Ur forskningssynpunkt tillför dessa uppsatser sällan några nya fakta som inte är kända av seriösa ufologer. Man skulle också kunna säga att det här rör sig om en slags enkel sekundärforskning som inte syftar till att klarlägga ufofenomenens natur och ursprung. Ett önskemål vore en akademiker som tog sig an själva ufofenomenet på basnivå. Det vill säga själv intervjuade vittnen och valde att studera en särskild kategori av fall, till exempel närobservationer av trekantiga föremål eller fysiologiska effekter på vittnen.
Ett exempel på gedigen svensk ufoforskning. Clas Svahns och Anders Liljegrens utredning om Domstensfallet, publicerad 1989
Men denna typ av forskning har vi ännu inte sett vid våra akademiska institutioner. Och det är tveksamt om det är att vänta sig någon typ av "verklig" ufoforskning vid universiteten. Det faller således på Riksorganisationen UFO-Sverige att bygga upp den infrastruktur som behövs för att tackla frågan. Vad som behövs är först och främst välutbildade fältundersökare och ett arkiv/bibliotek med god tillgång på data. UFO-Sverige har den grunden även om mycket ännu återstår att göra.
Clas Svahn på UFO-Sveriges fältundersökarkurs 2010
Utbildning av ufologer och särskilt då fältundersökare är a och o. UFO-Sverige håller varje år kurser på Hållsta konferens utanför Eskilstuna. Även om utbildningen i första hand riktar sig till nya och gamla fältundersökare så tror jag en utveckling mot allmän utbildning av ufologer i form av seminarier i olika frågor är ett bra komplement. Seminarier där erfarna ufologer kan ventilera olika problem inom ufologin och delge varandra den specialkunskap man besitter inom skilda områden. Det är enbart UFO-Sverige som idag har denna specialistkompetens och möjlighet att utveckla ufoforskning i Sverige till hög kvalitativ nivå.
