I sin självbiografi berättar Swann hur han i februari 1975 kontaktades av en mystisk Mr. Axelrod och erbjöds komma till Washington för att utföra ett uppdrag med hjälp av sina förmågor. Swann erbjöds ett tusen dollar om dagen för uppdraget samt att han skulle hålla tyst om uppdraget i minst tio år.Han tackade ja. På avtalad plats i Washington möter han två män som tycks vara tvillingar och fungerar som vakter. Det ger honom en lapp med uppmaningen: ”Var vänlig och säg ingenting och ställ inga frågor. Detta är för både din och vår säkerhet.” Gruppen går till en bil som körs av en kvinna. Efter en tid får Swann en ny lapp där det står att han kommer att förses med en huva av säkerhetsskäl. Han börjar känna sig orolig och undrar om han är på väg att bli kidnappad. Bilen stannar efter en tid och Swann leds till en helikopter som flyger gruppen till vad som visar sig vara en underjordisk anläggning.
Han blir väl omhändertagen på en lyxig underjordisk anläggning och ombeds av Mr. Axelrod att utifrån vissa koordinater förflytta sig psykiskt till månens baksida. Swann observerar byggnader, hangarer och mänskliga varelser som arbetar med olika apparater. Eftersom Swann vet att det inte ska finnas några varelser på månen ber han om ursäkt och säger att det måste vara något fel. Men Axelrod ber honom fortsätta och Svann får till slut klart för sig att den hemliga grupp han nu kommit i kontakt med redan känner till denna bas på månen men vill spionera på främlingarna och eventuellt uppfatta telepatiska meddelanden från dem. När en av varelserna på månen visar att han känner av Swanns spionage avbryts försöket avbrupt. De varelser han observerat är farliga får han klart för sig. Därefter körs Swann tillbaka till sitt hotell och återvänder till Kalifornien. Han har ingen aning om vilka dem hemliga gruppen var men misstänker att det måste vara ett ultrahemligt, så kallat black project.
Nästan exakt samma sak hände det amerikanska ufovittnet Olden Moore redan 1957, vilket organisationen NICAP dokumenterade i den numera klassiska The UFO evidence. Även Moore hämtades med plan i Washington och flögs till en amerikansk bas där han intervjuades i tre dagar. Av frågorna fick han klart för sig att den hemliga gruppen visste att farkosterna var verkliga men ville bekräfta vissa uppgifter. Olden Moore belades med tystnadsplikt men berättade ändå om händelsen efter några år.
Det finns flera andra liknande fall. Enrique Castillo Rincon, kontaktperson från Costa Rica, erbjöds 1974 att komma till USA där några personer ville undersöka hans berättelse om kontakt med ufovarelser. Hela besöket skulle vara hemligt under täckmantel av en affärsresa. Rincon flygs till Washington där han hämtas av en två män i en svart Cadillac. Han kan inte se vart de färdas då rutorna är tonade. Cirka 40 minuters bilfärd från Washington kommer de fram till en lyxig anläggning där han inkvarteras och utsätts för olika tester (hypnos) och frågor. I sin bok är Rincon mycket fundersam över vilken hemlig grupp som låg bakom färden till Washington. I sin bok UFOs. A great new dawn for humanity skriven han: "Vilka var egentligen dessa obskyra agenter som kunde föra mig till och från Bogota, allt komplett och väl koordinerat med ett nätverk av människor? Vad var deras verkliga motiv?"
Med största sannolikhet har stormakternas underrättelseorganisationer på olika sätt varit inblandade i ufofrågan sedan lång tid. Det vore närmast tjänstefel om de inte gett sig in i ämnet. "Vad får dig att tro att ufo är ett vetenskapligt problem?", frågar en person i Jacques Vallees Messengers of deception. Ufo är naturligtvis också en underrättelsefråga och om det ligger verkliga hemligheter bakom så får man räkna med att det hela döljs under Special Access Programs (SAP) och så kallade svarta projekt. Vallee utvecklar den tanken i sin roman Stratagem. Han menar också att arbetet sköts till stor del av privata företag där möjligheten till insyn är lika med noll.
Om vi antar att Ingo Swanns information stämmer. Att hemliga underrättelsegrupper känner till att vi besöks av flera typer av främlingar från någonstans och att de försöker hantera frågan på sitt eget sätt. En del besökare är vänligt sinnade medan andra fientliga eller direkt farliga. Hur tacklar man det? Jag skulle inte vilja vara den politiker som tvingades försöka förklara den situationen för allmänheten. Sannolikt skulle det leda till socialt, politiskt och inte minst religiöst kaos. En gradvis, försiktig tillvänjning vore sannolikt enda möjligheten. Det är också den slutsats som Timothy Good drar i sin bok Need to know. UFOs, the military and intelligence.
