Saturday, October 27, 2012

Missad kurs och nytt föredrag

Egentligen skulle jag ha tillbringat den här helgen på Hållsta konferens och UFO-Sveriges kurs för fältundersökare. Men det sprack tyvärr så Clas Svahn och övriga ansvariga får jobba extra hårt för att få allt att fungera. Tråkigt men inte mycket att göra åt. Både min sambo Susanne och jag ha varit däckade i vad som förmodligen är vinterkräksjukan. Jag hade hoppats kunna sjunga upp mig till helgens kurs men det visade sig vara alltför optimistiskt. Clas kommer som vanligt att rapportera på sin blogg om vad som hänt under kursen.

I dag är första dagen som jag känner mig något så när kry så istället för kurs sitter jag framför datorn och planerar mitt föredrag på Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS) på fredag. Temat den här gången är Ufo och den esoteriska traditionen. Ett ämne de flesta ufologer vet väldigt lite om. Jag kommer att visa de både förenings- person- och idéhistoriska kopplingarna mellan uforörelsen och esoteriken, särskilt vad gäller Sverige.



Det är märkligt att ingen, vad jag känner till, skrivit en doktorsavhandling om den teosofiska rörelsen i Sverige. Den startade med att författaren Viktor Rydberg år 1888 bjöd in ett antal teosofiintresserade till sitt hem i Djursholm, bland dem två damer som besökt Blavatsky i London. Det blev upptakten till bildandet av den svenska avdelningen av Teosofiska Samfundet, under ledning av läkaren dr. Gustaf Zander. Även kung Oscar II var intresserad av teosofin och när det internationella samfundets ledare Henry Olcott och senare Annie Besant besökte Sverige blev de inbjudna till audiens hos konungen. Anhängare och sympatisörer var för övrigt grevinnan Constance Wachtmeister, August Strindberg, Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf. Bland teosofer finner vi också kända namn som psykologerna Sidney Alrutz och Bror Gadelius. Dessutom konstnären Gustaf Fjæstad.


Mycket kortfattat skulle man kunna säga att den organiserade svenska uforörelsen skapades av esoteriker, i första hand av medlemmar i Teosofiska Samfundets Adyar. De två första ufoböckerna på svenska, De flygande tefaten av Frank Scully (1951) och Flygande tefat – observatörer från världsrymden av Donald Keyhoe (1955), resulterade inte i bildandet av några ufoföreningar även om de bidrog till ett ökat intresse för frågan.

Att det blev just teosofer som skapade den svenska uforörelsen är inte förvånande. Tanken på utomjordiska besökare och intresse för paranormala fenomen var tidigt en integrerad del av teosofin. Därmed skapades också en öppenhet för ufofenomen. De kunde lätt integreras som en naturlig del i läran. Särskilt sedan författaren Desmond Leslie med sin mycket uppmärksammade Flying Saucers have Landed (1953) ägnat en stor del av sin bok åt jämförelser med påståenden i esoterisk litteratur.


Malmö Interplanetariska Sällskap, blev till mycket tack vare det ambitiösa arbete på att starta ufoföreningar runt om i Sverige som drevs av Edith Nicolaisen (1911-1986), grundaren av bokförlaget Parthenon. Inspirerad av antroposofi, teosofi och framförallt George Adamskis böcker om möten med rymdmänniskor upplevde Nicolaisen sig som kallad till ett korståg för the new age, den nya tidsåldern i Norden. Med en glödande övertygelse, obändig energi och målmedvetenhet reste hon runt i Sverige åren 1958-1964 och besökte hundratals skolor, folkbibliotek, ABF-, IOGT-, sjömans- och militärbibliotek för att informera om den nya tidsåldern och sälja Parthenons litteratur.

Vad jag känner till var Edith Nicolaisen själv inte medlem av Teosofiska samfundet Adyar. Däremot var hennes första medarbetare i Parthenon aktiva teosofer. Ediths världsbild var inte strikt teosofisk utan en blandning av antroposofi, teosofi, rosencreutzarläror, spiritualism and ufo-kontaktpersoners budskap. Någon intellektuell systembyggare var Nicolaisen inte utan snarare en nyandlig eklektiker som blandade friskt från olika källor. Trots sina åtta års akademiska studier i bland annat språk och filosofi såg hon inte motsättningarna mellan de olika lärorna utan plockade likt dagens new age-entusiaster idéer från ett stort andligt smörgåsbord.


Edith Nicolaisen lyckades ganska väl med sitt andra mål, att bilda ufogrupper runt om i Sverige. I oktober 1958 bjöd hon in de tyska ufologerna Karl och Anny Veit för att hålla föredrag i Malmö och Helsingborg. Resultatet blev att Malmö UFO-Sällskap bildades den 1 oktober 1958. Föreningen ändrade 1962 namn till Malmö Interplanetariska Sällskap (MIS), som i dag är den äldsta ännu existerande ufoföreningen i Sverige. Under framförallt Ebbe Johanssons ordförandeskap har MIS fungerat som en aktiv föreläsningsförening alltsedan 1950-talet. Ebbe var också under några år ledamot i Parthenons styrelse. I dag är MIS en del av riksorganisationen UFO-Sverige.


En idéhistoriker som undersöker den svenska uforörelsen skulle faktiskt kunna hävda att svensk ufologi från början till stor del var ett skott på den esoteriska traditionen. Det finns mycket mer att berätta om detta men det får vänta till föredraget på fredag.