”The
wiseacres say: ”The age of miracles is past”, but we answer,”it never existed!”
While not unparalleled, or without their counterpart in universal history,
these phenomena must and WILL come with an overpowering influence upon the
world of sceptics and bigots.”
The Mahatma Letters to A.P. Sinnett
1. Ufo – fenomenet
och teorierna
Sedan begreppet flygande tefat myntades sommaren 1947, efter
en observation av privatpiloten Kenneth Arnold, USA har dessa gåtfulla fenomen
givit upphov till en historiskt sett imponerande social, vetenskaplig, militär och
religiös respons. Privatpersoner, civila ufoföreningar, forskare, militära myndigheter
och nyreligiösa grupper har ägnat tusentals timmar åt frågan. Antalet boktitlar
som på ett eller annat sätt belyser ämnet är för en lekman närmast
oöverskådligt. I Archives for the Unexplained (AFU) i Norrköping, tidigare
Arkivet för UFO-forskning, finns i dag cirka 20.000 boktitlar och 45.000
tidskrifter.
Den som vill läsa väldokumenterade uforapporter har alltså en mängd data att tillgå, för att inte tala om allt som finns att läsa på nätet. I den här boken koncentrerar jag mig på teorierna kring ufo eller rättare sagt en specifik teori. Föreställningen att jordbaserade främlingar (earthbound aliens), eventuellt i samarbete med utomjordiska intelligenser, ligger bakom en del av det som rapporteras som ufo. Jacques Vallee, välkänd amerikansk dataexpert och ufolog, har givit den namnet den esoteriska interventionsteorin. Den här boken är en studie av och vidareutveckling av Vallees tankegångar.
För allmänhet och media är ufo liktydigt med utomjordiska besökare. Den som gör sig mödan att studera ämnet djupare kommer snart till klarhet om att frågan är betydligt mer komplicerad och mångtydig. En sammanfattning av de vanligaste teorierna och deras historiska bakgrund kan därför vara på sin plats. Det sätter också in teorin om planetväktarna i ett större idehistoriskt persperspektiv.
Hemliga vapen
Den första stora ufovågen inträffade över Skandinavien 1946
med närmare ett tusen fall rapporterade till Försvarsstaben i Sverige. Vittnen
beskriver missilliknande föremål som ofta passerar på låg höjd och ibland slår
ner i sjöar. Händelserna kulminerade den 19 juli 1946 då okända flygande
föremål störtade i fyra olika sjöar i Norrbotten och i närheten av Söderhamn. I
sjön Kölmjärv väster om Kalix observerades ett avlångt föremål med små vingar
störta i sjön med en smäll och vattenkaskad. Militärer från Ing1 i Boden och
experter från Försvarets forskningsanstalt (FOA) sökte igenom sjön i två veckor
men hittade bara ett grop i botten. (1)
En särskild kommitté tillsattes under ledning av överste Bengt Jacobsson. Under sex månader analyserade man de inkommande rapporterna. I ett hemligstämplat dokument till överbefälhavaren konstaterade kommittén att främmande föremål kränkt svenskt luftrum men att det inte gick att klarlägga varifrån missilerna kom. En vanlig teori var att föremålen skickades från baser i Sovjetunionen bland annat med hjälp av tillfångatagna tekniker från Tyskland. Observationer av missilliknande föremål som ofta slår ner i sjöar har fortsatt ända fram till i dag. Ett av de senaste inträffade i Backsjön, strax norr om Arvika 27 juli 1999 då flera personer såg ett cirka tre meter långt föremål med små vingar störta med ett plask och en vattenkaskad i sjön. Militären hittade inte heller denna gång någon missil.
Eftersom uforapporter ökade kraftigt efter andra världskriget blev det naturligt att många spekulerade om hemliga vapen som utvecklats under krigsåren. Problemet med teorin är att uforapporter finns långt tillbaka i historien, även om de inte är så vanliga som efter kriget. Teorin om hemliga vapen har fått ny fart under de senaste decennierna bland annat med hänvisning till utvecklingen av obemannade spionfarkoster så kallade RPV, remotely piloted vehicles. Dessutom kopplas idén till den hemliga militärbasen Area 51 i USA där nya flygplan med mera testas. Den stora ökningen av rapporter om trekantiga föremål, bland annat över Belgien 1989-1990, har fått många att misstänka att en del av dessa föremål kan vara stormakternas hemliga flygplan.
En variant på teorin om hemliga vapen är påståenden om att nazister flydde till en hemlig bas i Antarktis efter kriget och där fortsatte utvecklandet av de tefatsliknande farkoster som utvecklats under Hitlertiden i Tyskland. Många böcker och artiklar har skrivits om att nazitysklands främsta forskare och ingenjörer evakuerades till en underjordisk bas i Antarktis. De har där byggt en koloni och lyckats bygga operationsdugliga tefat.
Många av dessa idéer härstammar från den f d tyske SS-mannen Wilhelm Landig (1909-1997), som grundade en ockult grupp i Wien 1950. Han var representant för European Social Movement (ESB), en nyfascistisk international grundad i Rom och Malmö. Landig stod i regelbunden kontakt med den svenske nazisten Per Engdahl i Malmö där ESB:s andra konferens ägde rum 1951. Men det var Landigs romantrilogi, som börjar med Götzen gegen Thule, 1971 som populariserade idén om en hemlig SS-bas men denna gång i Kanada, utrustad med tefat. Böckerna blandade nationalism, Atlantis, ufo och graalmystik och blev inspiration för en ung generation nynazister. (2)
Mest känd bland ufologer är dock tysken Ernst Zündel (1939-) som 1977 startade förlaget Samisdat i Kanada. Förutom böcker som The Hitler We Loved and Why, gav han under pseudonymen Mattern och Friedrich ut bland annat UFO´s Nazi Secret Weapon (1974) och Secret Nazi Polar Expeditions (1978). Zündel fortsatte att utveckla Landigs idéer men ändrade den hemliga tefatsbasen till Antarktis.
Landigs och Zündels idéer bygger inte enbart på fantasier. Tyska forskare och tekniker testade många typer av hemliga vapen under kriget bland annat tefatsformade farkoster. Och Tyskland skickade en expedition till Antarktis 1938-39 med syfte att skapa en bas i vad man kallade Neuschwabenland. Den brittiske författaren W. A. Harbinson, som skrivit både romaner och faktaböcker om teorin kring hemliga vapen, menar att det inte är helt otänkbart att nazisterna verkligen byggde en underjordisk bas i Antarktis under andra världskriget och att tekniker och forskare flyttades till basen eller Sydamerika när kriget led mot sitt slut. (3)
Enligt Harbinson förhandlade denna grupp under 1950- och 60-talet i hemlighet med både USA och Sovjet om utbyte av teknologi. När det gäller denna typ av litteratur måste man alltid vara uppmärksam på att mycket i genren kommer från nynazistiska grupper som använder idén om Hitlers hemliga tefat som en del i sin propaganda.
En variant på teorin om hemliga vapen är att stormakterna, framför allt USA, i hemlighet löst antigravitationens gåta och utvecklat egna flygande tefat, eventuellt med teknologi hämtad från tyska experiment under andra världskriget. Teknologin hålls av en liten elit av forskare och internationella bolag. En bok som antyder en sådan hemlig elitgrupp är The Hunt for Zero Point av Nick Cook. Han har under många år varit redaktör för den ansedda Jane´s Defense Weekly. (4)
En person som påstår sig ha fått både erbjudande och hot från denna globala elit är flygkaptenen Bruce Cathie från Auckland, Nya Zealand. Hans intresse för ufo startade efter en observation av en okänd undervattensfarkost inte långt från Kaipara Harbour 12 januari 1965. Hans forskning resulterade i flera böcker bland annat UFOs and Anti-gravity. (5) Men han blev också utsatt för mutförsök och attentat av vad han anser vara en global hemlig grupp som besitter antigravitationsteknologin.
Våren 1992 besökte den svenske ufologen Jan-Ove Sundberg Bruce Cathie och fick en lång intervju med honom. Där förklarar Cathie att den globala eliten inte styrs av någon regering utan är en världsomspännande grupp bestående av utvalda vetenskapsmän och representanter för världens mäktigaste oljebolag.
”Om jag arbetade för dom skulle jag få ett fullt utrustat laboratorium och obegränsade ekonomiska resurser. Ett annat erbjudande var att hela familjen skulle få följa med dem till en plats, som vi aldrig skulle vilja lämna och där vi skulle ha allting vi någonsin kunde önska oss… Men om jag pratade om arbetet för dem skulle de döda mig, sa dom. Så jag håller mig borta från dom.” (6)
Utomjordiska besökare
För allmänhet och massmedia är ufo liktydigt med besökare
från andra planeter. När journalister intervjuar ufologer tar man alltid för
givet att det handlar om utomjordiska farkoster. Förvirring uppstår då lätt när
vetenskapligt inriktade ufologer ställer sig tveksamma till ETI-teorin
(ETI-extra terrestrial intelligence). Det misstolkas ofta av både journalister
och allmänhet som att ufologen i fråga är skeptiker och bortförklarar alla
uforapporter. Men idén om utomjordiska
besökare är så inpräntad i allmänhetens medvetande att det är närmast ett
sisyfosarbete att förändra den inställningen. I de korta, snuttifierade
intervjuer som presenteras i media hinner ufologer sällan presentera ufoämnets
komplexitet eller ta upp alternativa teorier till utomjordiska besökare.
Det är naturligtvis logiskt att tänka att vi inte är ensamma i universum och att intelligent liv har utvecklats på mängder av planeter. De flesta astronomer företräder åsikten att högre utvecklade civilisationer kan ha avancerad rymdteknologi för färd mellan planeter. Det stora problemet är avstånden i rymden.
När civila ufogrupper och författare började ta sig an ufofrågan i början av 1950-talet så var i stort sett alla eniga om att tolka uforapporter som utomjordiska besökare. Den främste och mest kände förespråkaren för ETI-teorin under tidigt 1950-tal var f d majoren i marinkåren Donald E. Keyhoe (1897-1988). En armskada efter en flygplanskrasch gjorde att han med stor succé från 1928 och framåt kom att ägna sig åt frilansjournalistik. 1949 fick han i uppdrag av tidskriften True att ägna några månaders research åt ufogåtan. Resultatet blev artikeln ”Flying saucers are real” som publicerades i januarinumret 1950. Keyhoe drog slutsatsen att föremålen, som observerats bland annat av många militärer, var besökare från andra planeter. Han påstod också att Pentagon visste om detta och försökte dölja sanningen.
Artikeln blev oerhört uppmärksammad och numret av True såldes i väldiga mängder. Historiken David M. Jacobs skriver att det var ”en av de mest lästa och diskuterade artiklarna i journalistikens historia”. (7) Samma år utvidgades artikeln till en bok med samma titel. Den såldes i en halv miljon exemplar. Keyhoe fortsatte att skriva och producerade sammanlagt fem böcker. 1953 kom Flying Saucers From Outer Space, som tydligt skvallrar om Keyhoes inställning. Den översattes 1954 av svensk ufologis nestor K. Gösta Rehn och fick den svenska titeln Flygande tefat – observatörer från världsrymden.
I en epilog skriver Keyhoe: ”Var och en av oss – i alla länder – borde få veta sanningen och bli förberedda på att tefaten kommer att landa… Dessa första möten med varelser från en annan värld kunde bli den största upplevelsen i alla tider. Men vi måste vara på vår vakt mot fruktan, panik och våldsamheter från vårt eget folk, så att tragiska misstag inte kommer att förvandla fredliga besökare från rymden till fruktansvärda dödsfiender. Ty dessa första dramatiska ögonblick kan avgöra vår världs öde.” (8) Donald E. Keyhoe blev senare ledare för den 1956 grundade National Investigations Committee on Aerial Phenomena (NICAP) som samlade både ledande forskare som fysikern T. Townsend Brown och militärer som amiral Delmer S. Fahrney.
Den andra stora civila ufoorganisationen i USA, Aerial Phenomena Research Organization (APRO) grundades redan 1952 av makarna Coral och Jim Lorenzen. Även APRO ansåg att ETI-teorin var den mest troliga. När sedan kontaktpersoner som George Adamski, Daniel Fry, Orfeo Angelucci, Howard Menger med flera berättade om fysiska möten med människor från Venus, Mars, Saturnus och resor i deras tefat blev det naturligt för media att associera ufo med utomjordiska besökare. Efter hand började också allt fler medier inom spiritualistiska och nyandliga kretsar att kanalisera budskap från rymdmänniskor. Det var helt enkelt den åsikt som de allra flesta aktiva inom den splittrade uforörelsen förde fram och blev med tiden något av en trosfråga som få ufologer ifrågasatte.
Även svensk ufologi anammade tankegångarna från USA, mycket på grund av de böcker som översattes. För Sveriges del blev det tidigt en slagsida åt kontaktpersonernas budskap som översattes och gavs ut av det 1957 grundade förlaget Parthenon i Helsingborg. Men även K. Gösta Rehn, som var den förste svensk som skrev en vetenskapligt inriktad bok om ufo 1966, var helt inne på ETI-teorin. I sin andra bok skriver han: ”Tefaten är här som en fantastisk verklighet. Det gives ingen återvändo. Det finns ingen annan upptänklig förklaring av varifrån de kommer än ET.” (9) Även ufologen Boris Jungkvist fortsatte sedan i Rehns fotspår och i fem böcker mellan 1977-1992 propagerade han för ETI-teorin. Riksorganisationen UFO-Sverige däremot har inte bundit sig för någon särskild ufoteori utan är öppna för många möjliga förklaringar.
I dag är situationen något annorlunda även om ledande ufologer som Timothy Good, Richard Dolan, Jerome Clark med flera anser att utomjordiska besökare är den troliga förklaringen på många ufohändelser. ETI-teorin har dock inte den starka och självklara ställning som på 1950- och 60-talet. Det ufologiska teorilandskapet är numera betydligt mera mångfascetterat med en viss slagsida åt konspirationsteorier.
Besökare från andra
dimensioner, parallella världar
Under den här avdelningen kan vi räkna in otaliga
paranormala och ockulta tolkningar av ufofenomenen. Före tefatseran finns en
tradition av andliga/astrala resor till andra planeter och beskrivningar av
dess invånare. Klassisk är vår egen svenske mystiker Emanuel Swedenborg (1688-1772)
som år 1758 skrev boken Jordkloten i vår
solvärld. Änglar tar honom med till
månen och olika planeter i vårt solsystem. Psykologiskt intressant är att
Swedenborg inte besöker Uranus, Neptunus och Pluto. De var inte upptäckta av
astronomer 1758.
Angående invånarna på Venus säger Swedenborg: ”På planeten Venus finnes två slag av människor med mot varandra stridig sinneart. De finnas som äro milda och mänskliga, och de som äro grymma och brutala. De som äro milda och mänskliga synas på planetens andra sida, och de som äro grymma och brutala synas på den sida, som vetter mot vår jord… Några av dem, som synas på den andra sidan av planeten och som äro milda och mänskliga, kommo till mig och framställdes för mig att ses ovan huvudet. Jag talade med dem om många ting.” (10)
Under slutet av 1800-talet och framåt framträdde många medier med berättelser om astrala resor till vår grannplaneter. Skildringarna stämmer sällan överens. Under denna period nämns heller aldrig flygande farkoster eller att rymdmänniskorna kunde besöka jorden. En klassisk studie av ett av dessa medier gjordes av den franske psykologen Théodore Flournoy som publicerade sina resultat i boken From India to the Planet Mars. (11)
Även om hemliga vapen och utomjordiska besökare var de vanligaste teorierna från 1947 och några decennier framåt så fanns även några andra röster. Mest känd är Meade Layne och organisationen Borderland Sciences Research Associates (BSRA) som han grundade 1945 i San Diego, Kalifornien. BSRA studerade alla typer av gränsfenomen, ufo, forteana, paranormala upplevelser med mera.
Meade Layne och hans krets arbetade mycket med mediet Mark Probert genom vilken de fick kontakt med en grupp av sexton individer som de kallade för inre cirkeln. Dessa påstod sig vara personer som tidigare levt på jorden. De diskussioner BSRA-gruppen för med inre cirkeln är på en mera konkret och vetenskaplig nivå än vanliga transmeddelanden. Genom Mark Probert får de information om att tefaten är materialiserade farkoster från den eteriska världen, en parallellvärld bestående av finare materia. När rymdvarelserna säger att de kommer från Venus och Mars menar de alltså den för oss icke synliga eteriska delen av Venus och Mars. Teorin som Meade Layne framför har blivit känd som den eteriska eller 4-D-teorin. Resultatet av sina studier presenterade han i boken The Ether Ship and its Solution. (12)
I slutet på 1960-talet inträffade något av ett ideologiskt trendbrott inom ufologin. Man började använda termen ”den nya ufologin” där fler och fler började studera ufofenomenets hela vidd och dess överlappning till ämnen som ESP, paranormala fenomen, esoteriska traditioner, folktro, forteana med mera. Det var framför allt två författare som bidrog till den nya forskningsinriktningen, John Keel och Jacques Vallee.
Från mitten av 1960-talet ägnade den amerikanske journalisten John Keel nästan all sin tid åt att resa runt i USA och undersöka ufo och andra fenomen. Hans dokumentation av händelserna i det lilla samhället Point Pleasant i Ohiodalen, där den ökända varelsen Mothman observerades, blev senare en film med Richard Gere. Keel blev snart kritisk till ETI-teorin och presenterade istället en teori om ultraterrestrials, alltså varelser som lever i en parallellvärld men kan materialisera sig.
I sitt magnus opus Operation Trojan Horse skriver Keel: ”Dessa ”illusionsskapande andar” är orsaken till nästan alla ufoobservationer och manipulationer. De flygande tefaten kommer inte från någon Buck Rogerscivilisation på någon annan planet. De är våra grannar, delar av en annan rymd-tid där liv, materia och energi är radikalt annorlunda.” (13) Dessa ultraterrestriella varelser har alltid funnits osynliga på vår jord och ligger bakom alla former av observationer av ufo, bigfoot, sjöodjur, demoner, änglar, naturandar med mera. De kan mycket enkelt manipulera våra hjärnor och psyken, därav Keels boktitel med hänvisning till den trojanska hästen.
John Keel betraktade ufofenomenet som något i huvudsak negativt för mänskligheten. Så här sammanfattar han sin teori: ”Jag övergav den utomjordiska hypotesen (ETH) 1967 när mina fältundersökningar avslöjade ett förvånansvärt samband mellan psykiska fenomen och ufos… En stor del av ufoberättelserna är subjektiva och många påstådda ufofall är orsakade av en komplicerad hallucinatorisk process, särskilt när det gäller kontakt- och humanoidfall. Samma process stimulerar religiösa övertygelser, tron på älvor och troll och ockulta trossystem från äldre tid.” (14)
Det var som sagt Jacques Vallee som var den andre författaren som bidrog till det ideologiska trendbrottet på 1970-talet. Hans teorier behandlas mera ingående i nästa kapitel. Det kan vara intressant att notera att även astronomen Allen Hynek, världens kanske mest kände ufolog, med tiden alltmer lutade åt att ufo kommer från en parallell verklighet. Han använde ordet metaterrestriell istället för extraterrestriell och menade även att ufostudiet kunde leda till en förändring i den vetenskapliga världsbilden, det vetenskapliga paradigmet. Hynek delade inte Keels negativa syn på ufo utan framhöll istället av det i ufofall finns exempel på healing, prekognition som varit till hjälp för vittnen samt att många människor efter en ufoobservation ändrat sin livssyn på ett positivt sätt. (15)
Keel och Vallee har med tiden fått många efterföljare som på olika sätt och med olika betoning för deras teorier vidare. Gordon Creighton (1908-2003) var under många år redaktör för tidskriften Flying Saucer Review. Han påverkades starkt av antroposofen Rudolf Steiners idéer och utvecklade under 1980-talet en alltmer konspiratorisk syn på ufo som negativa manifestationer från en parallell värld. Creighton jämförde ufovarelser med de demoniska väsen som i islam kallas djinner. En teori som utvecklats vidare av den amerikanske ufologen Philip J. Imbrogno i boken The Vengeful Djinn. (16)
Den teori som den här boken behandlar, jordbaserade främlingar (earthbound aliens) som eventuellt samarbetar med utomjordiska intelligenser, sammanfattar jag inte här eftersom efterföljande kapitel belyser olika sidor av teorin.
Naturliga
förklaringar, skepticism
Alla som aktivt sysslar med ufo vet att den största delen av
rapporterade iakttagelser kan förklaras som misstolkningar. Av de mellan
200-400 rapporter som kommer in till Riksorganisationen UFO-Sverige varje år
blir bara några få procent kvar som ufo efter undersökning. Och det är inte så
konstigt eftersom många vänder sig till UFO-Sverige bara för att få en
förklaring på ett ljussken de observerat på himlen. Vanliga misstolkningar i
dag är kinesiska lyktor, så kallade ufoballonger, strålkastare på moln,
planeter, flygplan, fåglar med mera. Dessutom finns alltid en viss procent
iakttagelser som har rent psykologiska förklaringar. Mycket vanligt har blivit misstolkningar
på grund av tekniken i digitalkameror, där foton av insekter nära kameran ofta
tolkas som ufo.
Under de första årens ufodebatt på 1940- och 50-talet var det framför allt representanter för militära myndigheter som uttryckte skepsis om fenomenet. Ibland knöts astronomer till militären för att ge en vetenskaplig status åt uttalanden. Den amerikanske astronomen Allen Hynek började sin bana som ufokonsult åt Amerikanske flygvapnet. Med tiden kom han att bli alltmer kritisk till flygvapnets inställning och grundade 1973 Center for UFO Studies i Chicago.
En tidig framträdande skeptiker var astronomen Donald Menzel (1901-1976), författare till tre böcker om ufofrågan. Han argumenterade för att alla rapporter var misstolkningar av naturliga fenomen som stjärnor, moln, flygplan eller ovanliga atmosfäriska fenomen till exempel temperaturinversioner.
Från och med 1970-talet har den största delen av kritiken kommit från den organiserade skeptikerrörelsen. Den amerikanske filosofiprofessorn Paul Kurtz, ledande företrädare för American Humanist Association, tog 1976 initiativ till grundandet av Committee for the Scientific Investigation of Claims of the Paranormal (CSICOP), numera The Committee for Sceptical Inquiry (CSI). Till organisationen knöts tidigt personer som Carl Sagan, Philip J. Klass, Martin Gardner och James Randi, av vilka flera skrivit kritiska böcker om ufo.
CSI har systerorganisationer i ett flertal länder bland annat Sverige där Sven Ove Hansson 1982 grundade Föreningen Vetenskap & folkbildning. Sven Oven Hansson har vid flera tillfällen i media debatterat ufofrågan med representanter för UFO-Sverige. Hansson har formulerat något som han kallar trivialhypotesen vilken i korthet säger att de oförklarade iakttagelserna har naturliga förklaringar men att det saknas faktauppgifter som skulle behövas för att finna förklaringen. Emot den står kärnhypotesen som förklarar att det finns en kärna av uforapporter som representerar hittills okända fenomen.
En variant på skepticismen är den så kallade psyko-sociala teorin. Kortfattat säger den att ufo är kulturellt betingade visionära upplevelser. Framträdande företrädare för teorin är fransmannen Bertrand Meheust och engelsmannen Hilary Evans, författare till bland annat Visions, Apparitions, Alien Visitors. (17)
En svaghet i skeptikernas resonemang är att de mycket sällan baserar sina utsagor på egna fältundersökningar och att man uttalar sig kategoriskt om ett fenomen utan sakkunskap. Religionspsykologen Örjan Björkhem har pregnant formulerat denna attityd med följande ord: ”Det räcker inte att vara kritisk, men måste kunna något också”. Riksorganisationen UFO-Sverige har valt den ideologi som brukas benämnas den tredje vägens ufologi, varken skeptiskt förnekande eller naivt troende, utan kritisk granskning och bedömning utifrån egna fältundersökningar och fakta.
I UFO-Sveriges idéprogram står följande:
"Riksorganisationen UFO-Sveriges inställning är att det finns en kärna av uforapporter som representerar hittills okända eller ej tillräckligt undersökta fenomen och stimuli. Sannolikt rör det sig om flera okända fenomen som inte behöver ha något samband med varandra men som alla rapporteras som ufo. Dessa rapporter förtjänar vidare forskning. Rapporterna kan i grova drag delas in i tre kategorier:
1. Lysande klot och andra ljusfenomen.
2. Formbeskrivna, till synes fasta föremål/farkoster.
3. Varelser, ibland observerade i samband med kategori 1 och 2.
... De tre grupperna av ufoiakttagelser samt övriga paranormala fenomen rapporteras kontinuerligt världen över. Det existerar således verkligt gåtfulla fenomen som borde bli föremål för seriös forskning."
Enligt min mening är detta den enda vetenskapligt hållbara, logiskt och intellektuellt försvarbara inställningen. Problemet är att mängden väldokumenterade ufo- och paranormala fenomen utmanar den gängse materialistiska/reduktionistiska världsbilden. Fenomenen visar nödvändigheten av ett paradigmskifte vad gäller vår syn på verkligheten. Men någon allmänt godtagen världsbild som skulle kunna förklara dessa fenomen finns inte inom vetenskapssamfundet, även om många fysiker spekulerar om parallella världar, mörk materia med mera. Den enda alternativa världsbild som ger en förklaring och helhetssyn på parallella världar, dess olika väsen och fenomen är den mera akademiska varianten av den esoteriska traditionen, företrädd av författare som Helena Blavatsky, Alice Bailey och Henry T. Laurency. Ytterst få kritiskt eller vetenskapligt lagda ufologer har studerat dessa författare, sannolikt av det enkla skälet att det kräver ingående studier i filosofi och religionshistoria för att man skall kunna tillgodogöra sig innehållet.
Noter
- Clas Svahn. “UFO-mysteriet – från flygande tefat till cirklar i sädesfälten”. Parthenon förlag, Nyköping, 1998, s. 31-46.
- Nicholas Goodrick-Clarke.
”Black Sun. Aryan Cults, Esoteric Nazism and the Politics of Identity”.
- Se t.ex. W. A. Harbinson.
”Genesis”, Corgi Books,
- Nick Cook. “The Hunt for Zero Point.
Inside the Classified World of Antigravity Technology”. Broadway Books,
- Bruce L. Cathie & Peter N.
Temm. “UFOs and Anti-gravity”. Strawberry Hill Press,
- Jan-Ove Sundberg. “Nya Zeeländaren Bruce Cathie: En global elit styr UFO-fenomenet”, Arkiv X, nr. 4, 1996, s. 41.
- David Michael Jacobs. “The UFO Controversy
in
- Donald Keyhoe, “Flygande tefat – observatörer från världsrymden. Forum, Stockholm, 1954, s. 250.
- K. Gösta Rehn. ”UFO! Nya fakta om de flygande tefaten.” Zindermans, Uddevalla, 1969, s. 110.
- Emanuel Swedenborg. Jordkloten i vår solvärld… Nykyrkliga bokförlaget, Stockholm, 1947, s. 77.
- Théodore Flournoy. “From
- Meade Layne. “The Ether Ship
and its Solution”, BSRA,
- John Keel. “Operation Trojan Horse”.
- “The Mammoth Encyclopedia of Extraterrestrial
Encounters”. Edited by Ronald Story, Robinson,
- Ibid. s. 304-305.
- Rosemary Ellen Guiley, Philip
J. Imbrogno. “The Vengeful Djinn. Unveiling the Hidden Agendas of Genies”,
Llewellyn Publications,
17. Hilary Evans. “Visions, Apparitions, Alien Visitors”, The Aquarian Press, Wellingborough, Northamptonshire, 1984.
