I min samling svenska CE3-fall, alltså observationer av varelser, har jag flera rapporter som aldrig publicerats eller undersökts ordentligt. Skälet är för det mesta tidsbrist eller andra prioriteringar. Efter en presentation av AFU i teveprogrammet Östnytt 1993 hörde en äldre kvinna av sig och berättade följande.
Cirka 1933, när hon var fem år, befann sig kvinnan på ett torp i Östergötland. Där fick hon se en kupolliknande farkost landa. I farkosten fanns två små människor. En av dem kom ut och förklarade vänligt för den lilla flickan att hon inte skulle vara rädd. Varelsen var dvärgliknande med mörkgrön overall. Flickan kunde även se något som liknade en instrumentbräda inuti farkosten.
Det intressanta är att händelsen inträffade redan på 1930-talet. En etnolog som upptecknade en dylik berättelse skulle anse det som ett klassisk exempel på nordisk folktro. Ufologer världen över som studerat gamla uppteckningar om troll och paranormala väsen har förvånats över hur väl gårdagens folktroväsen och deras handlande stämmer överens med dagens rapporter om ufohumanoider. Något förenklat har man då resonerat på två sätt. Antingen att flygande tefat besökt jorden även före 1947 eller att det vi kallar humanoider i själva verket är väsen som tillhör jorden.
Det första ufologen som på ett mera undersökande och systematisk sätt framförde den senare teorin är fransk-amerikanen Jacques Vallee i den numera klassiska Passport to Magonia. From Folklore to Flying Saucers (1969). Genom att jämföra gamla berättelser i folktro, legender, prästers uppteckningar med mera visar han att "tefatsrapporter" funnits i alla tider men tolkats på olika sätt enligt de kulturella förutsättningarna. Vallee menar att en del av dagens uforapporter med humanoider kan röra sig om samma väsen som setts i alla tider men att de tillhör en parallellvärld. Vallee erkänner att hans bok inte ska ses som vetenskaplig utan snarare en spekulation utifrån vissa data. I förordet skriver Vallee att han faktiskt glömde bort att han var en vetenskapsman när han började skriva boken.
Och visst har dagens humanoidrapporter många drag av de gamla folktrouppteckningarna. Ta till exempel Kurt Nilssons observation den 18 oktober 1977. Platsen är det ufotäta Trehörningssjö i nordöstra Ångermanland. Vid åttatiden på kvällen färdas Kurt Nilsson i sin bil vid länkstationen på Hemliden. Plötsligt får han se ett ljusblåliknande föremål nere i en svacka vid sidan av vägen. När han kommer närmare ser han att det är en slags kupolförsedd maskin några meter i diameter. En bit framför farkosten står tre "rymdklädda" figurer ungefär en meter långa och gråaktiga till färgen. Kurt stannar bilen för att titta.
Snart kommer rädslan krypande och Kurt startar bilen men hinner bara köra cirka 50 meter när han ser de tre varelserna framför sig på vägen. En av varelserna riktar ett spadliknande instrument mot bilen. Motorn stannar och strålkastarna slås ifrån. Kurt lyckas starta igen och ljuset fungerar. Nu är varelserna plötsligt försvunna och Kurt beger sig hemåt för att berätta om händelsen för sin fru.
En av utmaningarna och samtidigt en del av fascinationen med att vara ufolog är att vi egentligen inte vet vad det är vi undersöker: utomjordiska besökare, varelser från en parallellvärld, visionära upplevelser eller något helt annat?
