Rubriken får säkert många att höja på ögonbrynen.
Kan man verkligen kalla UFO-Sverige för en folkrörelse? Men om jag säger att
det sedan 1970 har funnits inte mindre än 156 lokalgrupper tillhörande
riksorganisationen med totalt cirka fyra tusen medlemmar så blir bilden lite tydligare.
I sin bok Intresseorganisationerna i dagens Sverige (2 uppl. 1969) definierar statsvetaren Nils Elvander folkrörelse med följande tre kriterier:
1. Stor medlemsanslutning
2. Demokratisk uppbyggnad
3. Ett ideellt inslag i sin målsättning
Med denna definition står det klart att UFO-Sverige kan
betraktas som en folkrörelse. En något ovanlig sådan men ändå en organisation
som ingår i en genuin svensk historisk tradition.
Under slutet av 1960-talet gjordes det flera försök
att skapa en riksorganisation för ufofrågor i Sverige. 1968 bildade Carl-Axel
Jonzon (CAJ) föreningen UFO-Motala. Påsken 1970 lyckades man samla
representanter från olika ufogrupper i Sverige till en konferens i Motala,
vilket resulterade i grundandet av Riksorganisationen UFO-Sverige. Med
tidskriften UFO-Information, ett intensivt pr-arbete och mycket uppmärksamhet i
massmedia växte intresset för ufo snabbt. I den förteckning över medlemsgrupper
som publicerades i juli 1971 var man redan uppe i 31 lokalgrupper. Alla var
inte föreningar i formell mening, med stadgar och styrelse, utan snarare att
betrakta som en form av arbetsgrupper. Kravet för att bilda en lokalgrupp var
att den bestod av minst tre medlemmar.
2023 bildade Malin Viklander, redaktör för Rapport-Nytt, en ny lokalgrupp inom UFO-Sverige – UFO-Sundsvall undersökningsgrupp. Intressant i sammanhanget är att en av de tidigaste och största lokalgrupperna under 1970-talet var UFO-Sundsvall. Det är glädjande att Malin med övriga i gruppen nu fortsätter stadens anrika tradition av ufointresse.
Redan 1971 byggde två verkliga entusiaster, Tommy
Jonsson och Loy Solli upp vad som då också fick namnet UFO-Sundsvall. Verksamhetsberättelsen
för 1971 visar en imponerande och bred verksamhet: Föreningen har vuxit från 2
till 40 medlemmar, undersökt cirka 50 ufoobservationer, startat ett eget
medlemsblad UFO-Raden, anordnat medlemsmöten och observationskvällar, byggt upp
ett eget bibliotek, intervjuats i radio och lokalpress, hjälpt till att starta
lokalgrupper i Örnsköldsvik och Njutånger, skapat kontakter med radion, flyget
och försvaret med mera.
De första åren på 1970-talet var UFO-Motala centralgrupp (styrelse) med Carl-Axel Jonzon som UFO-Sveriges ordförande. Den grundläggande ideologin var att genom information bygga en stark folkrörelse som i sin tur skulle tvinga politiker att ta sig an ufofrågan. Att ufo var utomjordiska rymdskepp räknades som mer eller mindre självklart. Utifrån dessa tankar byggdes mängder av lokalgrupper upp i Sverige. 1970-talet var ufoföreningarnas gyllene decennium. Det var också i stor utsträckning en ungdomsrörelse. Väldigt många som startade ufogrupper var tonåringar. liksom jag själv, som tillsammans med Kjell Jonsson bildade UFO-Södertälje 1970. Uforörelsen kan också på flera sätt räknas till en av den mångfald alternativrörelser som växte fram under 1970-talet. Intresset för nyandlighet, meditation med mera delades av åtskilliga ufologer.
Den som framför allt skulle komma att förverkliga UFO-Sveriges målsättning under 1970-talet var Thorvald (Bevan) Berthelsen och Köpings UFO-förening, som bildats 1973. Under 1975-1976 genomförde Thorvald informationsaftnar med stillfilm i ett fyrtiotal städer. Som ett direkt resultat av denna pr-kampanj bildades flera av de lokalgrupper som sedan under flera årtionden framåt skulle bli ledande inom UFO-Sverige: Sala Amatörförening för Tvärvetenskap (SAT), Enköpings UFO-förening, UFO-Nyköping, Gävleborgs UFO-förening.
Lokalgrupperna som växte fram arbetade inte bara med att undersöka uforapporter utan var lika mycket kamratföreningar med en ofta stor social aktivitet: studiecirklar, utflykter, höst- och vårfester. Den så kallade Lersätersandan inom UFO-Sverige skapades utifrån den trevliga samvaro som upplevdes vid de första kurserna (1977-) för fältundersökare vid kursgården Lersäter utanför Kolsva. Den här sammanhållningen har varit och är en väsentlig orsak till att UFO-Sverige kunnat fortleva och utvecklas under så lång tid, trots tider av motgångar och konflikter.
Så här skrev Arnold Idebring, ordförande i Enköpings
UFO-förening, i det lokala medlemsbladet UFO-Allehanda nr 1, 1982:
”Om vi kommit UFO-frågans lösning närmare, kan jag inte uttala mig om, faktum
är dock, att vår organisation blir mer
och mer accepterad i samhället och det är viktigt, lika viktigt är att vi inte
ger tappt utan fortsätter kampen, i samma positiva anda som ju råder bland oss
ufologer. Jag tänker då på den fina kamratandan som råder där vi träffas i
t.ex. Lersäter och andra ställen.”
Även om UFO-Information och senare UFO-Aktuellt varit riksorganisationens ansikte utåt så publicerade flera lokalgrupper egna medlemsblad, ofta av mycket hög kvalitet. Inte mindre än 37 lokala medlemsblad finns bevarade i AFU. Samtliga dessa tidskrifter har skannats av Leif Åstrand på AFU och finns tillgängliga att läsa på AFUs webbsida:
https://files.afu.se/Downloads/?dir=Magazines%2FSweden
Mot slutet av 1980-talet hamnade UFO-Sverige i en
svacka både medlemsmässigt och ideologiskt. Det visade sig bland annat i att
antalet lokalgrupper 1988-1990 var endast 13 stycken, från toppnoteringen 45,
1972. Orsaken var bland annat konkurrens från den nybildade Riksföreningen
UFO-Luftrumsbevakning, en ganska extrem new age-ufologi samt osäkerhet om
UFO-Sveriges inriktning. Detta förändrades vid riksstämman i Rättvik 1991 då
Clas Svahn, med stor majoritet, valdes till UFO-Sveriges ordförande. Med Clas
som ordförande och formuleringen av en tydlig ideologi, den tredje vägens
ufologi, började riksorganisationen åter komma på fötter. Det resulterade också
i att antalet medlemmar och lokalgrupper åter ökade.
En av de lokalgrupper som kom att få stor betydelse under 1980-talet och många år framöver var Stockholms UFO-Förening (1978-2012). Föreningen hade under många år en livlig verksamhet och arrangerade UFO-Sveriges riksstämmor 1981, 1989, 1990 och 1999. Stockholms UFO-Förenings förste ordförande Christer Nordin blev också UFO-Sveriges ordförande krisåret 1980 och fram till 1988.
Mot slutet av 1990-talet avtog intresset för att
bilda föreningar. Det gällde inte bara UFO-Sverige utan speglade en allmän
samhällsförändring där så småningom Internet och digitala plattformar som
Facebook mer och mer tog över kommunikation mellan människor. Som ett resultat
av dessa samhällsförändringar infördes vid riksstämman i Björsjö/Rättvik 1998 beteckningen
Undersökningsgrupp. Undersökningsgrupper
består av minst två personer som huvudsakligen arbetar med att utreda
ufohändelser. Därmed behöver gruppen inte ägna så mycket tid åt
föreningsformalia som styrelsemöten och protokoll utan mer åt undersökning av
ufohändelser eller arrangera föredrag etc. Av samma skäl infördes vid
riksstämman i Kalmar 2010 beteckningen lokal representant för medlemmar som, på
olika sätt, aktivt vill representera UFO-Sverige på sin ort.
Efter att ha varit aktiv ufolog i mer än 50 år kan jag intyga att det har varit och är en livsresa jag aldrig ångrar. UFO-Sverige är, enligt min mening, den mest intressanta, spännande, intellektuellt utmanande och inspirerande förening du kan engagera dig i idag. Håkan Blomqvist
Publicerad i Rapport-Nytt nr. 1, 2024
