Främlingar på vår jord - undersökning av kontaktfall

Som fältundersökare får man vara beredd på att konfronteras med de mest skilda typer av människors ufoupplevelser och händelser. Från enkla ljussken till komplicerade och svårtolkade kontaktfall. Även om de är mycket ovanliga så finns det en kategori rapporter som under uforörelsens historia alltid varit, och fortfarande är, ytterst kontroversiella. Det handlar om fysiska kontakter med rent mänskliga ”främlingar” som rör sig i vårt samhälle.

Denna kategori rapporter delar ofta in uforörelsen i två läger, troende och skeptiker, och är något av tabu att undersöka inom den vetenskapligt inriktade ufologin. Därför vill jag dela med mig av några erfarenheter, fall, tips och teorier till hjälp för dig som vill ta steget in i den djungel av fantastiska historier och gåtfulla upplevelser som kontaktfallen utgör. Det är en utmaning på flera nivåer att ge sig in i den världen, inte minst psykologiskt.

Ett intressant exempel på temat främlingar på vår jord är fallet Sören och Eva Broman i Laxå. Deras händelsekedja började med en skrämmande närobservation av ett bumerangformat föremål på kvällen den 12 oktober 1978 vid Laxå flygplats. En tid därefter följde en rad av fysiska upplevelser och möten med en kvinna som påstod sig vara utomjordisk och gick under namnet Cosi. Sören, Eva och även andra personer träffade kvinnan flera gånger, både i sitt hem och på andra platser. Hon färdades i en vit BMV som alltid föreföll ovanligt ny och välpolerad.

Den 23 oktober 1994 gjorde jag en lång intervju med Sören och Eva i AFU. De beskrev Cosi som filippinsk till utseendet, något mörkare hy och med otroligt stora, sneda ögon. Hon påstod sig vara från en annan planet men tillfälligt stationerad här. Enligt Cosi blev tre av deras rymdskepp nedskjutna över jorden för cirka 40,000 år sedan och de 300 som fanns ombord hade sedan dess levt här under flera inkarnationer. En av dessa är Sören och Cosi vill att han skall hjälpa henne hitta de övriga 299, eftersom Sören är klärvoajant och kan se auror. Som en del i sökandet bokar Cosi bland annat föredrag som Sören får hålla för olika ufo- och nyandliga grupper.

Sören Broman på besök i AFU 23 okt. 1994

Här har vi kortfattat något av pudelns kärna när det gäller fysiska kontaktfall av den här kategorin. En eller flera personer möter individer som påstår sig vara utomjordiska, men ser ut som oss och rör sig fritt i samhället. De ger sina kontakter, i det här fallet Sören och Eva, en fantastisk historia eller förklaring om sitt uppdrag som knappast verkar trovärdig. Mönstret känns igen från flera andra kontaktfall jag själv och andra ufologer runt om i världen dokumenterat. Människor möter verkligen någon typ av ”främlingar”. En kritiskt granskande ufolog, som kunnat konstatera att mötena verkligen ägt rum, ställer sig förstås den centrala och avgörande frågan: Vilka är egentligen dessa ”främlingar” – om de inte är utomjordingar?

Efter att ha undersökt och studerat fysiska kontaktfall under drygt femtio år har min tolkning och graden av skepsis rörande verklighetshalten i upplevelserna varierat. Liksom för andra ufologer blev det för mig något av en heurekaupplevelse (jag har det) när det stod klart att man inte kan avfärda en kontaktperson bara för att ”rymdmänniskornas” budskap är absurda. Punkt ett i undersökning av kontaktfall är alltså att försöka bedöma om verkliga, fysiska möten med någon typ av främlingar går att konstatera. Jag kunde i ett fåtal unika kontaktfall konstatera att det var det rimligaste tolkningen.

Det är relativt sett få ufologer som ägnat sig åt undersökning av kontaktfall. En bra översikt över problematiken kan man få i den 1980 utgivna Proceedings of the First International UFO Congress. Del fem av boken ägnas en diskussion av kontaktfallsproblematiken med några av USA:s främsta ufologer, bland annat Jerome Clark, Ted Bloecher, Berthold Eric Schwarz och J. Gordon Melton. Ted Bloecher var aktiv redan på 1950-talet i dåvarande Civilian Saucer Intelligence i New York. Han berättar hur man på den tiden hade en ganska svart-vit syn på kontaktfall. Observationer av små humanoider räknades som eventuellt äkta och intressanta medan påståenden om kontakt med människolika varelser i princip avfärdades. Med tiden fann han att denna regel behövde revideras när de stötte på fall som Woodrow Derenberger och Carrol Watts där människolika varelser var inblandade.

Intressant är att ufologen Ted Bloecher drog samma slutsats som jag själv efter många års undersökningar: ”Under de senaste åren har min skepsis vad gäller de mera exotiska fallen inte direkt försvunnit men den har definitivt skakats i sina grundvalar. Nu lyssnar jag på människor med ett öppet sinne och utan att döma dem i förväg. Jag kan inte längre återvända till tryggheten i ett svart-vitt synsätt.” Den amerikanske journalisten och ufologen John Keel undersökte hundratals kontaktfall på 1960-talet. Han kom fram till att i flera av kontaktpersonerna verkligen mött någon typ av främlingar, men vad dessa okända besökare berättade gick inte att lita på. Därav titeln på Keels klassiska bok Operation Trojan Horse (1970).  Två andra kontaktfall jag undersökt följer detta mönster, Jade Ekström och Richard Höglund.

Jade Ekströms upplevelse finns bland annat dokumenterad i Rapport-Nytt nr 4, 2022. Tillsammans med ett antal vänner observerade Jade ett okänt objekt på Vindö i Stockholms skärgård någon av somrarna 1947 eller 1948. Flera år senare, i november 1958, blev Jade och hennes dåvarande man Frank Gebhart bjudna på middag till en person som Frank träffat genom sitt arbete. Mannen som gick under namnet Ben Austin bjöd paret på middag i sitt hem i Guatemala. Under konversationen förklarar Ben att han känner till Jades ufoobservation på Vindö, eftersom han var med på farkosten. Jade chockas av situationen då hon aldrig berättat för sin man om denna händelse. Hon erbjuds att följa med på en färd i Bens tefat men avböjer. Däremot följer Frank med medan Jade åker hem. Efter resan förändras Franks personlighet och han blir mycket våldsam, vilket leder till skilsmässa.

Jade Ekström

Richard Höglund kontaktades av en grupp okända främlingar 1965 som bad om hjälp med olika projekt. Mellan 1965 till sin död 1977 genomförde han olika uppdrag och resor. Richard och hans fru Gunvor reste flera gånger till Bahamas. Under ett möte beskrev Gunvor en av de främmande besökarna som mörkhyad, solbränd eller väderbiten och med en intensiv, hypnotisk blick. Hon sparade en cigarettfimp som mannen lämnade. Vid den intervju jag gjorde med Gunvor i hemmet i Angered 8 juli 1991 visade hon mig fimpen, men jag fick tyvärr inte ta den med mig. En DNA-analys hade varit intressant. Både Richard och Gunvor blev med tiden rädda för besökarna och Richard menade att man inte kunde lita på vad de sa, men han vågade inte hoppa av samarbetet. Ännu vid intervjun 1991 var Gunvor rädd för den här gruppen och orolig för att hon sagt för mycket. En djupare dokumentation finns att läsa i min bok Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige.

Richard Höglund  i Nassau, Bahamas

I min databas över svenska kontaktpersoner finns i dagsläget 143 fall. De allra flesta rör sig om inre upplevelser av kategorin channeling och liknande. Huvudsakligen intressanta ur psykologisk och religionshistorisk synvinkel. När det gäller de mycket få fysiska kontakfallen med mänskliga individer kan man beakta följande teorier:

- Äkta kontakt med främmande intelligenser
- Täckmantel för spionage eller underrättelseverksamhet
- Täckmantel för organiserad brottslighet
- Medveten bluff för att tjäna pengar
- Mytomani

Att undersöka och studera dessa mycket kontroversiella kontaktfall ställer fältundersökaren inför svåra utmaningar. Det gäller att, likt Odysseus, försöka segla mellan de båda odjuren Skylla och Karybdis – extrem skepticism och naiv tro. Det kan vara mycket svårt att förhålla sig objektiv och med rätt distans när man blir engagerad i djupundersökning av fall av kategorin främlingar ibland oss. Av John Keel lärde jag mig att humor är en viktig egenskap i sammanhanget. Därför kan följande citat från Operation Trojan Horse (s. 214) vara värt att reflektera över:

”Anta att en märklig metallisk farkost med blinkande ljus i olika färger landade på din bakgård och en lång man i silverfärgad heldräkt klev ut... När du frågar var han kommer ifrån svarar han: ”Jag kommer från Venus”. Skulle du argumentera med honom?”
Håkan Blomqvist
Publicerad i Rapport-Nytt nr. 2, 2024 

Folkrörelsen UFO-Sverige

Rubriken får säkert många att höja på ögonbrynen. Kan man verkligen kalla UFO-Sverige för en folkrörelse? Men om jag säger att det sedan 1970 har funnits inte mindre än 156 lokalgrupper tillhörande riksorganisationen med totalt cirka fyra tusen medlemmar så blir bilden lite tydligare.

Gunnar Karlsson och Mats Nilsson 28 aug. 2010

I sin bok Intresseorganisationerna i dagens Sverige (2 uppl. 1969) definierar statsvetaren Nils Elvander folkrörelse med följande tre kriterier:

1. Stor medlemsanslutning
2. Demokratisk uppbyggnad
3. Ett ideellt inslag i sin målsättning

Med denna definition står det klart att UFO-Sverige kan betraktas som en folkrörelse. En något ovanlig sådan men ändå en organisation som ingår i en genuin svensk historisk tradition.

Under slutet av 1960-talet gjordes det flera försök att skapa en riksorganisation för ufofrågor i Sverige. 1968 bildade Carl-Axel Jonzon (CAJ) föreningen UFO-Motala. Påsken 1970 lyckades man samla representanter från olika ufogrupper i Sverige till en konferens i Motala, vilket resulterade i grundandet av Riksorganisationen UFO-Sverige. Med tidskriften UFO-Information, ett intensivt pr-arbete och mycket uppmärksamhet i massmedia växte intresset för ufo snabbt. I den förteckning över medlemsgrupper som publicerades i juli 1971 var man redan uppe i 31 lokalgrupper. Alla var inte föreningar i formell mening, med stadgar och styrelse, utan snarare att betrakta som en form av arbetsgrupper. Kravet för att bilda en lokalgrupp var att den bestod av minst tre medlemmar.

Carl-Axel Jonzon 1973

2023 bildade Malin Viklander, redaktör för Rapport-Nytt, en ny lokalgrupp inom UFO-Sverige – UFO-Sundsvall undersökningsgrupp. Intressant i sammanhanget är att en av de tidigaste och största lokalgrupperna under 1970-talet var UFO-Sundsvall. Det är glädjande att Malin med övriga i gruppen nu fortsätter stadens anrika tradition av ufointresse.

Redan 1971 byggde två verkliga entusiaster, Tommy Jonsson och Loy Solli upp vad som då också fick namnet UFO-Sundsvall. Verksamhetsberättelsen för 1971 visar en imponerande och bred verksamhet: Föreningen har vuxit från 2 till 40 medlemmar, undersökt cirka 50 ufoobservationer, startat ett eget medlemsblad UFO-Raden, anordnat medlemsmöten och observationskvällar, byggt upp ett eget bibliotek, intervjuats i radio och lokalpress, hjälpt till att starta lokalgrupper i Örnsköldsvik och Njutånger, skapat kontakter med radion, flyget och försvaret med mera.

De första åren på 1970-talet var UFO-Motala centralgrupp (styrelse) med Carl-Axel Jonzon som UFO-Sveriges ordförande. Den grundläggande ideologin var att genom information bygga en stark folkrörelse som i sin tur skulle tvinga politiker att ta sig an ufofrågan. Att ufo var utomjordiska rymdskepp räknades som mer eller mindre självklart. Utifrån dessa tankar byggdes mängder av lokalgrupper upp i Sverige. 1970-talet var ufoföreningarnas gyllene decennium. Det var också i stor utsträckning en ungdomsrörelse. Väldigt många som startade ufogrupper var tonåringar. liksom jag själv, som tillsammans med Kjell Jonsson bildade UFO-Södertälje 1970. Uforörelsen kan också på flera sätt räknas till en av den mångfald alternativrörelser som växte fram under 1970-talet. Intresset för nyandlighet, meditation med mera delades av åtskilliga ufologer.

Den som framför allt skulle komma att förverkliga UFO-Sveriges målsättning under 1970-talet var Thorvald (Bevan) Berthelsen och Köpings UFO-förening, som bildats 1973. Under 1975-1976 genomförde Thorvald informationsaftnar med stillfilm i ett fyrtiotal städer. Som ett direkt resultat av denna pr-kampanj bildades flera av de lokalgrupper som sedan under flera årtionden framåt skulle bli ledande inom UFO-Sverige: Sala Amatörförening för Tvärvetenskap (SAT), Enköpings UFO-förening, UFO-Nyköping, Gävleborgs UFO-förening.

Thorvald Berthelsen 1977

Lokalgrupperna som växte fram arbetade inte bara med att undersöka uforapporter utan var lika mycket kamratföreningar med en ofta stor social aktivitet: studiecirklar, utflykter, höst- och vårfester. Den så kallade Lersätersandan inom UFO-Sverige skapades utifrån den trevliga samvaro som upplevdes vid de första kurserna (1977-) för fältundersökare vid kursgården Lersäter utanför Kolsva. Den här sammanhållningen har varit och är en väsentlig orsak till att UFO-Sverige kunnat fortleva och utvecklas under så lång tid, trots tider av motgångar och konflikter.

Så här skrev Arnold Idebring, ordförande i Enköpings UFO-förening, i det lokala medlemsbladet UFO-Allehanda nr 1, 1982:
”Om vi kommit UFO-frågans lösning närmare, kan jag inte uttala mig om, faktum är dock,  att vår organisation blir mer och mer accepterad i samhället och det är viktigt, lika viktigt är att vi inte ger tappt utan fortsätter kampen, i samma positiva anda som ju råder bland oss ufologer. Jag tänker då på den fina kamratandan som råder där vi träffas i t.ex. Lersäter och andra ställen.”

Kurs för fältundersökare på Lersäter. Christer Nordin, Carl-Anton Mattsson, Annika Nordin

Även om UFO-Information och senare UFO-Aktuellt varit riksorganisationens ansikte utåt så publicerade flera lokalgrupper egna medlemsblad, ofta av mycket hög kvalitet. Inte mindre än 37 lokala medlemsblad finns bevarade i AFU. Samtliga dessa tidskrifter har skannats av Leif Åstrand på AFU och finns tillgängliga att läsa på AFUs webbsida:
https://files.afu.se/Downloads/?dir=Magazines%2FSweden

Mot slutet av 1980-talet hamnade UFO-Sverige i en svacka både medlemsmässigt och ideologiskt. Det visade sig bland annat i att antalet lokalgrupper 1988-1990 var endast 13 stycken, från toppnoteringen 45, 1972. Orsaken var bland annat konkurrens från den nybildade Riksföreningen UFO-Luftrumsbevakning, en ganska extrem new age-ufologi samt osäkerhet om UFO-Sveriges inriktning. Detta förändrades vid riksstämman i Rättvik 1991 då Clas Svahn, med stor majoritet, valdes till UFO-Sveriges ordförande. Med Clas som ordförande och formuleringen av en tydlig ideologi, den tredje vägens ufologi, började riksorganisationen åter komma på fötter. Det resulterade också i att antalet medlemmar och lokalgrupper åter ökade.

Clas Svahn vid styrelsemöte 29 aug. 2009

En av de lokalgrupper som kom att få stor betydelse under 1980-talet och många år framöver var Stockholms UFO-Förening (1978-2012). Föreningen hade under många år en livlig verksamhet och arrangerade UFO-Sveriges riksstämmor 1981, 1989, 1990 och 1999. Stockholms UFO-Förenings förste ordförande Christer Nordin blev också UFO-Sveriges ordförande krisåret 1980 och fram till 1988.

Mot slutet av 1990-talet avtog intresset för att bilda föreningar. Det gällde inte bara UFO-Sverige utan speglade en allmän samhällsförändring där så småningom Internet och digitala plattformar som Facebook mer och mer tog över kommunikation mellan människor. Som ett resultat av dessa samhällsförändringar infördes vid riksstämman i Björsjö/Rättvik 1998 beteckningen Undersökningsgrupp. Undersökningsgrupper består av minst två personer som huvudsakligen arbetar med att utreda ufohändelser. Därmed behöver gruppen inte ägna så mycket tid åt föreningsformalia som styrelsemöten och protokoll utan mer åt undersökning av ufohändelser eller arrangera föredrag etc. Av samma skäl infördes vid riksstämman i Kalmar 2010 beteckningen lokal representant för medlemmar som, på olika sätt, aktivt vill representera UFO-Sverige på sin ort.

I dag ökar intresset för UFO-Sverige starkt. Mycket ett resultat av filmer som Ghost Rockets (2015), UFO Sweden (2022), flera uppmärksammade utställningar samt inte minst på grund av Clas Svahns många föredrag och uppmärksamhet i massmedia. UFO-Sverige har i dag cirka 800 medlemmar, 6 lokalgrupper samt 22 lokala representanter. Intressant är att, efter en lång period av stiltje, så har intresset för att bilda lokalgrupper åter ökat och tre nya grupper har tillkommit de senaste åren i Göteborg, Stockholm och Sundsvall. Behovet av att arbeta aktivt, diskutera och umgås kring det gemensamma intresset för ufo och paranormala fenomen med mera kommer alltid att finnas.

Efter att ha varit aktiv ufolog i mer än 50 år kan jag intyga att det har varit och är en livsresa jag aldrig ångrar. UFO-Sverige är, enligt min mening, den mest intressanta, spännande, intellektuellt utmanande och inspirerande förening du kan engagera dig i idag.

Håkan Blomqvist
Publicerad i Rapport-Nytt nr. 1, 2024