Bedömning av kontaktfall

Den som aktivt beslutar sig för att ägna sig åt ufoundersökningar och ufologi märker snart att ämnet är större och mera omfattande än vad man trott från början. Det blir en närmast hopplös uppgift att sätta sig in i alla aspekter för att inte tala om svårigheten att följa med i bokutgivning och material på nätet. Som i så många andra frågor i dagens samhälle kräver ämnet specialisering.

För egen del har jag koncentrerat mig på, förutom att bygga upp AFU, undersökning och dokumentation av kontaktfall samt ämnets religionshistoriska och psykologiska aspekter. Att det blev så beror till stor del på att jag som ung ufolog 1970 träffade Sten Lindgren och kretsen kring dåvarande Intergalaktiska Federationen (IGF). Det skapade ett intresse att undersöka och förstå vad som var verklighet och myt när det gäller påståenden om kontakter med ufovarelser. På sätt och vis har jag Sten Lindgren att tacka för mitt ufoengagemang.

Sten Lindgren 1971

Att undersöka och bedöma kontaktfall är bland det svåraste man kan ge sig in på inom ufologin. Inte bara för att frågan är kontroversiell i sig själv utan för att det här handlar om, mer än i vanliga ufofall, inte bara att bedöma en observation utan också en person. Kunskap i vittnespsykologi, religionspsykologi (visioner, auditioner) samt kännedom om den nyandliga traditionen med spiritualism, teosofi, esoterik är här till stor hjälp.

Det är relativt sett få ufologer som ägnat sig åt undersökning av kontaktfall. En bra översikt över problematiken kan man få i den redan 1980 utgivna Proceedings of the First International UFO Congress. Del fem av boken ägnas en diskussion av kontaktfallsproblematiken med några av USA:s främst ufologer bland annat Jerome Clark, Ted Bloecher, Berthold Eric Schwarz och J. Gordon Melton. Ted Bloecher var aktiv redan på 1950-talet i dåvarande Civilian Saucer Intelligence i New York. Han berättar hur man på den tiden hade en ganska svart-vit syn på kontaktfall. Observationer av små humanoider räknades som eventuellt äkta och intressanta medan påståenden om kontakt med människolika varelser i princip avfärdades. Med tiden fann han att denna regel behövde revideras när de stötte på fall som Woodrow Derenberger och Carrol Watts där människolika varelser var inblandade.


Intressant är Ted Bloechers slutsats efter många års undersökningar: "In the last couple of years my scepticism of the more exotic claims has not exactly been broken, but it´s certainly been shaken. Now I find myself listening to people with a straight face and suspending judgement. I no longer can retreat into the security of hard-and-fast rules."

Man kan väl säga att Ted Bloecher här, utifrån egen erfarenhet, kommit fram till UFO-Sveriges ideologiska ståndpunkt - den tredje vägens ufologi: varken naivt troende eller skeptiskt förnekande utan öppenhet inför olika teorier och möjligheter utifrån kritisk undersökning och granskning av ufofall. Givetvis är den inställningen inte minst viktig när det gäller de kontroversiella kontaktfallen.