De osynliga venusianerna

Just nu läser jag en tämligen okänd ufobok, UFO Contact from Planet Venus, av amerikanen Edward James (pseudonym för Ron Card). Den är skriven tillsammans med Wendelle Stevens och utkom 2004. Uppenbarligen är fallet väldigt okänt för de flesta ufologer. Inte ens Timothy Good var bekant med fallet när jag frågade honom för några dagar sedan. Det är en traditionell kontakthistoria av Adamskityp där den unge Ron Card berättar om cirka 40 möten med en "venusian" i Florida 1962. Venusianen och flera av hans utomjordiska vänner rör sig fritt i samhället eftersom de ser ut som oss.

Det är det en klassisk kontaktberättelse av 50-talstyp. Vad jag fastnade för var förklaringen av hur rymdmannen kunde bo på Venus där organiskt liv är en omöjlighet. Om vi färdades till Venus skulle vi inte kunna se deras civilisation eftersom den ligger på en "vibrationsfrekvens" som vi normalt inte kan uppfatta. De kan däremot med tekniska hjälpmedel ändra sin frekvens så att farkoster och människor blir synliga för oss på jorden. Venusianerna existerar således i en slags osynlig parallellvärld. De jordmänniskor som fått följa med till Venus har fått genomgå en transformationsprocess ombord på farkosterna för att kunna beskåda livet på Venus.

Påståendena om kontakter med venusianer, marsianer, saturnianer etc har varit en av anledningarna till att seriösa ufologer av ganska naturliga skäl avfärdat många kontaktpersoner som skojare. Men faktum är att ufologer missat att flera av de klassiska kontaktpersonerna faktiskt inte talar om det för oss synliga Venus. Howard Mengers rymdkontakter presenterar samma ide i From Outer Space To You: "Unless his physical body was processed and conditioned, he could not see the beings on another planet." Processen är rent teknisk vilket en rymdkvinna visar för Menger då hon trycker på en knapp på sitt bälte och bara försvinner.

Howard Mengers foto av en rymdkvinna som blir osynlig efter att hon tryckt på knappen i bältet

Att de okända främlingarna har en teknologi som gör att de kan försvinna i tomma intet fick även Richard Höglund (Helgefallet) uppleva. Richard hade en gång suttit och pratat med två rymdmänniskor på en bänk på Bahamas. En grupp människor hade gått förbi och då upptäckte han att han plötsligt satt och pratade i tomma luften. Richard kände sig mycket skamsen över situationen.

Enligt Desmond Leslies kommentar till andra upplagan av George Adamskis Ombord på rymdskepp, så hade även Adamski för honom förklarat att ingen människa kunde besöka en annan planet i vårt solssystem och observera innevånarna om personen inte genomgått en viss process.

Romantiserad målning av venusianen Orthon som George Adamski mötte i Kalifornien 1952

Ovanstående förklaringar passar väl in i den teosofiska/esoteriska världsbilden. Den svenske esoterikern Henry Laurency skriver t ex: "Vår planet (Tellus) är den enda planet i solsystemet, där organiskt liv är möjligt... Invånarna på Venus ha utom ett eterhölje ett grovmateriellt aggregathölje förvillande likt en organism".

Tanken på en, för oss osynlig, andligt och tekniskt högstående civilisation på Venus blir ett slags ufologiskt moment 22. Det blir ett påstående som aldrig kan kontrolleras. Jag har talat med flera svenska kontaktpersoner som berättar att de rymdmänniskor de träffat säger sig komma från Venus. Nu kan förstås vilken skojare som helst utge sig för att komma från Venus. Jag försöker hålla en tämligen kritisk agnostisk inställning till dessa kontaktberättelser. Men om nu någon trevlig venusianska skulle dyka upp så hoppas jag hon inte försvinner alltför snabbt.