En av de svåraste och mest kontroversiella delarna
av ufologin är undersökning av kontaktfall som involverar möten med mänskliga
varelser. Av egna erfarenheter och misstag vet jag hur oerhört svårt det är att
förhålla sig objektiv och kritiskt granskande när det gäller denna typ av
händelser. Som mycket ung ufolog kastades jag tidigt in i kontaktfallens värld
genom möten med Sten Lindgren, Daniel Glantz, Sture och Ture Johansson med
flera. Det blev då naturligt att som fältundersökare försöka reda ut och förstå
vad som var verklighet och fantasi i alla märkliga observationer och
påståenden. Även om det är en både intellektuell och existentiell utmaning
hoppas jag att fler ufologer inom UFO-Sverige väljer att specialisera sig på
kontaktfall. Här finns många vita fläckar på kartan och mängder av fall som
skulle behöva utredas.
Med den här artikeln vill jag genom ett exempel, Carl-Axel Jonzon (1928-2020), visa vilken typ av upplevelser det kan röra sig om. Ett råd till fältundersökare som väljer att specialisera sig på kontaktfall är att skaffa en så bred kunskapsbas som möjligt genom att med hjälp av AFUs samlingar studera vad som tidigare skrivits i ämnet. Något som är viktigt att vara medveten om i det här sammanhanget är att man som ufolog kommer att mötas av individer som kan betecknas som mytomaner, drogberoende eller ha psykiska problem, vilket kan ge en förklaring till upplevelserna. När dessa tolkningar bortfallit återstår ett ofta tidskrävande arbete att så noggrant som möjligt undersöka och dokumentera alla aspekter på händelserna. Viktigt är att kontrollera om det finns vittnen eller annat som styrker att personen i fråga verkligen träffat några individer som påstår sig vara ”besökare”. Att undersöka kontaktfall blir ofta att likna vid detektivarbete. Det gäller att vända på varje sten.
Före Carl-Axel Jonzon (CAJ) bildade UFO-Motala 1968
och blev ordförande i UFO-Sverige 1970 hade han levt ett minst sagt brokigt och
äventyrligt liv. I artiklar, intervjuer och sin blogg, UFO med mera, redogör
CAJ för mängder av UFO- och paranormala upplevelser. Bland annat kunde han
lämna sin kropp, så kallad astralfärd, för att i efterhand kontrollera att vad
han sett stämde. Pressklippen nedan är två exempel.
” - Jag har själv sett tefat flera gånger, säger han. Senast var dagen före julafton här ute i Fornåsa. Jag har också sett landade tefat på nära håll vid ett flertal tillfällen… Jag tror helt allvarligt på det här, säger Carl-Axel Jonzon. Det tog mig många år att finna mig själv och innan dess sysslade jag med mycket. Bl.a. var jag skogsarbetare, tankeläsare och kraftatlet. Mina tankeöverföringsexperiment lyckades riktigt bra. Jag förmådde bland annat stanna motorn på en buss med hjälp av tankekoncentration.”
Östgöta-Correspondenten 15 maj 1972.
”Jonzon berättar också att han har en förmåga att
förutse när UFO ska visa sig. Han berättar bl.a. att han förutsåg något som
UFO-folket kallar Norrlandsfenomenet. Det visade sig längs hela den norrländska
kusten 1969. Föremålet såg ut som två cylindrar som flög efter varandra, eller
en stor cylinder, hopsnörd på mitten… redan en vecka innan föremålet visade sig
ringde Jonzon en person i Boden och sa att man skulle få se ett UFO där,
berättar han.
- Det har hänt flera gånger att jag känt på mig att vi ska få se något. Jag vet
inte hur det går till, jag bara vet det.”
Norrländska Socialdemokraten, okänt datum 1971.
Jag har valt ut två exempel på möten med ufovarelser
som CAJ berättat om många gånger i olika sammanhang. I de valda källorna går
det att följa hur händelserna presenterats i olika källor.
Förlorad
tid 1935
”Carl-Axel
Jonzon var sju år när han såg ett ”tefat”. Det var på vintern, marken var
snötäckt, Carl-Axel var på väg till skolan vid åttatiden på morgonen. Han gick
över sin familjs ägor, alltså välkänd terräng. På femhundra meters håll såg han
plötsligt ett tefat. Det stod ”parkerat” på marken.
- Runt om farkosten marscherade en meter höga apliknande varelser. Det verkade
militäriskt. Då och då böjde de sig ner Och plockade upp något. Carl-Axels
farbror iakttog också den märkliga scenen och kunde bekräfta observationerna.
Strax efteråt lägrade sig en tät dimma över ägorna. Carl-Axel drev omkring
länge i denna dimma utan att kunna orientera sig. När dimman lättade hade
farkosten försvunnit.
Många år senare såg Carl-Axel ännu en gång ett tefat, nu tillsammans med sig
fru. Den här gången stod farkosten en stund mitt ute på en väg.”
Helsingborgs Dagblad 4 juli 1971.
”Han har själv sett UFOs. Första gången hände det i Svanhals, mellan Mjölby och Ödeshög, då han som 7-åring var på väg till skolan, i normala fall en kvarts promenad. På ett gärde såg han 6-8 personer som gick runt ett föremål som borrat sig ner i snön. Figurerna var lika klädda och hade hjälmar som gick ned till axlarna. En farbror till Carl-Axel Jonzon, som också av en händelse placerade platsen, såg också dessa märkliga varelser utan att kunna ge en rimlig förklaring.
Den unge Carl-Axel Jonzon tog en genväg över ett gärde – vilket i allra högsta
grad skulle visa sig bli en senväg: han omslöts av en märklig dimma och
förlorade orienteringen trots att han befann sig på familjens egen åker. Sedan
han hoppat över ett dike återvann han orienteringsförmågan och kunde fortsätta
till skolan. Han hade sett de mystiska männen kl. 7.55 men när han kom framtill
skolan var klockan redan 11 och det var dags för skollunch.
Svenska Dagbladet 10 jan 1974.
”Själv hade han sin första UFO-upplevelse redan som
sjuåring, då han tillsammans med sin farbror såg en farkost som landade vid
Svanhals. Han såg 6-8 figurer, som steg ur farkosten. Det var snö och de sjönk
ner till ”knäna”. De var klädda i något som liknade dykardräkt. När han gick
därifrån fick han en minneslucka och kände det som om han befann sig i dimma
eller ”spunnet socker”. Han gick vilse och var borta i tre timmar. I skolan
skrattade man åt vad han berättade… En gång när han åkte bil tillsammans med
sin fru på en väg omgiven av höga snövallar såg de liksom en bil komma emot dem
långt bort. Plötsligt försvann den rakt upp i luften.”
Trelleborgs Allehanda 29 aug 1974.
”Han har själv sett både varelser och farkoster från
främmande planeter. Första gången när han var sju år och skulle gå till skolan
en vinterdag. De stod ute på ett fält, sex personer (”om man kan tala om
personer i sammanhanget”) samlade kring farkost som såg ut som en upp och
nedvänd stor skål.
- De hade klumpiga dräkter, såg ut ungefär som gamla tiders dykare, berättar
han. Min farbror var med och han kunde inte begripa vad det var. Jag tog för
övrigt upp detta med honom strax innan han dog för ett par år sedan och han
begrep fortfarande inte vad vi hade sett.”
Ölandsbladet 1 juni 1976.
”Carl-Axel Jonzon har själv upplevt ett UFO…
- Jag förstod då inte riktigt vad det var, men har senare kommit till klarhet i
att det måste har varit utomjordiska varelser som landat med sitt tefat.
Observationen gjordes i Väderstadstrakten, på en väg ca 400 meter från
föremålet. Tefatet liknade en upp och nedvänd skål och hade landat på ett
gärde. Den var ca fem meter i omkrets och vid tefatet fanns 1,60-1,70 meter
höga varelser.”
Östgöta-Correspondenten 24 feb 1979.
”Utanför och omkring detta något fanns, om jag minns rätt, sex ´personer´ eller
vad man nu skall kalla dem. De såg ut som människor men hade fyrkantiga kåpor
över huvudet, liknande de hattar man använder för att inte bli stucken, när man
arbetar med bin… Det var 300-400 meter från vägen och både föremålet och
´gubbarna´ hade sjunkit ned i snön. Jag såg dem därför endast från midjan.
UFO-Information nr 3, 1982
”Först under senare år har jag förstått vad jag var
med om. Det min farbror och jag såg var ett besök från rymden någonstans, det
som vi i dag kallar UFO. Det som inbjuder till funderingar är tiden. Från kl.
08.00 till 10.10 alltså uppskattningsvis drygt två timmar. Vad hände? Var jag
ombord i farkosten, mest troligt blev jag undersökt eller blev jag programmerad
m.m.”
Tur – nej vad återstår, Carl-Axel Jonzons blogg, UFO med mera 21 sept 2016
De olika källorna är tämligen samstämmiga över tid. Lite märkligt är att CAJ i första citatet beskriver varelserna som ”aplika”. Längden varierar mellan en meter till 1.70 och avståndet till farkosten mellan 300-500 meter. Eftersom observationen inträffade så länge sedan och när han var endast sju år är det naturligt att minnet blir osäkert. Tolkningen är dock helt klar enligt Carl-Axel. Det var utomjordiska besökare.
Kvinnan
utan ben i kroppen, sista april 1953
”Efter
hemkomsten från Skottland hamnade jag så småningom i Krylbo och som på många
platser fanns det en Folkets park. I det här fallet var det i Avesta där jag
och min kompis Rune var flitiga besökare, särskilt när det började dra ihop sig
till sista april och öppning av parken. Om jag minns rätt var det aktuella året
1953 kan ha varit-54 men mindre troligt… När det blev kvällens sista dans gick
jg hemåt mot Krylbo. På vägen ett par hundra meter framför mig stod två
personer en grabb och en flicka och de bråkade med varandra… Jag sa till honom
att försvinna för jag tar hand om flickan. Han gick mot Krylbo. Själv lade jag
armen om flickan men då fick jag betänkligheter, jag kunde klämma åt hennes
axel så mycket jag kunde, hon verkade inte ha några ben i kroppen. På vänstra
sidan av vägen fanns ödekåkar med jordkällare och lämmar. Vi satte oss på en
läm och trots att det var generande försökte jag klämma på henne, jag tog om
midjan, inget motstånd där heller. Någon vackrare flicka har jag aldrig sett
hon var fullkomlig på alla sätt… Jag frågade om jag kunde få träffa henne igen
men hon svarade att hon träffar mig endast denna gång. Jag förstod inte då att
det var personer av utomjordisk härkomst. Det förstod jag senare.”
Tur – nej vad återstår, Carl-Axel
Jonzons blogg, UFO med mera, 21 sept 2016
”Jag drog tjejen emot mig, men hon hade tydligen
inga ben i kroppen, hon var som en gummidocka, inget motstånd när jag tryckte
henne emot mig. Det kändes nästan otäckt tyckte jag. Men hon var ju så vacker
tror inte jag sett dess like under alla mina år. Hon hade en mörkgrön klänning
som var mönstrad med något som liknade fyrklöver. Passformen liknades som om
den målats på kroppen, en figur som var fulländad till formen. Klänningen var
av det kort-korta modet vilket bröt av mot det dåvarande mode som var att
kjolen skulle gå nedanför knäna. Hon hade som det såg ut gamla dammiga och
bruna promenadskor. Förutom detta var det en underbar skapelse svart hår mörka
ögon hyn var svagt brun liksom hon kom från en solig och varm plats… Jag
frågade var hon bodde och hon pekade i riktning mot Dalälven. Jag invände att
det bara var buskar vid järnvägen och vid Dalälven. Men hon vidhöll att hon
bodde där. Jag frågade om vi kunde träffas igen men hon sa att jag träffar dig
bra en gång. Hennes svar var vänliga men på något sätt låg de fast och kunde
inte ändras. Hennes tal hade inslag av äldre ord vad jag kan minnas.”
Besökarna, Carl-Axels Jonzons blogg, UFO med mera, 24 sept 2012
I en filmad intervju på bloggen, UFO med mera,
berättar CAJ med egna ord om denna händelse. Där lägger han till följande: ”Jag
kunde trycka in hennes axel ända in till halsen. Det fanns inga ben i
människan.” Ufologer som är väl insatta i kontaktfall känner igen några av
detaljerna i berättelsen. Möten med mänskliga varelser som tycks sakna
underliggande benstomme förekommer i flera kontaktfall runt om i världen. Även
Sten Lindgren nämnde att den ”rymdkvinna” BEA som han träffade visade honom hur
hon kunde böja fingrarna lika lätt bakåt som framåt i handen. En hy som verkar
brun eller solbränd är också klassisk i kontaktfall.
Att undersöka och bedöma kontaktfall är som sagt bland det svåraste man kan ge sig in på inom ufologin. Inte bara för att frågan är kontroversiell i sig själv utan för att det här handlar om, mer än i vanliga ufofall, inte bara att bedöma en observation utan också en person. Kunskap i vittnespsykologi, religionspsykologi (visioner, auditioner) samt kännedom om den nyandliga traditionen med spiritualism, teosofi, esoterik är här till stor hjälp.
En del kontaktpersoner synes verkligen ha träffat en eller flera främlingar
som utgett sig för att vara utomjordingar. Men de ser i stort sett ut som vi,
andas vår luft och rör sig ibland oss så det är väl troligare att i flera fall söka
svaret på närmare håll. Teorierna är många: avancerade skämt, sociologiska
tester av underrättelseorganisationer, hemliga grupperingar som försöker
använda ufomyter som politiska vapen, okända jordbaserade främlingar med baser
på vår jord. Det är lätt att hamna i avancerade konspirationsteorier när man
arbetar med denna typ av fall.
Den första generationen vetenskapligt inriktade ufologer undersökte av princip sällan kontaktfall just på grund av de ofta absurda påståendena och religiöst inriktade budskapen från vittnena. De amerikanska organisationerna APRO och NICAP bedömde för de mesta dessa fall som bluff eller psykopatologiska företeelser utan föregående undersökning. Situationen ändrades något på 1970-talet med ufologer som John Keel och Jacques Vallee som tog sig an fallen men framförde teorin att det rörde sig om paranormala väsen som ljög för kontaktpersonerna.
De är en framgång för seriös ufologi att de ytterst komplicerade kontaktfallen undersöks lika noggrant som andra uforapporter. Och det oavsett om fallen visar sig ha sitt grund i inre visionära upplevelser, drogmissbruk, mytomani etc. Trots det fantastiska i scenariot måste vi ändå stå öppna för möjligheten att det bakom enskilda kontaktfall kan finnas en verklig gåta. Kanske till och med en större gåta än utomjordiska besökare.
(Publicerad i Rapport-Nytt nr 4, 2022)