En infrastruktur för ufoforskning

Hur ska ufofrågan hanteras? Vilket är det bästa sättet att arbeta med detta komplicerade fenomen som följt mänskligheten under så lång tid? Svaret på den frågan är inte alldeles givet och jag har under åren framfört olika svar och förslag i artiklar och föredrag. När jag började intressera mig för ufo i slutet av 1960-talet var ämnet i Sverige ännu i sin linda. Det fanns några få lokala ufo-föreningar och enskilda aktiva men det saknades vad jag skulle vilja kalla en infrastruktur för ufoforskning.



Från och med 1966 gjorde K Gösta Rehn, med sina böcker, vad han kunde för att intressera forskare och intellektuella för ufofenomenet. I De flygande tefaten. Dokument och teori skrev han i slutordet: "... fenomenet flygande tefat är moget för en allsidig och förutsättningslös aktiv forskning. Detta är den enda vetenskapligt försvarbara attityden till problemet." Rehns böcker skapade en grund för ett seriöst ufointresse i Sverige och bidrog till att Riksorganisationen UFO-Sverige bildades 1970.

UFO-Sveriges programskrift 1973

Information blev från början ett nyckelord i UFO-Sveriges ideologi. Man ville skapa en folkrörelse som framför allt förändrade attityden hos allmänheten till fenomenet. "Först därefter kan också forskningsmässiga insatser komma att få sin verkliga betydelse", skrev man i idéprogrammet 1973. Tanken var att en stark folkrörelse skulle på politisk väg tvinga myndigheterna att starta ufoforskning. I mars 1973 lämnade Anders Liljegren, Kjell Jonsson och jag UFO-Sverige därför att vi var kritiska mot riksorganisationens arbetssätt och målsättning. Vi ansåg att problemet endast kunde lösas genom förutsättningslös forskning på privat väg. Resultatet blev med tiden Arkivet för UFO-forskning.

Efter hand släppte UFO-Sverige sin ensidiga informationsideologi och 1986 blev AFU en del av riksorganisationen. Även om jag tidigare var kritisk till bildandet av stora ufo-organisationer eller om ufo överhuvudtaget lämpade sig för föreningsverksamhet så kan jag i dag konstatera att UFO-Sverige och AFU tillsammans verkligen lyckats att bygga en hållbar infrastruktur för ufoforskning. Efter många års arbete finns nu ett samlat rapportarkiv, böcker, tidskrifter, pressklipp med mera; årlig utbildning av fältundersökare och en fungerande rapportcentral; ett positivt samarbete med försvaret och andra myndigheter; två seriösa tidskrifter med god spridning; ett omfattande internationellt kontaktnät och samarbete.

Man skulle kunna säga att dagens svenska ufologi är en fruktbärande syntes mellan två ideologiska poler - information och forskning - UFO-Sverige och AFU. Enskilda forskare, om än aldrig så skickliga, kan inte skapa den stabilitet och kontinuitet som en organisation innebär. När en eller flera faller ifrån finns i en organisation andra som kan föra stafettpinnen vidare. Ingenting tyder på att staten skulle satsa på avancerad ufoforskning. Ämnet är alltför kontroversiellt och mångfascetterat.

Med UFO-Sverige och AFU är den nödvändiga grunden lagd för seriös ufoforskning. Materialet finns, infrastrukturen för forskning finns. Personer som skulle kunna göra goda forskningsinsatser finns också men här sätter tiden stopp. Det krävs en god ekonomi för att kunna anställa forskare, journalister, arkivarier etc. Vad som saknas är allså pengar. Visst går det att uträtta mycket på ideell väg men med större privata donationer eller fondmedel kunde verksamheten och forskningen tryggas för framtiden. Vi har en unik internationell position i Sverige genom att vi byggt upp världens största ufoarkiv. Nu är det bara att hoppas att någon framåtblickande donator ser våra unika möjligheter.