Julbord och Andrew Tomas

Ett verkligen stort och varmt tack till Rickard Andersson och Tobias Lindgren som i dag ordnade ett synnerligen välfyllt julbord för AFU. Strax före 13.00 tågade sexton hungriga och lätt frusna AFU-medarbetare till Tobias våning. Rickard och Tobias jobbade hårt ända in i det sista för att få allt klart medan vi gäster slog oss ner för lite småprat. Sedan blev det gåsmarch till det gående bordet i köket.

Rickard kämpade hårt i köket när vi anlände

Roland och Anki väntar ivrigt på julmaten

Välkomna till bords hälsar Rickard och Tobias

Julmaten och drycken smakade ypperligt och vi passade på att tacka Rickard och Tobias med en gemensam skål för deras skickliga arbete. Jag föreslog att AFUs julbord skulle kunna bli ännu en fin tradition för arkivet. Det börjar ju bli några olika traditioner nu, glöggfest och golftävling, för att nämna några. Och nästa år, den 17 mars, fyller AFU fyrtio år vilket förstås också måste firas på något sätt. Anders Liljegren och jag har redan lite planer.

Några i AFU-gänget vid julbordet

Som efterrätt till julbordet fick vi ostkaka med sylt och grädde plus kaffe. Enastående gott. Nyfiken som jag är tittade jag in i Tobias arbetsrum. Där stod två gitarrer. Det visar sig att Tobias spelar gitarr så nu kanske vi kan förvänta oss lite musikalisk underhållning vid AFUs och UFO-Sveriges tillställningar. Tobias är som bekant också en duktig konstnär och han visade en lite ovanlig tavla av månen som han målat.

På EuroUfolistan har jag den senaste tiden fört intressanta diskussioner med våra ufologkollegor uti i Europa om kopplingen mellan den tidiga uforörelsen och den esoteriska traditionen, då huvudsakligen teosofin. En författare som dyker upp i sammanhanget är Andrew Tomas (1906-2001), vars böcker flera översatts till svenska. Mest känd är han kanske för We Are Not the First. Den översattas av Roland Adlerberth 1974 under titeln Vi var inte först. Han har också skrivit Shambhala: Oasis of Light, en titel som är ganska svår att få tag i.

Den 8 mars 1991 fick jag ett brev från Andrew Tomas där han berättade följande. Jag behåller den engelska texten: "Except Mme. Blavatsky, the theosophist, and Nicholas Roerich, the Russo-Scandinavian artist, few western scholars had the key to the legends of "starmen" in Asia. Roerich wrote in the 1920s about a "bright shiny object" he saw over central Asia. The english mountaineer Smythe wrote of a UFO over the Himalayas in the 1930s. In my book Planetary Doctrine (1935, Shanghai) I alluded to these sightings and identified them as spaceships from other planets. That is why Jacques Vallee called me a pioneer in the field."

Jag har ofta undrat över Tomas bok från 1935 men aldrig sett att den går att få tag på. Kanske svaret ligger i den information jag nyligen fann på nätet som visar att han skrev den under sitt ryska namn:
"Tomas showed Jarrold his 1935 book “The Planetary Doctrine”, written under his Russian name A. Boncza-Tomaszewski (Bon-tcha Toma-shevski), which had been published in Shanghai China. He focused Jarrold’s attention on the passage: “Travellers and explorers often notice in the heights of the Himalayas strange shiny objects or creatures soaring high above the mountain crests, which are an eternal puzzle to Europeans. Whether these mysterious objects are vehicles belonging to supermen we dare not assert, though such an explanation is quite plausible. Cannot the reader believe that by such means, utilising unknown energies, communication is maintained from planet to planet...?”


Det visade sig att en av ufologerna på EuroUfolistan lyckats lokalisera Tomas bok från 1935 på ett bibliotek i Australien. Hoppas AFU kan erhålla en kopia framöver. Det skulle verkligen vara intressant att studera denna tidiga ufobok från 1935.

Tidskrifter och föredrag

Den här helgen har jag ägnat mig åt att försöka få ordning på alla populärvetenskapliga tidskrifter vi har i AFU. Här finns bland annat New Scientist, Omni, olika astronomitidskrifter och den gamla svenska Värld och vetande. Ambitionen i D-arkivet är att skapa huvudavdelningar för ämnena ufo, forteana, populärvetenskap/astronomi, teosofi och spiritualism samt science fiction. Därigenom blir det enklare att söka artikelmaterial beroende på forskningsområde. Noterade att vi har stora mängder dubbletter av Omni, en läsvärd tidskrift som publicerades mellan 1978-1995 och tog upp science fiction, populärvetenskap och ufo i en trevlig blandning. Om någon vill köpa äldre nummer av Omni som saknas i den egna samlingen så hör av er.

Så har Exopolitik Danmark lagt ut mitt föredrag i Köpenhamn 7 september samt paneldebatten efteråt på nätet. Som bekant resulterade föredraget i en märklig kritik från SUFOI med efterföljande debatt. Nu kan alla se föredraget och paneldebatten och döma själva. Lite tråkigt att kameran inte alternativt fokuserar på powertpointbilderna. Särskilt mina sista kommentarer blir svåra att förstå. Lägger därför här in texten från den sista bilden som är ett citat från Charlton Heston i filmen Apornas planet:
"I´m a seeker too, but my dreams are not like yours. I can´t help thinking that somewhere in the universe there has to be something better than man."



För er som också vill lyssna till paneldebatten efter föredragen så är länken här.

Det är inte bara jag som råkat ut för märkliga reaktioner från ufokollegor. I senaste numret av norska UFO, sammanbunden med UFO-Aktuellt, presenterar Ole Jonny Brænne en artikel som kritiskt granskar en del av de bilder som tagits i Hessdalen under det så kallade Science Camp 2004, 2006 och 2007. Artikeln visar alternativa tolkningar av en del av de foton som togs.

Resultatet av artikeln har blivit att Ole Jonny och UFO-Norge uteslutits från Project Hessdalen friends. Ett minst sagt underligt agerande. Vi får hoppas att det kommer en förklaring från ansvariga för Projekt Hessdalen och att det hela kan redas ut genom öppen och ärlig debatt.

Vänsteresoterik och sammanträffanden

I en tidigare blogg tog jag upp frågan om höger- och vänsteresoterik. Hur den esoteriska traditionen och speciellt teosofin påverkat politiska idéer. Jag skickade frågan vidare till Leslie Price i England, som i sin tur vidarebefordrade den till sitt nätverk av internationella experter. Leslie Price är utgivare av PsyPioneer och grundade också tidskriften Theosophical History. Jag fick svar från flera forskare, även en del oväntade svar som knöt samman min egen historia med frågan.

Ett intressant påpekande var att Dr. Hugh Gray (1916-2002), som under flera år var generalsekreterare för The Theosophical Society in England, också var parlamentsledamot för British Labour Party mellan 1966-1970. Lustigt nog fick jag en svensk-finsk referens av Michael Gomes från New York. Han skrev i ett mejl att den finske religionshistorikern Tore Ahlbäck i sin avhandling Uppkomsten av Teosofiska Samfundet i Finland (1995) berört sambandet mellan finska teosofer och arbetarrörelsen i Finland. Ahlbäck har även sammanfattat sin studie i en artikel i tidskriften Temenos, Theosophy and Socialism in Finland.

Och nu knyts det historiska trådarna samman. Recensionsredaktör för Temenos är professor Per-Arne Berglie vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet. Berglie doktorerade 1983 på avhandlingen Gudarna stiger ned. Rituell besatthet hos sherpas och tibetaner. En bok som finns i AFUs bibliotek. AFU har nyligen haft besök av Erik Östling som arbetar vid samma institution som Berglie. 1973-1974 arbetade jag som vapenfri tjänstepliktig cirka ett år vid Vitterhetsakademiens bibliotek på Östermalm i Stockholm. En av mina kamrater på biblioteket, som också gjorde vapenfri tjänst, var Per-Arne Berglie. Han berättade ofta om sitt intresse för tibetansk shamanism och vi hade många intressanta diskussioner om religion och mystik. Det var Per-Arne som fick mig att börja läsa religionshistoria vid Stockholms universitet 1974. Så kan ödets trådar vävas samman.

Per-Arne Berglie och jag vid ingången till Vitterhetsakademiens bibliotek 6 november 1973

Peer-Arne Berglie och jag i låneexpeditionen, Vitterhetsakademiens bibliotek

Fotot ovan togs i november 1973, en intensiv period i mitt liv på många sätt. Den 17 mars 1973 hade Anders Liljegren, Kjell Jonsson och jag bildat AFU, då under namnet Arbetsgruppen för ufologi. I november 1973 tog jag över redaktörskapet för vår tidskrift Ufologen. Och den 1 november 1973 kom jag med i den meditationsgrupp som Sture och Turid Johansson bildat på Lidingö. Den bestod huvudsakligen av medlemmar från dåvarande Stockholms UFO-Center. Vi mediterade och läste Blavatskys Hemliga läran. Inte precis den lämpligaste nybörjarboken för den som vill ge sig i kast med teosofin. Men vi gav också snart upp och diskuterade efter meditationen allt mellan himmel och jord.

Men för att återgå till vänsteresoterismen. I veckan fick jag Politics and the Occult av Gary Lachman. Eftersom så många förknippar den esoteriska traditionen med extremhöger och konservatism vill Lachman i sin bok visa att det också finns och funnits en levande vänsteresoterisk riktning. I första kapitlet skriver han: "One of the things I hope to show in this book is that there was a progressive, left-wing occult politics as well, although, to be sure, it has gone comparatively unnoticed."

James Moseley avliden

Så har ännu en av den första generationen ufologer lämnat Tellus för vidare färd till andra sfärer. James Moseley avled i fredags, 16 november i Florida. Han blev 81 år. Redan 1954 startade han tidskriften Nexus som senare blev den klassiska Saucer News. Den köptes 1968 av Gray Barker som fortsatte utgivningen till 1970. Samma år startade Moseley ett nyhetsbrev som ständigt bytte namn men 1981 slutligen fick heta Saucer Smear. Den blev något av ufologernas anekdot- och skvallertidskrift där Moseleys humor och ironi blandades med mer eller mindre seriösa debatter.

James Moseley blev en känd föreläsare och arrangerade flera ufokongresser i USA. Hans inställning till ufofrågan var väl närmast agnostisk. Med tiden blev han alltmer kritisk till ETI-teorin och spekulerade en hel del kring jordbaserade förklaringsmodeller. Han kan väl inte direkt räknas till kategorin seriösa ufologer och var känd för flera fall av bluffar. Bland annat arrangerade han en fejkad ufolandning och tillsammans med Gray Barker bluffade han George Adamski med det notoriska The Straight Letter. Brevet var skrivet på äkta myndighetspapper till Adamski från R.E. Straith från icke existerande Cultural Exchange Committee, U.S. State Department. FBI undersökte både Moseley och Barker i sammanhanget men det ledde inte till något åtal.

Moseley skrev några ufoböcker varav den mest intressanta i mitt tycke är The Wright Field Story (1971). Där berättar han bland annat om sin undersökning av det gåtfulla fallet Mr. Wheeler, "venusianen" i Los Angeles. "Ett av de märkligaste tefatsfall jag någonsin blivit inblandad i". 2002 kom den självbiografiska Shockingly Close to the Truth. Confessions of a Grave-Robbing Ufologist. En nöjsam exposé över författarens upplevelser inom ufologin från 1950- till 1990-talet, skriven tillsammans med Karl T Pflock.

I dag fick jag ett synnerligen välkommet brev från Timothy Good. Det innehöll en kopia av den mycket sällsynta My Saturnian Lover (1958) av Marla Baxter. Marla blev senare Connie Menger, fru till den kände kontaktmannen Howard Menger. Jag har försökt få tag i boken i många år. På eBay kan man köpa den för $250. Vi saknar den i AFU men nu har alltså Timothy Good varit vänlig nog att kopiera sitt exemplar. 1968 gavs den ut i ny och ganska förändrad upplaga under titeln Song of Saturn, nu med Connie Menger som författare. Jag noterar att ordvalet är lite "kyskare" i den nya upplagan. Den gamla har kapitelrubriker som Saturnians are Wonderful Lovers. Det skall bli intressant att jämföra innehållet i dessa två klassiska romantiska kontaktskildringar.

Sten Lindgren

Eftersom jag varit ledig från jobbet i dag har jag ägnat mig åt vad som skulle kunna kallas ofrivllig bodybuilding. Anders Liljegren och jag har enats om en förändring vad gäller uppställningen av tidskrifter i D-arkivet. Eftersom vi inte bara samlar ufo utan också har tidskrifter som behandlar science fiction, astronomi, allmän vetenskap (t ex Omni, New Scientist), teosofi, spiritualism med mera som har jag börjat flytta om i tidskriftsarkivet enligt ovanstående grundindelning. Mycket bärande hit och dit men det blir mera överskådligt när allt är klart.

Vid 18-tiden anlände Erik Östling som kommer att skanna material om Sten Lindgren för en artikel om nyandlighet och ufologi. Erik som snart beger sig av till Australien några veckor kommer att jobba i D-arkivet under helgen. Vi har mycket material om Sten Lindgren och hans tidigare aktiviteter och organisation, som hade det ambitiösa namnet Intergalaktiska Federation (IGF).

Anders Liljegren och Erik Östling

Sten Lindgren var min första mentor i den märkliga tefatsvärlden. Precis som Clas Svahn hade Henry Svensson som sin mentor. Men för mig som naiv tonåring blev det en ovanlig start på ufointresset. Sten och hans kollega Bjarne Håkansson förde mig in i tefatsmystikens allra heligaste. Så här beskrev jag mötet i en min bok UFO - i myt och verklighet: "Rymdmänniskornas ambassadör och kontakman i Sverige - Sten Lindgren - blev min första lärare och guru i tefatens otroliga värld. I ett brev daterat den 15 november 1970 välkomnade han mig till en träff i lägenheten på Lidingö. "De bästa kosmiska hälsningar", löd texten. Den 21 november 1970 invigdes jag och min skolkamrat Kjell Jonsson i venusianernas hemliga operationer i Sverige och rymdmänniskornas andliga filosofi. Sten och Bjarne släckte ljuset i lägenheten och meden vi lyssnade till "kosmisk musik" från en orgel kombinerades ljudet med ett färgskådespel på väggen. Allt var hemligt, andligt, mystiskt. Det var meningen att just vi skulle sammanföras, förklarade Sten. Två neurotiska tonåringar frälstes på ögonblicket. Livet fick en högre mening. Jag tyckte detta var Shangri-La."

Sten Lindgren vid sin ljusorgel 1971

Med tiden vaknade det kritiska förnuftet och jag kunde se med lite mer distans på Sten och hans många påståenden. Men jag kan tacka honom för att han gav inspirationen till mitt livslånga ufointresse. Utan Sten hade det kanske aldrig blivit något AFU. UFO-Sveriges Mats Nilsson hade träffat Sten och Bjarne redan 1967 och börjat arbeta för Bjarnes organisation Association Brotherhood Contactgroup (ABC). I AFU hittade jag i dag en artikel om Mats Nilsson från 1968 där han intervjuas som ABC-representant.

Mats Nilsson i Vestmanlands Läns Tidning 4 november 1968

Även om mycket var tämligen far out när det gällde Sten Lindgren och hans grupp så var det för mig en viktig läroperiod. Sten är en fridsam och något hemlighetsfull mystiker som blandar nyandliga föreställningar med ufokontakter. Även om jag inte funnit något bevis för hans många upplevelser och kontakter så kan jag ändå undra om han kanske varit med om något ovanligt från början men sedan gjort en hel hönsgård av en fjäder. Det finns fortfarande några händelser i samband med Sten som är gåtfulla. Huruvida det går att få klarhet i dessa händelser efter så lång tid är osäkert. Tyvärr råkade Sten för några år sedan ut för en stroke. Men jag hoppas han återfår hälsan. Även om jag kritiserat honom i flera sammanhang så återupptar jag gärna kontakten. Sten har för övrigt donerat en del material till AFU.

Sten Lindgren i sitt hem på Lidingö 25 december 1984

Teosofi och vänsteresoterik

I dag anlände ett exemplar av den nyligen utkomna doktorsavhandlingen Indien som utopi och verklighet. Om den teosofiska rörelsens bidrag till indisk utbildning och politik 1879-1930. Författare är Per-Olof Fjällsby, lektor vid fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper, Karlstad universitet. Jag hade redan hunnit läsa en del i den eftersom avhandlingen finns utlagd på nätet. Glädjande att en doktorsavhandling skrivs om teosofin även om den bara perifert berör svenska förhållanden.

Intressant är att Fjällsby kortfattat belyser det inflytande teosofin haft som inspiration för vänsterpolitik, för socialdemokrati och socialistiska rörelser. I Sverige var Kata Dalström inspirerad av teosofin. 1910-1911 presenterade Socialdemokratiska Kvinnoförbundet en lång och uppskattande artikelserie under rubriken Mrs Annie Besant. En av samtidens märkligaste kvinnor. Ur politisk synpunkt kan det vara intressant att notera att den svenska teosofen Constance Wachmeister var med om att öppna det första feministiska restaurangen i London 1889. I Sverige har poeten och författaren Mohamed Omar behandlat frågan om vänster- och högeresoterik på sin blogg.

Att den esoteriska traditionen ofta förknippas med högerextremism och nazism beror på att både populärlitteraturen och enstaka forskare koncentrerat sig på den strömningen. Böcker med termer som nazism och ockultism säljer dessutom alltid bra. Av forskare är det främst Nicholas Goodrick-Clarke som ägnat sig åt högeresoterik. Klassisk är redan den tio år gamla Black Sun. Aryan Cults, Esoteric Nazism and the Politics of Identity. Den innehåller för övrigt ett mycket läsvärt kapitel om nynazism och uforörelsen, Nazi UFOs, Antarctica and Aldebaran.

En författare som försöker visa att det även finns en stark tradition av vänsteresoterik är Gary Lachman. Han har tidigare bland annat skrivit Politics and the Occult. Nyligen kom hans senaste bok Madame Blavatsky. The Mother of Modern Spirituality. Den har genomgående fått god kritik från både akademisk håll och får en mycket positiv recension på Magonia Blog. Lachman försöker vara så objektiv som möjligt vad gäller Blavatsky.Han visar att man inte lättvindigt, som många gör, kan avfärda henne som simpel bedragare utan betraktar henne som en unik personlighet med stort inflytande på vår kultur och historia.

Det skulle vara intressant med en studie av hur teosofin och den esoteriska traditionen påverkat politik i Sverige. Som jag nämnde fanns det vid förra seklets början en koppling mellan teosofi och socialdemokrati. Mera komplicerat blir det när vi tittar på den svenske esoterikern Henry T Laurency. Även om Laurency själv verkar ha varit klassiskt konservativ företräder han i sina skrifter en blandning av höger och vänsteridéer. Där finns ett försvar för kulturradikaler som Georg Brandes samtidigt som Laurency totalt missförstår socialdemokratin och jämför den med totalitär kommunism. Däremot är han mycket tydlig vad gäller kritiken av totalitära idéer, nazism, antisemitism etc.

Belysande är följande citat: "Visste antisemiterna att de skulle födas som judar i nästa inkarnation, visste rashatarna att de ska inkarnera i den ras de förakta och förfölja, visste manliga hatarna av kvinnokönet att de ska bli kvinnor i nästa inkarnation, visste religionsfanatikerna att de ska bli infödda i alla religioner de hata och bli lika fanatiska i alla, kanske de skulle kunna använda det lilla förnuft de ha för att studera lagen för orsak och verkan." (Livskunskap ett, s. 282)

Med ovanstående citat i minne framstår det för mig som en fullständig gåta att Lars Adelskogh, som ansvarar för utgivningen av Laurencys verk, valt att samarbeta med svenska nynazister och antisemiter. Ideologier som definitivt inte hör hemma i den esoteriska traditionen, om vi då talar om Blavatsky, Alice Bailey och Henry T Laurency. Det har skapat en olycklig koppling mellan esoterik och extremhöger vilket av naturliga skäl avhåller många ärliga sökare och filosofiskt intresserade att befatta sig med esoteriken som världs- och livsåskådning. Tyvärr är jag själv här i viss mån skyldig då jag under en period som sekulär humanist och aktiv i Humanisterna i kulturradikal iver mycket skarpt kritiserade all form av "irrationalism" och därmed även hylozoiken. Även om min dåvarande kritik i vissa delar håller så framstår den i dag som ensidig och missvisande. Men andra får väl lära av mina misstag.

Samtidigt skall sägas att Lars Adelskogh är enastående kunnig vad gäller den esoteriska traditionen och då särskilt den av Laurency formulerade hylozoiken. Adelskogh har gjort en mycket värdefull insats genom att publicera och översätta Laurencys verk till flera språk. Här kan man tala om en kulturgärning. Man må ha vilken åsikt som helst om den esoteriska traditionen men helt klart är att Henry T Laurency är det utan jämförelse skarpaste intellekt som tagit sig an frågan. Både vetenskapligt och filosofiskt skolad är hans framställning utan jämförelse i den internationella litteraturen.

Min egen bedömning är att den esoteriska traditionen politiskt till stor del kan betraktas som vänsteresoterism. Det gäller i hög grad böckerna av Alice Bailey där socialismen och arbetarrörelsen framställs i generellt positiva ordalag. Vad jag skulle vilja se i Sverige är en doktorsavhandling som belyser det inflytande teosofin och den esoteriska traditionen haft på politiker och kulturrepresentanter. Per-Olof Fjällsbys avhandling ger några små glimtar från svenska förhållanden men här finns ett stort obearbetat forskningsfält.

Har tefaten åkt hem?

Den lite lustiga rubriken kommer sig av en artikel jag hittade i brittiska The Telegraph på temat att engelska ufoorganisationer lägger ner på grund av brist på intressanta uforapporter. Den 17 november kommer föreningen Assap - Association for the Scientific Study of Anomalous Phenomena att hålla ett möte på University of Worcester för att diskutera frågan. Assap består av både skeptiker och "troende". David Clarke menar att ämnet är dött eftersom ingen observerar någonting som ger tydliga bevis. Nick Pope däremot anser att vi inte skall kasta ut barnet med badvattnet. "Att så många rapporter dessa dagar beror på kinesiska lyktor gör att de mera intressanta observationerna ibland försvinner i mängden." Det verkar som om många engelska ufologer känner lite som den märkliga titeln på George Adamskis sista bok Flying Saucers Farewell.

För den som varit med i många år i ufologin känns diskussionen igen. Jag har sett liknande rubriker i ufotidskrifter från 1950-talet och framåt. Något som dagens ufointresserade lätt glömmer bort är att genuint märkliga ufoobservationer i stort sett alltid varit sällsynta. Visserligen har det förekommit ett antal ufovågor, så kallade flaps, till exempel Dalarna 1985 men i övrigt är riktigt gåtfulla rapporter ovanliga. Att så få intressanta närobservationer rapporteras till UFO-Sveriges rapportcentral i dag misstänker jag till en del kan ha att göra med en samhällsanda som tyvärr präglas mer och mer av rädsla och försiktighet. De riktigt intressanta observationerna får vi ofta in i samband med offentliga föredrag.

Man kan naturligtvis spekulera över varför vi i dag har så få klassiska tefatsrapporter men eftersom vi helt enkelt inte vet vad de genuina ufofenomenen representerar blir det ganska lönlöst att gissa. Trots allt kommer det då och då intressanta fall till rapportcentralen. I morgon lördag ska Clas Svahn hålla föredrag på Krigsarkivet om de verkligt gåtfulla spökraketerna. Missa inte det ni som bor i Stockholm.

Spökraketer fortsätter att rapporteras över Sverige. I september fick UFO-Sveriges rapportcentral in sådan rapport från Butbro, ett litet samhälle strax öster i Finspång. Händelsen inträffade sommaren 1990. Så här skriver rapportören:
"Händelse: Efter att ha besökt er hemsida och tagit del av all information ang. spökraketerna så har min hustru och jag beslutat oss för att delge er vår observation. Tyvärr alldeles för sent för att kunna ge exakt datum för händelsen. Det var en solig sommardag troligtvis 1990 eftersom vi var ute på gräsmattan med vår dotter som föddes i oktober 1989 och som jag minns det var E-M mammaledig. Vårt hus vätter mot skogen på norra sidan och det var från den riktningen som vi först hörde ett väsande/vinande ljud som gjorde att vi tittade upp mot himlen redan innan vi såg föremålet. Sedan kom det ett missilliknande föremål från nordost och passerade nästan rakt över våra huvuden i riktning mot sydväst. Min uppskattning är att det flög lågt och man kunde se att det liksom korrigerade stabiliteten genom radiella små rörelser. Det gick att se p.g.a det satt små fenor eller vingar på bakkroppen. Det hela tog kanske 5-10 sek innan föremålet försvann ur sikte .

Min egen uppskattning av höjden är omkring 50 m kanske lägre eftersom man kunde se korrigeringen av föremålet. Föremålet var mörkt till färgen och liknade en kryssningsmissil. Jag blev väldigt exalterad av händelsen medans min hustru nog blev mera skrämd och inte gärna tar upp detta ämne och vi har bara berättat om det för våra barn. Jag vet inte om det är någon hjälp för datering av händelsen men jag minns att det i närtid efter att detta inträffat var ett reportage på nyheterna om en händelse där någon filmat ett område med bl.a några flaggstänger och när man körde filmen i slowmotion kunde man se några mörka föremål passera väldigt snabbt förbi. Jag minns att jag övervägde att kontakta er då. Denna rapport kanske inte innehåller så mycket matnyttigt men det känns skönt att få skriva av sig och dra sitt strå till stacken. Under senare år har jag trott att krigsmakten var tidigt ute med sofistikerade vapen men nu kanske jag måste ändra uppfattning."

Slutligen måste jag passa på att tipsa om Clas Svahns härliga försvar för oss nördar och diehards som år efter år ägnar åt oss ämnen som många finner kufiska. Vi kulturella outsiders får i alla fall många människor att tänka i lite ovanliga banor och förundras över tillvaron. Education through astonishment, kallade sufiläraren Idries Shah det för.

Stig Aggestad och ett hemligt sällskap

I kväll ringde jag och gratulerade Stig Aggestad i Eskilstuna som fyller 75 år. Han var en av de första ufologerna jag fick kontakt med när jag tillsammans med Kjell Jonsson startade UFO-Södertälje 1970. I brev och telefonsamtal i det tidiga 1970-talet var Stig alltid entusiastisk och nyfiken och uppmanade mig att inte släppa taget om intressanta ufofall som vi kommunicerade om. Mellan 1980-1984 var han ensam ansvarig för UFO-Sveriges rapportcentral. Ett arbete han fortsatte med tillsammans med medhjälpare ända till 1991. Om sin tid på rapportcentralen och annat berättade Stig i en intervju jag gjorde med honom 1984.

Stig Aggestad 29 augusti 1977

Men Stig Aggestad har haft många strängar på sin lyra. I 33 år var han radio- och tevekrönikör i tidningen Folket. Och han har intervjuat både Tage Erlander och Göran Persson. Om allt detta och mycket mer kan man läsa i en intervju som Folket gjorde med Stig inför hans 75-årsdag. Ett stort Grattis vill jag framföra till gamle vännen och ufologen Stig.

En av mina ambitioner är som bekant att dokumentera så mycket som möjligt av UFO-Sveriges historia. Och ibland dyker jag på lite ovanliga och märkliga dokument. Som till exempel stadgarna till det hemliga sällskapet Manduci Silenie. Latin för De hemliga ätarna. Det var ett "slutet broderskap" som bildades den 18 mars 1983 av Bevan Berthelsen, Håkan Ekstrand, Ingvar Damm, Karl-Olov Pettersson och Inge Olsson. Samtliga, utom Håkan Ekstrand, medlemmar i dåvarande Köpings UFO-förening. Bevan var initiativtagaren.

Bevan Berthelsen på UFO-Sveriges kurs för fältundersökare 15-16 augusti 1981

Naturligtvis blev jag lite nyfiken på de mycket strikta stadgarna. Här några exempel:
§ 2. Broderskapet skall verka för medlemmarnas väl och personliga relationer. Uppriktighet och ärlighet mellan bröderna är ett måste.

§ 4. Inval av nya bröder skall ske efter moget övervägande och full enighet inom gruppen... Intagning sker enligt fastställd ceremoni.

§ 6. Bröder iakttar fullständig tystnad.

§ 10. Sammankomst börjar med att speciellt invigt ljus tänds under tystnad. Därefter uttalas öppningsordet.

Jag ringde upp några av medlemmarna i går för att få veta mer om sällskapet. Bevan Berthelsen berättade att det var en slags herrklubb där man träffades för att öppet kunna diskutera allt både ufo och mystik. Syftet var också att hjälpa varandra om problem uppstod i livet. Men det hela var inte så allvarligt som stadgarna antyder utan man träffades under någon helg, hyrde en campingstuga till exempel. Framför allt hade man trevligt. Enligt Håkan Ekstrand träffades man ett antal gånger innan det hela rann ut i sanden. Karl-Olov Pettersson gjorde en ljusstake som graverades med namnet Manduci Silenie. Han har den kvar men vill behålla den. Annars hade den kunnat bli en udda del av AFU:s samlingar paraphernalia.

Hemliga sällskap har alltid haft en viss lockelse. Och som bekant arbetar UFO-Sverige redan för en hemlig organisation. Inte CIA utan HIA - Higher Intelligence Agency :-)

Malmö interplanetariska sällskap

Fredagen den 2 november tog jag tåget till Malmö för att hålla föredrag i Malmö interplanetariska sällskap (MIS). Ebbe Johansson hämtade upp mig vid stationen. Med var också Karin Johanssons dotter Sonja. Som vanligt blev jag inkvarterad i Karin trivsamma lägenhet på Annebergsgatan. Där väntade en riktigt god middag. Något man alltid blir bortskämd med vid MIS-besök. Innan vi gav oss av till lokalen för kvällens föredrag passade Ebbe på att visa en del av sina teleskop.

Ebbe Johansson vid ett av sina teleskop

MIS håller sedan några år till i den spiritualistiska Föreningen Tro och vetandes lokal på Lorensbergsgatan. Trots det regniga höstvädret lockades cirka 25 åhörare till mitt föredrag om Ufo och den esoteriska traditionen. Den kom som en nyhet för de flesta att den svenska uforörelsen från början till stor del byggdes av av aktiva teosofer. Jag visade både de personliga, idéhistoriska och fenomenkopplingarna till teosofin och den esoteriska traditionen. Efter en fikapaus där alla kunde njuta av Karins goda bakverk satte Ebbe alla i en ring för vidare diskussion och frågor. En gammal tradition i MIS för att få alla med i samtalet. Roligt att både skeptiska amatörastronomer och aktiva teosofer var med och ställde frågor. Det blev en bra och informativ frågestund för alla inblandade.

På kvällen blev det eftersittning hos Ebbe och Karin med smörgås och vin. Vi hann fram till småtimmarna avhandla det mesta inom våra ämnen. Särskilt intressant var det att höra Ebbe berätta om de undersökningar och dokumentation han har gjort vad gäller EVP - electronic voice phenomenon. Något som blev känt i Sverige mycket tack vare Friedrich Jürgenson. Jag var inte medveten om att Ebbe arbetat i så många år med fältundersökningar på området.

Trivsam eftersittning hos Karin och Ebbe

På lördagen tittade vi bland annat på flera av de videodokumentationer Ebbe gjort angående EVP. Han visade också hur han arbetade med vinkelpinnar och kunde hitta så kallade currylinjer i lägenheten. Även jag testade och fick samma utslag som Ebbe.

Ebbe demonstrerar vinkelpinnar

Slutligen satte vi oss ner och jag ställde en mängd frågor om MIS gamla historia, som jag skrev ner. Ebbe berättade en hel del från föreningens början 1958, både anekdoter och händelser de första åren. Jag fäste mig särskilt vid följande roliga händelse. MIS bildades den 1 oktober 1958 i samband med Karl Veits föredrag på Realskolan. Reklam före föredraget gjordes bland annat genom den affisch, som nu finns i AFU. Alve Holmqvist, som var en av de tidiga medlemmarna, klistrade affischen på ett plakat som han som en levande affischpojke vandrade runt med i centrala Malmö. Modigt och innovativt gjort får man väl säga. Synd att ingen påpasslig journalist fick en bild på Alve med plakatet.

Alve Holmqvist hemma hos Sten Lindgren, Lidingö 30 juni 1972

Affischen som Alve Holmqvist vandrade runt med i Malmö 1958

Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till vännerna Ebbe och Karin för all god mat och omtanke. Och hoppas att Malmö interplanetariska sällskap kan hålla föredragstraditionen levande och fortsätta verksamheten många år till.