Millen Cooke mellan 1961-1969 var gift med den kände engelske ufologen Brinsley Le Poer Trench, Earl of Clancarthy. Meade Layne gav i sin tidskrift uttryck för ett mycket stort förtroende för Millen Cooke och påpekade vid ett tillfälle att hon haft egna ”exceptionella kontakter” och erhållit personlig instruktion under lång tid. (16)
Jag har flera gånger undrat vad det var för typ av
“exceptionella kontakter” Millen Cooke hade? Till slut fann jag svaret i
artikeln A Narrative of Occult Experience, publicerad i Round Robin 1948. Författaren presenteras med initialerna M. C.
(17) Den är skriven av Meade Layne utifrån personlig korrespondens med Millen
Cooke. Han beskriver henne som "välutbildad, ärlig och mycket trovärdig
med ovanliga mentala förmågor". I artikeln berättar Millen Cooke att hon
varit lärjunge till en tibetansk adept sedan 1930. Han uppenbarade sig
plötsligt i hennes våning en kväll. "Hans uppdykande överraskade mig men
jag kände ingen rädsla och hans omedelbart lugnande hälsning ingav mig
omedelbar trygghet. Till utseendet var han lång, cirka
Besöken fortsatte och Millen Cooke beslutade att acceptera hans erbjudande om särskild träning och information. Men först ville hon vara säker på att mannen inte var ”en ovanligt intensiv dröm” så hon frågar efter någon form av bevis på hans existens. Han tar då och flyttar om i hennes rum på ett mycket speciellt sätt och detta fanns kvar dagen efter. Vid två tillfällen lät hon en av sina hundar möta mannen som kelade och lekte med den. "Som jag nämnde tidigare är han en människa précis som vi själva med en organisk kropp i vår fysiska, kemiska värld och han är Tibetan till börden och en lama."
Efter många besök av laman började Millen Cooke delta i vad hon kallar "nattlektioner" (night-school) där andra lärare finns med. "Ibland var det en föreläsning eller diskussion. Vid andra tillfällen gavs instruktionen i form av bilder på samma sätt som min vän visat mig under första besöket. Ibland tog lärarna oss till andra platser eller vi fick besöka stora museum där kunskap bevarades och där det fanns fascinerande utställningsföremål av alla tänkbara slag."
Alla som är kännare av den esoteriska traditionen noterar omedelbart likheterna mellan Millen Cookes erfarenheter och de upplevelser som dokumenterats av bland andra Henry Steel Olcott och Alice Bailey. Så kallade nattlektioner fick också beskrivna i Through the Curtain av Viola Petit Neal och Shafica Karagulla (1983). Även om Millen Cooke berättade att hon erhållit många års instruktion av Tibetanen känner jag inte till att hon dokumenterat den meddelade kunskapen i någon bok. Kanske fick hon inspiration till artikeln Son of the Sun av sin tibetanske lärare?
Det jag dokumenterat i denna bok är endast en liten del av alla de data jag funnit som visar på ett samband mellan ufo och den esoteriska traditionen. Förhoppningsvis kan den inspirera till vidare studier och forskning i ämnet, både akademisk och privat. Många ufologer, forteaner och parapsykologer kommer till en punkt där de inte bara vill vara fenomenjägare utan finna en övergripande teori eller världsbild som förklarar och innefattar hela raden av ufo- och paranormala fenomen. Jag har med den här studien presenterat en sådan alternativ världsbild eller paradigm – den esoteriska. Avslutningsvis vill jag citera ur det förord som Connie Menger skrev till Howard Mengers klassiker From Outer Space to You. Det sammanfattar den esoteriska interventionsteorin i några få rader:
”Låt oss anta att det på vår planet finns en grupp av vetenskapligt inriktade och andligt hängivna män och kvinnor… Låt oss vidare anta att de redan har etablerat kontakt med lika hängivna människor från andra planeter. För att utföra sitt arbete och vara effektiva måste de nödvändigtvis arbeta bakom scenen. De kan emellertid till allmänheten ge vinkar om vad som kommer att ske i framtiden. Kanske sänder de ut farkoster för att skapa personliga kontakter med syftet att bedöma reaktionerna hos vanliga människor. Kanske är det bara en dimridå för att dölja det verkliga arbetet som kommer att pågå ända till människor är mogna att möta den nya tiden med alla dess förändringar. Det kanske redan finns baser etablerade på, under och ovan denna jord, med syfte att förbereda denna utmaning. Det stigande antalet observationer av rymdskepp är en indikation på dessa dolda aktiviteter. Och vad är dessa ”tecken i skyn” som så många människor ser och varför skiljer sig beskrivningarna och hur kan farkosterna tyckas bara dyka upp och försvinna? Kanske kan detta förklaras med enkla lagar som vi ännu inte känner. Eller kanske är det bara projektioner med syfte att avleda eller dra till sig uppmärksamhet, beroende på omständigheterna. Sedan har vi de personliga kontaktberättelserna, av vilka några är autentiska och har etablerats i studiesyfte för att hålla en berättelse vid liv som slutligen kommer att nå alla människor. Låt oss anta att detta stora arbete utförs av en universell grupp av män och kvinnor… Och att denna grupp hängivet försöker hjälpa mänskligheten och planeten Jorden”. (18)
Noter
1. Joscelyn
Godwin, ”The Hidden Hand, part 1: The provocation of the Hydesville phenomena”,
Theosophical History, vol. 3, nr. 2, April 1990, s. 38.
2. Henry
Steel Olcott, “People From the Other World”, Cambridge University Press,
3. Henry
Steel Olcott, “Old Diary Leaves. The history of The Theosophical Society, first
series,
4. Joscelyn
Godwin, “The Hidden Hand, part II, the Brotherhood of Light”, Theosophical History,
vol 3, nr. 3, Juli 1990, s. 72-73.
5. Brev från A.O. Hume till Henry Olcott 30 september, 1881.
Återgivet i A.O. Hume, ”Hints
on esoteric Theosophy, no. 1, 1882, Calcutta Central Press, 1882, 2. uppl., s.
76-86.
http://blavatskyarchives.com/theosophypdfs/hume_hints_on_esoteric_philosophy_1882.pdf
6. Alice
Bailey, “The Unfinished Autobiography of Alice Bailey”, Lucis publishing
Company,
7. Ibid.,
s. 162.
8. Alice
Bailey, “A Treatise on White Magic”, Lucis Publishing Company,
9. Dane
Rudhyar, “Occult Preparations for a New Age”, The Theosophical Publishing
House,
10. Daniel Fry, “Utvecklingens kurva”, Parthenon, Hälsingborg, 1966, s. 9-10.
11. Ibid., s. 30.
12. Ibid., s. 35.
13. http://www.unz.org/Pub/FantasticAdventures-1947nov-00174
14. Håkan Blomqvist, ”Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige”, Parthenon, Nyköping, 2009, s. 15.
15. http://tellersofweirdtales.blogspot.se/2011/06/wilma-dorothy-vermilyea-1915-1995.html
16. Round
Robin, vol. 5:2, Mars 1949, s. 27.
18. Howard Menger, “From Outer Space to You”,
Saucerian Books,
