Ugglor, ufo och paranormala fenomen

Sedan många år tillbaka samlar jag på ugglor i trä, porslin med mera. De är fascinerande varelser som bland annat symboliserar mystik och visdom. Men ugglor har också en koppling till ufo och paranormala upplevelser. Något som uppmärksammats av flera författare och ufologer bland annat Mike Clelland med boken The Messengers: Owls, Synchronicity and the Abductee (2020). I Sverige berörde Staffan Andersson frågan i Danaiderna. Ett försök att förstå UFO-fenomenet (1999).

Faktum är att ugglor och andra fåglar ofta förekommer i ufosammanhang, särskilt i berättelser om ombordtagningar. I sin bok Närkontakt skriver Whitley Strieber om en upplevelse dagen efter hans första ufokontakt: "Jag vaknade ungefär som vanligt på morgonen den tjugosjunde men kämpade med en tydlig känsla av obehag och ett helt otroligt men intensivt minne av att ha sett en tornuggla stirra på mig genom fönstret någon gång under natten." (s.27) Strieber och många andra menar att minnen av djur på egendomliga ställen är ett vanligt sätt att blockera traumatiska minnen av till exempel kontakt med ufovarelser. I psykologin kallas företeelsen täckminnen (screen memories).

I ufolitteraturen förekommer också hökar eller falkar på samma sätt. I Mysteriet Uri Geller berättar Andrija Puharich hur han konfronteras med hökar på märkliga ställen: "Några gånger flög en av fåglarna rakt in mot min balkong tills den var några meter ifrån oss; där stod den stilla och ryttlade och såg mig direkt in i ögonen. Det var en unik upplevelse att se in i en höks genomträngande "intelligenta" ögon. Det var då jag förstod att det inte var en jordisk höks blick jag mötte." (s. 124)

 En liknande beskrivning ger Lennart Lidfors i Gåvan från stjärnorna där hans vän Marie ideligen konfronteras med något som liknar en falk men som paret kallade för örnen: "Då Marie hade kört knappt två kilometer, kom örnen tillbaka. Den här gången framifrån. Plötsligt var den väldiga fågeln där. Bara några meter framför vindrutan. Hon såg den framifrån, och de skarpa ögonen fixerade henne. Fågeln stod stilla och ryttlade i några sekunder framför bilens vindruta. Så lyfte den, försvann upp bakom biltaket och var borta." (s. 54)

 UFO-Sverige har även fått in några rapporter med ett samband mellan ufo och ugglor. En händelse inträffade utanför Söderbärke i Dalarna en sommarkväll 1966. Två killar åker moped på en skogsväg när de får syn på en uggla på en stolpe. De stannar för att titta närmare och upptäcker då att en stor silverfärgad farkost hänger 100-200 meter över marken. Farkosten svävar sakta iväg och pojkarna följer efter och ser den landa på en åker. I något som de uppfattar som fönster ser de figurer röra sig.

 Något mera bisarr är den upplevelse som Ingvar Johansson berättade om i Smålandsposten 8 augusti 1987. En sensommarkväll 1980 kommer han körande i bil utanför Blomstermåla. Plötsligt lyses himlen upp av ett blåvitt sken. En stor uggla flyger upp framför bilen och landar på vindrutan. Ugglans ansikte är otäckt mänskligt och den tittar på Ingvar. "Hastighet och tid försvann ur mitt medvetande", berättar han. Efter en stund lyfter ugglan och flyger iväg. Ingvar fortsätter bilfärden och någon kilometer norr om Kråksmåla dyker en djurliknande kropp upp ur vägrenen. Ingvar tror först att det är en älg men varelsen svävar cirka sju meter framför bilen. Den lutar sig lite åt höger och då framträder en luden, tvåbent varelse med svans, två horn och långa öron. En klassisk djävulsfigur eller satyr. Varelsen sveper iväg över bilen och Ingvar ser att den nästan slår emot huven. Han stannar bilen och letar i dikeskanten men hittar ingenting så han fortsätter, förbryllad över vad som hänt.

Smålandspoten 8 aug. 1987

I december 2022 fick jag ett mail från en kvinna i Hälsingland (Inger Andersson, pseud.) som berättade om en mycket intressant händelse med en gåtfull uggla. Inger önskar vara anonym men så här beskriver hon själv händelseförloppet:

 ”Jag kan berätta lite om min upplevelse. Det var 2018 och slutet av januari, kallt och snö i Hälsingland där jag bor. Min pappa hade legat sjuk hela hösten och jag var hos honom varje dag. Han var i livets slutskede. En eftermiddag kände jag för att ta en promenad och gick cirka en - två kilometer bort till vårt sommarhus som var igenbommat för vintern. Klockan var strax före tre och jag pratade med min syster i lurarna när jag gick upp på gården. Det var en del snö och det började skymma.

 Jag hade inte tänkt gå in, det var som sagt igenstängt och ingen hade varit i stugan sedan oktober då jag själv hade gjort vinter där och låst. Men plötsligt bryts samtalet med min syster och mobilen tvärdör, blir svart och går inte att starta. Jag tänker att det kanske var batteriet, men det verkade konstigt eftersom jag hade runt 80% när jag promenerade iväg. Hur som helst fick det mig på andra tankar så jag gick upp mot ytterdörren och låste upp.

 Inne i hallen och det lilla köket verkade allt först som vanligt, men jag noterade att några tomma petflaskor som vi burkade ha vatten i hade tippat och låg på bänken och på golvet. Jag ställde upp dem, gick vidare in i vardagsrummet och tittade in genom sovrumsdörren. Där satt den, en cirka 30-40 centimeter hög brun uggla! Den satt på fönsterbrädan och tittade rakt på mig. Min första impuls var att fiska upp telefonen och ta en bild, men den var fortfarande helt svart och gick inte att slå på. Jag pratade lite försiktigt för att se vad jag skulle få för respons, och ugglan tittade på mig med stora helt svarta runda ögon.

Jag kände mig upprymd och fascinerad av hela situationen, och min första tanke var att jag måste hjälpa den ut. Jag backade ut i vardagsrummet och den kom efter och satte sig på matbordet där. Då såg jag den på närmare håll och hur stor den var, jag upplevde den som lite överdimensionerad. Den verkade inte alls rädd för mig och jag blev inte rädd heller. Nästan hela dräkten var i en jämn mörkbrun färg, fjädrarna var väldigt blanka och den var lite ljusare spräcklig fram på bröstet. Ögonen väldigt stora och placerade rakt fram i ett runt platt ansikte, näbben var ganska liten och ljust gul.

 Efter ett tag, jag har svårt att uppskatta tiden, men cirka 10-15 minuter kanske, eventuellt uppemot 20-30 minuter, flög den ut genom köksfönstret som jag hade ställt upp. Jag försökte visa den att det gick att komma ut den vägen. Den hoppade upp på bänken där och bredde ut vingarna som var cirka 1,5 meter mellan spetsarna, kanske lite under. Sen flög ugglan helt enkelt rakt upp, och då menar jag i princip RAKT upp från fönstret mot himlen och mot topparna på några intilliggande granar som står jättenära huset. Den fortsatte rakt uppåt ovan dessa och jag var helt omskakad.

 Så, vad är så konstigt med detta kanske du tänker… För det första, det finns ingen som helst ingång för ugglan att ta sig in. Spisen var stängd med galler och det finns inga ventiler eller öppna fönster. Ingen hade varit där på 3-4 månader. Detta är det oförklarliga, framför allt. Sen ugglans utseende och det märkliga att min telefon stängdes av. Jag småsprang tillbaka hem till pappa. Där satt min faster och min pappa och dom var ju väldigt förundrade över min upplevelse. Jag hade lite avföring från ugglan på mina jeans, vilket jag tyckte kändes bra, då det bevisade att det här var verkligt.

Jag har aldrig någonsin varit drabbad av några hallucinationer men jag var rädd att dom inte skulle tro mig. Jag tog fram min telefon och den var plötsligt igång med 68% i batterikapacitet. Dagen efter följde min faster med mig till stugan för att städa upp, och det fanns spår efter ugglan där, både en sån halvt osmält ”korv” som ugglor lämnar efter sig på golvet och lite småstök som några tavelramar osv som hade fallit ner. Men inte mer än att vi kunde anta att ugglan hade vistats där bara en ganska kort stund. Vi städade upp och både hon och jag insåg att jag hade varit med om något oförklarligt.

 Tilläggas ska också att ett par dagar senare när jag satt i pappas sovrum hörde jag ett ljud utanför. Det var ungefär samma tid, kring tretiden på eftermiddagen och det var skymning. Jag fick en konstig känsla så jag tog med mig telefonen och gick ut runt huset. Där i snön fanns spår av en ugglas vingspetsar och klor som landat i snön! Det var helt galet, och om jag hade tvivlat så var det nu tydligt nog för mig. Jag tog bilder på spåren i snön och jag har visat dom för personer som är duktig på ugglor som säger att det helt klart är en uggla som landat utanför pappas fönster. Cirka en vecka efter detta så gick pappa bort.”

I efterföljande korrespondens ställde jag några följdfrågor till Inger.

Håkan: Mycket märkligt att mobilen lade av strax innan. Har det hänt förut vid stugan?
Inger: Inte vad jag har noterat, nej.

Håkan: Antar att du kollade alla möjligheter där ugglan skulle kunnat komma in: trasig ruta, källar- eller vindsingångar?
Inger: Ja absolut, och det finns varken källare eller vind, stugan är tät, byggd 1952 och har inget självdrag ens… Det finns bara två fönster och två dörrar och dom var stängda och låsta sen cirka tre månader vid tillfället. Det fanns ingen möjlighet alls att ta sig in.

Håkan: Upplevde du någon förändrad tid vid händelsen eller kom du hem som planerat?
Inger: det är lite svårt att säga, jag tyckte det var normal tid som hade förflutit, möjligen något kortare, alltså att jag var hemma lite snabbare än jag hade trott (möjligen max 20-30 min). Det var svårt att uppskatta då jag inte hade tillgång till klocka då jag befann mig med ugglan inne i stugan.

Håkan: Har ugglan dykt upp fler gånger efter spåren i snön?
Inger: Nej.

Håkan: Har ni upplevt något annat oförklarligt vid stugan?
Inger: Nej.

Håkan: Drömde du något särskilt efter händelsen?
Inger: Önskar jag mindes det i så fall, men tyvärr.

Håkan: Hade din far någon särskild relation till ugglor?
Inger: Nej.

Håkan: När ugglan flög rakt upp, flaxade den med vingarna?
Inger: Ja det gjorde den, men den flög märkligt rakt uppåt (jag skulle förvänta mig rakt framåt/snett uppåt när en fågel flyger ut från ett fönster. Den upplevdes också som större då den gav sig av. Den ändrade dimension ett par gånger, jag upplevde den som mindre i sovrumsfönstret då jag först mötte den, större i vardagsrummet och sen ännu lite större då den flög iväg.

Håkan: Har du kunnat identifiera vilken typ av uggla det var?
Inger: Nej, jag har försökt, både med bilder och med hjälp av en väninna som arbetar med ugglor, märkning och liknande. Men jag har inte lyckats hitta någon match.  

Håkan: Har du upplevt något annat oförklarligt?
Inger: Jag räknar detta som min enda oförklarliga upplevelse, men jag har i hela mitt liv fått varsel om framtida händelser och jag har drömt sanndrömmar vid några tillfällen. Men dessa delar av min ”person” ser jag inte som ”oförklarligt”.

Alla som på något sätt konfronterats med liknande upplevelser, både ufologer och vittnen, inser att här finns ett stort och ännu så länge tämligen obearbetat forskningsfält. Sannolikt finns det många människor i vårt land som av olika skäl inte vill träda fram men har mycket att berätta inom detta område. Här har UFO-Sveriges fältundersökare en viktig uppgift som väntar.

Håkan Blomqvist
(Publicerad i Rapport-Nytt, nr 3, 2024) 

Linda Scarberry and Mothman

The enigmatic winged creature, Mothman, observed in the Point Pleasant area in 1966-1967 has today become a legend. There are innumerable articles, books, web sites and documentaries devoted to what happened in this small West Virginia town. It is now part of West Virginia folklore with a Mothman Museum in Point Pleasant and an Annual Mothman Festival.

Behind all the legends, rumours and media hype we find the very physical and traumatic experiences of the original witnesses. My close friend, ufologist Åke Franzén (1936-1995), travelled to West Virginia in the Summer of 1969 and spent five weeks in the area around Point Pleasant and also a few days in New York where he met John Keel.

Åke Franzén, Oct. 22, 1977

What was planned as an ordinary field investigation proved to be much more. Åke fell deeply in love with Mothman witness Linda Scarberry and soon became a close friend with several people in Point Pleasant, including journalist Mary Hyre who was his chauffeur during these weeks, visiting witnesses and observation sites. On May 19, 1973 my AFU colleague Anders Liljegren and I made an extensive interview with Åke, detailing his experiences in Point Pleasant.

Åke Franzén, Anders Liljegren and I interviewing Åke, May 19, 1973

The secret love affair between Linda Scarberry and Åke Franzén created a lot of problems for Linda. She was unhappily married and planned a divorce to marry Åke. But he could never find a job in the U.S. so the relationship ended. The correspondence between Linda and Åke is preserved at AFU. There are 49 very personal love letters från Linda with unfortunately very little information about Mothman.

Recently I reread all the letters to find what she mentioned about Mothman and John Keel. These quotes have never been published before and can be of interest to researchers. What is especially notable is that Linda disagreed with John Keel on the nature of Mothman. She was convinced the creature was ”flesh and blood” and had the ”instinct of a very smart animal”.

Here are the relevant quotes from various letters:

”Do you remember my cousin Jackie and her boyfriend Larry? They were the ones that had the saucer following them about 10 feet above the car. Some friends of there´s were in the TNT parked the other night (they won´t say where) and the Mothman came out of the bushes right up to their car. They were scared to death. Jackie won´t say who they were. They won´t talk about it so I don´t know any more. See I told that thing was still up there. No one will believe me when I tell them that.”
Dated Oct. 1969

”Mom just got up again. She said something woke her up. You'll never guess what either. We're both sitting here listening to it. Have you ever heard tell of a baby crying in the house when one wasn't? (Connected with those flying saucers) That's what we're sitting here listening to. Mr Keel says a lot of people hear it. Belva Farley has and Marcella I think.  That's the first time I ever have though. I thought it was Dani crying at first but she was sound asleep. You talk about someone being scared – we were scared to death. I called Mary to see if she heard it but she didn't. It was between a groan cry and whin. You figure that out. It was really weird.”
Undated letter Oct. 1969.

”I don't agree with Mr Keels opinion about the Mothman either. He's never seen it. I've seen it enough to just about be able to tell you what it's going to do before it does and I still think it is flesh and blood. I don't believe it is a man even though it has the body of a man. It seemed to have the instinct of a very smart animal. I'm writing to Marcella. I'll ask her if she heard any noises the night she saw it. ”
October 15, 1969

”What did you think of John Keel? It's a wonder you even got his address. He won't give it to many people. I think Mom, Mary and I are the only ones around here who have it. He's planning on coming to Pt Pleasant around December with Dan Drasin and I'm going to try to figure a way to get there too if I have to take a bus and I probably will.”
November 14, 1969

”I never did tell you what Mr Keel said. He and Dan didn't get to come down for the Bridge dedication – they forgot it! He's got 2 books being published – one this month and one in June. One of them is about the Mothman. He said he'd been kept pretty busy on Long Island, New York with these saucers.”
December 6, 1969

Åke Franzén 1978

”That was really something about those men in Finland who saw the flying saucer. I've heard about things like that happening here too. Mr Keel said the radioactive material from the saucers caused it. He said that's what caused Connie Carpenter's eyes to swollen too when she saw the Mothman so clearly.”
January 27, 1970

”Mr Keel isn't going to call her right now. He says he's afraid it would be to much of a strain for her to talk to him but he said he would later on. He says he can't come down either. I don't really think Mary is anymore but a close friend to him the way he talked in the letter. Do you think I may be wrong? He sent her a card and a note last week though.

He says his books coming out in April and June are about the Mothman and U.F.O's in this area. That's all he mentioned about them though. He really didn't say to much about anything and it was a short letter.

Have you ever heard of Dr Jacques Vallee? He sent a page from a book this man has written and in it he mentioned Mom seeing the Mothman. The title of the book is “Passport to Magonia” I've never heard of the man and Mom didn't appreciate him using her name in it.”
February 6, 1970

”I do believe in the little men. I've heard a lot of stories about them. Some of them aren't very friendly according to John Keel. I'm not sure were these things come from or sure were the UFO:s are from or the weird things I've heard and seen.”
April 4, 1970

Håkan Blomqvist 

Främlingar på vår jord - undersökning av kontaktfall

Som fältundersökare får man vara beredd på att konfronteras med de mest skilda typer av människors ufoupplevelser och händelser. Från enkla ljussken till komplicerade och svårtolkade kontaktfall. Även om de är mycket ovanliga så finns det en kategori rapporter som under uforörelsens historia alltid varit, och fortfarande är, ytterst kontroversiella. Det handlar om fysiska kontakter med rent mänskliga ”främlingar” som rör sig i vårt samhälle.

Denna kategori rapporter delar ofta in uforörelsen i två läger, troende och skeptiker, och är något av tabu att undersöka inom den vetenskapligt inriktade ufologin. Därför vill jag dela med mig av några erfarenheter, fall, tips och teorier till hjälp för dig som vill ta steget in i den djungel av fantastiska historier och gåtfulla upplevelser som kontaktfallen utgör. Det är en utmaning på flera nivåer att ge sig in i den världen, inte minst psykologiskt.

Ett intressant exempel på temat främlingar på vår jord är fallet Sören och Eva Broman i Laxå. Deras händelsekedja började med en skrämmande närobservation av ett bumerangformat föremål på kvällen den 12 oktober 1978 vid Laxå flygplats. En tid därefter följde en rad av fysiska upplevelser och möten med en kvinna som påstod sig vara utomjordisk och gick under namnet Cosi. Sören, Eva och även andra personer träffade kvinnan flera gånger, både i sitt hem och på andra platser. Hon färdades i en vit BMV som alltid föreföll ovanligt ny och välpolerad.

Den 23 oktober 1994 gjorde jag en lång intervju med Sören och Eva i AFU. De beskrev Cosi som filippinsk till utseendet, något mörkare hy och med otroligt stora, sneda ögon. Hon påstod sig vara från en annan planet men tillfälligt stationerad här. Enligt Cosi blev tre av deras rymdskepp nedskjutna över jorden för cirka 40,000 år sedan och de 300 som fanns ombord hade sedan dess levt här under flera inkarnationer. En av dessa är Sören och Cosi vill att han skall hjälpa henne hitta de övriga 299, eftersom Sören är klärvoajant och kan se auror. Som en del i sökandet bokar Cosi bland annat föredrag som Sören får hålla för olika ufo- och nyandliga grupper.

Sören Broman på besök i AFU 23 okt. 1994

Här har vi kortfattat något av pudelns kärna när det gäller fysiska kontaktfall av den här kategorin. En eller flera personer möter individer som påstår sig vara utomjordiska, men ser ut som oss och rör sig fritt i samhället. De ger sina kontakter, i det här fallet Sören och Eva, en fantastisk historia eller förklaring om sitt uppdrag som knappast verkar trovärdig. Mönstret känns igen från flera andra kontaktfall jag själv och andra ufologer runt om i världen dokumenterat. Människor möter verkligen någon typ av ”främlingar”. En kritiskt granskande ufolog, som kunnat konstatera att mötena verkligen ägt rum, ställer sig förstås den centrala och avgörande frågan: Vilka är egentligen dessa ”främlingar” – om de inte är utomjordingar?

Efter att ha undersökt och studerat fysiska kontaktfall under drygt femtio år har min tolkning och graden av skepsis rörande verklighetshalten i upplevelserna varierat. Liksom för andra ufologer blev det för mig något av en heurekaupplevelse (jag har det) när det stod klart att man inte kan avfärda en kontaktperson bara för att ”rymdmänniskornas” budskap är absurda. Punkt ett i undersökning av kontaktfall är alltså att försöka bedöma om verkliga, fysiska möten med någon typ av främlingar går att konstatera. Jag kunde i ett fåtal unika kontaktfall konstatera att det var det rimligaste tolkningen.

Det är relativt sett få ufologer som ägnat sig åt undersökning av kontaktfall. En bra översikt över problematiken kan man få i den 1980 utgivna Proceedings of the First International UFO Congress. Del fem av boken ägnas en diskussion av kontaktfallsproblematiken med några av USA:s främsta ufologer, bland annat Jerome Clark, Ted Bloecher, Berthold Eric Schwarz och J. Gordon Melton. Ted Bloecher var aktiv redan på 1950-talet i dåvarande Civilian Saucer Intelligence i New York. Han berättar hur man på den tiden hade en ganska svart-vit syn på kontaktfall. Observationer av små humanoider räknades som eventuellt äkta och intressanta medan påståenden om kontakt med människolika varelser i princip avfärdades. Med tiden fann han att denna regel behövde revideras när de stötte på fall som Woodrow Derenberger och Carrol Watts där människolika varelser var inblandade.

Intressant är att ufologen Ted Bloecher drog samma slutsats som jag själv efter många års undersökningar: ”Under de senaste åren har min skepsis vad gäller de mera exotiska fallen inte direkt försvunnit men den har definitivt skakats i sina grundvalar. Nu lyssnar jag på människor med ett öppet sinne och utan att döma dem i förväg. Jag kan inte längre återvända till tryggheten i ett svart-vitt synsätt.” Den amerikanske journalisten och ufologen John Keel undersökte hundratals kontaktfall på 1960-talet. Han kom fram till att i flera av kontaktpersonerna verkligen mött någon typ av främlingar, men vad dessa okända besökare berättade gick inte att lita på. Därav titeln på Keels klassiska bok Operation Trojan Horse (1970).  Två andra kontaktfall jag undersökt följer detta mönster, Jade Ekström och Richard Höglund.

Jade Ekströms upplevelse finns bland annat dokumenterad i Rapport-Nytt nr 4, 2022. Tillsammans med ett antal vänner observerade Jade ett okänt objekt på Vindö i Stockholms skärgård någon av somrarna 1947 eller 1948. Flera år senare, i november 1958, blev Jade och hennes dåvarande man Frank Gebhart bjudna på middag till en person som Frank träffat genom sitt arbete. Mannen som gick under namnet Ben Austin bjöd paret på middag i sitt hem i Guatemala. Under konversationen förklarar Ben att han känner till Jades ufoobservation på Vindö, eftersom han var med på farkosten. Jade chockas av situationen då hon aldrig berättat för sin man om denna händelse. Hon erbjuds att följa med på en färd i Bens tefat men avböjer. Däremot följer Frank med medan Jade åker hem. Efter resan förändras Franks personlighet och han blir mycket våldsam, vilket leder till skilsmässa.

Jade Ekström

Richard Höglund kontaktades av en grupp okända främlingar 1965 som bad om hjälp med olika projekt. Mellan 1965 till sin död 1977 genomförde han olika uppdrag och resor. Richard och hans fru Gunvor reste flera gånger till Bahamas. Under ett möte beskrev Gunvor en av de främmande besökarna som mörkhyad, solbränd eller väderbiten och med en intensiv, hypnotisk blick. Hon sparade en cigarettfimp som mannen lämnade. Vid den intervju jag gjorde med Gunvor i hemmet i Angered 8 juli 1991 visade hon mig fimpen, men jag fick tyvärr inte ta den med mig. En DNA-analys hade varit intressant. Både Richard och Gunvor blev med tiden rädda för besökarna och Richard menade att man inte kunde lita på vad de sa, men han vågade inte hoppa av samarbetet. Ännu vid intervjun 1991 var Gunvor rädd för den här gruppen och orolig för att hon sagt för mycket. En djupare dokumentation finns att läsa i min bok Främlingar på vår jord. Ufokontakter i Sverige.

Richard Höglund  i Nassau, Bahamas

I min databas över svenska kontaktpersoner finns i dagsläget 143 fall. De allra flesta rör sig om inre upplevelser av kategorin channeling och liknande. Huvudsakligen intressanta ur psykologisk och religionshistorisk synvinkel. När det gäller de mycket få fysiska kontakfallen med mänskliga individer kan man beakta följande teorier:

- Äkta kontakt med främmande intelligenser
- Täckmantel för spionage eller underrättelseverksamhet
- Täckmantel för organiserad brottslighet
- Medveten bluff för att tjäna pengar
- Mytomani

Att undersöka och studera dessa mycket kontroversiella kontaktfall ställer fältundersökaren inför svåra utmaningar. Det gäller att, likt Odysseus, försöka segla mellan de båda odjuren Skylla och Karybdis – extrem skepticism och naiv tro. Det kan vara mycket svårt att förhålla sig objektiv och med rätt distans när man blir engagerad i djupundersökning av fall av kategorin främlingar ibland oss. Av John Keel lärde jag mig att humor är en viktig egenskap i sammanhanget. Därför kan följande citat från Operation Trojan Horse (s. 214) vara värt att reflektera över:

”Anta att en märklig metallisk farkost med blinkande ljus i olika färger landade på din bakgård och en lång man i silverfärgad heldräkt klev ut... När du frågar var han kommer ifrån svarar han: ”Jag kommer från Venus”. Skulle du argumentera med honom?”
Håkan Blomqvist
Publicerad i Rapport-Nytt nr. 2, 2024 

Folkrörelsen UFO-Sverige

Rubriken får säkert många att höja på ögonbrynen. Kan man verkligen kalla UFO-Sverige för en folkrörelse? Men om jag säger att det sedan 1970 har funnits inte mindre än 156 lokalgrupper tillhörande riksorganisationen med totalt cirka fyra tusen medlemmar så blir bilden lite tydligare.

Gunnar Karlsson och Mats Nilsson 28 aug. 2010

I sin bok Intresseorganisationerna i dagens Sverige (2 uppl. 1969) definierar statsvetaren Nils Elvander folkrörelse med följande tre kriterier:

1. Stor medlemsanslutning
2. Demokratisk uppbyggnad
3. Ett ideellt inslag i sin målsättning

Med denna definition står det klart att UFO-Sverige kan betraktas som en folkrörelse. En något ovanlig sådan men ändå en organisation som ingår i en genuin svensk historisk tradition.

Under slutet av 1960-talet gjordes det flera försök att skapa en riksorganisation för ufofrågor i Sverige. 1968 bildade Carl-Axel Jonzon (CAJ) föreningen UFO-Motala. Påsken 1970 lyckades man samla representanter från olika ufogrupper i Sverige till en konferens i Motala, vilket resulterade i grundandet av Riksorganisationen UFO-Sverige. Med tidskriften UFO-Information, ett intensivt pr-arbete och mycket uppmärksamhet i massmedia växte intresset för ufo snabbt. I den förteckning över medlemsgrupper som publicerades i juli 1971 var man redan uppe i 31 lokalgrupper. Alla var inte föreningar i formell mening, med stadgar och styrelse, utan snarare att betrakta som en form av arbetsgrupper. Kravet för att bilda en lokalgrupp var att den bestod av minst tre medlemmar.

Carl-Axel Jonzon 1973

2023 bildade Malin Viklander, redaktör för Rapport-Nytt, en ny lokalgrupp inom UFO-Sverige – UFO-Sundsvall undersökningsgrupp. Intressant i sammanhanget är att en av de tidigaste och största lokalgrupperna under 1970-talet var UFO-Sundsvall. Det är glädjande att Malin med övriga i gruppen nu fortsätter stadens anrika tradition av ufointresse.

Redan 1971 byggde två verkliga entusiaster, Tommy Jonsson och Loy Solli upp vad som då också fick namnet UFO-Sundsvall. Verksamhetsberättelsen för 1971 visar en imponerande och bred verksamhet: Föreningen har vuxit från 2 till 40 medlemmar, undersökt cirka 50 ufoobservationer, startat ett eget medlemsblad UFO-Raden, anordnat medlemsmöten och observationskvällar, byggt upp ett eget bibliotek, intervjuats i radio och lokalpress, hjälpt till att starta lokalgrupper i Örnsköldsvik och Njutånger, skapat kontakter med radion, flyget och försvaret med mera.

De första åren på 1970-talet var UFO-Motala centralgrupp (styrelse) med Carl-Axel Jonzon som UFO-Sveriges ordförande. Den grundläggande ideologin var att genom information bygga en stark folkrörelse som i sin tur skulle tvinga politiker att ta sig an ufofrågan. Att ufo var utomjordiska rymdskepp räknades som mer eller mindre självklart. Utifrån dessa tankar byggdes mängder av lokalgrupper upp i Sverige. 1970-talet var ufoföreningarnas gyllene decennium. Det var också i stor utsträckning en ungdomsrörelse. Väldigt många som startade ufogrupper var tonåringar. liksom jag själv, som tillsammans med Kjell Jonsson bildade UFO-Södertälje 1970. Uforörelsen kan också på flera sätt räknas till en av den mångfald alternativrörelser som växte fram under 1970-talet. Intresset för nyandlighet, meditation med mera delades av åtskilliga ufologer.

Den som framför allt skulle komma att förverkliga UFO-Sveriges målsättning under 1970-talet var Thorvald (Bevan) Berthelsen och Köpings UFO-förening, som bildats 1973. Under 1975-1976 genomförde Thorvald informationsaftnar med stillfilm i ett fyrtiotal städer. Som ett direkt resultat av denna pr-kampanj bildades flera av de lokalgrupper som sedan under flera årtionden framåt skulle bli ledande inom UFO-Sverige: Sala Amatörförening för Tvärvetenskap (SAT), Enköpings UFO-förening, UFO-Nyköping, Gävleborgs UFO-förening.

Thorvald Berthelsen 1977

Lokalgrupperna som växte fram arbetade inte bara med att undersöka uforapporter utan var lika mycket kamratföreningar med en ofta stor social aktivitet: studiecirklar, utflykter, höst- och vårfester. Den så kallade Lersätersandan inom UFO-Sverige skapades utifrån den trevliga samvaro som upplevdes vid de första kurserna (1977-) för fältundersökare vid kursgården Lersäter utanför Kolsva. Den här sammanhållningen har varit och är en väsentlig orsak till att UFO-Sverige kunnat fortleva och utvecklas under så lång tid, trots tider av motgångar och konflikter.

Så här skrev Arnold Idebring, ordförande i Enköpings UFO-förening, i det lokala medlemsbladet UFO-Allehanda nr 1, 1982:
”Om vi kommit UFO-frågans lösning närmare, kan jag inte uttala mig om, faktum är dock,  att vår organisation blir mer och mer accepterad i samhället och det är viktigt, lika viktigt är att vi inte ger tappt utan fortsätter kampen, i samma positiva anda som ju råder bland oss ufologer. Jag tänker då på den fina kamratandan som råder där vi träffas i t.ex. Lersäter och andra ställen.”

Kurs för fältundersökare på Lersäter. Christer Nordin, Carl-Anton Mattsson, Annika Nordin

Även om UFO-Information och senare UFO-Aktuellt varit riksorganisationens ansikte utåt så publicerade flera lokalgrupper egna medlemsblad, ofta av mycket hög kvalitet. Inte mindre än 37 lokala medlemsblad finns bevarade i AFU. Samtliga dessa tidskrifter har skannats av Leif Åstrand på AFU och finns tillgängliga att läsa på AFUs webbsida:
https://files.afu.se/Downloads/?dir=Magazines%2FSweden

Mot slutet av 1980-talet hamnade UFO-Sverige i en svacka både medlemsmässigt och ideologiskt. Det visade sig bland annat i att antalet lokalgrupper 1988-1990 var endast 13 stycken, från toppnoteringen 45, 1972. Orsaken var bland annat konkurrens från den nybildade Riksföreningen UFO-Luftrumsbevakning, en ganska extrem new age-ufologi samt osäkerhet om UFO-Sveriges inriktning. Detta förändrades vid riksstämman i Rättvik 1991 då Clas Svahn, med stor majoritet, valdes till UFO-Sveriges ordförande. Med Clas som ordförande och formuleringen av en tydlig ideologi, den tredje vägens ufologi, började riksorganisationen åter komma på fötter. Det resulterade också i att antalet medlemmar och lokalgrupper åter ökade.

Clas Svahn vid styrelsemöte 29 aug. 2009

En av de lokalgrupper som kom att få stor betydelse under 1980-talet och många år framöver var Stockholms UFO-Förening (1978-2012). Föreningen hade under många år en livlig verksamhet och arrangerade UFO-Sveriges riksstämmor 1981, 1989, 1990 och 1999. Stockholms UFO-Förenings förste ordförande Christer Nordin blev också UFO-Sveriges ordförande krisåret 1980 och fram till 1988.

Mot slutet av 1990-talet avtog intresset för att bilda föreningar. Det gällde inte bara UFO-Sverige utan speglade en allmän samhällsförändring där så småningom Internet och digitala plattformar som Facebook mer och mer tog över kommunikation mellan människor. Som ett resultat av dessa samhällsförändringar infördes vid riksstämman i Björsjö/Rättvik 1998 beteckningen Undersökningsgrupp. Undersökningsgrupper består av minst två personer som huvudsakligen arbetar med att utreda ufohändelser. Därmed behöver gruppen inte ägna så mycket tid åt föreningsformalia som styrelsemöten och protokoll utan mer åt undersökning av ufohändelser eller arrangera föredrag etc. Av samma skäl infördes vid riksstämman i Kalmar 2010 beteckningen lokal representant för medlemmar som, på olika sätt, aktivt vill representera UFO-Sverige på sin ort.

I dag ökar intresset för UFO-Sverige starkt. Mycket ett resultat av filmer som Ghost Rockets (2015), UFO Sweden (2022), flera uppmärksammade utställningar samt inte minst på grund av Clas Svahns många föredrag och uppmärksamhet i massmedia. UFO-Sverige har i dag cirka 800 medlemmar, 6 lokalgrupper samt 22 lokala representanter. Intressant är att, efter en lång period av stiltje, så har intresset för att bilda lokalgrupper åter ökat och tre nya grupper har tillkommit de senaste åren i Göteborg, Stockholm och Sundsvall. Behovet av att arbeta aktivt, diskutera och umgås kring det gemensamma intresset för ufo och paranormala fenomen med mera kommer alltid att finnas.

Efter att ha varit aktiv ufolog i mer än 50 år kan jag intyga att det har varit och är en livsresa jag aldrig ångrar. UFO-Sverige är, enligt min mening, den mest intressanta, spännande, intellektuellt utmanande och inspirerande förening du kan engagera dig i idag.

Håkan Blomqvist
Publicerad i Rapport-Nytt nr. 1, 2024