”… the only
thing that counts in this life it to question the mystery of it, with all the
means at our disposal, with every moment of awareness, with every breath.”
Jaqcues Vallee, Forbidden Science, vol I
6. Esoteriker och ufofrågan
Den som läser den första generationen ufokontaktböcker av författare som George Adamski, Daniel Fry, Orfeo Angelucci, Howard Menger med flera noterar direkt att den världsbild och filosofi som presenteras av rymdmänniskorna är närmast identisk med teosofin och den esoteriska traditionen. Det har uppmärksammats av både religionshistoriker och sociologer. Religionshistorikern Christopher Partridge skriver i boken UFO Religions: ”Generellt sett kan man notera att Adamskis grundläggande idéer inte är något annat än en modifierad form av populära teosofiska läror vilka framhåller andlig evolution och mästarnas/besökarnas roll i denna process.” (1) Partridge noterar också att George Adamski använder beteckningen bröderna på sin utomjordiska besökare. Bröderna används också som term för mästarna i den esoteriska traditionen. Adamskis beskrivning av mötet med venusianen Orthon den 20 november 1952 kunde lika gärna ha varit en beskrivning av Blavatskys möte med mästaren Koot Hoomi, kommenterar Partridge.
Sociologen David Stupple har i flera artiklar tagit upp sambandet mellan teosofin och uforörelsen och kommit till samma resultat som Partridge. Dock märks det att Stupple är sociolog och inte religionshistoriker. Hans texter innehåller en hel del sakfel, särskilt angående den esoteriska traditionen. En av Stupples artiklar har en ovanligt lång titel som är närmast övertydlig i sitt budskap: ”Mahatmas and space brothers: The ideologies of alleged contact with mahatmas and space brothers: The ideologies of alleged contact with extraterrestrials”. (2)
Den vanliga akademiska tolkningen av detta samband är att flera av de tidiga ufokontaktpersonerna kom från en nyandlig miljö och helt enkelt efter 1947 bara inkorporerade tefaten med sin tidigare teosofiinspirerade livssyn. Tolkningen är sannolikt rimlig i vissa fall. Men som esoteriker kan man även tolka sambandet på ett annat sätt. Ett försök eller test från planetväktarna, eventuellt i samarbete med utomjordiska intelligenser, att närma sig mänskligheten och genom diverse fenomen och uppvisningar av en främmande teknologi få människor att tänka i djupare banor..
Jag har talat med åtskilliga svenskar vars liv förändrats efter en närobservation av ufo. Och mönstret är globalt. Det innebär att man tvingas dra följande slutsats: Oavsett vad ufofenomenen egentligen är eller kommer ifrån, så blir följden av deras uppträdande förändringar i människans medvetande och därmed, på lång sikt, även förändringar i vårt sociala liv. Ett exempel är Peggei Robert som jag intervjuade angående en närobservation hon gjorde i september 1973. (3)
Hon var på väg i bil från Norrköping till
Kilafors i Hälsingland, när ett lysande föremål dök upp strax utanför
Sandviken. Föremålet följde bilen under flera kilometer in mot den lilla orten
Årsunda.
Strax utanför samhället stannade Peggei bilen
och vevade ner bilrutan för att ta sig en närmare titt på den märkliga
tingesten. Den var nu så nära, cirka
Peggei beräknade storleken till ca
Hon blev aldrig rädd, utan upplevde snarast en känsla av hänförelse och harmoni. När Peggei for vidare följde farkosten efter bilen ännu en liten tid innan den slutligen försvann över Storsjön, strax utanför Sandviken. Väl framkommen i Kilafors stupade Peggei i säng, trött och omtumlad efter händelsen. Men när hon lagt sig kände hon en kraft - en pil - som trängde igenom hennes kropp, från fötterna, via ryggraden och upp till huvudet. Kraften stannade i huvudet och började cirkulera. Det hela var mycket obehagligt. Peggeis kropp kändes som en degklump som flöt ut ur sängen och all känsel var borta. Men plötsligt "vände pilen" och, via ryggraden och fötterna, lämnade den kroppen och försvann.
Vad hände egentligen med Peggei Robert denna septemberkväll? Blev hon på något sätt psykiskt påverkad från den okända farkosten? Hon ser det hela som en mycket positiv händelse. Den förändrade hennes liv. Från att ha varit en "egotrippad materialist" blev Peggei sökare efter andra livsvärden. "Nu visste jag ju att det fanns någonting annat i andra dimensioner, liv som är annorlunda och mera utvecklat", säger hon som förklaring till sitt nya liv. Peggei arbetade senare som naturterapeut och healer. Gång på gång framhåller hon att "förändringen kommer från rymden". Hon menar att utomjordiska väsen griper in och hjälper mänskligheten i en krisperiod.
Den som studerar den esoteriska traditionens grundläggande verk kommer snart att finna att det i stort sett helt saknas uppgifter om flygande farkoster som i nutiden används av planetväktarna eller utomjordiska intelligenser. Naturligtvis kan jag i mina undersökningar ha förbisett något citat men jag har heller inte sett någon annan, ufolog eller esoteriker, presentera sådana data.
I teosofins mest kända verk H P Blavatskys Den hemliga läran finns endast några korta kommentarer om flygande farkoster på Atlantis, så kallade vimanor. Bakgrunden är berättelsen om kampen mellan planetväktarnas representanter och ett prästerskap som tagit makten över stora delar av folket genom sin kunskap i magi. Ledare för båda grupperna hade tillgång till flygfarkoster, vimanor, även kallade Viwans. Förhållande hade urartat med krig och stridigheter så till den grad att planetväktarna inte såg någon annan väg än att sänka kontinenten i havet. Men innan detta skedde varnade man alla de som stått på planetväktarnas sida i kampen att uppsöka skyddade områden på andra delar av jorden.
Blavatsky hävdar att detta är information som finns tillgänglig i planetväktarnas dolda arkiv. Stora bibliotek och museum som en gång i framtiden kommer att ställas till mänsklighetens förfogande och visa planetens verkliga historia. Från ett dokument i detta arkiv citerar hon följande: ”Han sände sina flygfarkoster (Viwan) till alla bröder/chefer (ledare för andra nationer och stammar) där trogna människor fanns med budskapet: Gör er redo. Kom, ni den goda lagens människor och lämna landet medan det är ännu torrt.” (4) I hemlighet konfiskerades prästerskapets vimanor medan planetväktarnas representanter förde ut så många som möjligt till andra områden på jorden som skulle förbli torra. När Atlantis började sjunka fann prästerskapet och dess anhängare att det inte fanns någon möjlighet att fly. Det är denna händelse som i Bibeln fortfarande lever kvar i minnet som syndafloden.
I den klassiska teosofiska litteraturen finns en källa till som nämner vimanor. Vi hittar den i The Story of Atlantis and the Lost Lemuria av W. Scott-Elliot. Boken publicerades ursprungligen i två delar, The Story of Atlantis (1896) samt The Lost Lemuria (1904). De böckerna slogs samman till en volym utgiven 1925. Scott-Elliot samarbetade med den klärvoajante teosofen Charles Leadbeater. Han är kontroversiell inom den teosofiska rörelsen som delats i två läger rörande Leadbeaters arbeten och förmågor. I sin självbiografi How Theosophy Came To Me, (5) berättar han om den undervisning och psykiska träning som flera av planetväktarna gav honom. Därefter kunde Leadbeater själv studera företeelser i överfysiska världar. Även om Scott-Elliot står som ensam författare till The Story of Atlantis and the Lost Lemuria så bygger uppgifterna på de Leadbeaters klärvoajanta undersökningar.
Boken beskriver Atlantis kultur och teknologi, bland annat förekomsten av flygfarkoster. Enligt Scott-Elliot var dessa ganska få och ett privilegium för de styrande. De stora massorna färdades huvudsakligen till fots eller i primitiva vagnar dragna av djur. Intressant är beskrivningen av flygfarkosterna. De var gjorda av en metall liknande aluminium och vägde väldigt lite. Ytan var helt slät och farkosterna ”lyste i mörkret som om de målats med självlysande färg”. De framdrevs av en kraft som vetenskapen ännu inte upptäckt. (6)
En mera detaljerad beskrivning av jordens utveckling ger Charles Leadbeater i Man: Whence, How and Whither, vilken han skrev tillsammans med Annie Besant, ledare för Adyarteosoferna 1907-1933. De var båda klärvoajanta och boken, som publicerades 1913, bygger på deras gemensamma undersökningar. Detta verk är även i teosofiska kretsar mycket kontroversiellt, mycket på grund av Leadbeaters tolkningar av teosofers tidigare liv. (7) Mycket kortfattat omnämns även här flygfarkoster på Atlantis och ofta citerat är beskrivningen av de venusianska planetväktarnas ankomst till jorden för 21 miljoner år sedan: ”Med det mäktiga dånet av snabb nedgång från oberäkneliga höjder, omgiven av flammande eldhav som fyllde himlen med utskjutande eldtungor, blixtrade Flammans herrars farkost fram genom luftens rymder. Den stannade och svävade över den Vita ön” (8) På andra ställen i boken nämns att skeppslaster ”shiploads” av individer överförs mellan planeter.
I den klassiska esoteriska litteraturen har jag endast lyckats finna en ytterligare referens till rörande flygfarkoster. Det är en kommentar om Atlantis vimanor i Alice Baileys The Externalisation of the Hierarchy. Boken kom i sin första upplaga 1957 men information mottogs kläraudient av Bailey redan i september 1939. Läraren D.K. meddelar följande: ”Det mesta av vår moderna vetenskapliga kunskap var känd av dessa prästkungar och representerade i massornas ögon en form av underbar magi. Sanitära anläggningar, hygien, transportmedel och flygfarkoster av hög kvalitet hade utvecklats. Dessa var dock inte resultatet av människors prestationer utan gåvor från hierarkin, utvecklade och konstruerade under vis ledning.” (9)
Den stora mängden ufoobservationer och påståenden om kontakter med rymdmänniskor som rapporterades från och med sommaren 1947 kom ganska snart att intressera ledande teosofer. I Sverige och flera andra länder var det aktiva teosofer, spiritualister med mera som attraherades av och byggde upp stora delar av den tidiga uforörelsen. Men samtidigt visar tidiga artiklar från teosofiskt håll att man var tämligen osäker på tolkningen. Och ett av skälen var, som jag visat ovan, att det fanns mycket få referenser till flygfarkoster i den teosofiska traditionen.
Jag har försökt spåra ledande teosofers uttalanden från den tidiga ufoeran. God hjälp med att hitta artiklar har jag här fått av bibliotekarien Jennifer Hissey vid Campbell Theosophical Research Library i Sydney, Australien. Biblioteket är en del av Teosofiska samfundet Adyar i Australien och har en utmärkt webbsida på nätet där man kan söka artiklar i teosofiska tidskrifter från hela världen. (10) Jennifer Hissey har scannat och mejlat mig flera artiklar av några kända teosofer.
Tidigt ute att kommentera ufofrågan var Boris de Zirkoff (1902-1981), utgivare av Blavatskys samlade verk. Han var knuten till den gren av teosofin som bröt sig ur 1895 och som går under namnet Teosofiska samfundet Pasadena. Rörelsen splittrades i två grenar på grund av oenighet om ledarfrågan. Det ursprungliga samfundet heter Teosofiska samfundet Adyar. I tidskriften Theosophia 1952 resonerade Zirkoff om ufo i artikeln Are the flying saucers really flying? Han utgår från de fenomen som rapporterats i samband med Blavatsky och A P Sinnett där brev skickats med paranormala metoder, så kallad apport eller teleportation. Högre utvecklade varelser på andra planeter har sannolikt den förmågan, menar Zirkoff. De skulle då kunna förflytta ”flygande tefat” eller vilka föremål som helst att uppmärksammas av jordbor. ”På basis av existerande fakta som till exempel breven från adepterna/bröderna, är det fullt möjligt att spekulera om möjligheten att flygande tefat är materialiserade strömmar av någon utomjordisk substans, projicerad och guidad av intelligenta varelser av skäl de bäst känner själva.” (11)
På ett liknande sätt resonerar den brittiske teosofen E L Gardner i artikeln Interplanetary activities, publicerad 1954. Han hänvisar till George Adamskis möte med en venusian 1952. Liksom många andra teosofer associerar han denna uppgift med att en grupp avancerade individer från Venus anlände till jorden för cirka 21 miljoner år sedan för att som planetväktare övervaka och leda den mänskliga medvetenhetens utveckling. Enligt esoteriken är venusmänniskorna oerhört långt före jordens människor i utveckling. Med tanke på farorna med atombomber och den tekniska utvecklingen är det bara rimligt att invånare från Venus nu ingriper aktivt i skydd och hjälp till jorden. Eftersom de är både kulturellt och tekniskt mera avancerade är de sannolikt också skickliga i interplanetariska resor och använder sig då av en form av teleportation, enligt Gardner. (12)
Teosofiska samfundet Adyars president 1953 fram till sin död 1973 var N Sri Ram. När Flying Saucers Have Landed av Desmond Leslie och George Adamski nyligen publicerats kommenterade N Sri Ram frågan i en artikel i Theosophy in Australia 1954. Även om han håller frågan öppen om besökare från andra planeter så föregriper Ram på sätt vis Jacques Vallee i sin teori: ”Det finns berättelser om naturandar (fairy stories) i samband med flygande tefat från olika länder, som kan förklaras utifrån den kunskap, klärvoajant erhållen, presenterad i den teosofiska litteraturen.” (13) Men han framhåller också att människors tankeformer av tefat och utomjordingar kan användas av både naturandar och astrala väsen som former för materialisation.
En något mera kritisk inställning till ufo och framför allt kanaliserade budskap från rymdmänniskor ger teosofen Geoffrey Hodson (1886-1983) i en artikel 1967 med rubriken Flying saucers… Visitations from outer space… Are they authentic? Geoffrey Hodson är känd för sina klärvoajanta studier av devor och naturandar, vilka han beskrivit i flera böcker. (14) Han var en ofta anlitad föreläsare i teosofiska kretsar. Efter en föredragsturné i USA 1967 mötte han dock ett nytt intresse bland teosofer: mediers kanaliserade budskap från rymdmänniskor. Hodson ställer sig mycket tveksam till dessa budskap och uttrycker snarast oro över att många teosofer går med som medlemmar i grupper som propagerar för kosmiska mästare från olika planeter. ”De undersökningar som jag gjort av detta fenomen har övertygat mig om metodens opålitlighet, inte minst för att källan är osynlig och ger ingen möjlighet till kontroll av de som framför budskapen. (15) I en vidare kommentar blir det tydligt att Hodson inte är särskilt sakkunnig vad gäller uforapporter. Han förklarar att det inte finns några fysiska bevis för närvaron av mänskliga varelser i flygande tefat. Naturligtvis beror det på vad man menar med bevis men det är märkligt att Hodson inte blivit informerad om de hundratals fall där mänskliga varelser observerats i samband med ufo.
Av ovanstående kommentarer från några ledande teosofer kan man konstatera att de flesta synes vara tämligen okunniga om ufofenomenen. De spekulerar mera utifrån den esoteriska traditionen än hänvisar till väldokumenterade ufo-rapporter. Det finns dock två teosofer eller esoteriskt inriktade författare som har god kännedom om både den esoteriska traditionen och ufo. Jag tänker här på Andrew Tomas och Riley Crabb. Båda är författare till en stor mängd litteratur som berör båda ämnena.
Andrew Tomas (1906-2001) föddes i Ryssland och bodde under sitt långa liv i många länder. Han tillbringade bland annat 21 år i Kina. Ämnen som arkeologi, forntida mysterier och esoteriska läror var tidiga intressen. Han kom med tiden att bli en av de mest kända företrädarna för vad som senare kom att kallas astroarkeologi och publicerade, förutom böcker, många artiklar i tidskriften Ancient Skies utgiven av Ancient Astronaut Society. Men redan 1935 var han inne på liknande tankegångar skriver han i ett brev till mig 1991: ”Förutom teosofen Mme Blavatsky och den rysk-skandinaviske konstnären Nicholas Roerich så har få västerländska forskare haft nyckeln till legenderna om ”stjärnmänniskor” i Asien. Roerich skrev på 1920-talet om ett ”skarpt lysande föremål” han observerat i Centralasien. Den engelske bergsbestigaren Smythe skrev om ufo över Himalaya på 1930-talet. I min bok Planetary Doctrine (1935, Shanghai) hänvisade jag till dessa iakttagelser och identifierade dem som rymdskepp från andra planeter. Det är därför Jacques Vallee kallar mig en pionjär på området.” (16)
1948 flyttade Tomas till Australien och blev 1952 medlem av den första ufoföreningen i landet, Australien Flying Saucer Bureau. Han fortsatte under många år som aktiv i föreningen och var redaktör för Australian Flying Saucer Review fram till 1965. Ufologen Bill Chalker beskriver i en minnesartikel Tomas som en av Australiens ufopionjärer. (17) Under 1970-talet blev Andrew Tomas böcker storsäljare och publicerades i 16 länder. Två titlar översattes till svenska av Roland Adlerberth, Vi var inte först (1974) samt Vid fjärran världars stränder (1975). Ett bärande tema i böckerna är att gamla okända kulturer med en hög teknologi funnits för mycket länge sedan på jorden. I religiösa skrifter, legender och den esoteriska traditionen finns hänvisningar till dessa tidigare civilisationer. Jorden har i omgångar besökts av ”kosmiska kulturbärare” från andra planeter och de har nu återkommit. (18)
I flera omgångar besökte Andrew Tomas Indien och Tibet. 1976 fick han ett personligt sammanträffande med Dalai Lama och tillfälle att forska i hans bibliotek. Där påträffade han flera skrifter som inte tidigare översatts till engelska och en del av det materialet finns återgivet i hans bok Shambhala. Oasis of Light, 1976.
Den enligt min mening mest sakkunniga esoteriker som skrivit om och debatterat ufofrågan är Riley Crabb (1912-1994). Han började intressera sig för teosofi och den esoteriska traditionen redan 1934 när han upptäckte det omfattande biblioteket i Teosofiska samfundets loge i Minneapolis, USA. Crabb bodde tretton år på Hawaii där han under tre år fungerade som ledare för Honolululogen av Teosofiska samfundet. 1951 blev han medlem av Borderland Sciences Research Associates (BSRA) i San Diego. En organisation som studerade olika typer av paranormala fenomen, grundad av Meade Layne 1945. Artiklar och debatt presenterades i tidskriften Round Robin, vilken 1960 ändrade namn till Journal of Borderland Research. Riley Crabb flyttade med sin fru Judy till Kalifornien 1957 och två år senare övertog han ledarskapet för BSRA. En post han innehade till 1985 då han, efter hustruns bortgång flyttade till New Zealand.
Crabb intresserade sig tidigt för ufo och 1954 började han hålla föredrag i ämnet och blev en känd mediaprofil på Hawaii. Bland annat höll han föredrag för amerikanska flottans personal vid Pearl Harbour och Barbers Point. När han 1959 övertog ledarskapet för BSRA och blev redaktör för Round Robin skrev han följande programförklaring: ”Efter att jag anlänt till fastlandet har mina föredrag handlat mycket om att relatera data om flygande tefat och andra fenomen med mysterieskolornas kunskap. Jag antar att ni är ense med mig om att detta inte är en lätt uppgift. Om jag skall definiera ett mål i livet så är det ett kompromisslöst sökande efter sanningen, vad den än må vara eller vart den än kan leda.” (19)
Precis som föregångaren Meade Layne noterade Riley Crabb hur oförberedda teosofer och andra esoteriker var på tefatens uppdykande efter kriget och hur svårt de hade att hitta förklaringar utifrån den esoteriska traditionens kunskap. Det var som om detta uppdykande var något som inte ens planetväktarna hade räknat med. Stor betydelse för tolkningen av ufo och många andra fenomen fick BSRA genom ett unikt medium i San Diego, Mark Probert (1907-1969). Han var både klärvoajant och kläraudient och förmedlade information från en grupp på 16 individer, både män och kvinnor som levt tidigare på jorden. Informationen skiljer sig från vanlig mediuminformation genom att den är mycket saklig och vetenskapligt informativ. Utifrån de diskussioner angående tefaten som Meade Layne och andra förde med den inre cirkeln så sammanställdes flera böcker där den så kallade 4-D-teorin presenterades. Den säger i korthet att många av tefaten inte är fysiska i vanlig bemärkelse utan ”eterskepp” från en parallellvärld strax utanför vårt synfält. (20)
Riley Crabb hänvisade ofta i sina tolkningar av ufohändelser till uttalanden från Mark Probert. Men lika ofta kunde han citera från tidiga teosofiska böcker eller andra av den esoteriska traditionens skrifter till exempel Alice Baileys böcker. Crabbs beläsenhet på området var enorm. I en lång artikel, The powerhouse behind BSRA, berättar han vad den inre cirkeln sagt om samarbete mellan vår planets väktare och de utomjordiska besökarna: ”Det pågår för närvarande ett hemligt samarbete mellan rymdmänniskorna (etherians-HB) och vissa höga auktoriteter på er jord. Ni måste då förstå att jag inte använder ordet höga i den vanliga betydelsen. Jag menar de som tillhör några av jordens hemliga loger… Dessa män (etherians) har landat inte bara i Australien, på en hemlig landningsplats. De har inte bara varit i Skottland, utan till höga auktoriteter i England och till några få män och kvinnor här med hög utveckling – jag menar hemliga sällskap”. (21)
Den eteriska eller 4-D-tolkningen var den teori eller förklaring som Riley Crabb oftast hänvisade till. Jag hade förmånen att korrespondera med honom mellan åren 1979-1985 och då diskutera olika frågor som rörde ufo och den esoteriska traditionen. Även om vi inte alltid delade samma åsikt så var hans kommentarer alltid tänkvärda och sakkunniga. Han var ingen naiv love-and-light idealist som bara pratade om vänliga rymdmänniskor utan medveten om att flera olika grupperingar kunde ligga bakom ufofenomenen. Dock var han tveksam till tanken att en del hemliga broderskap på jorden kunde äga tefat eller att Adamskis venusianer kanske bara använde Venus som täckmantel för sitt verkliga ursprung: ”Jag ser inget skäl till att tvivla på att Adamskis första kontakter 1952-53 var från där de påstod sig komma, Venus-Etheria… Kom ihåg att Borderland Sciences Research Associates presenterade 4-D, den extraterrestriella teorin som ursprung för de flesta tefaten redan 1946. Trettio års forskning har sedan dess bara stärkt den ursprungliga förklaringen.” (22)
Få seriösa ufologer har skrivit om BSRA och deras teorier. Säkert beroende på att de flesta inte intresserar sig för kopplingen mellan den esoteriska traditionen och ufo. Det stora mängden bisarra kulter och sekter inom området avskräcker från att ta sig an frågan. I de uppslagsverk om ufo som utkommit finns inte Meade Layne eller Riley Crabb omnämnda med egna rubriker. En tidig ufobok som presenterar BSRA och mediet Mark Probert i flera kapitel är Flying Saucer Pilgrimage av Bryant och Helen Reeve. (23)
En av de ur ufosynpunkt märkligaste böcker som skrivits av en esoteriker utkom 1983, Through the Curtain av Viola Petitt Neal och Shafica Karagulla. (24) Den har publicerats även i en svensk utgåva, Nattlektioner, översatt av Lars Adelskogh. (25) Båda författarna var välmeriterade akademiker med intresse för forskning inom det paranormala området. Neal doktorerade på Mellanösterns hemliga religioner vid London University och Karagulla forskade inom neurologi och psykiatri och var under några år biträdande professor i psykiatri vid State University of New York.
Viola Petitt Neal stod sedan tidig ålder i kontakt med en avdelning av planetväktarnas organisation. I ett förändrat medvetandetillstånd deltog hon i undervisning vilken samtidigt kunde nertecknas av Shafica Karagulla. För undervisningen stod olika individer tillhörande planetväktarna eller som de ofta kallas planethierarkin. Ämnen som tas upp i Through the Curtain är bland annat ESP, healing, utbildning och jordens utveckling, allt i överensstämmelse med den klassiska esoteriska traditionen enligt Blavatsky, Bailey med flera. Men när det gäller ufo och utomjordiska besökare kommer Neal med helt nya, tidigare okända och får man väl säga tämligen kontroversiella uppgifter.
I en nattlektion 11 maj 1962 berättas följande: ”Det skall framhållas att det finns rymdmänniskor på er planet, besökare som kommer och går. En del av dem är mycket konstruktiva, såsom de från Venus och Mars. Andra är destruktiva.” (26) Det är samma typ av information som presenterats av de klassiska kontaktpersonerna. Någon förklaring hur de kan bo på planeter i vårt solsystem ges inte. Betydligt mera kontroversiell blir Neals nattlektioner som behandlar de destruktiva rymdmänniskorna. Frågan behandlas utförligt i flera kapitel. I en nattlektion 27 augusti 1962 får vi veta följande om en period på Atlantis: ”Vid tiden för femte underrasen kom plutonianer i massor och invaderade planeten Jorden. En del kom i rymdskepp från Pluto.” (27) Rymdmänniskor har både inkarnerat och kommit med rymdskepp från Pluto i olika omgångar och det fortsätter ännu. Planeten Pluto har enligt Neal kastats ur ett annat solssystem och gått in i en bara runt vår sol. Invånarna har som mål att erövra och överta jorden. Förklaringen ges i en nattlektion 10 juni 1962: ”Planeten Pluto, intränglingsplaneten, den åttonde sfären, utgör en sammanhållen och hård kärna av ondska i vårt solsystem. Intränglingsplaneten valde att ta över planeten Jorden, eftersom mänskligheten på denna planet befinner sig i kris under sin evolution och Jorden därför är den mest sårbara planeten i solsystemet.” (28)
En så central händelse i jordens historia borde ha kommenterats i den esoteriska traditionen före tefatseran 1947. Jag har inte funnit uppgiften i någon annan skrift. Det finns några kommentarer om Pluto i Esoteric Astrology av Alice Bailey men det handlar huvudsakligen om psykologisk påverkan. Dock påpekas att Pluto bringar förändring, mörker och död. (29)
Det finns en intressant koppling mellan Viola Petitt Neal, Shafica Karagulla och Ingo Swann, känd för sin förmåga av fjärrsyn (remote viewing). Swann var med och utvecklade forskning kring denna förmåga vid Stanford Research Institute i Kalifornien under 1970-talet. 1998 publicerade han på eget förlag sin självbiografi Penetration. The Question of Extraterrestrial and Human Telepathy, som blivit något av en undergroundklassiker. Den tryckta upplagan är närmast omöjlig att få tag på och betingar ett mycket högt pris. Dock finns boken att plocka ner gratis på nätet.
Där berättar Swann hur han i februari 1975 kontaktades av en mystisk Mr. Axelrod och erbjöds komma till Washington för att utföra ett uppdrag med hjälp av sina förmågor. Swann erbjöds ett tusen dollar om dagen för uppdraget och han tackade ja. På avtalad plats i Washington möter han två män som tycks vara tvillingar och fungerar som vakter. Det ger honom en lapp med uppmaningen: ”Var vänlig och säg ingenting och ställ inga frågor. Detta är för både din och vår säkerhet.” Gruppen går till en bil som körs av en kvinna. Efter en tid får Swann en ny lapp där det står att han kommer att förses med en huva av säkerhetsskäl. Han börjar känna sig orolig och undrar om han är på väg att bli kidnappad. Bilen stannar efter en tid och Swann leds till en helikopter som flyger gruppen till vad som visar sig vara en underjordisk anläggning.
Han blir väl omhändertagen på en lyxig underjordisk anläggning och ombeds av Mr. Axelrod att utifrån vissa koordinater förflytta sig psykiskt till månens baksida. Swann observerar byggnader, hangarer och mänskliga varelser som arbetar med olika apparater. Eftersom Swann vet att det inte ska finnas några varelser på månen ber han om ursäkt och säger att det måste vara något fel. Men Axelrod ber honom fortsätta och Svann får till slut klart för sig att den hemliga grupp han nu kommit i kontakt med redan känner till denna bas på månen men vill spionera på främlingarna och eventuellt uppfatta telepatiska meddelanden från dem. När en av varelserna på månen visar att han känner av Swanns spionage avbryts försöket avbrupt. De varelser han observerat är farliga får han klart för sig. Därefter körs Swann tillbaka till sitt hotell och återvänder till Kalifornien. Han har ingen aning om vilka den hemliga gruppen är men misstänker att det måste vara ett ultrahemligt, så kallat black project.
Ingo Swann hade många vänner under sin tid i Kalifornien bland annat Shafica Karagulla och Viola Petitt Neal. Tillsammans med Conrad W. beslutar han sig att bjuda damerna på middag sommaren 1976. Swann och Conrad åker till en supermarket i Hollywood för att handla. Vid en av diskarna ser Swann en lättklädd, sexig kvinna som plockar varor. Hon har svart hår och purpurfärgade solglasögon. När hon kommer närmare får han en obehaglig känsla av att kvinnan inte är en vanlig människa. I samma ögonblick ser han till sin förvåning de båda vakterna som han träffat hos Axelrod. De håller kvinnan under uppsikt en bit ifrån och de ger honom känslan av att inte prata och bara agera naturligt. Utanför affären ser Swann och Conrad hur kvinnan lastar matvaror i en bil. De båda vakterna från Axelrod kombinerat med den psykiska rädslan övertygade Swann om att kvinnan var en utomjording.
På middagen med Neal och Karagulla nämner Swann inget om händelsen med kvinnan men tar upp frågan om främlingar ibland oss. Då utspinner sig bland annat följande konversation:
”Viola: Det finner mängder av DOM
och många är biologiska androider (bio-androids).
Shafica: De är farliga och de vet
att jordens klärvoajanter är deras enda fiender. Var försiktig, Ingo, var
försiktig.” (30)
När man tar upp frågan om esoterik och ufo går det inte att komma ifrån engelsmannen Benjamin Crème. Han blev känd för en bredare allmänhet 1982 när han genom annonser i flera av världens stora dagstidningar förklarade ”Kristus nu här”, att världsläraren Lord Maitreya sedan 1977 funnits bland oss och snart skulle tala i teve och radio in om två månader och då tillkännage sin identitet. Profetsian slog som bekant inte in.
Jag blev nyfiken på Benjamin Creme 1980 när hans första bok, The Reappearance of the Christ and the Masters of Wisdom kom ut. Förutom sina telepatiska kontakter med mästarna påstod han sig också ha varit i fysisk kontakt med rymdmänniskor och arbetat för dem i flera år. 28-29 mars 1987 deltog jag i ett seminarium med Benjamin Creme på Stjärnsunds kursgård i Dalarna men hans presentation ingav inte förtroende och jag skrev en kritisk artikel om honom i Sökaren. (31)
Benjamin Creme har ägnat hela sitt liv åt studier i mystik, ockultism, esoterik och flygande tefat. Redan som fjortonåring slukade han Alexandra David Neels klassiska With Mystics and Magicians in Tibet. Inspirerad av den teosofiska traditionen började han meditera i början av 1950-talet. Namn som dyker upp i hans välsorterade bokhylla är Blavatsky, Leadbeater, Gurdjieff, Brunton, Bailey, Vivekananda, Yogananda m fl. I mitten av 1950-talet läste Creme också George Adamskis böcker om resor i flygande tefat och kontakter med venusianer. 1957 gick han med i en UFO-grupp i England, och där startade han också sin föredragsverksamhet med att berätta om rymdmänniskorna.
Han är sedan 1980-talet en känd föreläsare och ledare för organisationen Share International, som också är namnet på gruppens tidskrift. Benjamins Cremes presentation av den esoteriska kunskapstraditionen är i huvudsak korrekt men när det kommer till hans egna kontakter och budskap blir situationen annorlunda. I Share International svarar Creme regelbundet på frågor om hur det ena eller andra ufofenomenet som rapporteras skall tolkas. Nästan alltid bekräftar Maitreya genom Creme att det rörde sig om ett rymdskepp från Venus, Mars etc. Uppenbara och konstaterade misstolkningar av enkla ljussken blir till rymdskepp. Det hela ger ett absurt intryck och blir snarare en travesti på esoterik. Uppenbarligen misstolkar Creme sina egna upplevelser, förhoppningar och föreställningar som budskap från mästarna. Ett av de vanligaste misstagen bland människor som studerat esoterik och utvecklat klärvoajans. Exemplen i den ockulta undergroundvärlden är otaliga.
Det kan vara intressant att studera vad tibetanen D K säger i frågan, förmedlat genom Alice Bailey. Han påpekar att åtminstone 85 procent av alla andliga budskap kan förklaras genom vanlig psykologi: ”Dessa budskap är normalt oförargliga, ibland vackra eftersom de är en blandning av vad mottagaren har läst och samlat från skrifter i mystik, kristna källor och Bibeln... Vanligtvis är de utan betydelse och innehåller åtskilligt med plattityder.” (32)
En esoteriker och ufolog som räknar sig som lärjunge till Benjamin Creme är holländaren Gerard Aartsen. Han har i två böcker försökt visa kopplingen mellan den esoteriska traditionen och ufokontaktpersonernas budskap. (33) Men Aartsen tycks oförmögen att se kritiskt på Cremes ofta absurda uttalanden och försvarar även de mest befängda misstolkningar. Jag har i korrespondens diskuterat frågan med Aartsen men han försvarar Creme i alla lägen. Olyckligt eftersom sambandet mellan ufo och den esoteriska traditionen är alltför intressant för att behandlas så okritiskt och naivt.
För att försöka utröna hur nutida aktiva teosofer ser på ufo skrev jag 2010 till ett trettiotal länders representanter för olika teosofiska sällskap. Inte så många svarade och de flesta hade ingen åsikt eller kunskap i frågan. Några hänvisade till citat i Blavatskys Den hemliga läran. Susan Kaschula i The Theosophical Society, South Africa skriver: ”Som du antagligen upptäckt så finns det så vitt jag vet ingenting nämnt om ufo i den teosofiska litteraturen och inte heller Alice Bailey tar upp det. Jag tror att en del rapporterade ufoiakttagelser, särskilt de nattetid, är lysande devor eller magnetiserade tankeformer”. (34) Att en del ufoobservationer skulle kunna vara devor är en ganska vanlig tolkning bland teosofer. Det är också den förklaring esoterikern Douglas M Baker kommer fram till i sin bok The Occult Significance of UFOs. (35)
Förutom de teosofiska representanterna ställde jag också några konkreta frågor till Philip Lindsay, välkänd esoteriker i Australien:
HB: Anser du det möjligt att en
del ufo kan vara ”vimanor” använda av de äldre bröderna och deras lärjungar för
transport mellan deras dolda centra (loger) runt jorden?
PH: Ja.
HB: Om hierarkin hade sådana farkoster på Atlantis kan de också ha dessa nu?
PL: Sannolikt.
HB: Vad är din åsikt om mänskligt liv på planeterna i vårt solsystem? Skulle dessa människor vara fysiskt synliga även om de inte är organiska? Anser du att en del ufo kan komma från våra grannplaneter?
PL: Ufoteknologin härstammar
sannolikt från andra solsystem. Teknologin introducerades på Atlantis som en
gåva till mänskligheten men avlägsnades eftersom vi missbrukade kraften. Jag är
övertygad om att vi kommer att återfå gåvan mycket snart. Jag ser ufos som
något som redan existerar här samt en del som besökare från andra planeter och
solsystem. Hierarkin behöver dem sannolikt inte för att utföra sitt arbete men
vem vet?
Noter
- ”UFO religions”. Edited by Christopher Partridge. Routledge, London, 2003. s. 16.
- Publicerad i Journal of American Culture, nr. 7,
1984, s. 131-139. Se även David W. Stupple. “Historical links between the
occult and flying saucers”. Journal of UFO Studies, new series vol. 5,
1994, s. 93-108.
- Håkan Blomqvist. “Förändringen kommer från rymden”. Sökaren, nr. 3, 1985, s. 26-27.
- H. P. Blavatsky. ”The Secret Doctrine.
Vol. II, Anthropogenesis. Theosophical University Press,
- C. W. Leadbeater. “How Theosophy
Came To Me. The Theosophical Publishing House, Adyar,
- W. Scott-Elliot. “The Story of
Atlantis and The Lost Lemuria”. Aegypan Press, s. 50-52.
- Se t
ex Gregory Tillett. “The Elder
Brother. A Biography of Charles Webster Leadbeter”, Routledge & Kegan
Paul,
- Annie Besant, C
- Alice A. Bailey. “The Externalisation
of the Hierarchy”. Lucis Press Limited,
- http://www.austheos.org.au/csearch/ui-search.htm
- Boris de Zirkoff. “Are the
flying saucers really flying?”. Theosophia, vol. 9, nr. 2, nov-dec. 1952.
(Nr 52).
- E L
- N. Sri Ram. “Flying saucers”. Theosophy
in
- Se t ex Fairies at Work and at Play
(1925), The Coming of the Angels (1935), The Kingdom of the Gods (1952)
- Geoffrey Hodson. “Flying
saucers… Visistations from outer space… Are they authentic?, Theosophy in
- Brev från Andrew Tomas 8 mars 1991.
- www.auforn.com/Bill_Chalker_7.htm
- Andrew Tomas. ”Cosmic
civilizers”, Ancient skies, vol. 12, nr. 1, mars-april 1985.
- Riley Crabb. “About the new editor”,
Round Robin, vol. 15, nr. 4, juli-aug 1959, s. 2.
- “Flying discs - The Ether Ship Mystery
and its Solution”, BSRA,
- Riley Crabb. “The powerhouse
behind BSRA”, Journal of Borderland Research, vol. 22, nr 8, nov-dec 1966,
s. 18.
- Brev från Riley Crabb 6 januari 1980.
- Bryant & Helen Reeve.
”Flying Saucer Pilgrimage”,
- Viola Petitt Neal and Shafica
Karagulla. “Through the Curtain”, DeVorss & Co.,
- Viola Petitt Neal, Shafica Karagulla. “Nattlektioner”, Foinix förlag, Skövde, 1992.
- Ibid. s. 205.
- Ibid. s. 170.
- Ibid. s. 167.
- Alice Bailey: ”Esoteric Astrology.
A Treatise on the Seven Rays. Volume III”, Lucis Publishing Co.
- Ingo Swann. “Penetration. The Question
of Extraterrestrial and Human Telepathy”, s. 29 i wordversion från nätet.
- Håkan Blomqvist. “Benjamin Crème i Sverige”, Sökaren nr. 7, 1987. Även publicerad i min bok UFO i myt och verklighet samt på hemsida http://sites.google.com/site/ufologist52/Home/artiklar/artiklar-1986-1990/benjamin-creme-i-sverige
- Alice Bailey. ”Telepathy and
the Etheric Vehicle”, Lucis Publishing Co. ,
- Gerard Aartsen. “George
Adamski. A Herald for the Space Brothers”, BGA Publications,
- E-post
från Susan Kaschula, Sydafrika 5 maj 2010.
35. Dr. Douglas M Baker. ”The Occult Significance of UFOs”, eget förlag 1979.