Friday, April 22, 2011

Från Mothman till rymdbröder

Långfredagen har Anders Liljegren och jag till stor del jag ägnat åt arbete i AFU. För egen del har det mest blivit kopiering av artiklar för det person- och föreningshistoriska arkivet. Ett tidsödande arbete men nödvändigt för att kunna skriva svensk ufohistoria. Anders har gjort storverk i Evansbiblioteket genom att ordna den stora samlingen tidskrifter inom parapsykologi och folktro. Vi har till exempel Journal of the society for psychical research mer eller mindre komplett sedan startåret 1884 och fram till 2010. Dessutom The Folk-Lore journal närmast komplett från starten 1883 till 2010. Anders kommenterade att nu börjar det se ut som ett universitetsbibliotek.


Anders sorterar tidskrifter i Evansbiblioteket

Som jag nämnt tidigare gjorde Anders och jag en intervju med ufologen Åke Franzén den 19 maj 1973, där han berättade om sin resa till USA 1969. Åke berättar där livfullt om sina undersökningar av den mytomspunna varelsen Mothman. Flera har frågat efter hela intervjun och nu har jag lagt ut den på min hemsida.

För den som inom ufologins ramar vill studera observationer av och kontakter med olika varelser finns ett helt spektrum att välja mellan. Här finns allt från skräckinjagande "fågelmän" till visa och vackra rymdbröder, de så kallade nordic aliens. Litteraturen på området är oerhört omfattande vilket avspeglar sig i att vi mer och mer får skapa underavdelningar för olika typer av varelser och kontaktfall i AFU:s bibliotek.


Ganska många ufologer ägnar sig åt undersökningar av ombordtagningsfall och de små, robotliknande varelser som ofta förekommer i dessa rapporter. Men det finns tyvärr få seriösa ufologer som på fältet undersöker fysiska kontaktfall med mänskliga varelser. Det har väl delvis sin förklaring i kopplingen till ufokulter och att det inte betraktats som riktigt rumsrent bland vetenskapligt inriktade ufologer att studera denna kategori fall.


När jag bläddrar i den stora mängd böcker med fysiska kontaktberättelser vi har i AFU önskar jag alltid att någon med ufologisk kunskap och undersökande journalistik hade dokumenterat fallen. Många av de klassiska kontaktpersonerna är idag döda och möjligheten till djupundersökning starkt begränsad. Här finns en verklig utmaning för den nya generationen ufologer.