I sin tredje bok Tefaten är här!, publicerad 1972, skriver den svenska ufologins nestor K. Gösta Rehn en önskelista över arbetet med ufoproblemet. Det kan vara intressant att titta närmare på vad han önskade på 1970-talet jämfört med situationen idag.
Här är några punkter från hans önskelista:
"Koncentration på de beviskraftiga närobservationerna".
Framförallt ville Rehn se ett grundligare studium av humanoidfallen. Här kan jag bara hålla med. Det är naturligtvis viktigt och bra att UFO-Sverige som service till allmänheten kan identifera allehanda märkliga ljussken som rapporteras men forskningen och djupstudierna borde koncentreras på närobservationer där det finns mera data att tillgå. UFO-Sveriges utbildade fältundersökare har idag tillgång till alla data i Arkivet för UFO-forskning. Här skulle jag vilja se mer av grävande och undersökande av flera av de intressantaste svenska uforapporterna. Mängder av märkliga närobservationer bara väntar på undersökning och dokumentation. Arbetet är tidskrävande men samtidigt det som på sikt kan ge oss bättre data om det som är den verkliga ufogåtan.
"Strålningarnas natur och verkningar på såväl bilar, strömkretsar m.m. som på den mänskliga hjärnan".
Här finns ett verkligt intressant och konkret forskningsprojekt som borde intressera fysiker, biologer och tekniker. Det finns mängder av svenska och utländska fall där vittnen blir mer eller mindre paralyserade av någon form av strålning från ufo. Också mycket väldokumenterade händelser där bilar stannat och elektricitet påverkats när ufo varit i närheten.
K. Gösta Rehn 1891-1989
Här har det inte hänt så mycket sedan Rehns dagar, åtminstone inte i Sverige. Man kan naturligtvis spekulera om orsaken: Rädsla för att ge sig in i ett kontroversiellt ämne. Brist på existentiell nyfikenhet. Okunnighet i sakfrågan. De akademiker som intresserat sig för ufofrågan har i huvudsak varit religionsvetare och etnologer. De har studerat sektsidan och folktrosidan av ämnet. Men vad som behövs är forskare som tar sig an den egentliga ufogåtan och också går ut på fältet och intervjuar vittnen. Sverige väntar fortfarande på en Allen Hynek eller Jacques Vallee.
"Pengar, pengar från fonder för forskningen".
Här kan man konstatera att det faktiskt lossnat lite. 2006 fick AFU 82.000 av Riksarkivets nämnd för enskilda arkiv, till inköp av rullhyllor. Visserligen inte direkt forskningspengar men det visar att möjligheten till större forskningsbidrag inte är någon utopi. 2007 ansökte AFU om 155.000 från Stiftelsen Framtiden Kultur men tyvärr blev det avslag.
"En central för ufoinformation, litteratur och material."
Här har Rehns önskemål slagit in med råge. Arkivet för UFO-forskning är idag världens största arkiv/bibliotek i sitt slag. De ger unika möjligheter för framtida forskning på olika nivåer. Det är bara att hoppas att flera forskare upptäcker denna guldgruva.
Om jag själv får komma med ett önskemål så vore det privata sponsorer som kan gå in med sådana summor att några kan arbeta heltid med frågan. När så få idag konkret jobbar med ufofrågan blir tiden en utslagsgivande faktor. Tidsbrist är kanske vårt största problem idag.
När jag läser Rehns bok från 1972 känns det dock bra att vi förverkligat några av hans önskemål. Nu återstår bara resten.
