Arbetskväll i AFU

Mörka höstkvällar är det ganska trivsamt att ägna några timmar åt diverse göromål i arkivet eller snarare arkiven. Anders Liljegren och jag träffas ofta i AFU efter jobbet. Så ock denna kväll där Anders passade på att katalogisera böcker och tidskrifter vi hämtade hos Jan-Ove Sundberg i helgen. Själv har jag försökt få ordning på de knubbetiketter vi har i bokhyllorna. Vi har ju, sedan 1983, ett eget klassifikationssystem, Ufocode, vilket är nödvändigt med så mycket speciallitteratur.

Anders Liljegren katalogiserar Jan-Ove Sundbergs samling 

Vi har nu hyrt vår sjunde arkivlokal för att få plats med de cirka 5 ton böcker, tidskrifter med mera som Clas Svahn och Anders Persson kommer att packa i London i helgen. En försiktig bedömning är att det rör sig om 9.000 titlar, det vill säga en dubblering av samlingen. Det kommer att behövas en hel del starka armar för att bära in de cirka 130 lådorna med material framöver. AFU är redan det största ufoarkivet/biblioteket i världen. Vad ska vi satsa på härnäst? Störst i solsystemet :-)

För övrigt har jag passat på att utöka min samling teosofisk litteratur. I den teosofiska/esoteriska litteraturen finns en hel del intressanta kopplingar till ufo och särskilt humanoidobservationer fast då naturligtvis utifrån en helt annan utgångspunkt. Senast inhandlade jag den klärvoajante teosofen Geoffrey Hodsons dagbok. Geoffrey Hodson (1886-1983) var oerhört produktiv och i många böcker beskriver han sina observationer av olika paranormala väsen. Observationer som har slående likheter med många av dagens humanoidrapporter.



Från hans American lectures, 1929, hämtar jag följande citat: "The gnome is the most unattractive of all the nature-spirits; his body appears to be made of some dark brown spongy substance, resembling peat; his limbs are loose and disproportionately long; his feet end in a point and his arms have the appearance of a closed fist. He is thin, his face is cadaverous, his eyes are deep sunk and slanting and upon his face is a weird and somewhat learing grin. He is generally unclothed and may be seen in open moorland, mountainsides and sometimes on newly-ploughed fields, floating or drifting with loosely-hanging limbs, just above the surface of the ground. "



Jag kan direkt påminna mig en antal ufofall där varelserna beskrivits på liknande sätt. Inte undra på att Jacques Vallee efter några års forskning skrev sin klassiska Passport to Magonia, där han jämförde ufovarelser med folktrons, religionens och den ockulta traditionens väsen. Det här visar hur viktigt det är att inte fastna i en tolkning av ufofenomenet utan också fördomsfritt undersöka alternativa traditioner och synsätt.