Ugglor, ufo och paranormala fenomen

Sedan många år tillbaka samlar jag på ugglor i trä, porslin med mera. De är fascinerande varelser som bland annat symboliserar mystik och visdom. Men ugglor har också en koppling till ufo och paranormala upplevelser. Något som uppmärksammats av flera författare och ufologer bland annat Mike Clelland med boken The Messengers: Owls, Synchronicity and the Abductee (2020). I Sverige berörde Staffan Andersson frågan i Danaiderna. Ett försök att förstå UFO-fenomenet (1999).

Faktum är att ugglor och andra fåglar ofta förekommer i ufosammanhang, särskilt i berättelser om ombordtagningar. I sin bok Närkontakt skriver Whitley Strieber om en upplevelse dagen efter hans första ufokontakt: "Jag vaknade ungefär som vanligt på morgonen den tjugosjunde men kämpade med en tydlig känsla av obehag och ett helt otroligt men intensivt minne av att ha sett en tornuggla stirra på mig genom fönstret någon gång under natten." (s.27) Strieber och många andra menar att minnen av djur på egendomliga ställen är ett vanligt sätt att blockera traumatiska minnen av till exempel kontakt med ufovarelser. I psykologin kallas företeelsen täckminnen (screen memories).

I ufolitteraturen förekommer också hökar eller falkar på samma sätt. I Mysteriet Uri Geller berättar Andrija Puharich hur han konfronteras med hökar på märkliga ställen: "Några gånger flög en av fåglarna rakt in mot min balkong tills den var några meter ifrån oss; där stod den stilla och ryttlade och såg mig direkt in i ögonen. Det var en unik upplevelse att se in i en höks genomträngande "intelligenta" ögon. Det var då jag förstod att det inte var en jordisk höks blick jag mötte." (s. 124)

 En liknande beskrivning ger Lennart Lidfors i Gåvan från stjärnorna där hans vän Marie ideligen konfronteras med något som liknar en falk men som paret kallade för örnen: "Då Marie hade kört knappt två kilometer, kom örnen tillbaka. Den här gången framifrån. Plötsligt var den väldiga fågeln där. Bara några meter framför vindrutan. Hon såg den framifrån, och de skarpa ögonen fixerade henne. Fågeln stod stilla och ryttlade i några sekunder framför bilens vindruta. Så lyfte den, försvann upp bakom biltaket och var borta." (s. 54)

 UFO-Sverige har även fått in några rapporter med ett samband mellan ufo och ugglor. En händelse inträffade utanför Söderbärke i Dalarna en sommarkväll 1966. Två killar åker moped på en skogsväg när de får syn på en uggla på en stolpe. De stannar för att titta närmare och upptäcker då att en stor silverfärgad farkost hänger 100-200 meter över marken. Farkosten svävar sakta iväg och pojkarna följer efter och ser den landa på en åker. I något som de uppfattar som fönster ser de figurer röra sig.

 Något mera bisarr är den upplevelse som Ingvar Johansson berättade om i Smålandsposten 8 augusti 1987. En sensommarkväll 1980 kommer han körande i bil utanför Blomstermåla. Plötsligt lyses himlen upp av ett blåvitt sken. En stor uggla flyger upp framför bilen och landar på vindrutan. Ugglans ansikte är otäckt mänskligt och den tittar på Ingvar. "Hastighet och tid försvann ur mitt medvetande", berättar han. Efter en stund lyfter ugglan och flyger iväg. Ingvar fortsätter bilfärden och någon kilometer norr om Kråksmåla dyker en djurliknande kropp upp ur vägrenen. Ingvar tror först att det är en älg men varelsen svävar cirka sju meter framför bilen. Den lutar sig lite åt höger och då framträder en luden, tvåbent varelse med svans, två horn och långa öron. En klassisk djävulsfigur eller satyr. Varelsen sveper iväg över bilen och Ingvar ser att den nästan slår emot huven. Han stannar bilen och letar i dikeskanten men hittar ingenting så han fortsätter, förbryllad över vad som hänt.

Smålandspoten 8 aug. 1987

I december 2022 fick jag ett mail från en kvinna i Hälsingland (Inger Andersson, pseud.) som berättade om en mycket intressant händelse med en gåtfull uggla. Inger önskar vara anonym men så här beskriver hon själv händelseförloppet:

 ”Jag kan berätta lite om min upplevelse. Det var 2018 och slutet av januari, kallt och snö i Hälsingland där jag bor. Min pappa hade legat sjuk hela hösten och jag var hos honom varje dag. Han var i livets slutskede. En eftermiddag kände jag för att ta en promenad och gick cirka en - två kilometer bort till vårt sommarhus som var igenbommat för vintern. Klockan var strax före tre och jag pratade med min syster i lurarna när jag gick upp på gården. Det var en del snö och det började skymma.

 Jag hade inte tänkt gå in, det var som sagt igenstängt och ingen hade varit i stugan sedan oktober då jag själv hade gjort vinter där och låst. Men plötsligt bryts samtalet med min syster och mobilen tvärdör, blir svart och går inte att starta. Jag tänker att det kanske var batteriet, men det verkade konstigt eftersom jag hade runt 80% när jag promenerade iväg. Hur som helst fick det mig på andra tankar så jag gick upp mot ytterdörren och låste upp.

 Inne i hallen och det lilla köket verkade allt först som vanligt, men jag noterade att några tomma petflaskor som vi burkade ha vatten i hade tippat och låg på bänken och på golvet. Jag ställde upp dem, gick vidare in i vardagsrummet och tittade in genom sovrumsdörren. Där satt den, en cirka 30-40 centimeter hög brun uggla! Den satt på fönsterbrädan och tittade rakt på mig. Min första impuls var att fiska upp telefonen och ta en bild, men den var fortfarande helt svart och gick inte att slå på. Jag pratade lite försiktigt för att se vad jag skulle få för respons, och ugglan tittade på mig med stora helt svarta runda ögon.

Jag kände mig upprymd och fascinerad av hela situationen, och min första tanke var att jag måste hjälpa den ut. Jag backade ut i vardagsrummet och den kom efter och satte sig på matbordet där. Då såg jag den på närmare håll och hur stor den var, jag upplevde den som lite överdimensionerad. Den verkade inte alls rädd för mig och jag blev inte rädd heller. Nästan hela dräkten var i en jämn mörkbrun färg, fjädrarna var väldigt blanka och den var lite ljusare spräcklig fram på bröstet. Ögonen väldigt stora och placerade rakt fram i ett runt platt ansikte, näbben var ganska liten och ljust gul.

 Efter ett tag, jag har svårt att uppskatta tiden, men cirka 10-15 minuter kanske, eventuellt uppemot 20-30 minuter, flög den ut genom köksfönstret som jag hade ställt upp. Jag försökte visa den att det gick att komma ut den vägen. Den hoppade upp på bänken där och bredde ut vingarna som var cirka 1,5 meter mellan spetsarna, kanske lite under. Sen flög ugglan helt enkelt rakt upp, och då menar jag i princip RAKT upp från fönstret mot himlen och mot topparna på några intilliggande granar som står jättenära huset. Den fortsatte rakt uppåt ovan dessa och jag var helt omskakad.

 Så, vad är så konstigt med detta kanske du tänker… För det första, det finns ingen som helst ingång för ugglan att ta sig in. Spisen var stängd med galler och det finns inga ventiler eller öppna fönster. Ingen hade varit där på 3-4 månader. Detta är det oförklarliga, framför allt. Sen ugglans utseende och det märkliga att min telefon stängdes av. Jag småsprang tillbaka hem till pappa. Där satt min faster och min pappa och dom var ju väldigt förundrade över min upplevelse. Jag hade lite avföring från ugglan på mina jeans, vilket jag tyckte kändes bra, då det bevisade att det här var verkligt.

Jag har aldrig någonsin varit drabbad av några hallucinationer men jag var rädd att dom inte skulle tro mig. Jag tog fram min telefon och den var plötsligt igång med 68% i batterikapacitet. Dagen efter följde min faster med mig till stugan för att städa upp, och det fanns spår efter ugglan där, både en sån halvt osmält ”korv” som ugglor lämnar efter sig på golvet och lite småstök som några tavelramar osv som hade fallit ner. Men inte mer än att vi kunde anta att ugglan hade vistats där bara en ganska kort stund. Vi städade upp och både hon och jag insåg att jag hade varit med om något oförklarligt.

 Tilläggas ska också att ett par dagar senare när jag satt i pappas sovrum hörde jag ett ljud utanför. Det var ungefär samma tid, kring tretiden på eftermiddagen och det var skymning. Jag fick en konstig känsla så jag tog med mig telefonen och gick ut runt huset. Där i snön fanns spår av en ugglas vingspetsar och klor som landat i snön! Det var helt galet, och om jag hade tvivlat så var det nu tydligt nog för mig. Jag tog bilder på spåren i snön och jag har visat dom för personer som är duktig på ugglor som säger att det helt klart är en uggla som landat utanför pappas fönster. Cirka en vecka efter detta så gick pappa bort.”

I efterföljande korrespondens ställde jag några följdfrågor till Inger.

Håkan: Mycket märkligt att mobilen lade av strax innan. Har det hänt förut vid stugan?
Inger: Inte vad jag har noterat, nej.

Håkan: Antar att du kollade alla möjligheter där ugglan skulle kunnat komma in: trasig ruta, källar- eller vindsingångar?
Inger: Ja absolut, och det finns varken källare eller vind, stugan är tät, byggd 1952 och har inget självdrag ens… Det finns bara två fönster och två dörrar och dom var stängda och låsta sen cirka tre månader vid tillfället. Det fanns ingen möjlighet alls att ta sig in.

Håkan: Upplevde du någon förändrad tid vid händelsen eller kom du hem som planerat?
Inger: det är lite svårt att säga, jag tyckte det var normal tid som hade förflutit, möjligen något kortare, alltså att jag var hemma lite snabbare än jag hade trott (möjligen max 20-30 min). Det var svårt att uppskatta då jag inte hade tillgång till klocka då jag befann mig med ugglan inne i stugan.

Håkan: Har ugglan dykt upp fler gånger efter spåren i snön?
Inger: Nej.

Håkan: Har ni upplevt något annat oförklarligt vid stugan?
Inger: Nej.

Håkan: Drömde du något särskilt efter händelsen?
Inger: Önskar jag mindes det i så fall, men tyvärr.

Håkan: Hade din far någon särskild relation till ugglor?
Inger: Nej.

Håkan: När ugglan flög rakt upp, flaxade den med vingarna?
Inger: Ja det gjorde den, men den flög märkligt rakt uppåt (jag skulle förvänta mig rakt framåt/snett uppåt när en fågel flyger ut från ett fönster. Den upplevdes också som större då den gav sig av. Den ändrade dimension ett par gånger, jag upplevde den som mindre i sovrumsfönstret då jag först mötte den, större i vardagsrummet och sen ännu lite större då den flög iväg.

Håkan: Har du kunnat identifiera vilken typ av uggla det var?
Inger: Nej, jag har försökt, både med bilder och med hjälp av en väninna som arbetar med ugglor, märkning och liknande. Men jag har inte lyckats hitta någon match.  

Håkan: Har du upplevt något annat oförklarligt?
Inger: Jag räknar detta som min enda oförklarliga upplevelse, men jag har i hela mitt liv fått varsel om framtida händelser och jag har drömt sanndrömmar vid några tillfällen. Men dessa delar av min ”person” ser jag inte som ”oförklarligt”.

Alla som på något sätt konfronterats med liknande upplevelser, både ufologer och vittnen, inser att här finns ett stort och ännu så länge tämligen obearbetat forskningsfält. Sannolikt finns det många människor i vårt land som av olika skäl inte vill träda fram men har mycket att berätta inom detta område. Här har UFO-Sveriges fältundersökare en viktig uppgift som väntar.

Håkan Blomqvist
(Publicerad i Rapport-Nytt, nr 3, 2024)