Jag läser just nu första delen av den amerikanske historikern Richard Dolans faktatäta UFOs and the National Security State. Precis som Jacques Vallee påpekar Richard Dolan att ufo inte är en fråga som bara kan bedömas utifrån en snäv vetenskaplig synpunkt. I artikeln The Limits of Science in UFO Research utvecklar han sina tankegångar. Nämligen att om delar av ufofenomenet representerar en främmande teknologi så handlar det i lika hög grad om en underrättelsefråga.
I sin bok Messengers of Deception skriver Jacques Vallee: "Vad får dig att tro att ufo är ett vetenskapligt problem?... vetenskapen arbetar efter vissa regler. Till exempel utgår man ifrån att fenomenet som observeras har en naturlig orsak snarare än konstgjort eller kontrollerat. Ufofenomenen kan vara kontrollerade av främmande varelser. Om det är så hör studiet av dem inte till vetenskapen utan till underrättelsetjänsten, alltså kontraspionage."
Ufofrågan har många dimensioner och är inte ett enkelt problem att tackla. Man ska man ha åsikter i frågan måste de baseras på sakkunskap. Föreningen Vetenskap och Folkbildning gör i många fall ett bra och viktigt arbete genom att kritisera pseudovetenskap och ohållbara föreställningar. Men just när det gäller ufo tycks man märkligt nog frångå sin egen grundinställning genom att kategoriskt uttala sig i en sakfråga utan verklig sakkunskap.
I de två böcker som publicerats av föreningen de senaste åren, Vetenskap eller villfarelse (2005) samt Fakta eller fantasier (2007), är ufoavsnitten av så undermålig kvalitet att jag undrar hur man kan presentera detta med en vetenskaplig ambition? Sven Ove Hansson skriver till exempel att "Ufo-rörelsen är en av de största pseudovetenskapliga riktningarna i vårt samhälle". Detta sägs utan egna undersökningar av de väsentliga ufofallen i Sverige. Vad skulle man säga om en forskare som utan kunskap om den internationella litteraturen i ämnet eller studier av empiriskt basmaterial kategoriskt uttalar sig i en sakfråga?
I sin recension av min senaste bok i Folkvett nr. 3, 2009, noterar Jesper Jerkert att jag under en period på 1990-talet "framförde åsikten att den organiserade skeptikerrörelsen var bättre skickad än UFO-Sverige att undersöka ufoberättelser. Denna åsikt tar han emellertid numera avstånd från, och han har återvänt till UFO-Sveriges hägn." Det är helt riktigt att jag en tid funderade på om inte skeptikerrörelsen skulle vara en bra grund för att undersöka ufofall. Jag kan bara konstatera att jag hade fel.
Någon ärlig ambition att undersöka ufofenomenet verkar inte finnas hos skeptikerrörelsen. Det är i själva verket UFO-Sverige som kunnat leverera, som kritiskt granskat och fortsätter granska svenska ufofall, som byggt upp världens största ufoarkiv och som bland annat med detta material kunnat presenterat noggranna utredningar. Det är i själva verket UFO-Sverige som står för en vetenskaplig ambition och ideologi genom den av Clas Svahn formulerade tredje vägens ufologi. Varken total skepsis eller naiv tro utan en öppen och försiktig hållning baserad på fältundersökningar, fakta och sakkunskap.
Ett gott råd till den svenska skeptikerrörelsen, vad gäller ufo, vore att lyssna på vad astronomen Allen Hynek brukade säga till sina studenter vid Northwestern University: "Om ni vet svaren i förväg är det inte forskning ni håller på med."
